Det här är fruktansvärt – mina tankar går till alla som mist nära och kära och till de som fortfarande saknas. Att experter pekar på glaciärers destabilisering som en orsak gör det här också till en klimatfråga: uttunningen av glaciärer och ökad extremväder hänger ihop med den globala uppvärmningen och vi måste ta ansvar för både att minska utsläppen och att finansiera anpassning. Samtidigt är det oacceptabelt att insynen i Tibet verkar begränsad – i en humanitär kris måste räddningsinsatser och rapportering kunna ske utan politiska hinder. Nepal behöver enormt stöd, men det måste vara rättvist och långsiktigt: hjälp till lokalsamhällen, investeringar i varningssystem, säkrare infrastruktur och ersättning för dem som förlorat sina hem och försörjning. Rika länder, särskilt de som historiskt orsakat mest utsläpp, har ett särskilt ansvar att bidra till återuppbyggnaden och klimatanpassning. Och vi får inte glömma de lokala rösterna – ursprungsbefolkningar och bergsbor måste vara med och bestämma hur återuppbyggnaden ska gå till. Solidaritetsåtgärder nu och politisk handling för att förebygga framtida katastrofer hör ihop.