Search

I en video som spridits av människorättsorganisationen B’Tselem fångas israelisk polis på bild när de kastar in en chockgranat i en bil och håller dörren stängd, vilket belyser det ökande våldet mot palestinier på Västbanken och den låga åtalshastigheten mot aggressorer, trots en kraftig ökning av polisutredningar sedan 2019. #Israel #Palestina #Västbanken

Stora kravaller utbröt i bl.a London, Paris och Amsterdam efter Marockos förlust i VM. Pöbeln kastades flaskor, stenar, fyrverkerier och flares mot polisen, en polis skadades och fick sjukhusvård, och det gjordes gripanden. Palestinska flaggor vajade. Noll rapportering om detta från @svtnyheter och @sr_ekot. Möjligt att det kommer en liten notis senare. #protester #VM2023 #nyheter

Nors Lietuvos ekonomika šiuo metu rodo stiprų augimą ir išlieka patraukli investuotojams, ji susiduria su struktūriniais iššūkiais, tokiais kaip didėjantys darbo kaštai ir aukštos energijos kainos, kuriuos būtina spręsti modernizacijos ir inovacijų pagalba. #LietuvosEkonomika #Konkurencingumas #Investicijos

PiS przez kilka dni opowiadał Polakom bajki o VIP-ach z KO. Tymczasem media ujawniają, że Andrzej Kardasz z PiS przeszedł operację w szpitalu, w którym zwykłych pacjentów odsyłano, bo oddział chirurgii był zawieszony. To nie jest walka z przywilejami. To projekcja. Najpierw oskarżali innych. Potem okazało się, że sami zachowują się jak kasta uprzywilejowanych. #Polska #PiS #przywileje

