Search

A criticism of the government that has been recurring during this mandate period, and which you will not see a trace of if the next government becomes red-green, concerns how much influence the Council on Legislation and various referral bodies should have. For those of us who have been in politics for a while, it is (translated)

Ska ett parti som "hatar polisen" få inflytande över kriminalpolitiken? Ska ett parti som vill att Sverige lämnar Nato få vara med och forma säkerhetspolitiken i ett läge där Europa står inför sitt allvarligaste säkerhetsläge på decennier? Ska ett parti som gång på gång tvingats hantera skandaler kring extremism, terrorförsvar och antisemitism ges inflytande över utrikespolitiken? Det här är inga perifera frågor. De handlar om statens kärnuppgifter: lag och ordning, nationell säkerhet och Sveriges ställning i världen. Därför borde de också stå i centrum för valrörelsen. #Säkerhetspolitik #Kriminalpolitik #Demokrati

När Bilan Osman glömmer historien Debatten om slöjan fastnar ofta mellan två ytterligheter. Antingen beskrivs den som ett rent uttryck för personlig religionsfrihet eller som ett bevis på kvinnoförtryck. Båda perspektiven missar en viktig historisk dimension. Jag har tidigare beskrivit normaliseringen av slöjan som ett vansinne, eftersom jag menar att den bortser från symbolens historiska och politiska betydelse i stora delar av Mellanöstern. (Länk till GP-artikeln.) Nu fortsätter samma berättelse. Bilan Osmans artikel i Expressen är, enligt min mening, ytterligare ett exempel på hur en islamistiskt präglad förståelse av slöjan presenteras utan att dess politiska och historiska dimension problematiseras. Jag växte upp i Egypten. Under min barndom var hijab ovanlig i stora delar av samhället. På fotografier från 1940-, 50- och 60-talet syns kvinnor i offentligheten ofta utan huvudduk. Förändringen kom framför allt under 1970- och 80-talen, parallellt med den islamistiska väckelsen och Muslimska brödraskapets växande inflytande. Slöjan blev inte bara ett uttryck för personlig tro utan också en symbol för en ny religiös och politisk identitet. Det är denna historiska utveckling som ofta saknas i den svenska debatten. Historiskt har också olika former av slöja och ansiktstäckning haft en social funktion. I många klassiska muslimska samhällen var ansiktstäckning framför allt förknippad med fria kvinnor, medan slavkvinnor inte omfattades av samma normer och i flera rättstraditioner inte tilläts bära samma typ av täckning. Slöjans historia handlar därför inte enbart om religion utan också om social status, makt och samhällsordning. Ingen ska ifrågasätta en vuxen kvinnas rätt att bära slöja om hon själv önskar det. Religionsfriheten är en grundläggande rättighet. Men det innebär inte att vi ska blunda för att samma symbol under de senaste femtio åren också har använts av islamistiska rörelser som ett verktyg för identitetsskapande och politisk mobilisering. När den dimensionen utelämnas reduceras en komplex historisk utveckling till en fråga om individuell tro. Sverige behöver därför en mer nyanserad diskussion. Vi måste kunna försvara religionsfriheten samtidigt som vi vågar analysera hur religiösa symboler också kan få en politisk funktion. Den distinktionen är avgörande om vi vill förstå både utvecklingen i Mellanöstern och de utmaningar som Sverige står inför idag. Den som vill förstå varför jag ser så allvarligt på denna utveckling kan gärna läsa mina tidigare texter: Länkar till de båda texterna finns i kommentarsfältet på min Substack. #Religionsfrihet #KvinnorsRättigheter #HistoriskAnalys

