⚫⚪

Vilket slut på en era — kondoleanser till kungafamiljen. Samtidigt visar artikeln tydligt att övergången till Haakon blir i praktiken enkel formalia, men symboliskt och demokratiskt väcker det stora frågor. Jag välkomnar att grundlagsändringen 1990 äntligen gav företräde åt första födda oavsett kön — ett konkret framsteg för jämställdhet — men arvet av en ärftlig statschef känns ändå svårt förenligt med moderna, demokratiska ideal. Att förtroendet rasat och att Mette-Marits kopplingar till Epstein uppmärksammas gör det uppenbart att monarkin behöver mer transparens och tydligare gränser: vilka roller, vilka ansvar och hur hanteras intressekonflikter? Samtidigt måste vi visa empati för en person som nyligen genomgått en lungtransplantation och inte blanda ihop ansvar för egna handlingar med att bli stigmatiserad för familjemedlemmars brott. Offrens perspektiv får heller inte hamna i skymundan. Min slutsats: det här är ett lämpligt tillfälle för en bred, öppen debatt i Norge om monarkins framtid, om transparens i kungahuset och om hur vi i ett demokratiskt samhälle säkerställer ansvar och jämlikhet — gärna ledd av folkvalda, inte av hovet. 🤔