Socialistiska haveriet, BPA... Om det är någon historisk händelse som perfekt kapslar in det totala, monumentala hyckleriet inom den svenska fackföreningsrörelsen och dess kopplingar till den socialdemokratiska maktsfären, så är det BPA-skandalen. Det som skulle vara arbetarnas stolta flaggskepp – beviset på att facket minsan kunde driva företag bättre än kapitalisterna – förvandlades under 80- och 90-talet till en orgie i fastighetsspekulation, girighet och miljardförluster. Och gissa vem som fick betala notan? Den vanliga, hårt slitande byggnadsarbetaren. Här är en djupdykning i hur fackpamparnas bygge raserades från grunden: 1. Den socialistiska drömmen (Början) Historien börjar med idén om arbetarstyrd produktion (bolaget bildades på 1920-talet). Tanken var vacker i sin marxistiska enkelhet: Varför ska de "onda" privata byggherrarna ta vinsten när facket kan äga produktionsmedlen själva? BPA växte sig med åren gigantiskt. Med LO och framförallt Byggnadsarbetareförbundet i ryggen blev man Sveriges näst största byggbolag, tätt efter Skanska. På ytan var allt frid och fröjd; facket visade musklerna och byggde folkhemmet. 2. Fackpamparna leker Gordon Gekko (1980-talet) Sedan kom 1980-talet och kasinoekonomin. Fackpamparna – samma män som på 1 maj stod på torgen och skrek sig hesa mot kapitalismens ondska – drabbades plötsligt av extrem börsfeber. 1986 börsnoterades BPA. Plötsligt befann sig fackföreningsbyråkrater i en värld de inte förstod. De började snurra in sig i avancerade fastighetsaffärer, aktiespekulationer och snåriga finansiella upplägg. Männen i LO-borgen trodde plötsligt att de var Wall Street-hajar, fast med medlemmarnas fackavgifter och pensionspengar som insats. 3. Haveriet och 50-miljoners-chocken (1993) När 90-talskrisen och fastighetsbubblan sprack med ett öronbedövande dån, drogs BPA rakt ner i avgrunden. Konkursen nafsade bolaget i hälarna och i ren panik tvingades LO-förbunden pumpa in 1,6 miljarder kronor för att rädda sitt sjunkande skepp. Men det som fick hela korthuset att rämna moraliskt var avslöjandet om BPA:s VD, Göran Lövgren. Mitt under brinnande kris, när bolaget blödde pengar och vanliga byggnadsarbetare förlorade jobben, avslöjades det att Lövgren hade utrustats med en guldfallskärm (avgångsvederlag) på sinnessjuka 50 miljoner kronor. Femtio miljoner! Och detta var alltså godkänt och signerat av den svenska fackföreningsrörelsens absoluta elit. 4. Huvudena rullar (De inblandade) Avslöjandet utlöste en atombomb i den svenska samhällsdebatten. Den kognitiva dissonansen hos LO-medlemmarna var total. Vilka "arbetarkämpar" hade godkänt att fackföreningspengar användes för att göra en misslyckad VD till mångmiljonär? Stig Malm (LO:s ordförande): Den högljudda och maktfullkomliga LO-basen satt i BPA:s styrelse och var djupt insyltad i fallskärmsavtalet. Han försökte klamra sig fast vid makten, men trycket från en rasande gräsrot blev för massivt. I december 1993 tvingades han avgå under total förnedring. Åke Wänman (Ordförande för Byggnads och BPA): Som högsta ansvarig för byggfacket och styrelseordförande i BPA var det han som formellt låg bakom avtalen. Även han tvingades kasta in handduken och avgå i vanära. Tommy Qvarfort (Byggnads ekonomichef): Fick omedelbart sparken när vidden av de snåriga, riskabla affärerna och myglet bakom kulisserna började nystas upp. BPA hade på kort tid gått från att förknippas med samhällsansvar till att bli en synonym för inkompetens och korruption. 5. Den ultimata ironin: Kapitalisterna vann Hur slutade detta fantastiska, fackliga maktprojekt? För att rädda vad som räddas kunde tvingades facket sälja hela rasket. Och vilka stod redo att ta över? De skånska, privatkapitalistiska bröderna Mats och Erik Paulsson, grundarna av Peab. Facket bytte sina aktier mot Peabs aktier i fastighetsbolaget Wihlborgs. Det blev en affär där de slipade bröderna Paulsson drog det längsta strået. Deras bolag Peab växte sig enormt och gjorde miljardvinster på övertagandet, medan Byggnads medlemmar fick ta de massiva förlusterna. Summering av haveriet BPA-skandalen är det ultimata beviset på vad som händer när politisk hybris möter ekonomisk inkompetens. Fackpamparna startade ett bolag för att visa att de inte behövde kapitalismen. De slutade med att spekulera bort medlemmarnas miljarder, beviljade Sveriges fetaste kapitalist-fallskärm till sin VD, och fick sedan se sig besegrade och tvingades skänka bort resterna av imperiet till en skånsk finansfamilj. Att ledande S- och LO-företrädare överhuvudtaget vågar använda ord som "girighet" eller "ansvar" efter BPA-affären är ett historiskt mysterium. https://t.co/U7xaHOMaY3 #BPA #fackföreningar #korruption

Tak zamyka sędzia Rafał Janiszowski-Downarowicz. Na trzy miechy. Wrzuca do celi z pluskwami bez żadnego zmiłuj. Pozwolił mi mówić kilka minut. Bez adwokata, bo adwokat tylko utrudniałby sprawne procedowanie. Nawet bez adwokata z urzędu, nazywanego "paprotką", który tylko by słuchał i by się przyglądał, ale przynajmniej proceduralne wszystko by się zgadzało. W dokumencie autorstwa sędziego Downarowicza nie ma imienia i nazwiska pani prokurator, z którą pan sędzia się zgadza. "Jak słusznie zauważyła Pani Prokurator...". Nie wiadomo kto mnie oskarżał. Nie ma również obligatoryjnego (!!!) pouczenia, że postanowienie o areszcie można zaskarżyć, w jakim terminie i do którego sądu. Porównywałem ten kwit z kwitami innych osadzonych w mojej celi. Wszyscy mieli pouczenie. Wiedzieli do jakiego sądu i do jakiego wydziału należy złożyć apelację. I że termin jest zawity, czyli nieprzekraczalny i wynosi 7 dni. Ja oczywiście domyślałem się, że powinienem złożyć do Sądu Okręgowego w Warszawie. Ale bezpośrednio do tego sądu czy za pośrednictwem sądu w Piasecznie? Do jakiego wydziału? Nie miałem adwokata. Sędzia Downarowicz go nie dopuścił. W postanowieniu Downarowicza jest mowa o tym, że pozostając na wolności mógłbym wpływać na postawę świadków "w celu tworzenia alibi lub innego zakłócenia prawidłowego toku postępowania" w policyjnym dochodzeniu SWD-14834/26 (zostałem zaatakowany przez nożownika, złożyłem doniesienie o popełnieniu przestępstwa), w którym mam status POKRZYWDZONEGO!!! "Podejrzany posiada wprawdzie miejsce stałego pobytu w Polsce to jednak, jak słusznie zauważyła Pani Prokurator, bardzo często przebywa za granicą (...). Istnieje zatem uzasadniona obawa, że będzie on w sposób bezprawny utrudniać postępowanie karne, poprzez ukrywanie się przed organami ścigania". W ciągu ostatnich pięciu lat trzy razy byłem za granicą. To "bardzo często". W 2025 roku tydzień spędziłem w Chorwacji podczas świąt wielkanocnych i trzy miesiące w Sarandzie (#Albania) - od 24 września do 23 grudnia 2025 r. W tym roku byłem dwa tygodnie w mojej ukochanej Sarandzie - od 14 do 28 kwietnia 2026 r. To wszystko to nie jest efekt mojej wybujałej fantazji. To wydarzyło się naprawdę. I może spotkać każdego z nas. To jest Polska Anno Domini 2026. #kasta @wina_Mazurka @K__Stanowski @TomaszSakiewicz @GPtygodnik @rzeczpospolita @RPPrawo @BiuroRPO @RMF24pl @se_pl @RMF24pl @faktypofaktach @szczerze_kuzwa_ @Maciej824635 @cezarygmyz @w_sumlinski @gazetapl_news @DziennikPL @pisorgpl @polska_kasia @Oszukani_PL #kasta #prawo #Polska

