Search

Große Klasse, dass die #Bild den Opfern, Familien, Freunden dieser schweren Straftaten diese Aufmerksamkeit schenkt. Wenn ich mit betroffenen Menschen über diese Taten spreche, wird immer wieder deutlich, wie wütend, enttäuscht und traurig diese Familien auch von unserer verantwortlichen Politik sind, die bis heute hin, dieses Thema an sich vorbeiziehen lässt. #Gewalt #Islamismus #Migrationskriminalität #Gewalt #Politik #Gesellschaft

Clean energy can mean big savings. ⚡🌍 New @IISD_news analysis finds renewables & electrification could save major energy importers billions by reducing reliance on fossil fuels. Climate action can strengthen energy security, too. Read more 👇 https://t.co/BeHiyRXozN https://t.co/02SXxxNPeR #CleanEnergy #Renewables #ClimateAction #Thetweetdoesnotmentionanyspecificcountries.Therefore #therearenocountrycodestoreturn.

Varför inte förhandla sak först, och sedan förhandla om hur och på vilket sätt, sakpolitiken ska genomföras? För det låter ju trevligt att alla ska sätta sig ned och som tex MP:s partisekreterare sa ”mejsla fram” själva politiken. Den är ju viktigast uppmanar många, får jag utgå från, välmenande krafter. C vill som Thand Ringqvist sa igår, helst att V ska ha ”0 inflytande”. V vill gärna ses och prata och lära känna varandra bättre men självklart går det inte att börja ”mejsla fram något” innan man bestämt sig för vilka som ska göra det ihop och i vilken form som politiken sedan ska genomföras. Det är inte bara av sakpolitiska skäl C vill att just V ska vara utanför, utan det är den triumf dom vill kunna visa upp för att slippa tappa det borgerliga ansiktet. Det går inte att börja förhandla innan man vet vad målsättningen med förhandlingarna är, en regeringsförklaring förhandlar man på ett sätt, en Tidö/januariöverenskommelse på ett helt annat sätt. Det här begriper dom flesta som har förhandlat. V är intresserad av förhandlingar där fyra partier ges likvärdigt inflytande i regeringen. Vi är helt övertygade om att det ger bäst stabilitet för Sverige, och bäst möjlighet för samtliga partier att sedan driva igenom det vi kommit överens om. Att C inte säger ja till V men jag till Magda, är det som måste förändras. Vi får alla säga ja till varandra eftersom Magda är vår statsministerkandidat. Annars blir hon inte vald. Visst kan V eventuellt få igenom fina ord på papperet, men utan möjligheten att säkra att orden/reformerna sedan också genomförs, är det inte mycket värt. Syftet för en del att ”dra igång förhandlingarna i sak” är ju att det på papperet ska stå ett par fina reformer och så ska V kunna pressas, genom detta, att ställas utanför, ”ni kan ju inte rösta nej nu när karensen ska tas bort”. Alla övriga partier har accepterat varandra i regeringen och därför kan ju dessa utan problem säga sådant som att vi borde sätta oss och ”mejsla fram”. Dom har inget att förlora. Det är inte deras rätt till inflytande som enligt den ena samarbetspartnern ”helst ska vara 0”. Brobyggnader i all ära, men det verkar ju inte ha funkat så bra, istället är C kvar i det luftslott som dom byggt. Resterande rödgröna partier gör nog bäst i att istället nu vara tydliga och inte agera möjliggörare åt C, som uppenbarligen är kvar i förnekelsestadiet. Då kan vi få en regering snabbare. Är alla partier i regering tillsammans kan man inte bryta överenskommelser på samma sätt. Saker kommer först att behöva utredas, sedan förhandlas igen i flera omgångar. I regeringen har man tillgång till mycket mer inflytande över hela beslutsprocessen än utanför. V har varit stödparti i decennier och vi har varit tydliga mot väljarna och våra tilltänkta samarbetspartier vad som gäller efter detta val. Nu är det upp till C att välja. #SvenskPolitik #Förhandlingar #Regering

⚠️ O PROVÁVEL Vasco para enfrentar o Coritiba, em São Januário, pelo Campeonato Brasileiro: Léo Jardim; Paulo Henrique, Saldívia, Robert Renan e Cuiabano; Sosa, Thiago Mendes e Lescano; Andrés Gomez, Colidio e Bruno Duarte. ⏰: 20h30 (de Brasília) #CanaldoPedrosa 📸: @matheuslimafoto #Vasco #CampeonatoBrasileiro #Futebol

