Vapenstölderna från Regeringskansliet under 2019 utgör en av de mest pinsamma säkerhetsskandalerna för Socialdemokraterna i modern svensk förvaltningshistoria. Att vapen avsedda för rikets högsta ledning och skyddsvakter kunde försvinna under socialdemokraternas vakt, inte bara en gång utan vid tre olika tillfällen, skapade en våg av kritik mot både den socialistiska regeringen och säkerhetsarbetet som verkar ha läckt som ett såll, under både Justitieminister Morgan Johanssons tid, och den föregående talmannen, socialdemokraten Urban Ahlin. Här är en sammanfattning av det socialistiska haveriet, ansvarsfrågan och konsekvenserna. Det var inte en enskild stöld, utan en serie av stölder som sträckte sig över flera månader under 2019. Sammanlagt försvann ett tiotal pistoler (av märket Glock 17) samt hundratals patroner med expanderande ammunition från ett låst vapenförråd inne i Regeringskansliets lokaler i Rosenbad. Stölderna skedde vid minst tre olika tillfällen. Trots att stölderna påbörjades under våren 2019 blev de inte kända för allmänheten förrän i november samma år, efter avslöjanden i media (bland annat Dagens Juridik). Det rörde sig om "förstärkningsvapen", tänkta att användas av skyddsvakter vid extremt allvarliga hot, exempelvis terrorattentat. Ansvaret för säkerheten kring vapnen och tillgången till förrådet låg hos det privata säkerhetsföretaget Securitas, som på uppdrag av Regeringskansliet ansvarade för bevakningen av lokalerna. Den misstänkte: En anställd skyddsvakt vid Securitas greps och anhölls i november 2019, misstänkt för stöld och grovt vapenbrott. Han var en av ett begränsat antal personer som hade fysisk tillgång till vapenförrådet. Den dåvarande regeringen (Löfven) hamnade under hårt tryck. Kritiker, bland annat från oppositionen (t.ex. Mikael Oscarsson, KD), krävde svar på hur regeringen kunde misslyckas så kapitalt med att skydda sina egna tjänstevapen. Statsministern och ansvariga ministrar fick svara på kritiska frågor i riksdagen om hur rutinerna kunde brista så fundamentalt. Utredningen ( om vi nu kan kalla det utredning) om vapenstölderna blev en utdragen och kritiserad historia, vilket ytterligare spädde på bilden av ett haveri av episka mått. En granskning visade att förundersökningen i princip stått stilla under långa perioder. Efter 17 månader hade den misstänkte endast förhörts vid ett enstaka tillfälle. I mars 2021 lades förundersökningen ner av åklagaren utan att någon åtalats för själva stölderna, på grund av bevisläge som bedömdes som otillräckligt trots att det fanns kameror överallt. Den mest skrämmande aspekten var var vapnen hamnade. Ett av vapnen återfanns hos en pojke i samband med en utredning om ett mordförsök på en gängledare. Ett annat figurerade i en annan brottsutredning. Det innebar att statens egna skyddsvapen i praktiken hamnade rakt i händerna på kriminella nätverk. Att vapen "tappas bort" i en vanlig myndighet är allvarligt nog, men att det sker i Rosenbad, hjärtat av den svenska regeringsmakten, där säkerheten ska vara på topp, men som visade sig bara allt annat än det, var för många obegripligt. Det faktum att vapen kunde stjälas vid tre separata tillfällen utan att säkerhetsrutinerna uppenbarligen skärptes omedelbart efter den första stölden var det största systemfelet. För den rödgröna regeringen som drev en hård retorik mot gängkriminalitet och vapenvåld blev det en enorm belastning att deras egen säkerhetsorganisation i praktiken agerade vapenleverantör till den kriminella miljön. Detta fall kvarstår som en av de tydligaste illustrationerna av hur totalt bristande kontroll och privatiserad säkerhetsverksamhet i en känslig miljö, kan leda till katastrofala följder när rutinerna väl brister. #Säkerhet #Vapen #Socialdemokraterna