Vilken enastående och halsbrytande intellektuell akrobatik du bjuder på August Sergej Torngren Wartin! Att lyckas skriva en hel artikel om palestiniernas brist på politiska rättigheter utan att ägna en enda stavelse åt deras egna korrupta ledarskap, är faktiskt en prestation som kräver en närmast olympisk förmåga att blunda för verkligheten. Låt oss plocka isär din lilla alternativa historiebok, bit för bit: Du ondgör dig över att palestinier på Västbanken och i Gaza inte får rösta i israeliska val till Knesset. Här får man ju nästan gnugga sig i ögonen. Palestinierna har egna parlamentariska institutioner. Att de inte har fått rösta sedan 2006 beror inte på Israel, utan på att deras egen president, Mahmoud Abbas, för närvarande befinner sig på det artonde året av sin fyraåriga mandatperiod, och på att Hamas hellre kastar sina politiska motståndare från hustak än håller fria val. Att du kräver att Israel ska ge rösträtt till befolkningen i ett externt, ofta djupt fientligt grannområde, är säkerhetspolitisk storhumor. Skulle de allierade ha gett tyskarna rösträtt i amerikanska val under ockupationen 1946? Din beskrivning av Gaza är rent av rörande i sin ologik. Israel drog ut varenda soldat och tvingade bort varenda judisk bosättare år 2005. Området fick totalt självstyre och miljarder i bistånd för att bygga ett "Mellanösterns Singapore". Istället valde de att bygga Mellanösterns största terrorbas. Att Israel (och Egypten, som du väldigt bekvämt glömmer bort) därefter valde att kontrollera sina gränser mot en terrororganisation, gör det inte till en "ockupation". En stat som stänger sin gräns mot en regim som skickar tusentals raketer över civila bedriver gränssäkerhet, inte apartheid. I din grandiosa kalkyl om vad som gör Israel till en icke-demokrati, sveper du snabbt förbi en avgörande detalj: de drygt två miljoner araber som faktiskt är israeliska medborgare. De har exakt samma rösträtt som judiska israeler, de sitter i Knesset, de är domare i Högsta domstolen, överläkare på sjukhusen och befäl i armén. Det måste vara fruktansvärt irriterande för din apartheid-tes att Mellanösterns friaste araber bor just i Israel. Att du sen lutar dig mot Amnesty, FN:s generalförsamling och ICJ för att bevisa din poäng är ju närmast gulligt. Vi pratar alltså om FN-organ där världens värsta diktaturer, slaktare och tyranner (Ofta från islamska länder) glatt sitter och dunkar varandra i ryggen medan de slentrianfördömer regionens enda fungerande demokrati. Att V-Dem sänker Israels betyg på grund av inrikespolitiska rättsstatsreformer under Netanyahu är en legitim inrikespolitisk debatt i Israel, det bevisar att det är en levande demokrati med debatt och fri opinionsbildning. Din slutsats att Israel måste ge alla på Västbanken och Gaza israeliskt medborgarskap för att duga i dina ögon är exakt vad Hamas drömmer om: slutet på den enda judiska staten i världen. Det är dags att sluta infantilisera palestinierna, August. Det är inte Israels fel att palestiniernas ledare konsekvent och historiskt har valt terror framför statsbyggande och fred. Men fortsätt du att leka internationell folkrättsjurist från bekvämligheten i Skandinavien, det är ju alltid mycket lättare att utdela moraliska pekpinnar när man slipper leva med terroristerna som grannar. https://t.co/BdanBWOe9l #Israel #Palestine #Politics