LO:s anläggning Runö (idag ofta känd som Runö Möten & Events samt Runö folkhögskola) belägen på en naturskön halvö i Åkersberga norr om Stockholm, är den svenska fackföreningsrörelsens absoluta högborg. Efter att Hasseludden avyttrades blev Runö det obestridda hjärtat för LO:s utbildningar, kongresser och strategimöten. När man talar om "korruption" kring Runö rör det sig, i likhet med Bommersvik och Hasseludden, sällan om rena lagbrott eller klassiska mutor. Istället handlar det om en djupgående strukturell och moralisk korruption, där begrepp som pampvälde, slöseri med medlemsavgifter och en osund representationskultur står i centrum. Här är en liten genomgång i de faktorer som har gjort Runöskolan till en återkommande måltavla för hård intern och extern kritik. 1. Lyxanläggningen och medlemsavgifterna Runö byggdes på 1950-talet med den vackra grundtanken att arbetarklassen förtjänade lika fina utbildningsmiljöer som direktörerna. Problemet är att anläggningen med åren har utvecklats till ett renodlat lyxkomplex som sticker i ögonen på de medlemmar som finansierar den. Sveriges största privata konstsamling: Runö stoltserar med en enorm och extremt värdefull konstsamling (över 800 verk av kända konstnärer). Kritikerna ifrågasätter varför undersköterskors och byggnadsarbetares fackavgifter ska ligga bundna i dyrbar konst som i första hand betraktas av fackliga ombudsmän på konferens. Högklassig hotellstandard: Med egen pool, relaxavdelning, gourmetrestaurang och natursköna promenadstråk fungerar anläggningen idag som ett lyxhotell. Klyftan mellan denna miljö och den stressiga, underfinansierade vardagen för många LO-medlemmar (exempelvis inom vård och omsorg) har varit en ständig källa till intern vrede. 2. Spritkulturen och representationen Ett av de tyngsta sänkena för LO och dess förbund har varit avslöjandena om facktopparnas representationsvanor. Runö har ofta varit skådeplatsen för dessa utsvävningar. Festerna på medlemmarnas nota: I samband med olika granskningar av fackförbund som Kommunal och Byggnads (särskilt den stora Kommunalskandalen 2016) hamnade hela fackets konferenskultur i blixtbelysning. Runö har under decennier varit platsen där fackpampar har hållit representationer, middagar och fester där alkoholen flödat – ofta betald med skattemedel (via statsbidrag till folkhögskolan) eller medlemsavgifter. Slutna rum: På Runö har fackpampar kunnat isolera sig för att sluta uppgörelser, fördela maktposter och njuta av god mat och dryck, helt skyddade från insyn. Denna tystnadskultur har frodats i anläggningens avskildhet. 3. Det ekonomiska slukhålet Att driva en enorm konferensanläggning på en halvö i skärgården är extremt dyrt. Beroendet av subventioner: För att få anläggningen att gå runt fungerar Runö idag på en dubbel marknad. Dels är det en statsunderstödd folkhögskola, dels ett kommersiellt konferenshotell ("Runö Möten & Events") dit även privata företag åker. Trots detta har LO genom åren tvingats skjuta till hundratals miljoner kronor i renoveringar och driftstöd. Korsfinansiering: En återkommande kritik är gråzonen mellan statsbidragen (som är tänkta att gå till folkbildning) och driften av lyxhotellet. Dessutom garanterar LO-förbunden Runös överlevnad genom att troget förlägga sina dyra kongresser och möten där, vilket innebär att miljonbelopp av fackavgifterna systematiskt slussas in i Runös bokslut för att rädda ekonomin. 4. Den isolerade elitens ekokammare Det allvarligaste anklagelsen mot Runö handlar om den politiska kulturen. Anläggningen har kommit att symbolisera det fackliga etablissemangets förvandling från gräsrotsrörelse till en maktfullkomlig elit. Pampväldets palats: På Runö träffas förbundsledningar, socialdemokratiska ministrar och LO-ombudsmän. Man rör sig i samma korridorer, sover i samma rum och bekräftar varandras världsbild. Denna isolering från "vanligt folk" har gjort LO-toppen sårbar för kritik om att de helt tappat kontakten med golvet. Brist på resultat: När LO tappat medlemmar, fått minskat politiskt inflytande och misslyckats med att stoppa försämringar i arbetsrätten, framstår resorna till Runö som allt mer provocerande. Medlemmarna ser en ledning som åker på dyra internat för att diskutera strategier, men som levererar väldigt lite konkret nytta tillbaka till fabriksgolven. Sammanfattning Runöskolan är den fackliga rörelsens motsvarighet till en herrgård för adeln. "Korruptionen" i det här fallet handlar inte om att någon stoppat sedelbuntar i egna fickor, utan om en institutionaliserad blindhet. Det handlar om en facklig överklass som vant sig vid en levnadsstandard och en representationskultur som betalas av människor med betydligt lägre löner och tuffare arbetsvillkor. Runö står i dag som monumentet över en folkrörelse som institutionaliserades, där kampen för medlemmarna i mångt och mycket byttes ut mot konferensluncher i skärgårdsmiljö. https://t.co/Va7Jy0PdCd https://t.co/i2xqmOtF8y https://t.co/970Bl3ifYi https://t.co/m7aYxbyU9B (Long-lat) 59.465580, 18.287428 (Long-Lat) 59.337422, 18.046149 #fackligrörelse #korruption #utbildning

