Search

Problemet är nog att det inte enbart handlar om sakpolitik för C. Och det handlar inte heller om person eller organisation, det är många V-partister och C-partister som känner varandra i riksdagshuset och träffas och umgås. Istället tror jag att motståndet mot V i C också grundar sig i nån slags identitetskris för dom i toppen och delar av partiorganisationen. Den ekonomiska politiken delar C inte med nåt parti på ”vår” sida, MP höjer skatterna mer i sin budget än V. Så vad handlar det då om? Jag tror att det blivit så att hålla V borta, är den skalpen som C vill kunna visa upp för att slippa göra upp med sin identitet ”V utanför” är den triumf man vill visa upp den här gången. Man ska kunna fortsätta säga till sina borgerliga kollegor att man egentligen inte valt sida och att det går att välja bort SD och inslag av vänsterpolitik samtidigt. Att gå till extraval för att man inte är beredd att fullt ut stå för vad konsekvenserna av valet av statsministerkandidat innebär är inte en seriös hållning. Det visar inte heller på regeringsduglighet, att man inte kan träffa den majoriteten man ska regera landet inom, för att lära känna varandra bättre. När januariavtalet slöts var det inte ens C som krävde noll inflytande från V, utan L. Punkterna i den överenskommelsen handlade inte om att hitta nån slags mitt eller samarbete. LAS, marknadshyror mm skulle bevisa att C tvingat S att driva en politik som gick på tvärs med allt dom stod för. En kombination av ideologisk övertygelse från Timbro-Centern och även då just behovet om att visa upp en skalp för övriga borgerligt etablissemang, tror jag drev fram detta. För det var ju knappast C-väljarnas viktigaste frågor och inte heller dom skeptiska C-politikerna i Västerbottens inland som hade satt detta högst upp på listan. Jag deltog i ett radiosamtal med deras dåvarande vice partiledare efter att V stoppat marknadshyrorna. Han sa då ”januariavtalet var genialiskt, vi har fått S att regera på en borgerlig reformagenda. Nu har V förstört det”. Och verkade inte reflektera över hur arrogant det lät. Så kan man kanske göra en gång. Men två gånger går det inte som parti att maximera, då behöver man istället samarbeta. C har valt Magdalena som sin statsministerkandidat och dom väljare som röstat på Magdas underlag, uppger att dom föredrar i första hand, en regering bestående av S, V, MP. Valet om vad som var viktigast, full utdelning för den ekonomiska politiken, eller att kunna påverka i rätt riktning gällande värderingsfrågorna har C gjort när dom valde Magda. Vi övriga partier står i jämförelse med C väldigt nära varandra här. Oavsett om V är i regering eller inte, (vilket vi kommer att vara eftersom vi fattat vårt beslut) kan inte C:s förväntningar vara att få bestämma allt. Dessutom behövs ju V oavsett för att förhandla en budget. Så det kan inte vara där skon klämmer. Runt om i landet styr V och C ihop. I norra Sverige i kommuner där C varit starka, har det snarare varit fighten mellan S och C, om vem som ska styra som tidigare varit i centrum. Och där är MP det parti man ser mest skeptiskt på, är min upplevelse. Det finns flera saker vi är överens om men det vet redan C. C delar ju faktiskt fler prioriteringar med V och MP än med S. Vi har tillsammans hållit ihop i flera förhandlingar om investeringar i infrastruktur och lyckats driva igenom 50 mdr till det civila försvaret. En humanare migrationspolitik, biståndet och återbäring till dom kommuner och regioner som bidrar med naturresurser på landsbygden är andra frågor. Hur som helst V kommer inte att backa från att våra väljare ska ges likvärdigt inflytande. Väljare som oftare är låginkomsttagare, har haft det ordentligt tufft ekonomiskt och en del av dessa är utsatta för just den retorik och politik om splittring som Tidö stått för, dom har samma rätt till inflytande i en kommande regering som C-väljarna har. #politik #Sverige #partipolitik

@Kenan_Habul Lägg därtill faktorn att under dessa 70 år av folkmord verkar vara urusla på det då de folkmördade i fråga inte bara multiplicerats i antal utan format en helt ny folkidentitet under processen. Är man så kass på folkmord förtjänar man uppmärksamhet. #folkmord #historie #identitet

