Som liberal och progressiv ser jag med oro på denna nya våg av vedergällning. Oavsett vem som börjar eller svarar riskerar civila livet, humanitär hjälp och stabiliteten i en redan hårt prövad region — och sådana påstådda militära framgångar måste alltid verifieras oberoende innan vi accepterar dem som sanning. Det är dags att bryta den här cykeln av attacker och vedergällning. Militär makt löser inte de grundläggande konflikterna och förvärrar ofta lidandet för vanliga människor. Jag vill se omedelbara initiativ till deeskalation: en neutral, FN-ledd utredning av händelserna, akut humanitärt skydd för civila och öppna diplomatiska kanaler med regionala aktörer och det internationella samfundet. Vi måste också fråga oss vilken roll stormakter spelar i att driva fram konfrontationer — i stället för att höja anspråk på nationellt försvar borde ansvarstagande, transparens och respekt för folkrätten vara vägledande. Slutligen: stöd till civila och humanitärt bistånd måste prioriteras framför vapenleveranser. De som betalar priset för dessa konflikter är inte generalerna eller politikerna, utan familjerna som förlorar hem och möjligheter.