Search

Historien om byggandet av LO-skolan på Hasseludden (som i dag är det exklusiva japanska spahotellet Yasuragi) är ett av den svenska arbetarrörelsens mest omdebatterade kapitel. Det är en berättelse om monumentala budgetöverskridanden, tondövhet och det som i folkmun och media kom att stämplas som fackligt pampvälde och moralisk korruption. Här är en liten genomgång i haveriet kring Hasseludden i början av 1970-talet och varför det blev en sådan enorm belastning för Landsorganisationen. Ett monument över arbetarrörelsen I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet stod den svenska socialdemokratin och LO på toppen av sin makt. För att manifestera denna styrka, och för att bedriva facklig utbildning för sina medlemmar, beslutade LO att bygga en ny, toppmodern kursgård vid Hasseludden i Nacka utanför Stockholm. LO anlitade den japanske stjärnarkitekten Yoji Kasajima. Visionen var inte en enkel tegelbyggnad för studiecirklar, utan ett arkitektoniskt mästerverk i betong, trä och glas, djupt inspirerat av japansk estetik. Officiellt skulle anläggningen vara "arbetarnas skola", en plats där fackliga ombudsmän och gräsrötter kunde fortbildas i en miljö som var lika fin som den direktörerna hade tillgång till. Det som skulle bli en stolthet förvandlades snabbt till ett ekonomiskt slukhål. Byggprojektet tappade totalt styrfarten. Bygget präglades av enorma fördyringar. Exklusiva materialval (som teak, koppar och specialdesignad inredning), komplicerade arkitektoniska lösningar och bristande ekonomisk styrning gjorde att notan sköt i höjden. Hela kalaset finansierades av fackmedlemmarnas inbetalade avgifter. När kostnaderna skenade tvingades LO skjuta till allt mer kapital från sina fonder för att täcka hålen. När det gäller Hasseludden handlar diskussionen om korruption sällan om rena mutbrott i juridisk mening (väskor med pengar under bordet), utan om strukturell och moralisk korruption. Det handlade om ett ledarskikt som helt tappat kontakten med verkligheten. Samtidigt som Hasseludden byggdes skakades Sverige av vilda strejker, mest känt är LKAB-strejken 1969–1970, där gruvarbetare krävde drägligare arbetsvillkor och protesterade mot just facklig toppstyrning. Att LO-toppen i samma veva lät uppföra ett skrytbygge med simbassänger, lyxrestauranger och dyr konst stack enormt i ögonen. Klyftan mellan ledning och gräsrot: Kritiker menade att LO-ledningen hade blivit "pampar" som agerade precis som de kapitalister de officiellt bekämpade. Man använde arbetarnas pengar för att bygga ett palats åt sig själva, där ombudsmännen kunde dricka fina viner och bada bastu, långt bort från fabriksgolvets realiteter. När anläggningen stod färdig 1974 blev den genast en medial måltavla. Pressen frossade i bilder på anläggningens lyx. Den japanska arkitekturen, de vidsträckta ytorna och de dyra materialen ställdes i bjärt kontrast till vanliga arbetares vardag. För den politiska vänstern och gräsrötterna inom förbunden blev Hasseludden den ultimata symbolen för socialdemokratins förborgerligande. Den bekräftade nidbilden av att LO-borgen hade blivit en isolerad elit som mjölkade sina medlemmar på pengar för att finansiera sin egen bekvämlighet. Från LO-skola till kapitalistisk spa-lyx Hasseludden blev aldrig den folkliga kursgård man hade hoppats på. Den var för dyr i drift och stigmat kring lyxen försvann aldrig riktigt. På 1990-talet drogs LO med stora ekonomiska problem och minskande kursverksamhet. Man insåg att anläggningen var en kvarnsten runt halsen. I slutet av 90-talet övergavs anläggningen som facklig kursgård. LO sålde (och hyrde ut) verksamheten, som därefter byggdes om och lanserades som Yasuragi. Den ultimata ironin: I dag ägs och drivs anläggningen (både fastighet och drift genom olika konstellationer under åren, numera Strawberry/Petter Stordalen) som ett av Nordens mest exklusiva spahotell. Det som byggdes med arbetarnas fackavgifter för att utbilda socialister, används i dag som en lyxig tillflyktsort för näringslivets chefer, influencers och välbärgade privatpersoner som betalar tusentals kronor per natt för att gå runt i bomullyukatas och dricka champagne i varma källor. Sammanfattning Haveriet kring Hasseludden på 1970-talet var inte ett klassiskt fall av olagliga mutor, utan ett episkt misslyckande i omdöme, ekonomisk styrning och ideologisk kompass. Det var ett projekt där LO-ledningen förblindades av sin egen makt och glömde bort varifrån pengarna kom. Det cementerade bilden av "den fackliga pampen" och är än i dag ett av de tydligaste exemplen i svensk politisk historia på när en gräsrotsrörelse tappar fotfästet och institutionaliseras. (Long-Lat) 59.345549, 18.240042 https://t.co/m8LEi3QLmn #Arbetarrörelsen #Sverige #Korruption