Mitt uppdrag för Sverige - En personlig valdeklaration Sverige gav mig friheten – nu vill jag ge något tillbaka För trettiosex år sedan kom jag till Sverige som flykting. Jag lämnade ett samhälle där människors frihet begränsades av auktoritära maktstrukturer, där religion och politik sammanflätades och där den enskilda människans rättigheter alltför ofta fick ge vika för statens eller kollektivets anspråk. Sverige blev mitt nya hemland. Här mötte jag något som förändrade mitt liv. Frihet. Friheten att tänka. Friheten att tala. Friheten att tro – eller att tvivla. Friheten att bygga ett liv genom eget arbete. Den friheten förändrade inte bara mitt liv. Den gjorde mig också övertygad om att ett samhälles viktigaste uppgift är att skydda människans frihet. Det är därför jag kandiderar till Sveriges riksdag. Mitt liv har formats av ansvar Mitt liv har aldrig handlat om politik. Det har handlat om ansvar. Jag har alltid försörjt mig genom eget arbete och eget företagande. Jag har byggt företag, skapat arbetstillfällen och vet vad det innebär att bära ansvar för ekonomi, kunder och medarbetare. Tillsammans med min hustru har jag försökt ge våra barn samma möjligheter som Sverige gav mig: trygghet, utbildning, frihet och möjligheten att hitta sin egen väg i livet. För mig börjar ett starkt samhälle just där: hos familjen, hos arbetet, hos ansvarstagandet och hos tron på att nästa generation ska få det bättre än den förra. Varför jag började forska Efter många år av akademiska studier i både Egypten och Sverige har jag under snart tre decennier ägnat min forskning åt samspelet mellan institutioner, religion, demokrati och politik. Särskilt har jag studerat sekularism, religionsdialog och politisk islam. Jag gjorde det inte därför att det var enkelt. Och jag gjorde det verkligen inte därför att det var lönsamt. Tvärtom. Jag har bedrivit en stor del av forskningen ideellt, samtidigt som jag försörjt mig genom mitt företag. Jag gjorde det därför att jag såg frågor som jag ansåg vara för viktiga för att lämnas obesvarade. Jag har alltid trott att kunskap är demokratins viktigaste försvar. Forskningens uppgift är inte att bekräfta det vi redan tror. Den är att hjälpa oss förstå verkligheten bättre – även när verkligheten är obekväm. Vad jag har lärt mig Mitt liv har lärt mig några saker som idag formar min politiska övertygelse. Jag har lärt mig att frihet aldrig är självklar. Jag har lärt mig att demokratier inte bara hotas av våld, utan också av tystnad, rädsla och oviljan att se problem i tid. Jag har lärt mig att människor aldrig ska dömas efter religion, etnicitet eller ursprung. Men jag har också lärt mig att idéer, organisationer och maktstrukturer alltid måste kunna granskas öppet. Jag har lärt mig att religionsfriheten bara kan skyddas fullt ut i ett sekulärt samhälle där staten behandlar alla lika. Och jag har lärt mig att ett samhälle börjar förlora sin frihet när individen tvingas underordna sig familjen, klanen, den religiösa ledaren eller den kriminella organisationen. Det är därför kampen för individens frihet är så viktig. Sverige står inför ett vägval Sverige är fortfarande ett av världens friaste länder. Men vår frihet kan aldrig tas för given. Under lång tid har vi sett parallellsamhällen växa fram. Vi har sett hur hedersförtryck begränsar människors liv. Vi har sett hur klanstrukturer utmanar rättsstaten. Vi har sett hur gängkriminaliteten sprider rädsla. Och vi har sett hur extremistiska rörelser försöker vinna inflytande över våra institutioner. Dessa problem ser olika ut. Men