Search

No, C and Thand Ringqvist. Bourgeois voters who have voted for M, KD, and L do not want a center government with S. Stop whining about it. It is entirely C's own socialist project. (translated)

Anders Ygeman and I were on Aktuellt. C did not want to come. Those of us who were there agreed that we must move forward now, even though we did not have quite the same view on how. But the alleged V and M bloc seems to have no one arguing for it for long. Good! Four parties have won the election, and therefore we should govern together. V has erased our stance towards C, now it's time for C to do the same job. Without V in the government, agreements on policy will not hold; it will just be nice words on paper. Before we negotiate policy, we must of course agree on who will implement the policy and in what way; otherwise, the negotiations will be blind. S and MP now need to put pressure on C so that they also erase their stance. It's not about bickering but about making sure that all four are respected equally. That V should solve this by themselves when C even declines the invitation for coffee does not feel reasonable. Mutual trust can only be built if all parties’ voters are respected. I sent this to S, and I also think that MP needs to step up. Otherwise, nothing will happen if C is just allowed to remain in their own room. That MP claims during the election campaign that they want V involved is good, also for MP, whose voters have that perception. But talking about something is not the same as working for it, and more than V needs to do that if there is going to be a new government. So far, all pressure has been directed at V, even though V does not say no to any party in Magdalena Andersson's support and that our "stance" only pertains to our own party's right to influence. To be "neutral" in a situation where one party does not respect another is not being a good "friend." And without pressure on C to accept V equally, we will get no government negotiations where we can start to give and take in the actual policy. I believe that is what the voters want to see and expect from us! (translated)

Today's (so far) most important article is written by Sven Otto Littorin. He argues that Sweden has been a highly trusting society and that the electoral system is built for that. I, who can be a bit less diplomatic at times in public discourse, would say that our society and our democracy are in decline. Luckily, the decline is happening from a relatively high altitude. From the article: "The election administration has reported over 4,000 incidents to the Electoral Authority this year, compared to 489 in 2022. Part of the increase is due to the fact that reporting is now mandatory, but behind the numbers, there is a pattern that cannot be dismissed: Up until 4 PM on election day, over 300 incidents in the category of unlawful influence had been reported, of which around 90 involved group voting. The police have received 58 reports of improper conduct during voting. The National Anti-Corruption Unit is investigating suspected electoral fraud in Dalarna with pre-marked ballots, driven voters, and possible payments. In Stockholm, at least four vote collectors with ties to gang crime have received ballots, and no law prevents this. In four municipalities, nearly 600 votes have been lost or rejected. The Election Review Board has received nearly 12,000 appeals. The previous record from 2018 was 723." Regardless of everything else one might say about this, I agree with the author of the article on the need for "a parliamentary electoral integrity commission to be appointed immediately, with the task of presenting legislative proposals in time for the 2030 election." You can read about a number of proposals in the article. I don't know myself if I would support all of them, but it is a starting point. Personally, I can also add that it is a major problem that the left is currently trying to meet all discussions about shortcomings in the election with a dismissive attitude and attempts to discredit those who raise criticism or constructive proposals. The way in which debaters and the media have treated Peter Wennblad after his very concerning article about irregularities in Järva is in itself a sign of weaknesses in democracy. It tends to become a form of circular reasoning. If someone writes and talks about what sources report from Järva, Borlänge, or Rosengård, the criticism and reporting are labeled as a threat to democracy because questioning whether the election was conducted well is itself seen as a threat to democracy, which has the decidedly undemocratic consequence that the election and democracy cannot be discussed without democracy being threatened. Somehow, we must get over this. And move forward. Because I believe it is correct that our electoral system is not made for the society that Sweden has become. (translated)

It was @elisabethtr who campaigned to break the block politics. M, KD, and L did not do that. They asked their voters for a mandate for a bourgeois government alternative, a non-socialist block. C asked their voters for a mandate for a centrist government without V and SD. Now the mandates were not enough for C's model. And then the solution is apparently that M, KD, and L should abandon the model their voters actually voted for after the election, so that Elisabeth doesn't have to abandon hers. In other words, she wants other parties to commit the voter betrayal that she herself now refuses to commit just because she has ended up in exactly the bind that everyone has been warning about for months. (translated)

THE ELDERS The newly elected Member of Parliament for the Left Party, Illyas Hassan, was in eighth place on the party's list in Stockholm. His campaign among Somali voters was organized by a small circle of men in Stockholm who are called "the elders" in the Somali public. This group has built its reputation over the past fifteen years through fundraising, sports, and hosting foreign visitors. They receive Somali ministers in Stockholm and have personal connections to individuals who have held security positions in Mogadishu. (translated)

