Search

DN ledarsida ägnar nu femtioelfte artikeln åt att misstänkliggöra själva frågan om etnisk gruppmobilisering kan vara en av flera förklaringar till valresultat på över 90 procent för S och V i vissa invandrartäta valdistrikt. ”Tänk om det är så enkelt att många i förorterna agerar precis som andra väljare? Att de helt enkelt lyssnar på politiker som pratar med och om dem, och sedan drar slutsatser av det”, skriver Amanda Sokolnicki. Ja, tänk om. Det kan mycket väl vara en viktig del av förklaringen. Men opinionsjournalistikens uppgift borde knappast vara att på förhand bestämma vilka hypoteser som är respektabla nog att undersökas. Frågan om etnisk och gruppbaserad politisk mobilisering är varken ny, suspekt eller någon svensk högerfixering. Den har studerats av statsvetare i flera europeiska demokratier. När svenska valdistrikt uppvisar exceptionellt koncentrerade röstningsmönster är det därför fullt legitimt att fråga vilka mekanismer som ligger bakom dem – socioekonomi, ideologi, diskriminering, politisk mobilisering, sociala nätverk eller en kombination av flera faktorer. Liknande frågor har länge studerats internationellt. I Norge fann valforskarna Johannes Bergh och Tor Bjørklund att hypotesen om gruppbaserat röstande fick starkare stöd än förklaringar utifrån ideologi och socioekonomisk bakgrund när de undersökte icke-västliga invandrares starka stöd för vänsterpartier (Bergh & Bjørklund, 2011, Political Studies). Senare forskning har studerat hur detta mönster förändrats över tid (Bergh & Kleven, 2026, Politics). I Storbritannien fann statsvetaren Nicole Martin ingen sådan effekt för de flesta minoritetsgrupper – men pakistanska väljare gick oftare och röstade när Labour ställde upp en pakistansk kandidat. Effekten kunde kopplas till försök att påverka hur människor röstade inom väljarnas egna sociala nätverk. Martin tolkar resultaten som etnisk mobilisering genom släktnätverk (Martin, 2016, Parliamentary Affairs). Brittiska statsvetare har också undersökt hur pakistanska släktbaserade nätverk har mobiliserats inom Labour, framför allt kring partimedlemskap och kandidatnomineringar (Akhtar & Peace, 2019, Journal of Ethnic and Migration Studies). Annan europeisk forskning har undersökt hur gemensam etnisk bakgrund mellan väljare och kandidater kan påverka röstningen (van der Zwan, Tolsma & Lubbers, 2020, Political Geography). Inget av detta visar vad som ligger bakom resultaten i Sverige. Men alla relevanta förklaringsfaktorer bör diskuteras och undersökas. Och det är en självklarhet att också fråga hur de politiska partierna förhåller sig till denna utveckling. Vänsterdebattörer invänder att 90 procent för S och V i ett invandrartätt område inte är mer anmärkningsvärt än höga siffror för Moderaterna i Danderyd. Men det är inte siffran i sig som är intressant. Det är vilka mekanismer som ligger bakom. Att människor med liknande erfarenheter och politiska uppfattningar röstar likadant är fullständigt oproblematiskt. Men om socialt tryck eller släktbaserade nätverk påverkar hur människor röstar är det en annan mekanism – och just sådana skillnader har forskare i andra länder försökt undersöka. Frågan är inte vem som röstar. Frågan är hur. Jag trodde att svensk debatt hade lämnat tiden bakom sig då frågor stämplades som suspekta innan de ens undersökts. I andra europeiska länder studeras och debatteras detta sedan länge. Varför skulle Sverige vara undantaget? Det är hög tid att vänsterns tyckonomer vänjer sig vid att de inte har vetorätt över vilka frågor som får ställas i den offentliga debatten. #PolitiskMobilisering #EtniskGruppröstning #Opinionsjournalistik

O treinamento de hoje contou as presenças do presidente Bruno Rodrigues e do futuro CEO da SAF, Thairo Arruda. No bate-papo com o elenco, o capitão William Alves parabenizou Thairo pelo título da Libertadores e deixou o recado: amanhã, na Arena de Pernambuco, ele vai presenciar uma torcida de Libertadores. Um clima jamais visto. 🐍 #Libertadores #Futebol #Torcida

