Search

PUTIN FA COSE Di Marco Travaglio A leggere i media che la sanno lunga, nei tre mesi estivi Putin è riuscito in una serie di misfatti che uno normale faticherebbe a perpetrare in 30 anni (anche perché intanto devasta l’Ucraina e avanza in quel che resta del Donbass). L’ultima è stata truccare il referendum islandese sull’Ue (Riotta su Rep: “Spot e notizie false sui social: l’ombra lunga del Cremlino sul trionfo dei No”). Ma questo è niente. Ha spedito droni in tutto il Nord Europa, camuffandoli così bene che non s’è trovata mezza prova, ma si sa che erano russi, specie quelli ucraini. Ha piazzato un drone esplosivo che però non è esploso all’aeroporto di Lipsia e Merz dice che è suo, anche se pure oggi le prove le porta domani (invece per i gasdotti fatti esplodere per davvero dagli ucraini, Kiev va premiata con più soldi e più armi). E chi ha lasciato lì “un deposito d’armi in un bosco vicino Berlino”? “Sospetti sugli 007 di Mosca” (Rep). Ha incendiato “fabbriche d’armi tra Estonia, Bulgaria e Italia”, a Colleferro, dove Crosetto esclude i russi, ma Iacoboni li sgama: “Il Cremlino assolda gang locali per non lasciare impronte” (Stampa). E ha pure scatenato la “disinformazione per influenzare le elezioni in Sassonia-Anhalt con l’Operazione Matrioska” e screditare “Glucksmann, candidato in Francia” (Foglio), che crolla nei sondaggi non perché è una pippa al sugo detestata dai francesi, ma perché non piace a Putin. Ha infiltrato in Slovenia una tal “Viktorija Krivolucka, nata in Russia e amica della presidente Musar”. Ha fatto una capatina a Vagli di Sotto (Garfagnana, 843 abitanti) per apporre una “targa in memoria di Daria Dugina”, simpaticamente assassinata a Mosca dagli ucraini, fra le proteste di Filippo Sensi per lo “scempio” (non l’omicidio: la targa). Ora prepara “attacchi ibridi” su “Isole Svalbard, Isole Aland, Estonia, Gotland e Corridoio di Suwalki” (Corriere), l’invasione dei “Paesi Baltici, la preda più facile per lo Zar”, della Norvegia “cruciale per Putin” (Domani) e della Gran Bretagna (“Londra si prepara a un attacco russo: ‘Lo faranno, è inevitabile’. Scorte d’acqua e cibo in scatola, in arrivo nuovo ‘manuale’, Corriere). Lì, per portarsi avanti, ha già “rubato i dati di 9 milioni di passeggeri” (Rep). Nei ritagli di tempo, “arruola spie-escort da Hollywood alla rete di Epstein” (Iacoboni), senza dimenticare “le falle del sistema Infantino e la rete dai sauditi a Putin per impadronirsi del calcio” (Rep) dopo aver fallito d’un soffio l’operazione Pirlo. Last but not least, ha riempito Ceuta di marocchini coi “canali russi e la macchina delle fake” (Foglio), ma senza avvisare Calenda, che accusa Meloni di “perder tempo su cinque migranti invece di capire cosa fare se Putin attacca l’Europa”. A proposito: ma non era moribondo? #Putin #Ucraina #Disinformazione

According to a new report from TCO, nine out of ten officials are concerned about extreme weather in Sweden, while 55 percent believe that their municipality is poorly equipped to handle climate-related events, highlighting a gap between recognized climate risks and actual adaptation measures, especially in Gotland where the geographical location complicates the situation. (translated)

Vērienīgas NATO mācības gar visu NATO austrumu/ziemeļu robežu turpinās otro dienu. Iznīcinātāji, izlūklidmašīnas, tankeri, pretzemūdeņu lidmašīnas, helikopteri no Polijas līdz Somijas ziemeļiem. Īpaši liela aktivitāte gar kaļiņingradas robežām, pie Gotlandes, Lietuvā un Polijā. Ļoti iespaidīgi. #NATO #militaryexercises #security