de har en gemensam nämnare. De flyttar makten från individen till kollektivet. Från demokratin till informella maktstrukturer. Från lagen till lojaliteter. Det är en utveckling som måste brytas. Ett sekulärt och demokratiskt Sverige Jag tror på ett sekulärt samhälle. Inte därför att religion är oviktig. Utan därför att människans frihet är viktigare. När staten är neutral inför religion skyddas både den troende och den som inte tror. Ingen ska behöva leva efter någon annans religiösa övertygelse. Ingen religion. Ingen ideologi. Ingen organisation. Ingen klan. Ingen kriminell gruppering. Ska stå över svensk lag. Det är grunden för ett fritt samhälle. Därför har jag valt Kristdemokraterna Jag har valt Kristdemokraterna därför att jag ser partiet som den politiska rörelse som tydligast förenar människovärdet med personligt ansvar. För mig är människovärdet inte en vacker formulering. Det är en politisk princip. Varje människa har ett okränkbart värde. Därför ska staten skydda individens frihet. Därför ska samhället stå på den utsattes sida. Därför ska kvinnor och män ha samma rättigheter. Därför ska varje barn skyddas mot hedersförtryck, kriminalitet och extremism. Därför ska religionsfriheten försvaras. Och därför ska ingen ideologi – religiös eller politisk – tillåtas stå över demokratin. Mitt uppdrag Om jag får väljarnas förtroende vill jag använda den kunskap och de erfarenheter jag samlat under mitt liv till att stärka Sverige. Jag vill bidra till att: stärka demokratin och rättsstaten, försvara det sekulära samhället och religionsfriheten, bekämpa islamism och andra totalitära ideologier, bryta klanstrukturernas inflytande, bekämpa hedersförtryck, återupprätta tryggheten genom kraftfulla insatser mot gängkriminaliteten, skydda den akademiska friheten och värna forskningens oberoende, säkerställa att offentliga medel aldrig finansierar verksamheter som motarbetar demokratins grundläggande värderingar. Min vision Jag drömmer om ett Sverige där ett barn som föds idag, oavsett om föräldrarna kommer från Malmö, Mogadishu eller Mellanöstern, får växa upp med samma frihet att tänka, tro, utbilda sig, arbeta och forma sitt eget liv. Ett Sverige där ingen människa definieras av sitt ursprung, sin religion eller sitt efternamn, utan av sina handlingar och sina möjligheter. Ett Sverige där den som arbetar, tar ansvar och följer lagen vet att samhället står på deras sida. Ett Sverige där våra olikheter inte hotar sammanhållningen, därför att vi förenas av något större: vår gemensamma respekt för demokratin, rättsstaten och varje människas okränkbara värde. Det är det Sverige jag vill lämna vidare till mina barn – och till alla andra barn som växer upp i vårt land. Ett löfte Jag kan inte lova att alltid ha rätt. Jag kan inte lova enkla lösningar. Men jag kan lova att alltid sätta demokratin före ideologin. Rättsstaten före maktmissbruket. Kunskapen före propagandan. Och människans frihet före varje kollektiv som vill begränsa den. Därför kandiderar jag För trettiosex år sedan gav Sverige mig friheten. Nu vill jag ge något tillbaka. Jag kandiderar inte därför att jag sökt politiken som en karriär. Jag kandiderar därför att jag tror att ett liv i frihet också innebär ett ansvar. Ett ansvar att försvara det samhälle som gav mig möjligheten att bygga ett liv. Ett ansvar att lämna ett starkare Sverige till nästa generation. Ett ansvar att stå upp för demokratin när den utmanas. Det är mitt uppdrag. Det är därför jag ber om väljarnas förtroende. Sameh Egyptson Höllviken 2026 #Sverige #Demokrati #Frihet