Först låtsades Andersson att Vänsterpartiet har en koalition med Tidöpartierna och nu ska Thand Ringqvist låtsas att Ulf Kristersson har förutsättningar att bilda regering utan C. Strategin tycks gå ut på att såväl talman som journalister och väljare är idioter. Spännande. https://t.co/W4NPbPmgYs #politk #Sverige #väljare

Tänk att ett kommunistparti marinerat i antisemitism och terrorvurm röstar för en borgerlig talman – medan ett självutnämnt liberalt borgerligt parti röstar emot. Vad har talmansvalet med SD att göra? Ingenting. De C-väljare som trodde att de röstade på ett borgerligt parti har all anledning att känna sig grundligt blåsta. #politik #svenskpolitik #kommunism

Den här klokskapen är tagen från Olof Heggli på Facebook som läser Berlngske: ”Danskarna tittar över Öresund... ”Vi borde diskutera vem som blir Sveriges nästa statsminister. Nu är ordet ’bananrepublik’ det alla talar om.” Danskarna har alltid varit duktiga på att sätta ord på saker. Ibland så duktiga att vi svenskar och nordmän har föredragit att diskutera deras ordval framför det de faktiskt försökte säga. Nu är det Berlingske som sätter ord på Sverige. Det är svårt att inte uppskatta formuleringen. Särskilt som danskarna under många år har betraktat svensk migrationspolitik ungefär som man betraktar en granne som grillar inomhus: först förvånat, sedan bekymrat och till sist med ett stilla intresse för när brandkåren kommer. Sverige har naturligtvis förklarat att danskarna inte förstått saken. De har varit för hårda, för misstänksamma och framför allt för danska. Vi hade den humanitära stormakten, värdegrunden och ett närmast obegränsat antal handlingsplaner. Om verkligheten inte passade politiken fick verkligheten helt enkelt arbeta med sin människosyn. Danmark stramade åt migrationspolitiken. Sverige stramade åt språkbruket kring migrationspolitiken. Danskarna diskuterade volymer, krav, parallella samhällen, hijab och integration. Sverige diskuterade tonen hos dem som diskuterade volymer, krav, parallella samhällen och integration… Det fungerade utmärkt… Åtminstone för tonen. Nu tittar danskarna på oss igen. Två veckor efter ett extremt jämnt riksdagsval borde Sverige diskutera vem som ska bli statsminister. I stället pågår en förundersökning om misstänkt otillbörligt verkande vid röstning i Borlänge. Vad som faktiskt har hänt är ännu inte fastställt, och ingen ska dömas i förväg. Det är en ganska viktig princip. Särskilt när grannländernas tidningar börjar använda ordet bananrepublik. Men Berlingskes verkliga poäng är större än Borlänge. Vad händer när den svenska demokratin möter täta familje-, etniska eller religiösa nätverk där politisk mobilisering kan få andra former än dem våra institutioner byggdes för? Att mobilisera väljare är självklart legitimt. Partier får informera på somaliska, arabiska eller värmländska om de tror att någon begriper det sistnämnda. Moskéer, kyrkor och föreningar får diskutera politik. Men det finns en gammalmodig liten detalj i demokratin: rösten tillhör väljaren. Inte familjen. Inte föreningen. Inte klanen. Inte imamen. Inte partiet… Väljaren. Det är ett förbluffande enkelt system. Därför har Sverige naturligtvis lyckats göra det komplicerat. Danskarna har i åratal frågat vad som händer när integration misslyckas. Sverige har oftast svarat genom att fråga varför danskarna uttrycker sig så negativt. Nu får rättsväsendet reda ut vad som faktiskt hände i Borlänge. Kanske visar sig misstankarna vara överdrivna. Kanske inte. Men Berlingskes rubrik säger något om hur långt den svenska självbilden har färdats. I åratal har danskarna tittat över Öresund och frågat: ”Vad håller svenskarna egentligen på med?” Vi svarade att Danmark var hårt, kallt och inte hade förstått den svenska modellen. Nu skriver Berlingske om Sverige och ordet bananrepublik hamnar i rubriken. Det betyder naturligtvis inte att Sverige är en bananrepublik… Det vore en alldeles förhastad slutsats. Men det är ändå fascinerande hur många av de frågor som Sverige en gång ansåg det oanständigt att ställa numera ställs av Sverige självt. Danskarna behöver egentligen inte säga ”vad var det vi sa?” De behöver bara vänta. Sverige brukar komma ikapp. Det tar bara tjugo år och en statlig utredning” #Sverige #Danmark #Demokrati