The EU continues its efforts to reach those in need in Gaza where humanitarian conditions are dire. Assistance delivered via the 🇨🇾 Cyprus Maritime Corridor under the 🇪🇺Civil Protection Mechanism just reached Gaza, with items from 🇫🇷 and 🇸🇰. https://t.co/plyasTjD2b #Gaza #HumanitarianAid #EUSolidarity #CY #EU #FR #SK

From 800 🇪🇦 soldiers serving in 🇸🇰 to defence, technology, science, automotive & almost €4.6bn in trade. Numbers tell part of the story. People tell the rest. That is what diplomacy is about: knowing each other, listening & being there for each other when it matters. 2/3 https://t.co/zok4lHnIwe #Diplomacy #Trade #Defense #ES #SK

"PUGLIA IN": FROM SAN SEVERO TO STANFORD UNIVERSITY: THE 'SIX-SEAT REVOLUTION' OF TEATRO EDICOLA SOURCE: https://www.pugliain.net/301723-san-severo-teatro-edicola/ SAN SEVERO (FG) - The "Stanford Social Innovation Review (SSIR)", the scholarly quarterly published by the "Stanford Center on Philanthropy and Civil Society" at the prestigious Stanford University — ranked second in the world in the Shanghai Ranking of World Universities — and universally regarded as the pre-eminent global point of reference for scholars, policy-makers and practitioners in the fields of innovative enterprise and philanthropy, hath published the reportage “The Six-Seat Revolution” concerning the Teatro Edicola of San Severo, the smallest theatre in the world, born of the intuition of Francesco Gravino, Artistic Director of the Foyer ’97 company. Its author is Luciano Magaldi Sardella, independent researcher and international journalist, a native of Orta Nova with maternal lineage rooted in San Severo, and erstwhile contributor of studies published in international academic journals. The piece appeared in the Septembertide (Fall 2026) edition of the academic review, within the section consecrated to Arts and Culture. A presence which projecteth San Severo, and more broadly the entirety of Capitanata, into the international élite of research on cultural and urban innovation. The theatre is born from a disused newsstand It all commenceth upon 27 March 2026, World Theatre Day, in the Piazza Municipio at San Severo. A newsstand long disused in Via Matteo Tondi raiseth its shutter to reveal, in lieu of newspapers and cigarettes, an actor upon the stage. Within: six chairs. At intervals of fifteen minutes, a new audience taketh its place. Drawing inspiration from the televisual format of "Edicola Fiore" of the celebrated Sicilian radio and television presenter, there was born Teatro Edicola, a structure now recognised in the media as the smallest theatre in the world by both dimension and capacity: four square metres in total, with a scenic space of less than two metres. Gravino hath led Foyer ’97 for nigh on thirty years, forging an exacting artistic trajectory in a context — that of Southern Italy — historically penalised with respect to public funding for culture. And yet, when he beheld that vacant kiosk, he chose the path of provocation: to transmute the bare minimum into a manifesto concerning the very signification of theatre. The model and its measurable effects The inaugural season endured for three days. All performances were sold out. In a single afternoon, upwards of sixty persons attended the representations. The cost of the entire pilot operation was less than three thousand dollars. The formula is radical in its constitutive elements: performances of five to twelve minutes' duration, conceived expressly for the space rotation of the audience every fifteen minutes direct and ineluctable visual contact betwixt actor and spectator no architectural or psychological distance betwixt stage and stalls ticket proffered at five euros per person, with a hybrid economic model envisaging municipal support, local sponsors and box-office receipts According to the analysis published in the "Stanford Social Innovation Review", Teatro Edicola representeth a replicable paradigm of low-cost, high-impact urban regeneration, capable of reactivating abandoned commercial spaces — newsstands, tobacconists, telephone kiosks — without the necessity of substantial infrastructural investment. The voice of him who built it all Francesco Gravino entertaineth no doubt as to the significance of the undertaking: “One doth not require grand theatres to transform a portion of a city. One requireth a sound idea and the courage to restore to the collectivity a space that hath lost its function.” And concerning the import of international recognition: “Teatro Edicola was born to demonstrate that a locus of encounter and culture may arise wheresoever, even within two square metres. That today this labour should be studied at an international level and that enquiries should arrive from cities such as Lucca and Rome is confirmation that the path is the right one.” The director hath also explicated the symbolic choice of place: the newsstand was the point at which, each morn, one paused, one apprised oneself, one recognised oneself as a community. Its disappearance lacerated a precise social fabric. To restore unto it a cultural function signifieth to re-stitch that fabric from the very point at which it was rent. Challenges: scalability, institutional recognition, rootedness The SSIR reportage doth not merely celebrate the project but analyseth also its critical nodes. The first is sustainability over time: an activation of three days, howsoever successful, doth not yet constitute a stable programme, a veritable seasonal programmation (weekends from springtide to autumn) with a rotating roster of local and regional companies. The second node concerneth replicability without loss of identity: Teatro Edicola functioneth also by virtue of the profound roots of Foyer ’97 within the San Severo territory. To transplant the model elsewhere requireth not merely a physical kit, but an entire process of community building. The third obstacle is institutional: in a system of public funding which rewardeth organisations possessed of consolidated premises and predictable output metrics, a project deliberately experimental, hyper-localist and by its very nature impermanent struggleth to gain access to the ordinary channels of the Fondo Nazionale per lo Spettacolo dal Vivo (FNSV) of the Ministry of Culture. A lesson which travelled beyond Puglia In the Stanford Social Innovation Review the author concludeth that the intuitions of Teatro Edicola transcend the San Severo context: in any community wherein cultural institutions struggle to reach youthful, diverse, or economically marginal publics, the principle of proximity proveth disruptive: to meet people where they already are, in the spaces they inhabit quotidianly. From the populous centre of Daunia to the pages of Stanford University: San Severo and its diminutive kiosk demonstrate that six chairs, four square metres, and a vision sufficeth to alter the manner in which a city conceiveth itself. And to proffer unto the world a model which costeth less than one might suppose yet is worth far more than one might imagine.

