Search

Pedro Sánchez, prezident vlády Španělska, odcestoval do Alžírska s cílem ukončit diplomatickou krizi a vyjednat navýšení dodávek plynu o 10 %, čímž chce posílit energetické vztahy mezi oběma zeměmi a snížit závislost na zkapalněném plynu z USA. #SánchezEnArgelia #GasArgelino #CrisisDiplomática

Det krävdes alltså att den europeiska industrin hamnade i respirator och uppvisade klinisk hjärndöd innan EU-byråkraterna lyckades lokalisera sitt eget förnuft. EU-kommissionen har drabbats av en akut attack av verklighetsförankring och inser nu att Europa håller på att förvandlas till ett ekonomiskt u-land. Så de föreslår att mildra kraven i utsläppshandeln, en efterlängtad livlina för att stoppa det ekonomiska förfallet. Men i SVT-studion utbryter direkt landssorg. Reportern förklarar med darrande röst att detta minsann kommer att missgynna "svenska gröna satsningar". Det blottar ju hela bluffen: våra skattefinansierade fantasiprojekt är alltså så usla att de blir helt värdelösa så fort EU drabbas av minsta lilla uns av sunt förnuft. Vi har skapat en religiös sekt där framgång mäts i hur effektiva vi är på att avindustrialisera oss själva medan resten av planeten gasar på som vanligt. Sen toppar de eländet med att ta in Centerpartiets Emma Wiesner som gråter ut över att EU sänker ambitionerna och går "extremhögern" till mötes. Att vilja undvika ekonomisk härdsmälta är alltså en högerextrem konspiration nu. Man måste ju bara älska den totala opartiskheten. Tänk att ingen i den där studion har intelligensen att förklara att när en fabrik stänger i Europa och öppnar i Kina, så försvinner ju inte utsläppen från atmosfären. De byter bara postnummer. Koldioxiden bryr sig liksom inte om ifall den släpps ut i Ludvika eller i Shanghai, men den lilla detaljen är tydligen överkurs för Public Service. Det enda vi uppnår är att vi flyttar utsläppen till andra sidan jordklotet, utraderar de jobb som finansierar vår egen välfärd, och rullar ut röda mattan för Kinas totala ekonomiska dominans. Hur kan man sitta i en tv-studio med ett rakt ansikte och försvara en politik som gör oss fattiga utan att rädda ett enda gram koldioxid, samtidigt som Kina tar emot vår industri och bygger nya kolkraftverk för att fira? #EU #klimathot #ekonomi

