Search

Kvällsrapport Idag kidnappade Patrik mig. Vi var ute i flera timmar. och tvättade bilen, åt lunch, köpte värmedyna, skickade lite paket och åt glass. Vardagen är helt underbar när man varit ifrån den ett tag ❤️ Är lite omtumlad i själen efter allt som hänt och försöker rent terapeutiskt få de senaste två årens händelser på pränt, för att lättare kunna bearbeta. Vaknar varje morgon med en djup tacksamhet gentemot alla ni tusentals människor som gick in och räddade mitt liv. Det är där som jag hakat fast, och har svårt att prata om det utan att tårarna rinner. Tids nog kommer jag nog ikapp men just nu så är jag som sagt lite tilltufsad i själen. Kämpar på allt vad jag kan med att vara uppe och tror att belöningen snart kommer i form av hemgång. Min ombyggda magsäck fungerar alldeles utmärkt. Är jättenöjd med restaureringen och jag är så nöjd med att ha urinblåsan i behåll. Innan operationen frågade en av kirurgerna var jag ville att de skulle omplacera min navel. Tackade så mycket för omtanken men svarade att OM de ens kommer så långt så borde han använda tiden till att dricka kaffe. Navel klarar jag mig fint utan. Helt otroliga kirurger som stått i 14,5 timmar och opererat och sedan 6 timmar nästa dag. Från det ena till det andra så har jag lagt upp armbandet ”Lucky Ming” igen, då förra auktionen en fick ett fel ifyllt maxbud (helt oavsiktligt) så om någon skulle vara sugen så ligger auktionen här: https://t.co/3rO9oNMn1R Önskar er alla en trevlig kväll ❤️ #Tacksamhet #LivetsResa #Vardagen

Visst är det ett fascinerande kapitel i livet när man börjar åldras och kroppen sakta men säkert förvandlas till en hittegodsavdelning? Ta häromdagen till exempel. Jag hade gått i en hel vecka och tyst börjat acceptera mitt oundvikliga medicinska förfall. "Jahapp, då var man plötsligt halvdöv på höger öra", tänkte jag stoiskt. Jag hade redan börjat mentalt förbereda mig på läkarbesök, börjat kika på diskreta hörapparater och funderat på om jag skulle behöva lära mig teckenspråk. Ända tills jag rutinmässigt skulle topsa örat efter duschen... och drog ut en silikonpropp. Ja, den där lilla gummigrejen till mina trådlösa lurar som jag mystiskt "tappade bort" förra veckan hade alltså bott i min hörselgång i sju dagar. Jag var inte döv, jag hade bara omedvetet förvandlat mitt eget huvud till ett förvaringsetui för hemelektronik. Men vänta, den personliga komedin slutar inte där. Idag var jag ute på min dagliga runda. Efter ett tag kände jag hur det började värka, och jag tänkte irriterat: "Men vad i hela friden, knät gör ju ont trots att jag har tagit på mig mitt dyra, ortopediska knästöd! Är det artrosen som eskalerar? Är brosket borta? Dags att beställa rullator?!" Jag tittar ner, redo att förbanna både ålderdomen och tyngdlagen... och döm om min förvåning. Knästödet satt där det skulle, vackert och åtdraget med kirurgisk precision. På fel ben. Det är ändå en enorm tröst att veta att det förmodligen inte är lederna och hörseln som håller på att ge upp, det är bara hjärncellerna som har gått i förtidspension! #åldrandet #humor #livetsresa

Jag har fått en blå prick på magen. Den visar var min nya urinblåsa ska sitta. Det är mycket tankar just nu. Samtidigt som jag ordnat musiker till min begravning, har vi börjat planering för en resa till Lofoten med Dumpens fiskare. Situationen lär mig att jag inte nödvändigtvis behöver ha kontroll. Det blir ju ändå som det blir inslutänden. men att det är viktigt att ta tillvara på varenda liten minut och hela tiden utvecklas till det bättre. Idag ska jag träna mig på att vara rak, på ett sätt som gör mig sårbar. I min värld är det oerhört jobbigt, men en viktig uppgift för mig har alltid varit att utmana mig själv att göra saker som jag egentligen inte vågar. #livetsresa #självutveckling #sårbarhet