I Almedalen babblar @johanssonmorgan om socialdemokratisk utrikespolitik i debatt med @MariaStenergard. Men han duckar den viktigaste frågan: Hur kommer Sveriges utrikespolitik se ut i en regering där V och MP får ett avgörande inflytande? Två partier som vill lämna Nato. Två partier med en lång historia av motstånd mot EU. Ett parti där företrädare återkommande avslöjats med kopplingar till terrorrörelser, diktaturer och extremister. I ett allt farligare säkerhetspolitiskt läge skulle ett sådant regeringsunderlag försvaga Sveriges internationella ställning och skapa osäkerhet om landets utrikes- och säkerhetspolitik. Det är den fråga Morgan borde svara på. #Utrikespolitik #Sverige #Politik

Nu är resultatet klart, fyra tydliga vinster för Sverige: 1️⃣ Vi har räddat 85 miljarder i befintliga flaskhalsintäkter. 2️⃣ Över 20 miljarder kronor per år i interna flaskhalsintäkter har räddats. 3️⃣ Externa flaskhalsintäkter ska användas till projekt med nytta för Sverige och med svenskt inflytande. 4️⃣ Och kanske viktigast av allt - Genom att lägga ett stort tryck i förhandlingen har Sverige också fått fram en kompromiss med EU-kommissionen om en möjlig tolkning av gällande regler för flaskhalsinkomsterna. Det innebär att Sverige kommer använda våra elpengar mer flexibelt. Jag ser fram emot att återkomma mer om det. #Sverige #Ekonomi #EU

Det krävs en helt unik politisk talang för att vara partisekreterare i Sveriges historiskt mest toppstyrda maskineri, och samtidigt lyckas framstå som en förvirrad turist som bara råkat kliva in på fel årsmöte. Men Tobias Baudin klarar det med glans! I hans värld existerar det nämligen varken partilinjer, kriminella infiltrationer eller obekväma mordhot. Allt är bara en enda stor, mysig demokratisk process. Låt oss plocka isär detta monumentala strutsbeteende: Enligt Baudin fanns det absolut ingen central partilinje när kommunalrådet Ebba Östlin kuppades bort i Botkyrka. Att tidigare S-toppen Peter Schilling nu öppet gör avbön, skäms och bekräftar att man följde exakt den partilinjen, viftas bort som ett missförstånd. Tydligen har Socialdemokraterna – ett parti vars interna piskor och disciplin normalt får preussiska militärparader att framstå som stökiga – plötsligt förvandlats till ett fritt, anarkistiskt hippiekollektiv just i Botkyrka. Ingen pekar med hela handen, ingen vet något, det fanns inga direktiv. Alla röstade bara fritt från hjärtat! Att Baudin lyckas dra den valsen i nationell media utan att brista ut i gapskratt är ett under av ansiktskontroll. Granskningen visar alltså att de skattefinansierade ABF-gårdarna agerat värmestuga för de individer som var inblandade i kidnappningen av Einar och den tragiska skjutningen av 12-åriga Adriana. Dessutom satt gängkopplade personer bevisligen med på det famösa mötet där Östlin röstades bort. Men frukta ej, Baudin har stenkoll! Hans djuplodande förklaring är att en av killarna inte längre är medlem, och en annan var det faktiskt inte ens från början. Skönt! Då kan vi ju helt radera det lilla bekymret att organiserad brottslighet bokstavligen närvarade vid ett S-årsmöte för att avsätta en politiker som försökt stänga deras brottsfinansierade lekstugor. Enligt Baudin gjordes ju valet "efter våra stadgar". Det är ju fantastiskt att gängen numera använder svensk föreningspraxis för att bedriva sin verksamhet. Kronan på verket är när Baudin konfronteras med att Ebba Östlin fick mordhot och att någon formade handen som en pistol mot hennes ansikte. Baudins reaktion? "Det är första gången jag hör det." Tobias Baudins informationsfilter är uppenbarligen en byråkratisk triumf. Han visste inget om partilinjen. Han har inte hört talas om någon distriktslinje. Han hade noll koll på mordhoten mot sitt eget kommunalråd. Man börjar nästan undra om partisekreterarens främsta arbetsuppgift numera är att sitta inlåst på Sveavägen 68 med skyddsglasögon och industriella hörselkåpor för att slippa se och höra hur verkligheten ser ut. Men "nu fungerar arbetarkommunen", hälsar Baudin glatt. Ja, det är ju klart den gör! När man väl har offrat den obekväma politikern som sa ifrån, blundat stenhårt för de kriminellas inflytande och därefter raderat alla bevis på interna direktiv, så blir det faktiskt väldigt lugnt och harmoniskt på medlemsmötena. Grattis till den lyckade städningen, Tobias! https://t.co/eASt2GbzlQ #Sverige #politik #Socialdemokraterna

"It is right to investigate Islamism" "The government, with the Liberals at the forefront, is absolutely correct in appointing an inquiry into the influence of political Islam in Sweden. Unfortunately, there is a great risk that its conclusions will end up sitting in a drawer if the Tidö parties..." (translated)

Sverige 🇸🇪har bara 10 miljoner invånare. Ändå har landet gett världen IKEA, Spotify, Minecraft, Gripen och fika:) Som japan förstår jag inte hur ett så litet land kan ha så stort inflytande. Vad är hemligheten? 🇯🇵🤝🇸🇪 #Sverige #Innovation #Kultur

