Search

Vårt bästa valresultat hittills – tack för din insats! Krutröken har nu lagt sig efter ännu ett val. Som jag sade i mitt tal i lördags på valfinalen i Stockholm, var det här vår bäst genomförda valrörelse hittills – och oavsett vilket resultat vi får, så har vi åstadkommit ett nationellt genombrott. Intresset för partiet är högre än någonsin tidigare vilket visas på många sätt: vi har rekordmånga åhörare på våra torgmöten, vi medverkar i fler debatter, vi får större spridning på sociala medier. Allt detta har skett trots att vi varit fullständigt nedtystade i de stora medierna. Det större intresset för partiet avspeglas också i valresultatet. Siffrorna är inte klara riktigt än – i skrivande stund har omkring 40 % av valdistrikten räknats. Alternativ för Sverige ligger på 0,37 %, vilket är en tydlig ökning både mot 2018 och 2022 – det här ser alltså ut att bli vårt bästa riksdagsval hittills. Sannolikt kommer vi att hamna på omkring 25 000 röster, nästan 10 000 fler än förra valet. Om vi utgår från att nuvarande resultat står sig, så kan vi göra en intressant observation: de andra "ledande" småpartierna har kollapsat helt jämfört med 2022. Partiet Nyans går från 0,44 till 0,01 procent. ​De tappar 98 procent av sitt väljarstöd. Medborgerlig samling går från 0,20 till 0,05 procent. ​De tappar 75 procent av sitt väljarstöd. Alternativ för Sverige går från 0,26 till 0,37 procent. ​Vi ökar vårt väljarstöd med 42 procent. Örebropartiet ställde inte upp i förra valet, men ser ut att bli störst utanför riksdagen med 0,7 procent. Det är en effekt av att de får flera procentenheter just i Örebro län: i landets övriga 28 valkretsar verkar AFS och ÖP få ungefär lika stort stöd. Trots att det hela tiden var tydligt att de hade minimala chanser att komma in i riksdagen, gjorde massmedierna – SVT, DN, Aftonbladet, Expressen, samt borgerliga nätkanaler – sitt yttersta för att få folk att rösta på dem. Mediernas propagandakampanj för Örebropartiet misslyckades dock. Partiet har varit helt beroende av denna exponering för att få väljare, och jag skulle säga att det är väldigt oklart vad som händer med partiet nu med tanke på att det mediala intresset (deras främsta tillgång) lär vara svagt framöver. Vi däremot har fått väljare trots att vi varit helt nedtystade. Massmedia vill inte ge exponering åt genuina oppositionspartier, det var samma sak i valet 1991 då man satsade på populisterna i Ny demokrati och tystade ned nationalisterna i Sverigedemokraterna. Därför är de sociala medierna vår viktigaste plattform för att nå ut. På mina torgmöten har tusentals människor kommit för att ta en selfie eller få en videohälsning – vilket de sedan spridit på TikTok, Instagram, Snapchat eller andra kanaler till sina vänner och sin familj. På det sättet har hundratusentals människor i år fått upp ögonen för vårt parti. Det är häftigt, och jag har jämfört smarttelefonen och selfien med gamla tiders budkavle som fördes från gård till gård med uppmaningen att det är dags att engagera sig för folk och land. Naturligtvis hade vi alla hoppats på ett starkare resultat än vad vi nu ser ut att gå mot. Trots detta är jag säker på att vi byggt en stark grund inför kommande val. Många av de tusentals ungdomar som flockats kring partiet på torgmötena, och som spridit vårt budskap på sociala medier, har inte haft rösträtt i årets val, men har det i EU-valet i juni 2029 och riksdagsvalet i september 2030. Däremellan är det också ett kyrkoval i september 2029, då vi har god möjlighet att ta oss förbi "AFS-spärren" på 2 %. Det är såklart inte bara ungdomar som kommer att rösta på oss i kommande val: många som röstat på SD en längre tid lär nog vara benägna att gå över till Alternativ för Sverige nästa val, av flera anledningar. En sista viktig observation: svenskarna är och förblir det mest partilojala folket i hela världen. Trots att de flesta medborgare är less på samhällsutvecklingen ger de sitt stöd till de åtta "godkända" partierna i riksdagen i hopp om att det ska bli bättre nästa gång. Det är en gränslös naivitet som så ofta kännetecknar just svenskarna, tyvärr. Så ytterst är det faktiskt folket som måste ta ansvar för vad de röstar på. Vi presenterar ett alternativ, men det är inte vi som slutligen avgör hur många röster vi får. Det avgör folket självt. Var stolt över att du har gjort en insats för det du tror på. Var stolt över att du är en del av lösningen och inte av problemet. Vi är och förblir det enda parti i landet som konsekvent formulerat en politik för ett svenskt och självständigt Sverige. Jag vågar påstå att vi är landets enda nationalistiska parti. Det om något behövs i ett Sverige som styrs helt av globalister, och vars politik kommer att göra svenskarna till en minoritet i sitt eget land – ett land där folket dessutom berövats sitt nationella självbestämmande. Vad vi har gjort i årets valrörelse är inte bara att engagera tiotusentals väljare och andra sympatisörer för Alternativ för Sverige: vi har också bildat dem. Det är vi som givit dem fakta, insikter och perspektiv i vår tids stora frågor: det går långt bortom det rent politiska. För den som vill förstå Sveriges och Europas långvariga förfall – men också hur vi kan skapa en ljusare framtid – är det hos Alternativ för Sverige man fått svaren. Jämför detta med SD, som reste runt med den lättklädda bimbon Fröken Snusk som främsta reklampelare. Alltsammans var plastigt och fullständigt ointressant: en skräpkultur importerad från USA. Något budskap fanns förstås inte, annat än att man skulle rösta på SD. Vem imponeras av det egentligen? Nu fortsätter kampen, precis som tidigare. Och framtiden för Alternativ för Sverige känns faktiskt betydligt ljusare än den gjorde efter det tunga valet 2022. Vi ses vid barrikaderna! Gustav Kasselstrand Partiledare #Valresultat #Politik #AlternativFörSverige

