Visst är det ett fascinerande kapitel i livet när man börjar åldras och kroppen sakta men säkert förvandlas till en hittegodsavdelning? Ta häromdagen till exempel. Jag hade gått i en hel vecka och tyst börjat acceptera mitt oundvikliga medicinska förfall. "Jahapp, då var man plötsligt halvdöv på höger öra", tänkte jag stoiskt. Jag hade redan börjat mentalt förbereda mig på läkarbesök, börjat kika på diskreta hörapparater och funderat på om jag skulle behöva lära mig teckenspråk. Ända tills jag rutinmässigt skulle topsa örat efter duschen... och drog ut en silikonpropp. Ja, den där lilla gummigrejen till mina trådlösa lurar som jag mystiskt "tappade bort" förra veckan hade alltså bott i min hörselgång i sju dagar. Jag var inte döv, jag hade bara omedvetet förvandlat mitt eget huvud till ett förvaringsetui för hemelektronik. Men vänta, den personliga komedin slutar inte där. Idag var jag ute på min dagliga runda. Efter ett tag kände jag hur det började värka, och jag tänkte irriterat: "Men vad i hela friden, knät gör ju ont trots att jag har tagit på mig mitt dyra, ortopediska knästöd! Är det artrosen som eskalerar? Är brosket borta? Dags att beställa rullator?!" Jag tittar ner, redo att förbanna både ålderdomen och tyngdlagen... och döm om min förvåning. Knästödet satt där det skulle, vackert och åtdraget med kirurgisk precision. På fel ben. Det är ändå en enorm tröst att veta att det förmodligen inte är lederna och hörseln som håller på att ge upp, det är bara hjärncellerna som har gått i förtidspension! #åldrandet #humor #livetsresa