#Werder-Spielerdaten: - Tor 4 in Spiel 5 für Füllkrug - Grüll trifft, bereitet vor und hat nach fünf Spielen mehr Scorerpunkte als letzte Saison nach 34 Einsätzen - Weiser brauchte handgestoppte 37 Minuten von Comeback bis Siegtor - Wojcik mit Pflichtspieldebüt für den SVW #Werder #Bundesliga #Fußball

"FOGGIA SERA": FROM SAN SEVERO TO STANFORD UNIVERSITY: THE "SIX-SEAT REVOLUTION" OF THE TEATRO EDICOLA SOURCE: https://foggiasera.it/2026/09/19/da-san-severo-alla-stanford-university-la-rivoluzione-a-sei-posti-del-teatro-edicola-by-luciano-magaldi-sardella/ SAN SEVERO (FG) - The Stanford Social Innovation Review (SSIR), the scholarly journal published by the Stanford Center on Philanthropy and Civil Society of the prestigious Stanford University - ranked second in the world in the Shanghai Ranking of World Universities - and recognised as the pre-eminent global reference for researchers, policy-makers, and practitioners of innovative entrepreneurship and philanthropy, hath published the reportage "The Six-Seat Revolution" upon the Teatro Edicola of San Severo, the smallest theatre in the world by dimension and capacity, born of the intuition of Francesco Gravino, Artistic Director of the Foyer '97 company. Its author is Luciano Magaldi Sardella, independent researcher and international journalist, native of Orta Nova and of maternal Sanseverese extraction, hitherto author of studies published in international academic journals. The piece appeared in the September (Fall 2026) edition of the academic review, within the section devoted to Arts & Culture. A presence that projects San Severo, and more broadly the Capitanata, into the international élite of research upon cultural and urban innovation. The Theatre Is Born of a Disused Newsstand It all commenced on 27 March 2026, World Theatre Day, in Piazza Municipio at San Severo. A news-kiosk, disused for years in Via Matteo Tondi, raised its shutter to reveal, in lieu of newspapers and cigarettes, an actor upon the stage. Within: six chairs. At intervals of fifteen minutes, a new audience took its place. Drawing inspiration from the televisual format of Edicola Fiore by the noted Sicilian presenter of radio and television, there was born the Teatro Edicola, a structure now recognised in the media as the smallest theatre in the world for dimensions and capacity: four square metres in aggregate, with a scenic space of less than two metres. Gravino hath led Foyer '97 for nigh on thirty years, forging a most exacting artistic trajectory in a context - that of southern Italy - historically penalised in respect of public financing for culture. And yet, upon beholding that vacant kiosk, he elected the path of provocation: to transfigure the bare minimum into a manifesto concerning the very meaning of theatre. The Model and its Measurable Effects The inaugural season endured for three days. All performances were sold out. In a single afternoon, upwards of sixty persons attended the representations. The cost of the entire pilot operation was less than three thousand dollars. The formula is radical in its constitutive elements: performances of five to twelve minutes' duration, conceived expressly for the space; rotation of the audience every fifteen minutes; direct and inescapable visual contact betwixt actor and spectator; no architectural or psychological distance betwixt stage and auditorium; ticket proposed at five euros per person, within a hybrid economic model comprising municipal support, local sponsorship, and box-office receipts. According to the analysis published in the Stanford Social Innovation Review, the Teatro Edicola represents a replicable model of low-cost, high-impact urban regeneration, capable of reactivating abandoned commercial spaces (newsstands, tobacconists, telephone kiosks) without recourse to large infrastructural investment. The Voice of Him who Built it All Francesco Gravino entertaineth no doubt as to the import of the enterprise: "Grand theatres are not requisite to transform a fragment of a city. What is requisite is a sound idea and the courage to restore to the collectivity a space that hath lost its function." And upon the import of international recognition: "Teatro Edicola was born to demonstrate that a place of encounter and culture may arise wheresoever, even within two square metres. That this work should today be studied at an international level and that enquiries should arrive from cities such as Lucca and Rome is confirmation that the path pursued is the right one." The director hath further explicated the symbolic choice of place: the newsstand was the locus wherein each morn one paused, informed oneself, and recognised oneself as a community. Its disappearance rent a precise social fabric. To restore unto it a cultural function is to re-stitch that tissue at the very point wherefrom it was torn. The Challenges: Scalability, Institutional Recognition, Entrenchment The SSIR reportage doth not confine itself to celebration of the project but analyseth also the critical junctures. The first is sustainability over time: an activation of three days, howsoever successful, doth not yet constitute a stable programme, a veritable seasonal repertory (weekends from spring to autumn) with a rotating roster of local and regional companies. The second juncture concerneth replicability without loss of identity: the Teatro Edicola functioneth also by virtue of the profound roots of Foyer '97 in the Sanseverese territory. To transplant the model elsewhere requireth not merely a physical kit, but an entire process of community-building. The third obstacle is institutional: in a system of public funding that rewardeth organisations with consolidated premises and predictable output metrics, a project deliberately experimental, hyperlocalist, and by its very nature impermanent strugglest to gain access to the ordinary channels of the Fondo Nazionale per lo Spettacolo dal Vivo (FNSV) of the Ministry of Culture. A Lesson that Travels beyond Puglia In the Stanford Social Innovation Review the author concludeth that the intuitions of the Teatro Edicola transcend the Sanseverese context: in any community wherein cultural institutions struggle to reach youthful, diverse, or economically marginal publics, the principle of proximity proveth disruptive: to encounter people where they already find themselves, in the spaces they inhabit quotidianly. From the populous centre of Daunia to the pages of Stanford University: San Severo and its kiosk demonstrate that six chairs, four square metres, and a vision suffice to alter the manner in which a city conceiveth of itself. And to offer unto the world a model that costeth less than one might credit, yet is worth far more than one might imagine.

