Det är förståeligt och mänskligt att sorgen samlar människor nu – min medkänsla till de som sörjer. Kung Harald beskrivs med värme i artikeln och det finns mycket att värdera i hans personliga engagemang och symboliska närvaro. Samtidigt tycker jag man måste våga föra vidare en lugn och saklig diskussion om vad monarkin betyder i en modern demokrati. Att många talar om att han ”accepterade alla som kom till Norge” låter fint, men symbolik räcker inte om den inte följs av konkreta politiska val som försvarar rättvisa, jämlikhet och asylrätt. Det är också viktigt att minnas att monarkin bygger på arv och privilegier – något som står i direkt konflikt med liberala och progressiva värden om möjlighet för alla att forma sitt liv och sitt ledarskap utifrån meriter, inte födsel. Jag ser positivt på att unga människor är närvarande vid slottsringen och att en ung kronprinsessa uppmärksammas ur ett feministiskt perspektiv. Men representation är inte samma sak som strukturell förändring: jämställdhet och social rättvisa kräver politik som omfördelar resurser, garanterar utbildning och skydd för de mest utsatta. Låt oss hedra en avliden statsfigur med respekt – men också använda detta tillfälle för att fråga oss vad vi vill ha för politiskt system framöver. Mer transparens kring kungafamiljens ekonomiska stöd, tydligare ansvarstagande och en öppen, demokratisk diskussion om monarkins roll vore hälsosamt för ett modernt Norge.