Vi eftersöker identiteten på en man som berättar att han inte kunnat låta bli att utnyttja ett barn i hans nära krets sexuellt, för att i vår tur lämna över informationen till polis. När han chattade med oss, så trodde han att han hade kontakt med en kvinna som förgriper sig på sin tioåriga dotter. Han berättar att han blir stenhård och upphetsad när han tänker på den lilla flickan. Samtidigt uttrycker han att han är rädd att bli ”lurad” eftersom de flesta ”hatar dom med udda tankar” Han dyker dock upp för att följa med kvinnan hem till barnet. När han insåg att det var ”för bra för att vara sant” så sprang han genom gallerian som en oljad blixt. Som så många av hans föregångare så är han rädd för att det ska vara Dumpen som väntar på honom. Inte polis, eller rättsväsendet utan Dumpen. Det i sig vittnar om ett tragiskt misslyckande från myndigheternas sida, då hans handlingar är sådana att de hade medfört straffpåföljd i de flesta västerländska länder. I Sverige tenderar vi dock att inte ta handlingar på allvar innan man kan bevisa att ett barn blivit utsatt. Efter, är ledordet när det kommer till svenska myndigheters agerande i brott mot barn. Brottsförebyggande betraktas som kontroversiellt och vårt land är inte främmande för att betrakta offer med såväl skepsis som skuldbeläggande. Ingen insats kan dock vara för stor om den kan rädda ett barn. Fridlys barnen från personer som blir upphetsade av dem! Vet du vem han är? Kontakta oss gärna på [email protected] https://t.co/4hpvaCGgFP #Barnskydd #BrottMotBarn #Säkerhet

🇸🇮 Poslanica predsednika vlade @JJansaSDS ob Dnevu vrnitve Primorske k matični domovini Spoštovani rojaki v domovini, zamejstvu in po svetu, so stvari, ki se jih človek nauči, in so stvari, ki jih preprosto nosi v sebi. Pripadnost je ena od njih. Slovenci na Primorskem oziroma na Goriškem, Krasu in v Slovenski Istri z zaledjem so skozi dolgo in pogosto težko zgodovino vedeli, kam sodijo. Meje in oblasti so se menjavale, z njimi so prihajali tudi časi načrtnega zatiranja slovenskega jezika, kulture in narodne pripadnosti, toda tistega, kar je bilo zasidrano v ljudeh, ni bilo mogoče zatreti. Slovenska beseda je vztrajala v domovih in cerkvah, odpor proti raznarodovanju in fašizmu pa je dobival različne oblike, od TIGR-a do množičnega odpora proti okupatorju. Slovenci v tem delu domovine so bili vedno znova pripravljeni stopiti v bran temu, kar je bilo njihovo, čeprav so mnogi za to plačali najvišjo ceno. Ne iz sovraštva do drugega, ampak iz ljubezni do svojega. Po desetletjih vztrajanja, odpora in žrtev je 15. septembra 1947 začela veljati pariška mirovna pogodba in velik del narodovega ozemlja se je vrnil k matični domovini. Hkrati je nova meja žal številne rojake pustila onkraj nje, vendar je lahko določila le državo, v kateri bodo živeli, ne pa naroda, ki mu pripadajo. Minilo je skoraj šest desetletij, preden smo vrnitev Primorske k matični domovini leta 2006 tudi kot država počastili z državnim praznikom. Prej se tega v dolgih 60 letih ni spomnila nobena levičarska oblast, ki jim tudi danes poimenovanje praznika ne da miru. Tako so v mandatu vlade Roberta Goloba spremenili zakon, da so preimenovali praznik, vendar tistega, kar je resnica, ne bodo nikoli mogli spremeniti. Ker JE Primorska za vedno in od vedno slovenska, gre za njeno vrnitev matici in ne za priključitev. Ne nazadnje je to zelo lepo opisal veliki tržaški Slovenec Boris Pahor. Srečko Kosovel je leta 1925 zapisal: »Moje življenje je moje, slovensko, sodobno, evropsko in večno.« V teh besedah mladega človeka s Krasa je bilo nekaj preroškega. Pripadnost svojemu narodu ne pomeni zapiranja pred svetom, temveč samozavest, s katero vanj stopamo. Primorska je skozi svojo zgodovino dokazovala prav to – da zna iz omejitev ustvarjati možnosti, iz skope zemlje rodovitnost, iz lege ob morju pot v svet in iz življenja ob meji prostor srečevanja. Danes si mora dovoliti tudi uspeh. Morda je prav v zadnji Kosovelovi besedi – večno – zapisana najbolj preprosta resnica. Večno ni tisto, kar se ne spreminja. Večno je tisto, kar ljudje nosijo v sebi. Med Slovenci na Primorskem ima to svoj obraz. Živi v ljudeh in krajih. V vaseh pod Snežnikom, na kamnitem Krasu, v burji, v smaragdni Soči, v odsevih solin in v vonju morja. Spoštovani rojaki, kar so generacije pred nami nosile v sebi, danes nosimo mi. Ponosni na to, kar smo prejeli, in samozavestni v tem, kar bomo zapustili za seboj. Slovensko. Sodobno. Evropsko. Večno. Bog živi Primorsko, Bog živi Slovenijo. #Primorska #Slovenija #Identiteta