😬 AJ, PANIE ŁUKASZU… Sandro Kulenović pokonał Łukasza Skorupskiego! 🇵🇱🧤⚽ W meczu Bologna - Torino mamy 1:1! Mecz w Eleven Sports 1 🔥 https://t.co/xKsP5f8G3d #Bologna #Torino #Football

🚨 Torcedores do Cruzeiro protestam em frente à Toca da Raposa II. Lucas Romero foi o único jogador que desceu do carro para conversar com a torcida. 🗞️ | 🎥 @DiarioCeleste https://t.co/5jXZcd94kv #Cruzeiro #Protesto #Futebol

Joké Bakare, a Nigerian chef who became the first black woman to receive a Michelin star in the UK, brings her vision of modern African cuisine to Lisbon, highlighting similarities between Nigerian and Portuguese gastronomy and experimenting with new flavors and local ingredients. (translated)

Kot kaže, bo potreben še 5. referendum, vprašanje pa nadvse enostavno: ALI STE ZATO, DA SE PREPOVE LEVICO @strankalevica ZA VSE VEČNE ČASE? Zaradi cenejše izvedbe bi bilo smotrno, da bi ga imeli kar skupaj z ostalimi štirimi, torej 11. oktobra. https://t.co/DNP68ZO8GF #referendum #politika #Slovenija