Those who still hope to stop Russia’s war against Europe with kind words should remember a simple truth shared by many: Russia respects only strength. And only strength can stop Russia. Only then is there something worth talking about. #StopRussia #StrengthInUnity #EuropeAgainstAggression #RU #EU

Ayer jugué 7 horas. No me esperaba el tamaño gigante de contenido que tiene según pasas el prólogo. Te abruma muchísimo. Más cuando te dan la información pero todavía no puedes hacerlo porque necesitas estar muy por encima del nivel que tienes. El sistema de combate es muy divertido, fácil de entender y de momento no me está pareciendo muy complicado (al final solo llevo 2 misiones principales, supongo que se complicará) La introducción de la historia si que me ha parecido muy interesante, pensaba que Fire Emblem no tendría una historia guay pero parece que llevo equivocado toda mi vida. Los personajes es de lo mejor, hay muchísimos y cada uno tiene mucho carisma y eso se agradece. Estoy con Theodora y muy bien. Voy a tener que invitar a comer a media ciudad para tener lazos con ellos xd. No me gusta que el protagonista no hable. Las 'mazmorras' donde tienes que ir a explorar son malas, los combates 'por turnos' que tiene son darle a un botón y ya está. No sé si esto más adelante cambia pero no tiene mucho sentido, haces ataque en cadena de gratis y one shoteas casi siempre. Graficamente el juego podría correr a 60fps perfectamente. Y no lo hace. Y por último estoy leyendo críticas a que la primera mitad del juego es jugar con 4 personajes y que es bastante repetitivo, no sé si el juego está hecho para que te pases todos los personajes a la vez o hacerlos por separado, o quizá está hecho para que hagas lo que te salga de ahí. Voy a seguir jugando, es un juego extremadamente largo y quiero ver hasta donde estoy dispuesto a llegar antes de que las cosas malas que tenga me pesen más que todo lo bueno que tiene. fun fact: Inazuma Eleven es el Fire Emblem de los juegos de fútbol. https://t.co/lRr3L2NGKH #FireEmblem #Videojuegos #Gaming

UN Fact-Finding Mission: beyond the crimes during Iran's Jan. crackdown, there are grounds to believe the US committed war crimes in Iran. Will EU states that offered the US access to territory, infrastructure, and airspace turn out complicit in these? https://t.co/P80lV31RGC #Iran #WarCrimes #HumanRights #IR #US #EU