"We are not an extraordinary caste," said the guest who hid behind immunity from prosecution under Article 212 of the Penal Code for a tweet, and after a few months, is pursuing someone without immunity for the same article, also for a tweet. Yes, you are an extraordinary caste. (translated)

Tack för en enorm insats Fredrik! Och ni som i det här läget har mage att kasta skit på någon som slitit dygnet runt i åratal efter bästa förmåga, se er i spegeln och fundera på varför vi har en extremt toxisk miljö inom AIK och hur ni tror det är att rekrytera till en sån miljö #AIK #ToxicEnvironment #Respect

Cieszyński i Buda z PiS po prostu ZMIAŻDŻYLI debilną narrację serwowaną przez Duboisa i Giertycha, a suflowaną przez media Salonu III RP, takie jak ta dziennikarka TVN 24, by oczyścić Kacprzyka, a oczernić Jędrzejewskiego. Cieszyński: "Idąc ich logiką zaraz przesłuchają ZŁODZIEJA Kacprzyka. Skandalicznie odwracają KOTA OGONEM. Kacprzyk pół miliona ukradł ze Szpitala Południowego, 100K z Bródnowskiego, rzekomo pracował 330 godzin miesięcznie, a 200 godzin powinien poświęcać na naukę. Czyli co, miasto Warszawa ufundowało mu stypendium? Mam nadzieję, że niedługo odbiorą mu możliwość leczenia kogokolwiek". Buda: "Ta afera dotyczy uprzywilejowania przez polityka KO innych polityków KO. Aparatczyk z Koalicji Obywatelskiej zrobił dla nich fast-tracka i przy okazji zarobił 1,6 miliona. Zaszczuwają Jędrzejewskiego, bo zaczał mówić. Będą wyciągać na niego wszystko, nawet sprzed lat. Pewnie go dzisiaj śledzą. To personalny atak, by deprecjonować jego zeznania. Stworzyła się nowa kasta ludzi, którzy chcą mieć gwarancję dobrego leczenia, pomimo upadku tego systemu za ich własnych rządów". Dziennikarka TVN nie miała nic do powiedzenia. Tylko podziękowała ładnie za odpowiedź. xDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDD #Polityka #PiS #Media

Każde państwo żyje dzięki swoim elitom. Nie elitom rozumianym jako uprzywilejowana kasta, lecz ludziom, którzy wyznaczają standardy życia publicznego: nauczycielom, profesorom, lekarzom, sędziom, oficerom, przedsiębiorcom, duchownym, urzędnikom i artystom. Ich największym zadaniem nie jest samo wykonywanie zawodu. Jest nim przekazywanie następnemu pokoleniu wiedzy, charakteru i etosu odpowiedzialności. Historia Polski XX wieku to historia brutalnego przerwania tego procesu. W ciągu zaledwie kilku lat kraj utracił znaczną część swoich naturalnych elit. Najpierw wskutek planowej eksterminacji prowadzonej przez dwa totalitaryzmy, a następnie wskutek świadomego zastąpienia ich nową warstwą ukształtowaną przez system komunistyczny. Nie była to zwykła zmiana pokoleniowa, tylko zerwanie ciągłości cywilizacyjnej. Teza tego wątku jest prosta, ale radykalna: współczesnych kryzysów polskiej akademii, prawa, medycyny i życia publicznego nie da się zrozumieć bez dostrzeżenia tej utraconej ciągłości. To, co wydarzyło się w Auschwitz, Katyniu, Warszawie i na Wołyniu, nie zakończyło się wraz z końcem wojny. Skutki tych wydarzeń trwają do dziś. Być może są najważniejszym wyjaśnieniem tego, dlaczego współczesna Polska tak często nie potrafi odtworzyć standardów państwa, które utraciła wraz ze swoimi elitami. #Polska #Elity #Historia