A foto da infâmia e a reputação ilibada Gilmar Mendes publicou um texto de cinco parágrafos defendendo Paulo Gonet. O procurador-geral, segundo o decano, tem “reputação ilibada e vida pública de lisura insuspeita”, reconhecida em todos os espectros. Mesmo assim, teria tido a honra “injustamente manchada” pelo levantamento do sigilo de conversas que “nada de ilícito retratavam”. O estrago, diz Gilmar, já estava feito: ninguém desfaz manchete com reparo tardio em plenário. No segundo bloco, ele descreve a cena de terça-feira. O próprio relator, André Mendonça, reconheceu “em alto e bom som” que nada havia contra Gonet. “Nada. Então por que expor?”. Quem atesta a honra só depois de arrastar o nome pela praça pública não corrige erro — confessa que era evitável. No terceiro, a acusação política. Mendonça publicou vídeo agradecendo apoio popular. Apoio a quê, pergunta Gilmar: a um ato que ele mesmo admitiu sem fundamento? “Quem age assim não é magistrado imparcial: é boneco de campanha, um pixuleco eleitoral.” No quarto, a comparação com a Lava Jato. Deltan Dallagnol e Sergio Moro transformaram vazamento seletivo em método: criar o fato consumado antes da ação penal, colher dividendos e deixar a defesa correr atrás de um julgamento que a opinião pública já fez. No quinto, o alvo. O levantamento apareceu às vésperas do 7 de Setembro para “inflar as ruas, arrancar dividendos políticos, sujar reputações e intimidar quem se opõe”. No fundo, diz Gilmar, o alvo é o direito de defesa de pessoas contra as quais esses agentes nutrem algo que se parece muito mais com vingança do que com justiça. O texto é impecável na forma. O problema é o conteúdo. Gonet aparece nas mensagens do celular de Daniel Vorcaro como alguém que sente saudades do banqueiro, torce por ele, aceita convite para degustação de charuto e Macallan em Londres e pede para o filho ir junto. O advogado Ciro Soares, intermediário, diz a Vorcaro que “Gonet é firme” e que “amizade é tudo”. O próprio Gonet admitiu o encontro e a ligação, mas classificou tudo como “brevíssimo e banal”. O Conselho Superior do Ministério Público marca para 25 de setembro a análise do caso. Enquanto isso, o próprio Gilmar tem proximidade documentada com o Master. Reuniu-se com Vorcaro no gabinete do STF em 11 de abril de 2024, acompanhado de advogados do banco, para tratar de causa bilionária de precatórios. Votou contra os interesses do Master depois — o que não apaga o encontro. O ex-cunhado, Chiquinho Feitosa, tinha contrato de quinhentos mil reais por mês com empresa ligada a Vorcaro e ajudou a viabilizar a audiência. Gilmar diz que desconhecia as tratativas. Há mais. A cúpula do Master tratava a advogada Dalide Corrêa, ex-diretora-geral do IDP — o instituto fundado por Gilmar — como “sócia do GM stf”. O banco pagou trinta e três milhões de reais ao escritório dela em 2024. O gabinete de Gilmar nega que ela tenha sido sócia do IDP e diz que ocupou cargo técnico. A advogada também nega. A PF não fez juízo final sobre a legalidade. Gilmar defende a reputação ilibada de Gonet com a mesma veemência com que protege a própria. A foto da infâmia, no fim, é a mesma para os dois: o celular de Vorcaro não distingue entre quem sente saudades e quem recebe no gabinete. Gilmar é Gonet, Gonet é Gilmar. #Justiça #Política #Reputação

Alternativ för Sverige får 26 729 röster i årets riksdagsval. Det är en ökning med över 10 000 röster mot förra valet (16 646). I slutet av rösträkningen var vi uppe på 0,40 %, men med några enskilda rösters marginal blev det istället 0,39 %. Det är vårt klart bästa riksdagsval någonsin, och en ökning med 50 % mot förra valet. Det gör oss till ett av landets snabbast växande partier. Den medvind vi känt i år har troligen bara börjat. I nästa val ska den nå orkanstyrka. På sociala medier och torgmöten har tusentals ungdomar visat sitt stöd för Alternativ för Sverige. Många hade inte rösträtt i årets val, men har det i nästa. Lägg därtill att allt fler SD-väljare kommer att söka sig till ett nationalistiskt parti nu när partiet gjorde ett svagt val och dessutom aviserat att den liberala profilen ska fortsätta. "Nu är det slutröstat på SD för gott", uttrycker många SD-väljare. Vi säger: Välkomna till Alternativ för Sverige, landets nästa riksdagsparti. Arbetet med att föra partiet in i riksdagen år 2030 inleds nu. Kampen för ett svenskt och självständigt Sverige har bara börjat. #AlternativFörSverige #Riksdagsval #Politik

