Dan Eriksson

Medan Anders Danielsson var Säpochef kunde vänsterextremister härja fritt med hembesök och mordförsök mot nationalister. Först när han lämnat sin post genomfördes Operation Eskil som satte stopp för terroristerna i Revolutionära Fronten. Nu går denna Danielsson, som också var generaldirektör för Migrationsverket under den värsta massinvandringen i svensk historia, till stiftelsen Expo. Slump? https://t.co/DeOIDtz05n #Säpo #Vänsterextremism #Terrorism

Bra och ovanligt intressant intervju med Markus Allard. Jag har följt svensk politik länge, och Allard är nog den enda politikern utanför riksdagen som jag just nu tycker bidrar med en genuint intressant och delvis ny analys av hur svensk politik faktiskt fungerar. Det handlar inte främst om att jag håller med honom i varje enskild fråga. Det intressanta är att han tycks förstå makt. Det låter kanske självklart. Politik handlar väl om makt? Men förvånansvärt mycket av den politiska diskussionen, både innanför och utanför riksdagen, förs som om politik framför allt handlade om att ha rätt åsikter. Man diskuterar vilket skatteförslag som är bäst, vad migrationspolitiken borde vara, hur energisystemet borde fungera eller vilken formulering en minister använde i en intervju. Sedan mäter man framgång i opinionssiffror, medieutrymme, följare och mandat. Men makt fungerar på ett annat plan. Vem kontrollerar institutionerna? Vem sätter dagordningen? Vem fördelar pengar och tjänster? Vilka människor och organisationer är beroende av varandra? Hur byggs lojaliteter? Hur skyddas ett system mot politiska förändringar? Vad händer efter att rösterna är räknade? Det är där jag tycker att Allard ofta blir intressant. Han verkar inte se politiken som en scen där olika åsiktspaket tävlar mot varandra. Han tittar på själva maskineriet bakom scenen. På partiernas incitament, den politiska klassens självbevarande, förvaltningen, budgetarna, organisationerna och de konkreta mekanismer genom vilka makt reproduceras. Det är också därför han ibland kan säga saker som låter nästan banala när man väl hört dem, men som väldigt få andra politiker faktiskt säger. När man börjar betrakta politik genom maktens och incitamentens logik blir mycket som annars framstår som obegripligt plötsligt ganska rationellt. Jag tror att detta är något många på den svenska högerkanten fortfarande har svårt att ta till sig. Man är ofta väldigt bra på att identifiera problem, formulera kritik och vinna debatter. Men betydligt sämre på att förstå skillnaden mellan uppmärksamhet, opinion, mandat och faktisk makt. De är inte samma sak. Man kan dominera sociala medier utan att kontrollera en enda institution. Man kan vinna en debatt utan att förändra någonting. Man kan till och med vinna ett val och ändå upptäcka att väldigt mycket fortsätter ungefär som tidigare. Den som på allvar vill förändra ett samhälle måste därför intressera sig minst lika mycket för hur makt byggs, organiseras och reproduceras som för vilka åsikter människor för tillfället uttrycker. Där tycker jag Allard har förstått något som väldigt många andra fortfarande missar. Se intervjun. #SvenskPolitik #Makt #Analys

Räknade på vad dieseln hade kostat nu utan regeringens skattesänkningar och den minskade reduktionsplikten. Landade på 30-32 kronor litern. Förstår du hur inflationsdrivande det hade varit? Och den politiken vill en majoritet tillbaka till? Hjälp mig förstå. #inflation #dieselpriser #politik

Jag var sexton år första gången någon riktade en pistol mot mig. Det var bakom Skogås centrum. Jag och en kompis satt på en blå sandlåda och pratade om en fest som skulle vara i helgen. En helt vanlig eftermiddag. Runt hörnet kommer en grupp invandrarkillar. När de går mot oss vet man redan att det kommer bli tjafs. Man vet. Det är en kunskap man skaffat sig genom åren, ungefär som man lär sig läsa av vädret. En av dem drar upp en pistol och sätter den mot mitt ansikte. Jag blir likblek. Han skrattar hånfullt, stoppar tillbaka pistolen i byxlinningen, som han sett gangsters göra på film. Alla skrattar. Svennen hade blivit rädd. Sedan gick de vidare. Det är den detaljen jag vill att du stannar vid. De gick vidare. De ville inte ha något. Inte min jacka, inte mina pengar. Det var inget rån. Hela poängen var skrattet. Min rädsla var varan. Skrattet var betalningen. Vi pratade aldrig om att anmäla. Polisen fanns inte som alternativ i vår värld. Sådant här hanterar man själv eller inte alls. Runt 2020 uppfann Sverige ordet "förnedringsrån" och debatterade om fenomenet ens fanns. Jag mindes sandlådan. Fenomenet var inte nytt. Det nya var att det drabbade barn vars föräldrar hade röster som hördes. Sju år efter pistolen satt vi inte längre två och två på sandlådorna. Vi hade blivit många. Och då slutade de skratta. I stället sköt de. Men det är en annan historia. #Sverige #Våld #Ungdomar

Nej, Tomas. Det som röstades igenom i går är exakt det som i åratal har kallats Chat Control 1.0: undantaget från ePrivacy-direktivet som låter plattformar masskanna privata meddelanden utan misstanke och utan domstolsbeslut. Att lagen är äldre än 2.0 gör den inte till något annat. Du skriver att parlamentet ställt sig bakom reglerna "senast 2024". Du utelämnar vad som hänt sedan dess. I mars röstade parlamentet nej till förlängning, 311 mot 228. Villkoret för ett ja var att skanning skulle riktas mot konkret misstanke och godkännas av domstol. Ministerrådet vägrade. Därför föll lagen. Din egen partigrupp röstade för övrigt nej i slutvoteringen. Sedan kom omtaget. Rådet antog sin position den 2 juli, frågan snabbehandlades utan utskott, och i en andra läsning krävs 361 av 720 röster för att stoppa förslaget medan bifall bara kräver enkel majoritet av de närvarande. Voteringen lades dagarna före sommaruppehållet, när var tionde ledamot redan rest hem. Ett nej gjordes om till ett ja genom rävspel, inte argument. Sakfrågan då? Tyska BKA uppger att 48 procent av flaggningarna är kriminellt irrelevanta, tiotusentals oskyldigas privata chattar och bilder exponerade för myndigheter varje år. Schweizisk federalpolis: 80 procent av maskinanmälningarna saknar grund. Runt 40 procent av de tyska utredningar systemet utlöser riktas mot minderåriga, ofta tonåringar som skickat bilder till varandra. Kommissionens egen utvärdering fann inget mätbart samband mellan skanningen och fällande domar. Ingen motsätter sig kampen mot övergreppsmaterial. Parlamentets linje, riktad övervakning av misstänkta efter domstolsbeslut, är samma princip som EU-domstolen slagit fast i datalagringsmålen. Det var den linjen som kördes över i går. Sveket mot barnen ligger inte hos dem som kräver att övervakningen riktas mot förövare. Det ligger hos dem som försvarar ett system som mest fångar oskyldiga, dränker polisen i brus och kriminaliserar de barn det säger sig skydda. #ChatControl #ePrivacy #övervakning