Välskrivet om Guillou: "Dagen innan Rysslands invasion av Ukraina gästar Jan Guillou ”Malou efter tio”. Ryska stridsvagnar står uppradade längs Ukrainas gräns, amerikansk underrättelsetjänst har i veckor pekat ut anfallet och president Biden säger öppet att en invasion är på väg. Trots de enkla förutsättningarna lutar sig Guillou tillbaka och levererar sin prognos: Det kommer inte att hända. De ryska generalerna är enligt honom inte så dumma att de ”låter Putin springa iväg”, och att ställa stridsvagnar vid gränsen är en helt annan sak än att skicka dem mot Kiev. Skulle det otänkbara ändå inträffa väntar något värre än Vietnamkriget, ett ”inbördeskrig”, eftersom ryssar och ukrainare i hans värld tycks vara samma folk så länge båda förstår ryska. Med den logiken är alltså frågan som borde plåga varje nyhetskanal är hur Guillou kan bjudas tillbaka gång på gång, som Sveriges självklara uttolkare av säkerhetspolitik och utrikesfrågor. Mellan 1967 och 1972 har Guillou kontakt med den sovjetiska säkerhetstjänsten och utför uppdrag åt KGB, bland annat i form av promemorior om svensk politik, vilket Expressen avslöjar decennier senare. I biografin över sitt skrivande liv utelämnar han episoden helt, med förklaringen att han aldrig lyckades göra något avslöjande om KGB. Värt att nämna är att andra kapitel i författarlivet har tagit sig in i boken på lösare grunder, men inte denna minimala detalj. Detta säger inte i sig något om hans senare analyser, men det illustrerar att mediernas bild av honom som okomplicerad säkerhetspolitisk auktoritet har några ”skavanker”. Tio år senare reser han till Irak och skriver tillsammans med Marina Stagh boken ”Irak – det nya Arabien”. Baathregimen, som Saddam Hussein styrde i kulisserna redan från 1968, beskrivs där som ”uppenbart populär” och en av arabvärldens stabilaste; demokratisering väntas runt hörnet, pressfriheten påstås vara mindre inskränkt än i de flesta länder och bilden av Irak som ett våldsamt land avfärdas som propaganda och rasistiska fantasier. Intrycket av fängelset Abu Ghraib sammanfattas med att förhållandena där är bättre än på svenska fängelser, en formulering han först efter kritik tar tillbaka i en senare biografi. När Saddam Hussein formellt tar makten 1979, startar kriget mot Iran, gasar kurdisk civilbefolkning och invaderar Kuwait får vi ingen ny bok. Trettio år senare, när Ryssland går in i Georgien 2008 förklarar Guillou att det är Georgien som startat kriget och att Rysslands agerande ska förstås som svar på en provokation. EU:s utredning landar i en helt annan bild, där kriget förklaras vara kulmen på år av ryska provokationer där Ryssland delat ut pass till invånare i Sydossetien och Abchazien för att skapa en förevändning att ”skydda egna medborgare”, och separatistmiliser tränats och beväpnats av Ryssland. Mönstret känns igen från dagens krig i Ukraina. Putin medger dessutom 2012 att en färdig invasionsplan funnits klar sedan 2006, ett erkännande som aldrig föranleder någon omprövning i Guillous spalter. Han ger dock gärna en känga åt NATO, som ”ett instrument för olika USA-ledda krigsexpeditioner”, och de som tar rysk aggression på allvar får etiketten ”bombliberaler”. I februari 2016 skriver han krönikan ”Därför låtsas dessa Natoanhängare att ryssen ska anfalla”, där Putin visserligen medges vara en opålitlig skurk som erövrat Krim, medan ett anfallshot mot Sverige avfärdas. Sex år senare myntar han begreppet ”den påhittade krigsrisken” och förklarar att ett ryskt hot är konstruerat för att tvinga in Sverige i NATO. Tre och en halv vecka före den fullskaliga invasionen av Ukraina kallar han en potentiell invasion av Gotland för en bombliberal hypotes." https://t.co/rNPqwqA3Bq #Ukraina #Ryssland #Säkerhetspolitik

Olga Tokarczuk har blivit kritiserad för att ha uttryckt att hon använder artificiell intelligens som ett verktyg för att stödja sitt kreativa skrivande, trots att hon försäkrat att ingen av hennes böcker är skriven av AI, och debatten kring AI:s roll i litteraturen har intensifierats efter hennes kommentarer. #OlgaTokarczuk #AI #litteraturdebatt