Välkommen till en absolut masterclass i hur man som ett sekulärt, progressivt och uttalat feministiskt parti bestämmer sig för att byta ut sin politiska själ mot en påse garanterade blockröster! Det vi pratar om är naturligtvis det numera legendariska samarbetsavtalet från 1999 mellan Socialdemokraternas religiösa falang (dåvarande Broderskapsrörelsen, nuvarande Tro och Solidaritet) och Sveriges Muslimska Råd (SMR). Det var ett politiskt haveri av så magnifika proportioner att det än idag fungerar som ett varnande exempel på vad som händer när desperation efter valsegrar trumfar ideologisk ryggrad. Här är en tillbakablick i denna fantastiska uppvisning i politisk byteshandel: 1. Det briljanta kontraktet: Ett mandat för en röst Året är 1999. Broderskapsrörelsen sätter sig ner med SMR och upprättar ett skriftligt dokument. Det var ingen fluffig avsiktsförklaring om allas lika värde, utan ett krasst, nästan vackert affärsmässigt avtal. Avtalet gick ut på att Socialdemokraterna lovade SMR representation på partiets vallistor på alla nivåer. Målet var att få in ett specifikt antal muslimer i riksdagen, landstingen och kommunfullmäktige. I utbyte skulle SMR agera valmaskin och uppmana sina medlemmar och församlingar att rösta på Socialdemokraterna. "Röstköp" är ju ett så fult och olagligt ord. Låt oss i stället kalla det för "ömsesidigt gynnande demografisk valsamverkan". Vem behöver vinna väljare genom att övertyga dem om sin politik, när man bara kan vända sig till en religiös ledare och be dem leverera församlingens röster i ett snyggt, färdigpaketerat block? 2. Den ideologiska kullerbyttan (eller: Hur man säljer sin feministiska själ) Det roligaste med hela detta haveri är den totala intellektuella härdsmältan. Här har vi Socialdemokraterna – ett parti som byggt hela sin moderna identitet på hbtq-rättigheter, jämställdhet, kvinnors rätt till sin egen kropp och att religionen ska hållas borta från politiken. Vilka väljer de att ingå en ohelig allians med? En organisation (SMR) med djupa rötter i en extremt konservativ, bokstavstrogen tolkning av islam. Ingenting skriker ju "feministisk utrikespolitik" och "Pride-parad" riktigt lika mycket som att lova politisk makt till företrädare som förespråkar könssegregerade bad och har en minst sagt ansträngd relation till homosexuellas rättigheter. Det var ett mästerverk i politisk schizofreni. 3. Mahmoud Aldebe och det lilla kravbrevet (2006) Om S-topparna trodde att denna lilla uppgörelse skulle stanna som en diskret facklig förhandling i kulisserna, fick de ett brutalt uppvaknande 2006. Då klev nämligen Mahmoud Aldebe, dåvarande ordförande för SMR, ut i rampljuset. Med all den makt och det självförtroende som S-avtalet hade gett honom, skickade Aldebe ut ett öppet brev till de politiska partierna. Han krävde bland annat en särlagstiftning för muslimer i Sverige – egna familjelagar baserade på sharia, där imamer skulle få godkänna skilsmässor och besluta om vårdnad av barn. Surprised Pikachu-face på hela den samlade socialdemokratiska partiledningen! Vem hade kunnat ana att om man ger politiskt inflytande till religiösa fundamentalister, så kommer de att kräva... religiös fundamentalism i politiken? Socialdemokraterna tvingades till en desperat, svettig pudel och bedyrade att man minsann absolut inte stod bakom sådana idéer. 4. Omar Mustafa-kraschen (2013) Kronan på verket i detta årtionden långa haveri kom 2013. Då tyckte partiet att det var en briljant idé att välja in Omar Mustafa – dåvarande ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige (en organisation med starka band till SMR och som anklagats för kopplingar till Muslimska Brödraskapet) – i Socialdemokraternas absolut mäktigaste organ: den verkställande partistyrelsen. S-ledningen firade sin "mångfald". Men det tog ungefär en kvart innan granskande journalister och förtvivlade S-kvinnor påpekade att Mustafa, i egenskap av ordförande, rutinmässigt bjudit in rabida antisemiter och homofober som talare till sina konferenser. Efter en veckas totalt mediala kaos insåg S-ledningen plötsligt att det kanske inte gick att vara både en progressiv jämställdhetskämpe och samtidigt representera en organisation som bjuder in predikanter som vill kasta homosexuella från hustak. Mustafa tvingades avgå under förnedrande former efter bara sex dagar på posten. Sammanfattning: Socialdemokraternas samarbete med SMR är ett tidlöst monument över naivitet. Man trodde att man smart och smidigt kunde integrera en konservativ, religiös maktstruktur i den svenska arbetarrörelsens byråkrati för att säkra makten i förorterna. Istället legitimerade man islamistiska maktambitioner, kastade sina egna jämställdhetsideal under bussen och skapade en av de mest pinsamma ideologiska förtroendekriserna i partiets historia. Men hey, de fick säkert ett par extra mandat i kommunfullmäktige på 00-talet. Och det är ju, som alla politiker vet, viktigare än principer! https://t.co/jkDBL4tRJy https://t.co/VxbTDR3L6B https://t.co/D66GNgwRXi #politik #feminism #samarbete