Japonia nie toczyła wojny przeciwko Związkowi Radzieckiemu. Była do samego końca krajem neutralnym. Można powiedzieć, że w pewnym sensie nawet życzliwie neutralnym, bo nie zdecydowano się na systematyczne blokowanie Lend-Lease dla Stalina, choć była taka możliwość. Tak samo konsekwentnie odrzucano niemieckie umizgi, aby zaatakować Sowietów od wschodu, nawet gdy wydawało się, że to ich ostatnie chwile w grudniu 1941 roku. Sowieci kazali zapłacić za swój udział w wojnie czymś, co było sprzeczne z zasadami przyjętymi przez aliantów - japońskim terytorium etnicznym. Bo nie było wątpliwości co do tego, że Kuryle i Płd. Sachalin zamieszkiwali w lwiej większości Japończycy, którzy zbudowali tam miasta i osady od zera, tworząc spójną lokalną kulturę. O ile jeszcze rozumiem rewanż Stalina za klęskę Rosjan w wojnie z 1904-1905 i odzyskanie Sachalinu, tak zabranie Kuryli było czystym rozbojem w biały dzień. Do tego całkowicie sprzecznym z Deklaracją Poczdamską, którą do dziś wielu uważa za przejaw “wielkoduszności” aliantów wobec autorytarnej Japonii. Nie jest istotne jakie Kuryle mają powierzchnię. Ważne jest to, że było terytorium pozyskane przez Japonię w całkowicie pokojowy sposób. Sowieci nie zgłaszali wobec nich żadnych pretensji terytorialnych i nie mieli żadnych praw. Po prostu Stalin obudził się i stwierdził, że potrzebuje zabezpieczyć sobie wyjście z Morza Ochockiego, aby nie było groźby blokowania Władywostoku. Równie dobrze mógłby zażądać od Szwecji Gotlandii, bo przecież Szwedzi handlowali z III Rzeszą, a on potrzebuje mieć wyspę na środku Bałtyku. Sowiecka pazerność nie znała jednak granic, ponieważ od początku sierpnia zaczęto przygotowywać inwazję na Hokkaidō, aby całkowicie odciąć Japonię od Kuryli i Sachalinu. Co zamierzano zrobić z prawie milionem Japończyków, którzy tam mieszkali? To nieistotne. Stalin zakładał, że będzie grał w polityką faktów dokonanych. Są wystarczające dowody w rosyjskich archiwach (obecnie zamkniętych dla zagranicznych badaczy), że rozważano przekształcenie wojskowej okupacji w stałą obecność i tworzenie struktur administracyjnych. Stalin liczył, że Amerykanie nie odważą się zanegować jego „praw” i „żywotnych interesów”, ale srogo się przeliczył. Odpowiedź, którą otrzymał od Trumana niezwykle go zbulwersowała i zaczął robić z siebie ofiarę amerykańskiego imperializmu idącego ramię w ramię z japońskim militaryzmem (sic!). Ktoś może powiedzieć, że Kuryle nie mają żadnego znaczenia, bo to malutkie wyspy położne gdzieś na totalnym zadupiu i Japonia może bez nich istnieć. Problem polega na tym, że właśnie przez taki sposób myślenia świat wyhodował sobie pazerny i bezkarny ZSRR, po którym pałeczkę przejęli Rosjanie. Nie chyba bowiem wątpliwości co do tego, że gdyby zachód był konsekwentny wobec rosyjskiego imperializmu w odpowiednim czasie, dzisiaj nie musielibyśmy się użerać z ciągłymi próbami podważania granic państwowych przez Federację Rosyjską. #Historia #Japonia #ZSRR

Eksperti izstrādājuši piecus iespējamos scenārijus, kā Krievija varētu uzbrukt NATO, tostarp sauszemes koridoru uz Kaļiņgrādi, Gotlandes sagrābšanu, hibrīdkaru Igaunijas austrumos, un Ālandu salu ieņemšanu, kas apdraudētu Baltijas valstu drošību un NATO stratēģiskos interešu punktus. #Hibrīdkarš #Kaļiņgrada #Baltijasjūra