Jag blir mörkrädd! Vittnesmål från röstmottagare i Järva om förkryssade valsedlar, män som ger instruktioner till väljare på olika språk och personer som försöker följa med andra in bakom valskärmen. Färdiga valkuvert. Väljare som enligt vittnesmålen inte vet hur man röstar eller ens talar svenska men kan säga ”nummer åtta”. Instruktioner via mobiltelefoner. Kaos. Nu har Stockholms valkansli polisanmält uppgifterna. Det här handlar om något så grundläggande som förtroendet för våra val. Så här ska ett svenskt val inte gå till. Misstankar om otillbörlig valpåverkan ska granskas ordentligt och i botten. https://t.co/0Km3K7DQs5 #val2023 #demokrati #valfusk

Det är lätt att ta till de stora orden när något ser främmande ut. Bussning. Klanröstning. Förkryssade valsedlar. Valfusk. Problemet är att orden beskriver helt olika saker och att slarv med dem gör det svårare, inte lättare, att upptäcka det som faktiskt är problematiskt. Att människor får skjuts till vallokalen är exempelvis inte i sig suspekt. Svenska partier och folkrörelser har ägnat sig åt valmobilisering i generationer. Frågan är vad som händer under och omkring skjutsen. Organiseras transporten för att människor ska kunna rösta, eller ingår den i ett system där någon också talar om för dem hur de ska rösta och försöker kontrollera att så sker? Samma sak gäller det flitigt använda ordet klanröstning. Att 200 personer med samma etniska bakgrund eller från samma släkt röstar på samma kandidat är inte bevis för klanröstning. Det kan vara personvalskampanj, släktband, föreningsliv eller helt enkelt förtroende för någon man känner. Ska ordet klan användas måste man också kunna visa klanens funktion: vem mobiliserar vem, genom vilka strukturer och med vilken auktoritet? Inte heller en förkryssad valsedel är automatiskt bevis på valfusk. Personval bygger trots allt på att kandidater försöker övertyga människor om att sätta ett kryss framför just deras namn. Men om färdigkryssade sedlar delas ut inom ett nätverk tillsammans med instruktioner, socialt tryck eller försök att kontrollera hur mottagaren röstar, då förändras saken. Det intressanta är alltså inte bara krysset på papperet, utan maktförhållandet runt omkring. Det är här journalistiken måste vara precis. Inte därför att problemen ska tonas ned, utan av motsatt skäl. Kallar man varje skjuts för bussning, varje koncentration av personröster för klanröstning och varje utdelad valsedel för valfusk har man snart gjort begreppen oanvändbara. Men man får heller inte göra det motsatta misstaget. Ett antal handlingar som var för sig är fullt lagliga kan tillsammans bilda ett mönster som förtjänar granskning. Skjutsen. Föreningen. Släkten. Den färdigmarkerade valsedeln. Uppmaningen. Kandidaten. Ingen av delarna behöver vara anmärkningsvärd isolerad. Det är först när man lägger dem bredvid varandra som frågan blir intressant. Därför borde en enkel regel gälla när sådana här företeelser granskas: beskriv först, etikettera sedan. Vem organiserade? Vem betalade? Vad sades? Hur delades valsedlarna ut? Var de redan kryssade? Fanns påtryckningar? Kunde väljaren utan konsekvenser säga nej och rösta på någon helt annan? Svarar man på de frågorna behöver man sällan ta till de stora orden. Fakta brukar vara tillräckligt besvärande – när de faktiskt är det. #Valfusk #Klanröstning #Journalistik

DN/Ipsos: Bara var fjärde väljare fick en tydlig bild av politiken i en S-ledd regering. I stället fokuserade S på att varna för SD-ministrar. Resultatet blev partiets sämsta val i modern tid. Ibland är facit ganska pedagogiskt. https://t.co/Xw2KfLZbNy #politik #Sverige #val

Ser att det här och var riktas kritik och ifrågasättanden mot att de röstmottagare vars berättelser ligger till grund för min artikel. Till exempel hur de kunnat se vilket parti väljare har röstat på, och vilken kandidat de har kryssat. Så här kommer ett litet förtydligande. #val2023 #politik #demokrati

När den somaliska formen av parlamentarism möter det svenska valsystemet uppstår både friktion och synergieffekter. Det var inte vänsterpartiets valberedningar eller väljare som valde sina kandidater eller ledamöter. Det var den somaliska klanlogiken, den parlamentariska traditionen och valkollegiet som utsåg vilka svenska partier som kom att bli plattformar för att kanalisera företrädarna.  https://t.co/Aa982IEfMk #svpol #politik #val #demokrati