Välskrivet om Guillou: "Dagen innan Rysslands invasion av Ukraina gästar Jan Guillou ”Malou efter tio”. Ryska stridsvagnar står uppradade längs Ukrainas gräns, amerikansk underrättelsetjänst har i veckor pekat ut anfallet och president Biden säger öppet att en invasion är på väg. Trots de enkla förutsättningarna lutar sig Guillou tillbaka och levererar sin prognos: Det kommer inte att hända. De ryska generalerna är enligt honom inte så dumma att de ”låter Putin springa iväg”, och att ställa stridsvagnar vid gränsen är en helt annan sak än att skicka dem mot Kiev. Skulle det otänkbara ändå inträffa väntar något värre än Vietnamkriget, ett ”inbördeskrig”, eftersom ryssar och ukrainare i hans värld tycks vara samma folk så länge båda förstår ryska. Med den logiken är alltså frågan som borde plåga varje nyhetskanal är hur Guillou kan bjudas tillbaka gång på gång, som Sveriges självklara uttolkare av säkerhetspolitik och utrikesfrågor. Mellan 1967 och 1972 har Guillou kontakt med den sovjetiska säkerhetstjänsten och utför uppdrag åt KGB, bland annat i form av promemorior om svensk politik, vilket Expressen avslöjar decennier senare. I biografin över sitt skrivande liv utelämnar han episoden helt, med förklaringen att han aldrig lyckades göra något avslöjande om KGB. Värt att nämna är att andra kapitel i författarlivet har tagit sig in i boken på lösare grunder, men inte denna minimala detalj. Detta säger inte i sig något om hans senare analyser, men det illustrerar att mediernas bild av honom som okomplicerad säkerhetspolitisk auktoritet har några ”skavanker”. Tio år senare reser han till Irak och skriver tillsammans med Marina Stagh boken ”Irak – det nya Arabien”. Baathregimen, som Saddam Hussein styrde i kulisserna redan från 1968, beskrivs där som ”uppenbart populär” och en av arabvärldens stabilaste; demokratisering väntas runt hörnet, pressfriheten påstås vara mindre inskränkt än i de flesta länder och bilden av Irak som ett våldsamt land avfärdas som propaganda och rasistiska fantasier. Intrycket av fängelset Abu Ghraib sammanfattas med att förhållandena där är bättre än på svenska fängelser, en formulering han först efter kritik tar tillbaka i en senare biografi. När Saddam Hussein formellt tar makten 1979, startar kriget mot Iran, gasar kurdisk civilbefolkning och invaderar Kuwait får vi ingen ny bok. Trettio år senare, när Ryssland går in i Georgien 2008 förklarar Guillou att det är Georgien som startat kriget och att Rysslands agerande ska förstås som svar på en provokation. EU:s utredning landar i en helt annan bild, där kriget förklaras vara kulmen på år av ryska provokationer där Ryssland delat ut pass till invånare i Sydossetien och Abchazien för att skapa en förevändning att ”skydda egna medborgare”, och separatistmiliser tränats och beväpnats av Ryssland. Mönstret känns igen från dagens krig i Ukraina. Putin medger dessutom 2012 att en färdig invasionsplan funnits klar sedan 2006, ett erkännande som aldrig föranleder någon omprövning i Guillous spalter. Han ger dock gärna en känga åt NATO, som ”ett instrument för olika USA-ledda krigsexpeditioner”, och de som tar rysk aggression på allvar får etiketten ”bombliberaler”. I februari 2016 skriver han krönikan ”Därför låtsas dessa Natoanhängare att ryssen ska anfalla”, där Putin visserligen medges vara en opålitlig skurk som erövrat Krim, medan ett anfallshot mot Sverige avfärdas. Sex år senare myntar han begreppet ”den påhittade krigsrisken” och förklarar att ett ryskt hot är konstruerat för att tvinga in Sverige i NATO. Tre och en halv vecka före den fullskaliga invasionen av Ukraina kallar han en potentiell invasion av Gotland för en bombliberal hypotes." https://t.co/rNPqwqA3Bq #Ukraina #Ryssland #Säkerhetspolitik

Århundradets byteshandel: Vi fick lägre koldioxidutsläpp och Kina fick hela vår bilindustri. Grattis till oss! 😂 Man kan inte annat än att skratta åt eländet. VW:s kris är så djup att ledningen i torsdags ville dra i nödbromsen helt och stänga fyra fabriker. Men eftersom det blev för mycket liv i luckan valde de att "bara" skrota hälften av sina bilmodeller istället. Som motorjournalisten Håkan Matson så vackert uttryckte det i Aktuellt: "Det är bara att försöka bromsa sig igenom eländet." Spoiler alert: Det går inte att bromsa sig ur en ekonomisk krasch när motståndaren gasar i 200 km/h. Men varför skydda fordonsindustrin egentligen? Den har ju bara råkat vara ryggraden som burit hela Europas ekonomi och välfärd i generationer. Men istället för att säkra den låter vi Volkswagen sjunka i "gamla strukturer", fackliga strider och elräkningar som blivit över 200% dyrare än konkurrenternas efter att man la ner kärnkraften i Europa. Under tiden kliver Kina in med full offensiv lust. Fem kinesiska tillverkare slutförhandlar just nu om att ta över fabrikerna för en kaffepeng. De flyttar helt enkelt in i våra egna toppmoderna anläggningar, bygger sina bilar på vår mark med billig energi i ryggen och rundar alla EU:s handelstullar på köpet. Är det här beviset på att den "gröna omställningen" bara är ett finare ord för att avveckla västvärlden, eller är planen att vi ska köra vår egen industri i botten tills vi blir helt beroende av Kina för att överleva? #Bilindustri #Kolkraft #Ekonomi