Påminnelse: redan 2014 skrev Socialdemokraternas Tro och solidaritet under en överenskommelse med Sveriges muslimska råd. SMR lovades platser på partiernas listor. I utbyte skulle S driva lagstiftade muslimska helgdagar och statlig imamutbildning. Det är religiöst inflytande över svensk lag i utbyte mot röster. Gammal nyhet. Samma parti. Samma mönster. #Sverige #Religion #Politik

Kids, hoppas ni har haft en fin midsommar, men nu är åter dags för söndagsskola med farbror Sfeir. Idag ska det handla om beduinernas ledare, Glubb Pasha al-ingelisi. Få västerlänningar har satt lika djupa spår i Mellanösterns moderna historia som John Bagot Glubb (1897–1986), mer känd som Glubb Pasha. Under tre decennier kom han att spela en avgörande roll i Transjordanien och senare Jordanien, där han byggde upp den så kallade Arabiska legionen till regionens kanske mest effektiva armé. Glubb var officer i den brittiska armén och tjänstgjorde först i Irak efter första världskriget. Han utvecklade ett ovanligt intresse för arabisk kultur, lärde sig arabiska och tillbringade långa perioder bland beduinstammarna i öknen. Till skillnad från många koloniala tjänstemän försökte han förstå det samhälle han verkade i, något som gav honom stor respekt bland många jordanska beduiner. År 1930 rekryterades han till Transjordanien av emir Abdullah, den hashemitiske härskaren som britterna placerat på tronen efter Osmanska rikets fall. Glubb fick ansvaret att bygga upp landets säkerhetsstyrkor och blev 1939 chef för Arabiska legionen. Under hans ledning utvecklades legionen från en relativt liten styrka till en vältränad och disciplinerad armé. Under kriget 1948 mellan Israel och de arabiska staterna blev Arabiska legionen den mest framgångsrika av de arabiska arméerna. Legionen erövrade och höll Östra Jerusalem samt Västbanken. Till skillnad från de egyptiska, syriska och irakiska styrkorna lyckades den behålla sammanhållningen och undvika ett militärt sammanbrott. Glubb Pasha blev samtidigt en kontroversiell figur. Många arabiska nationalister misstänkte att han i första hand tjänade brittiska intressen. Kritiker menade att han under 1948 års krig undvek operationer som kunde ha hotat den framväxande israeliska staten mer allvarligt. Anhängare hävdade däremot att han räddade Jordanien från ett militärt nederlag genom att fokusera på realistiska mål. När den arabiska nationalismen växte under 1950-talet blev det allt svårare för en brittisk officer att leda en arabisk armé. 1956 avskedades Glubb av kung Hussein i en dramatisk process som blev känd som “arabiseringsbeslutet”. Jordanska officerare tog över ledningen och den brittiska eran i landets försvar gick mot sitt slut. Trots avskedandet behöll Glubb en stark känslomässig koppling till Jordanien. Han skrev flera böcker om arabisk historia och kultur och försvarade ofta arabernas perspektiv i västerländsk debatt. Samtidigt förblev han en symbol för den tid då Storbritannien genom informellt inflytande styrde stora delar av Mellanöstern. Glubb Pasha är därför en av de mest fascinerande gestalterna i regionens moderna historia: en brittisk imperieofficer som blev beduinernas ledare, skaparen av Jordaniens armé och en nyckelspelare i 1948 års krig. #Mellanöstern #Historia #Beduiner