Välskrivet om Guillou: "Dagen innan Rysslands invasion av Ukraina gästar Jan Guillou ”Malou efter tio”. Ryska stridsvagnar står uppradade längs Ukrainas gräns, amerikansk underrättelsetjänst har i veckor pekat ut anfallet och president Biden säger öppet att en invasion är på väg. Trots de enkla förutsättningarna lutar sig Guillou tillbaka och levererar sin prognos: Det kommer inte att hända. De ryska generalerna är enligt honom inte så dumma att de ”låter Putin springa iväg”, och att ställa stridsvagnar vid gränsen är en helt annan sak än att skicka dem mot Kiev. Skulle det otänkbara ändå inträffa väntar något värre än Vietnamkriget, ett ”inbördeskrig”, eftersom ryssar och ukrainare i hans värld tycks vara samma folk så länge båda förstår ryska. Med den logiken är alltså frågan som borde plåga varje nyhetskanal är hur Guillou kan bjudas tillbaka gång på gång, som Sveriges självklara uttolkare av säkerhetspolitik och utrikesfrågor. Mellan 1967 och 1972 har Guillou kontakt med den sovjetiska säkerhetstjänsten och utför uppdrag åt KGB, bland annat i form av promemorior om svensk politik, vilket Expressen avslöjar decennier senare. I biografin över sitt skrivande liv utelämnar han episoden helt, med förklaringen att han aldrig lyckades göra något avslöjande om KGB. Värt att nämna är att andra kapitel i författarlivet har tagit sig in i boken på lösare grunder, men inte denna minimala detalj. Detta säger inte i sig något om hans senare analyser, men det illustrerar att mediernas bild av honom som okomplicerad säkerhetspolitisk auktoritet har några ”skavanker”. Tio år senare reser han till Irak och skriver tillsammans med Marina Stagh boken ”Irak – det nya Arabien”. Baathregimen, som Saddam Hussein styrde i kulisserna redan från 1968, beskrivs där som ”uppenbart populär” och en av arabvärldens stabilaste; demokratisering väntas runt hörnet, pressfriheten påstås vara mindre inskränkt än i de flesta länder och bilden av Irak som ett våldsamt land avfärdas som propaganda och rasistiska fantasier. Intrycket av fängelset Abu Ghraib sammanfattas med att förhållandena där är bättre än på svenska fängelser, en formulering han först efter kritik tar tillbaka i en senare biografi. När Saddam Hussein formellt tar makten 1979, startar kriget mot Iran, gasar kurdisk civilbefolkning och invaderar Kuwait får vi ingen ny bok. Trettio år senare, när Ryssland går in i Georgien 2008 förklarar Guillou att det är Georgien som startat kriget och att Rysslands agerande ska förstås som svar på en provokation. EU:s utredning landar i en helt annan bild, där kriget förklaras vara kulmen på år av ryska provokationer där Ryssland delat ut pass till invånare i Sydossetien och Abchazien för att skapa en förevändning att ”skydda egna medborgare”, och separatistmiliser tränats och beväpnats av Ryssland. Mönstret känns igen från dagens krig i Ukraina. Putin medger dessutom 2012 att en färdig invasionsplan funnits klar sedan 2006, ett erkännande som aldrig föranleder någon omprövning i Guillous spalter. Han ger dock gärna en känga åt NATO, som ”ett instrument för olika USA-ledda krigsexpeditioner”, och de som tar rysk aggression på allvar får etiketten ”bombliberaler”. I februari 2016 skriver han krönikan ”Därför låtsas dessa Natoanhängare att ryssen ska anfalla”, där Putin visserligen medges vara en opålitlig skurk som erövrat Krim, medan ett anfallshot mot Sverige avfärdas. Sex år senare myntar han begreppet ”den påhittade krigsrisken” och förklarar att ett ryskt hot är konstruerat för att tvinga in Sverige i NATO. Tre och en halv vecka före den fullskaliga invasionen av Ukraina kallar han en potentiell invasion av Gotland för en bombliberal hypotes." https://t.co/rNPqwqA3Bq #Ukraina #Ryssland #Säkerhetspolitik

Den ryska propagandan mot Norden har intensifierats inför kommande lokalval, där hotbilder mot Finland och Gotland används för att mobilisera nationalistiska röster, enligt professor Kari Liuhto, som varnar för att det verkliga hotet från Ryssland fortfarande inte helt förstås. #Ryssland #Finland #Propaganda

I en åsiktstext argumenterar David Carlqvist för att Sverige bör återmilitarisera Åland innan Ryssland gör det, med hänvisning till Rysslands ökade aggressivitet och brist på respekt för internationella avtal, och betonar vikten av att även kunna försvara Gotland strategiskt i händelse av konflikt. #Åland #Ryssland #Försvar

-Szwecja ekspresowo uzbraja Gotlandię, strategiczną do panowania nad Bałtykiem, -Finlandia intensyfikuje strategię obrony totalnej, -państwa bałtyckie w stanie przedmobilizacyjnym, -Rumunia przyspiesza modernizację armii, -Dania umacnia obronę cieśnin. Polska pozbywa się rakiet. #Bezpieczeństwo #Obrona #Bałtyk

L'isola di Gotland, strategicamente situata nel Mar Baltico, sta subendo una militarizzazione senza precedenti da parte della Svezia, che ha schierato 4.500 soldati in risposta alla crescente minaccia russa, con l'obiettivo di prevenire un'eventuale aggressione e garantire il controllo su questa cruciale area geopolitica. #Gotland #Svezia #Russia

Švédský ostrov Gotland se připravuje na možnou vojenskou invazi z Ruska tím, že posiluje svoji armádní přítomnost a podporuje civilní iniciativy, které mají zvýšit odolnost ostrova vůči případnému útoku, přičemž je považován za klíčovou lokalitu pro kontrolu Baltského moře. #Gotland #NATO #Rusko