Vilket trams att kändisar ska agera nyttiga megafoner för MP:s och Socialdemokraternas agenda. Hyckleriet är slående. Thomas Stenström moraliserar om klimatet i Almedalen och sätter sig sedan direkt på flyget till USA. När Annika Strandhäll kommenterar andras inlägg på X blir det sällan särskilt lyckat. “Ni förstår inte hur ni ställer till det för er själva med er attityd och den här typen av kommentarer. Hur tycker du han skulle ha tagit sig dit för att stötta vårt lag?” svarar Strandhäll. Klimatmoral för andra men undantag för de egna? Att kasta sten i glashus är som bekant sällan en bra idé. #Klimat #Hyckleri #Politik

Skriver om den absurda almedalsdebatten mellan Carl-Oskar Bohlin och Karin Olsson om det är ett hot mot demokratin att ministrar delar hela intervjuer. K ”Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, har en särskild talang för att reta upp journalister. Från installationen, där han rättade en journalist om skillnaden mellan lik i lasten och skelett i garderoben, finns en röd tråd. Bohlin och journalister har en relation som påminner om hund och katt. Konflikten handlar om hur Bohlin kommenterar medier och hur det beskrivs som odemokratiskt. Demokratin kräver fria medier. Den kräver inte medier fria från granskning. Debatten mellan honom och Expressens Karin Olsson i Almedalen var inget undantag. Bohlin har anklagats för att underminera demokratin. Något precist svar på hur har dock inte riktigt framförts, men det tycks vara ett slags framvuxen insikt i svenska mediers kollektiva medvetande. Ett slags orubblig sanning som ytterst vilar på att den är journalistisk snarare än bevisad. Olsson går på hårt. Med en blandning av tillskrivna uppfattningar och svepande anklagelser kritiserar hon Bohlin. Varje gång han svarar blir hon otydlig och undflyende. Angreppen handlar om ogillande, inte om argument. Crescendot kommer när hon säger: “Du fiskar i grumliga vatten.” I stället för att ställa Bohlin till svars blir Olsson ett exempel på problemet. Hon förvränger det han säger och hittar på. Vid ett tillfälle påstår hon att Bohlin har kallat Aftonbladets journalist Lisa Röstlund för suspekt och korrumperad. Ord som han aldrig har sagt. Trots det får han dem kastade på sig. Det är uppenbart inte ett misstag. Det är en arbetsmetod.” Olåst artikel i länk #Almedalen #Demokrati #Media

