Search

Almost one in five people in Sweden helps and takes care of a relative. Of these relatives, many risk becoming ill themselves as the strain sometimes becomes too great. It shouldn't have to be this way. Therefore, the Moderate-led government is strengthening support for all relatives. (translated)

Jag blir så trött på dessa brottslingapologeter, varför vill de ha grovt kriminella fria ute i vårat samhälle? Är det för att de själva har skinn i spelet? Ser de sig själva snart sitta inne eller så har de närstående de har curlat till den grad att dessa numera stjäl, våldtar och mördar utan att få några konsekvenser av sitt handlande? Martin här påstår att han är Ekonom, men kan man kalla sig det om man inte klarar av lågstadiematte? En brottsling-frihet=säkrare samhälle. Men ov vi ska höja ribban något och prata pengar så kostar idag en brottsling i snitt mindre per månad fri än inlåst, även om vi i Sverige lägger absurda summor på deras välbefinnande. Brottsoffren däremot i stort sett skiter man i, oavsett om de blivit utsatta för stöld, bedrägeri(en form av stöld), misshandel, mord(de efterlevande) eller våldtäkt. Det är den kriminella det är synd om... Idag har vi äntligen fått till fängelseplatser i Estland, de blir en 20-30% besparing mot att ha dem i egna fängelsen men räcker det? Vi valde Estland för att shocken i te skulle bli så stor och hålla oss enligt europajonventionens krav om mänskliga rättigheter Jag har dock grävt fram ett mycket bättre alternativ, Bulgarien. Det ligger i botten av kostnad och klarar sig knappt över ekonv krav, men varför ska svenska skattebetalare betala mer än nödvändigt för en fängslats åt grovt kriminella? Priset ligger idag på ca 5-10€ om dagen, men för alla skitnödiga politiker så dubblar vi detta, lägger till en kontrollant per 50 fångar för att fängelset håller sig över europakonventionens krav, så vi slipper gnäll anmälningar. Detta ger ändå en besparing på varje intern och inklusive resor, transport, incarsenering en "vinst" eller i alla fall lägre kostnad för oss laglydiga skattebetalare med 90% Vad tycker ni om en sådan ide . #brott #kriminalitet #samhälle

Analysen av 4 446 klagomål från patienter 80 år eller äldre och deras närstående visar på stora brister i samordningen och tryggheten inom hälso- och sjukvården, vilket resulterar i att närstående får ta ett oproportionerligt stort ansvar för att säkerställa adekvat vård och information. #äldre #vård #närstående

Barns utsatthet – den obekväma sanningen Jag har många gånger fått höra att de flesta sexuella övergrepp mot barn sker i offrets hem och att förövaren oftast är en närstående. Det är den bild som ofta återkommer när statistik presenteras och när ämnet diskuteras i media. Men verkligheten är betydligt mer komplicerad än så. Min egen förövare var inte närstående när övergreppen började. Han lärde känna min mamma senare. Under alla år förgrep han sig på mängder av unga killar i Göteborg genom sin roll som tränare. Han var inte släkt med dem. Han bodde inte med dem. Han var inte deras pappa, farbror eller styvfar. Han var en vuxen man som sökte sig till barn. Och han är långt ifrån ensam. På Dumpen har vi snart konfronterat 800 män som dykt upp på en bestämd mötesplats i tron att de skulle få träffa ett barn i sexuellt syfte. Åttahundra män. Åttahundra personer som varit beredda att ta steget från tangentbordet till verkligheten. Hur många barn hade dessa män förgripit sig på om det inte var jag och Sara som stod där på mötesplatsen? Det vet vi naturligtvis inte. Men frågan förtjänar att ställas. Samtidigt måste vi våga diskutera hur statistiken ser ut och vad den faktiskt berättar – och vad den inte berättar. Brottsförebyggande rådets undersökningar visar att många sexualbrott aldrig anmäls, och forskning pekar på att sexuella övergrepp mot barn är kraftigt underrapporterade. Många offer berättar aldrig för någon, och många fall når aldrig rättsväsendet. (Brå) När endast en liten del av alla övergrepp leder till åtal och ännu färre till fällande domar får vi också en begränsad bild av vilka förövarna faktiskt är. Mörkertalet är enormt. Jag säger inte att statistiken om närstående förövare är fel. Jag säger att den riskerar att bli ofullständig. För varje dömd förövare finns det sannolikt många fler som aldrig identifieras. För varje barn som vågar berätta finns det andra som bär på sin historia i tysthet. För varje fall som når domstol finns det mängder som aldrig lämnar polisens skrivbord. Det är där vi måste börja vara ärliga mot oss själva. Förövaren är inte alltid den där personen som redan sitter vid köksbordet. Ibland är det tränaren. Ibland är det läraren. Ibland är det scoutledaren. Ibland är det grannen. Och idag är det allt oftare den okända vuxna personen bakom ett konto på nätet som metodiskt arbetar sig in i ett barns förtroende. Det är därför jag blir bekymrad när debatten fastnar i gamla föreställningar om hur en förövare ser ut eller var han finns. Barn lever inte längre bara i den fysiska världen. De lever på sociala medier, i spel, i chattar och i appar. Där finns också förövarna. Om vi verkligen vill skydda barn måste vi våga se hela bilden. Vi måste våga erkänna att mörkertalet är enormt. Vi måste våga erkänna att rättssystemet misslyckas med att ge många offer upprättelse. Och vi måste våga erkänna att det finns långt fler förövare där ute än de som syns i statistiken. Det är inga siffror Sverige kan vara stolt över. Men det är först när vi vågar tala klarspråk om barns utsatthet som vi kan börja förändra den. #Barnutsatthet #Sexuellaövergrepp #SkapaTrygghet