DN tror att min tystnad är ett tecken på att V kommer att vika ned oss i regeringsfrågan. Med risk för att göra DN-tyckarna besvikna, det kan ni bara ta och glömma. Oändliga är analyserna om vem som ”spelar spelet” bäst, allt ses igenom PR-mässiga glasögon, som har lite med politik att göra, och i bästa fall, en del att göra med populärpsykologi. Men grejen för mig är att det har allt med sakpolitik att göra och väldigt lite med psykologi eller spel. Det enda den som vill ha en annan regering än Tidö kan vinna på att spinna att V ”kommer vika ned sig” är ett blame game, vid ett eventuellt misslyckande att bilda regering. Regeringsmakten vinner man inte utan att V är med. Så det gäller att ha koll på prioriteringarna för regeringsbildaren. Det är vad jag menar med raka rör. Varför DN tror att jag skulle twittra om regeringsfrågan i samband med beskedet om utredningen om valfusk begriper jag inte, som jag ser det hade det varit direkt ohyfsat. Där hade jag nog fått medhåll även av PR-branschen. Det pågår nu en polisutredning där vi likt alla andra fick informationen via media. PR-konsulter försöker nu vilt sälja in sina upplägg om ”hur man ska göra”, men jag tror att dom glömmer en viktig sak, till syvende och sist handlar det ju trots allt om en människa, en person som än så länge inte delgivits misstanke om brott och som över en natt blivit rikskänd. Anklagelserna är allvarliga och undersökningen behöver få gå till botten med vad som hänt. Det ska inte V, jag eller ”vi” här på X göra. Jag förstår att det en del kan ha varit störigt att se mig ensam i Aktuellt förklara mandatfördelningen. Folk verkade dessutom köpa bilden, att vi ju faktiskt är fyra partier som behövs om Magdalena Andersson ska bli vald och att V ökat mest. Anledningen till att det ”går hem” är inte min härliga personlighet utan för att jag/V har världens enklaste case. Vi säger ja till hela regeringsunderlaget som kan få Magda vald, C säger nej till både Magdas och Ulfs underlag. C som hållit sig undan i massa dagar, poppar nu upp igen för att ge kommentarer om V:s regeringsduglighet. Säkert bra spel men raka rör är det inte. Eventuell oro man har löser man bättre bättre genom att faktiskt ses, är min bild. Och en sak som är grunden för regeringsduglighet är att klara av att ingå i en majoritet som kan få en regering vald. Att respektera andra trots olikheter och att sedan ge och ta i sakförhandlingar. C verkar inte behöva styra sitt parti, eftersom få pressar dom att välja. Hela gänget kan bete sig lite som riksdagens sk ”vildar”. Dom kan orsaka två regeringskriser under samma mandatperiod pga dom inte förstår att man måste ge och ta om man inte har egna mandat. Två budgetar har C fällt för ”sin” egen regering eftersom riksdagsgruppen beslutade så. Nu måste dom inse att väljer man en statsminister ingår dennes underlag och då kan man inte flippa sina 25 mandat hit och dit beroende på humör. Aftonbladet skriver ”snälla V sluta klanta er så att C inte byter sida”, är det ett sk Stockholms-syndrom eller vad är det som gör att den som är vänster försöker möjliggöra en gisslansituation undrar jag? Vi har inte två högerblock i svensk politik, Tidö vann inte valet. Att vi som vann valet ska låta ett parti ensamt få diktera villkoren är orimligt, byter dom sida är dom utraderade ur svensk politik, det finns inte tillräckligt med moderata stödröster för att ta in två ”liberala” partier på den högernationalistiska sidan. Skulle C utsätta sig för detta självmordsuppdrag ändå, så ligger det på dom, vi kan inte släpa runt på ett parti som inte kan bestämma sig för vilket ben dom ska stå på i val efter val. Låta dom stoppa det vi andra lovat våra väljare. Vad är värst höjda barnbidrag eller högernationalism? V eller SD? Bara att välja. V är tydliga, behövs våra röster ska vi ingå i regeringen. Det centerpartistiska känslolivet kommer inte härbärgeras av V. #politik #regering #Vänsterpartiet

Går bra nu Nooshi, herrejösses. Borlänge var tydligen inte slutet. Nu polisanmäler Stockholms stad uppgifter om otillbörligt verkande vid val efter V personvalskampanj i Järva. Förkryssade valsedlar, väljare som instrueras och försök att följa med bakom röstskärmen. Det här börjar se betydligt större ut än en enskild ”kryssraket”. Vi kommer garanterat se samma sak över hela landet. Nu är svensk demokrati faktiskt hotad på riktigt.. #SvenskDemokrati #Val2023 #Borlänge

”Valet i Järva kan, enligt mina källor, inte kallas vare sig fritt eller rättvist. Det var definitivt inte värdigt en demokrati. ”Det värsta jag sett sedan jag var valobservatör i Uganda, och en kandidat mutade väljare med ris och utsäde”, säger en av röstmottagarna. En annan #valet2023 #demokrati #valobservatör #UGA