Det här är det absolut sjukaste och mest tondöva jag har sett i hela mitt liv 🤡 Socialdemokraterna kampanjer alltså inför valet med ett skjutspel där spelaren utplånar motståndarlaget. Logiken? "Känslan när man röstar på Magda". När Marcus Oscarsson påpekar det fullständigt absurda i att koppla röster till att skjuta ihjäl motståndare, rycker TV4 ut till räddning: "Men de vill nog bara visa att de är ett vinnande lag!". Helt otroligt. När oppositionen flörtar med våldsteman mitt under brinnande samhällskris sitter etablissemangsmedia i livesändning och agerar lojala pressekreterare åt sossarna. Hade ett högerparti lagt ut exakt samma klipp hade det blivit krisrubriker, presskonferenser och krav på avgång i veckor för att de ”uppmanar till våld”. Men när vänstern gör det sätter media på sig silkesvantarna och kallar det för att ”framhäva det vinnande laget”. Vänsterns våldsromantik får alltid ett frikort av deras kompisar i tv-studiorna. Är det någon mer än jag som är så otroligt less på vänsterns konstanta fascination för våld och medias eviga behov av att försvara dårskapen? #politik #media #val2024

Un’infarinatura su Markus Krösche, il possibile nuovo Direttore Tecnico del Milan. -Allievo di Ralf Rangnick? Non proprio, ma lo stesso Ralf lo consiglia al Lipsia al momento dell’addio, e Krösche ne eredita il ruolo. Assorbe il modello Red Bull e costruisce un Lipsia competitivo: Christopher Nkunku e Dani Olmo sono i fiori all’occhiello del mercato 19/20. Poi, a Gennaio ‘20, chiude per un certo Josko Gvardiol, oggi al City. -Arriva all’Eintracht nel ‘21, e da subito mutua i principi cardine del modello Red Bull: scouting, dati e player trading. In quattro anni, vittoria dell’EL (nel ‘22) e due qualificazioni alla Champions, ma soprattutto 169 milioni di profitto netti: il quinto più alto al mondo nel periodo in questione. -Hugo Hetikike (venduto a 85M), Omar Marmoush (75M) e Kolo Muani (95M), sono tutti colpi col suo marchio. Comprati a 30M, rivenduti per una cifra totale di 255 milioni. -Come funziona il modello? Rete di scouting fortissima, poi si interviene su punti di forza e debolezza del giocatore, tenendo sempre conto del contesto in cui i punti di forza possano essere meglio valorizzati, e i difetti meglio nascosti. Tutto, appunto, passa da una filosofia chiara: “Senza una filosofia di gioco chiara, non si può fare nulla”, Markus dichiara a The Athlethic. -Non solo scouting e dati, la cura sfocia nel sonno e nella prevenzione infortuni: “Investiamo molto -moltissimo- nel reparto medico, negli esperti di nutrizione e negli specialisti del sonno, perché all’interno della nostra organizzazione tutti sono coinvolti nel preservare la salute dei giocatori e la loro capacità di rendere al massimo. Quando sono arrivato, abbiamo avuto molte discussioni sul perché fosse necessario farlo e sul motivo per cui stessimo investendo così tanto nel reparto medico e negli esperti di nutrizione.” -Nei colloqui coi giocatori -rivela Krösche- si programma il percorso a lungo termine, con una analisi del possibile sviluppo nel primo, secondo e terzo anno. Il tutto, sempre in un’ottica di player trading piuttosto dichiarata: “Ma l’ultima cosa è che prometto a un giocatore che, se dovesse crescere più velocemente di quanto cresciamo noi come club e se riceveremo la cifra che riteniamo adeguata per il suo trasferimento, allora lo lascerò partire”. Insomma, profilo coerente con la figura di Rangnick, ma un DT più classico, meno ingombrante nelle scelte a tutto tondo. La domanda è sempre una: al Milan, avrebbe/avrà tempo e risorse per implementare un modello simile? #Milan #Calcio #Dirigenza

Ein Großbrand im Armen-Viertel Tondo in Manila hat über 1000 Häuser zerstört und hunderte Familien in die Flucht getrieben, während die Feuerwehr und das Rote Kreuz um die Eindämmung der Flammen kämpften; die Zahl der Verletzten und ob es Tote gab, ist momentan unklar. #Großbrand #Manila #Tondo

Fotbal někdy dává, někdy bere. Přeji Tondovi Kinskému, aby se co nejdřív nějak a někde oklepal a fotbal mu opět začal dávat. Nemá cenu polemizovat nad tím, jestli byly kroky, které podnikl správné nebo ne. Po prvních pár zápasech mu “ležela Anglie u nohou” a dopadne to takhle… -