Något bland det svåraste jag har att förlika mig med vid domstolsprövningar är när rätten hamnar i teoretiska resonemang vad som har försegått inuti i en gärningsmans huvud. Dvs när det blir resonemang kring de så kallade subjektiva rekvisiten (har gärningsmannen haft en avsikt och insikt med sitt handlande?). Det är mycket enklare att acceptera att en domstol inte finner det styrkt att ett brott har skett pga bristande bevisning där exv den utpekade inte kan bindas till brottet. Låt mig illustrera med ett aktuellt exempel. Den 21 februari 2026 uppstod ett bråk vid Rondellens pizzeria i Västerås. Ett brottsoffer blev slagen två gånger i bakhuvudet av en gärningsman som använda ett längre skaft till en slägga som tillhygge (se bild). Offret orsakades livshotande skallskador. Gärningsmannen åtalades för försök till mord. (TLDR: GM ringer MÄ ch säger att han ska dö, krossar hans skalle med en påk, dras bort från MÄ av vittnen. Hovrätten: det är inte bevisat att han ville döda MÄ. SÄNKER STRAFFET MED 6 ÅR.) Gärningsmannen och offret kände varandra väl, där offret bl.a. varit anställd hos gärningsmannens taxibolag. Bevisningen var omfattande med bl.a. övervakningsfilm, vittnen, dna-träff på skaftet, larmsamtal m.m. Gärningsmannen förnekade att han hade slagit målsäganden, men Västmanlands tingsrätt ansåg det utrett att han var gärningsman med hänvisning till bevisningen. Med hänvisning till målsägandens skador och brutaliteten ansåg tingsrätten att det var försök till mord rent objektivt. Angående gärningsmannens uppsåt menade tingsrätten att eftersom gärningsmannen hade hotat att döda målsäganden innan händelsen, att han slog flera slag i bakhuvudet och att pizzeriaägaren närmast fick dra gärningsmannen från platsen hade han ett avsiktsuppsåt att döda och dömdes för försök till mord till 10 års fängelse. Domen överklagas. Svea hovrätt instämmer i att gärningsmannen är just gärningsman och att gärningen är rent objektivt försök till mord. Men. Vad gäller gärningsmannens uppsåt resonerar hovrätten enligt följande. "Att GM tidigare hade uttalat hot mot MÄ och beväpnat sig med ett tillhygge saknar nämnvärd betydelse för frågan om han begick den åtalade gärningen med uppsåt att döda. Det våld han utsatt MÄ för har varit mycket allvarligt, men inte av sådan beskaffenhet att det med säkerhet eller stor sannolikhet skulle leda till döden. Enbart den omständigheten att det är bevisat att GM, i objektiv mening, har begått den åtalade gärningen kan därför inte läggas till grund för några egentliga slutsatser om hans uppsåt i förhållande till en effekt (MÄs död) som rent faktiskt inte inträffat." Eftersom situationen dessutom var tumultartad på platsen går det enligt hovrätten inte att dra slutsatsen att GM har haft s.k. avsikts- eller insiktsuppsåt. Vad gäller då det s.k. likgiltighetsuppsåtet? Hovrätten menar här att "När GM utdelade de upprepade slagen mot MÄs bakhuvud måste han ha varit medveten om risken för att de kunde få dödlig utgång. För att GM ska kunna dömas för försök till mord är det dock inte tillräckligt att han var medveten om denna risk. Det krävs därutöver att han i gärningsögonblicket var likgiltig inför att risken skulle förverkligas. För att likgiltighetsuppsåt ska föreligga krävs i allmänhet att denna risk enligt gärningsmannens föreställning varit avsevärd. Om gärningsmannen trodde, i betydelsen antog eller utgick från att effekten, i detta fall döden, skulle inträffa, har han i allmänhet haft likgiltighetsuppsåt. Om han inte gjorde det, har han i allmänhet inte haft sådant uppsåt. Vid impulsstyrda våldsbrott är angreppssättet och den effekt som detta typiskt sett är ägnat att orsaka normalt en utgångspunkt för bedömningen. I praxis har uttalats att användande av skjutvapen eller våld med kniv mot halsen, bröstet eller ryggen typiskt sett är sådana angreppssätt som är förenade med livsfara (se t.ex. rättsfallen NJA 1998 s. 86 och NJA 2016 s. 763). Det har i det här fallet visserligen varit fråga om åtminstone två slag med ett tillhygge mot huvudet. Det finns emellertid ingen utredning som visar under vilka närmare förutsättningar eller med vilken kraft slagen utdelats." Hovrätten landar i att det inte är ställt utom rimligt tvivel att GM vid själva slagen hade sådan insikt om att MÄ skulle dö att han ska dömas för försök till mord. Han döms istället för grov misshandel till 4 års fängelse. Märk här alltså att det är en händelse där GM tidigare HAR HOTAT MÄ TILL LIVET, tar med sig tillhygge och SLÅR MOT BAKHUVUDET FLERA GÅNGER. Om vi inte kan få detta till uppsåt för att döda någon så kommer det vara problem vid samtliga sådana händelser, att försök till mord kan skrotas om det inte är typ skjutvapen involverade. #rättsväsende #brott #juridik