Rosyjskie polowanie na ukraińskie lokomotywy. Próba oszacowania skali kryzysu. W dniu 14 września 2026 r. ukr Minister Odbudowy, Infrastruktury i Transportu Mykoła Kałasznykow na specjalnym spotkaniu z ambasadorami UE przedstawił aktualną sytuację w funkcjonowaniu logistyki kraju w warunkach nasilających się ataków rus. W trakcie spotkania poinformowano że rus uszkodzili lub zniszczyli od 2022 r. 509 lokomotyw spółki Koleje Ukraińskie (Ukrzaliznycia). Z tego około 300 lokomotyw uległo zniszczeniu lub uszkodzeniu w ostatnich 8 miesiącach. Jednocześnie skala rus ataków wzrasta. W pierwszych dwóch tygodniach września 2026 r. rus zniszczyli lub uszkodzili 17 lokomotyw. Natomiast w lipcu - sierpniu Koleje Ukraińskie traciły 37-40 lokomotyw miesięcznie. Aby stwierdzić jaka jest skala kryzysu z którym musi się obecnie mierzyć Ukrzaliznycia, trzeba poznać dokładną liczbę lokomotyw w dyspozycji tego państwowego monopolisty. Przypominam że podstawowy rozstaw szyn na Ukrainie wynosi 1520 mm. Jest to tzw. szeroki tor (standard rosyjski/posowiecki), czyli o 85 mm szerszy od standardowego toru europejskiego. W rezultacie zwykłe przekazanie używanych lokomotyw przez kraje UE nie wchodzi w grę. Jedyne kraje bałtyckie i Finlandia dysponuje pewną liczbą lokomotyw przystosowanych do szerokich torów. Według zebranych przez mnie danych w lutym 2022 r. Koleje Ukraińskie dysponowały łącznie 3596 lokomotywami. Z tego: - 550 lokomotyw pasażerskich (71 spalinowe, 479 elektryczne); - 1258 lokomotyw manewrowych; - 1788 lokomotyw towarowych (639 lokomotyw spalinowych, 1149 elektrycznych); Spośród 1788 lokomotyw towarowych, w eksploatacji przed wojną znajdowało się około 970. Kolejne 648 przechodziło naprawy lub znajdowało się w tzw. rezerwie magazynowej. Kolejne 170 lokomotyw to tabor wycofany. Choć formalnie figurował on ewidencji Kolei Ukraińskich, w praktyce nie stanowił one bezpośredniej rezerwy strategicznej, ponieważ jego przywrócenie do ruchu wymagałoby ogromnych nakładów finansowych, dostępności części zamiennych oraz czasu co najmniej 1-2 lat. Jeżeli chodzi o możliwości remontu. Koleje Ukraińskie dysponują następującymi zakładami naprawczymi: - Lwowski Zakład Naprawy Lokomotyw (Specjalizuje się głównie w naprawach kapitalnych i modernizacjach lokomotyw elektrycznych prądu stałego i zmiennego); - Dniepropietrowski Zakład Naprawy Lokomotyw (Główny ośrodek naprawczy dla lokomotyw elektrycznych pasażerskich i towarowych) - Połtawski Zakład Naprawy Lokomotyw (Ośrodek skupiony na naprawach kapitalnych i modernizacjach towarowych lokomotyw spalinowych jak i manewrowych. Był jeszcze Zaporoski Zakład Naprawy Lokomotyw Elektrycznych, ale kilka miesięcy temu przerwał pracę w wyniku rus bombardowań. Łącznie wszystkie te zakłady odnawiały dotąd około 90-110 lokomotyw rocznie. Reasumując. Ponieważ nie znam dokładnych danych przyjmę że z tych 509 zniszczonych dotąd lokomotyw około 300 to były lokomotywy towarowe. To około połowa rezerwy magazynowej Kolei Ukraińskich sprzed wojny. Jeżeli więc tempo strat 40 lokomotyw miesięcznie zostanie utrzymane, Kolejom Ukraińskim matematycznie zacznie brakować lokomotyw towarowych w okolicach czerwca 2027 r. Natomiast w praktyce sądzę że dojdzie do tego w okolicach marca 2027. Jeszcze gorsza sytuacja występuje w przypadku lokomotyw pasażerskich. Jeżeli przyjmiemy że około 200 lokomotyw pasażerskich zostało zniszczonych przez rus, to już w tym momencie Koleje Ukraińskie borykają się z ich niedoborem. Natomiast w ciągu kolejnego pół roku jeżeli tempo strat zostanie utrzymane (około 90 -100 lokomotyw pasażerskich) to ukr system kolejowych przewozów pasażerskich ulegnie znacznemu ograniczeniu. #Ukraina #KryzysTransportowy #Lokomotywy