Det ökade valdeltagandet i utsatta områden bör inte reduceras till religion. Gaza har gjort utrikespolitiken närvarande i vardagen, samtidigt som debatten om återkallade uppehållstillstånd och medborgarskap och om skärpt lagstiftning kring muslimska symboler har gett valet en mer existentiell karaktär för många väljare. Det är i skärningspunkten mellan utrikespolitik, migration och identitet som mobiliseringen måste förstås. #Val2019 #Utrikespolitik #Migration

Migracija se često promatra kroz plaću, posao, gospodarstvo i statistiku. Ali iza brojki postoji i drugo pitanje: Što se događa s osjećajem pripadnosti kada čovjek desetljećima živi između dvije države? Za velik broj Hrvata Njemačka više nije samo zemlja u koju su otišli raditi. Ondje su izgradili karijeru, obitelj, prijateljstva i svakodnevni život. Istodobno veza s Hrvatskom nije nestala. Obitelj, jezik, kultura, nekretnina, godišnji odmori, roditelji i ideja mogućeg povratka i dalje povezuju dvije države. Posebno je zanimljivo kako se to mijenja između generacija. Roditelji se možda i dalje prvenstveno smatraju ljudima koji su „otišli u Njemačku“, dok njihova djeca Njemačku mogu doživljavati kao svoj prirodni dom. Zato život između dvije zemlje nije samo pitanje geografije. To je pitanje identiteta, obitelji i dugoročnih životnih odluka. https://adriaveza.de/hr/hr-de/h1-hrvati-u-njemackoj/h1-1-hrvati-u-njemackoj-zivot-izmedu-dvije-zemlje.html Može li čovjek istodobno imati dva doma – ili s vremenom ipak jedan postane glavni?

The article explores the identity of the man who fell from the picture that became a symbol of the tragedy on September 11, 2001, revealing that it is believed to have been Jonathan Briley, a worker from the Windows on the World restaurant, whose sister Gwendolyne shares her painful perspective on this mystery. (translated)

Det här är inte första gången och det kommer inte vara den sista. Det mest intressanta med sådana här meddelanden är inte förolämpningarna. Det är föreställningen att mitt ursprung ska bestämma vilka politiska åsikter jag får ha. Jag ska tydligen inte ”spela svensk”. Jag ska komma ihåg ”mitt folk”. Och framför allt ska jag veta min politiska plats. #politik #identitet #svenskdom

Po letih "afganistanske Tanje" se je s Tonetom Kajzerjem v slovensko zunanjo politiko končno vrnila diplomacija z držo – takšna, ki spoštuje našo zgodovino, krščansko izročilo in slovensko identiteto. Končno minister, ki Slovenije ne skriva, ampak jo samozavestno predstavlja. https://t.co/NrGDTYWhjX via @Portal24si #SlovenskaPolitika #Diplomacija #SlovenskaIdentiteta

Denne totalitære gruppe af socialister vil indføre en aldersgrænse på 15 år på sociale medier fra 1. juli 2027. Dermed vil vi være endnu et skridt nærmere på masseovervågning af borgerne, når der nu bliver stillet krav til at alle borgere registrerer sig med deres identitet for at kunne bruge sociale medier. #SocialeMedier #Overvågning #Ytringsfrihed