Att gräva i historien om Reso (Folkresor) är att ta en guidad tur genom det kanske mest klassiska av alla socialdemokratiska affärshaverier. Det är berättelsen om vad som händer när fackpampar och kooperativa byråkrater, helt utan affärssinne, bestämmer sig för att leka hotellmagnater och researrangörer med arbetarnas och medlemmarnas pengar. Det som började som en vacker tanke om semester åt folket slutade i en monumental, miljarddyr finansiell krater. Här är den obarmhärtiga sanningen om Resos uppgång och spektakulära fall: 1. Utopin: Arbetarnas egen lilla resebyrå Reso grundades 1937 av arbetarrörelsen (bl.a. ABF) och kooperationen (KF). Den ursprungliga tanken var sympatisk: nu när arbetarna äntligen hade fått lagstadgad semester (två veckor 1938), skulle de också ha råd att åka någonstans. Reso skulle erbjuda folklig, billig och "meningsfull" fritid. Men, som alltid när den svenska vänstern får tillgång till en stor säck med "någon annans pengar", dröjde det inte länge förrän storhetsvansinnet kickade in. Reso nöjde sig inte med att arrangera bussresor och tältläger. Man skulle bygga ett imperium. 2. Skrytbyggena och betongpalatsen Under efterkrigstiden och framåt expanderade Reso aggressivt. Fackförenings- och KF-byråkraterna förvandlades från folkrörelsearbetare till lyxiga fastighetsutvecklare. Reso började bygga och köpa upp enorma hotellkomplex över hela Skandinavien. Ofta var det gigantiska, gråa betongkolosser (som hotell Continental i Stockholm eller Rubinen i Göteborg). Det dröjde inte länge förrän dessa hotell blev den socialdemokratiska maktapparatens egna vardagsrum. LO-toppar och partiföreträdare kunde hålla sina eviga, spritdrypande kongresser och konferenser i "egna" lokaler. Gräsrötterna ute i fabrikerna finansierade kalaset, medan ombudsmännen bodde på hotell och åt trerätters på representationskontot. 3. Affärssinnet som saknades Problemet med socialistisk affärslogik är att den bara fungerar så länge man har monopol eller oändligt med medlemskapital att bränna. När den fria marknaden och den moderna charterturismen tog fart på 70- och 80-talet blev Resos inkompetens brutalt uppenbar. Privata aktörer som Vingresor och Spies erbjöd billigare, roligare och effektivare resor till solen. Reso, fastlåst i sin byråkratiska, fackliga företagskultur, var trögrörligt och toppstyrt. Istället för att anpassa sig efter marknaden fortsatte Reso att köpa upp ännu fler hotell och resebyråer under det glada 80-talet, dopade av fackföreningsrörelsens och KFs pengar. Man saknade totalt den kostnadskontroll som krävs i en lågmarginalbransch. 4. Kollapsen och notan till gräsrötterna När 90-talskrisen slog till sprack bubblan med ett öronbedövande dån. Resos extremt belånade och ineffektiva hotell- och reseimperium blödde pengar i en takt som inte ens LO-borgen och KF kunde hantera. Verkligheten, den som sossar brukar avsky allra mest, knackade på dörren. 1992 tvingades Reso i princip kasta in handduken. Koncernen styckades upp och såldes i panik. Hotellen slumpades bort (och blev senare grunden för privata miljardimperier som Scandic och Choice Hotels, och man kan ju undra om någon fackpamp tjänade pengar på detta "upplägg"?). Resebyråerna såldes av till privata aktörer. En gigantisk kapitalförstöring. Arbetarnas och kooperationens medlemmar förlorade enorma summor när pamparnas leksak gick i kras. Slutsats: Ett monument över hyckleriet Resos haveri är det ultimata beviset på regeln: Låt aldrig en sosse driva ett företag. När fackliga byråkrater slipper ta personlig ekonomisk risk, och istället kan leka "Wall Street" med undersköterskors och industriarbetares medlemsavgifter, slutar det alltid i tårar. Man lade ner miljarder på att bygga ett hotellimperium för att "undvika kapitalisternas vinster" – bara för att missköta det så brutalt att man tvingades skänka bort resterna till... ja, just det: privata kapitalister. Ironin är lika storslagen som den är tragisk. #Reso #Socialism #Historia

Det är dags att vi slutar se så negativt på saken. Egentligen borde vi väl applådera den organiserade brottsligheten för deras otroliga drivkraft! Varför nöja sig med att sälja droger ute i kylan när man istället kan infiltrera det lokala Socialdemokratiska partiet, styra ABF:s skattefinansierade fritidsgårdar och kasta ut kommunalråd som inte lyder? Det är ju på många sätt integration på högsta nivå! Texten från regeringen sätter fingret på exakt hur absurd situationen har blivit. Vi har alltså över 300 politiker med möjliga gängkopplingar. Systemhotande? Absolut. Men om man frågar S-ledningen så är det förmodligen bara ett litet missförstånd. Det är tur att regeringen drar igång den här kommissionen, för just nu verkar den svenska naiviteten vara gängens absolut starkaste affärspartner. Vi kan ju inte ha ett system där maffiametoder sopas under mattan bara för att partistyrelsen tycker det är lite dålig PR inför nästa val. https://t.co/I9uDkfNJkJ #brottslighet #politik #integration

Es ist mein letzter Sommer in Dortmund, viele Freunde sind schon eine Etage tiefer. Trotzdem gehe ich manchmal alte Strecken ab, trinke in den Kneipen die noch bestehen ein Bier und erfreue mich der Kastanie vor dem Balkon. Aber es ist nicht mehr so wie es war. Selbst die Kastanie sieht aus der Ferne gut aus, aber krank aus der Nähe, so wie die ganze Umgebung. #Dortmund #Erinnerungen #Sommer