Search

Somaligate! Företaget ”AfriTech GrowTh AB” bildades 1987, men nu är den enda styrelseledamoten Mohamed Abdukadir Ali, tydligen ett s.k. lagerbolag som Mohammad Ali inför sin storslagna affärsidé att sälja bank ID system till Somalia, köpt. Adressen går till Agneta Nyvalls privata adress. Årsredovisning finns men ina tillgångar, ingen omsättning finns. Siffror på detta bolag är 0 kr Expressen skriver: ”Samtidigt har han gjort flera affärsresor till Somalia för att sälja in ett projekt till landets reformprogram som delfinansieras genom ett ifrågasatt avtal med den svenska regeringen.” Företaget är registeraret varken för moms, F-skatt eller för arbetsgivaravgifter. Företaget verksamhet handlar om ”att bidra med tekniska lösningar och ny teknik för hållbar statsutveckling i afrikanska länder, som stödjer ett mer rättvist, effektivt och långsiktigt hållbart statsskick.” Således mycket stora ambitioner. Detta bolag ingår dessutom i ” Nyvalls IT Partner AB”, det vill säga Agnetas bolag, hon som i klippet beskriver sin kompanjons obefintliga gärningar. Även Agnetas bolag ser inte ut att ha bedrivit någon versaksent alls de senaste sex åren. Även i hennes bolag är samtliga siffror 0 kr. Allt detta har tydligen varit ett upplägg att roffa åt sig Sida-pengar, precis samma upplägg som förekommer i USA, av en del somaliska medborgare. #Somalia #Korruption #Affärer

Vad handlar det här egentligen om? Nu kommer ännu fler märkliga uppgifter om Vänsterpartiets nyinvalde riksdagsledamot Mohamed Ali. Expressen avslöjar att han under flera år presenterat sig som grundare och vd för ett bolag som tidningen inte kan hitta. Samtidigt visar handlingar kring det bolag han faktiskt varit involverad i att det egna kapitalet vid utgången av 2024 var noll kronor, trots ett registrerat aktiekapital på 100 000 kronor. Någon årsredovisning för 2025 ska dessutom inte ha lämnats in inom tidsfristen. Och så finns Somalia. Affärsresorna. Kontakterna med företrädare för Somalias regering. Projektet riktat mot Somalia och den nya kopplingen till landets reformprogram och det kritiserade avtalet med Sverige. Sedan tidigare utreds misstänkt valfusk kring kampanjen som ledde till att han, från en icke valbar plats och utan någon större egen kampanj, plötsligt kryssades in i Sveriges riksdag. Mohamed Ali har helt plötsligt blivit en väldigt intressant person. Hur kan så otroligt mycket plötsligt kretsa kring en enda person som hans eget parti knappt verkade känna? Skulder och skuldsanering. Ett oväntat riksdagsmandat. En pågående utredning om misstänkt valfusk. Bolag och ekonomiska frågetecken. Återkommande affärsresor till Somalia och kontakter med regeringsföreträdare. Vad är det egentligen vi ser här? Mohamed Ali har gått från att vara en person som knappt någon utanför Borlänge kände till till en person som behöver granskas betydligt närmare – hans affärer, hans bolag, hans kontakter och om det finns några samband mellan de olika uppgifterna. Det räcker inte längre att vifta bort varje ny uppgift som ännu ett märkligt sammanträffande. Hela historien kring Mohamed Ali, hans affärer, kontakter och vägen till Sveriges riksdag behöver granskas ordentligt. https://t.co/zyb6TlRN7Z #Sverige #politik #granskning

OJ jävlar vilket avslöjande av @kvartalet! Det har varit många otillåtna och olagliga affärer i Socialdemokratiskt styrda Region Stockholm sedan 2022. Nu avslöjas ytt tvivelaktig affär, nu med Aida Hadžialić personligen. Kläggigt värre https://t.co/hlGbIaXksz #Sverige #politik #skandal

Dagens ETC:s grundare Johan Jenny Ehrenberg har skrivit årets snurrigaste debattartikel om sparande. ”En av de största myterna om ekonomi är påståendet att aktier ger högre avkastning än annat sparande” Låt oss börja just där... Wallenbergarnas investmentbolag är den mest ägda aktien i Sverige med över 700 000 aktieägare - en svensk folkaktie. Det kan slarvigt liknas vid en fond som innehåller ex. ABB, Atlas Copco, SAAB, SEB och AstraZeneca m.fl. framgångsrika storföretag. Aktien har gett en avkastning på +8 957% sedan 1987. Lägg därtill återinvesterad utdelning så landar du på +32 804% vilket motsvarar +15,7% årlig genomsnittlig avkastning. Den som investerade 10 000 kr ruvar idag på 3,3 MSEK (oaktat skatt). Den som dessutom månadssparat 1 000 kr ruvar istället på över 29 miljoner kronor, oaktat skatt. Om vi istället tittar på börsen inkl. återinvesterad utdelning (OMXS30GI) så ser vi att den gett +533,2% senaste 20 åren (så långt bak jag har data). Det motsvarar 9,7% CAGR. Den som investerade 10 000 kr då och sedan månadssparat 1 000 kr ruvar idag på närmare 900 000 kr. Om du månadssparat 2 000 kr så är det nästan 1,8 MSEK. Detta trots finanskris, europeisk skuldkris, Brexit, Coronakrasch och mycket mer. JJE fortsätter genom att påstå att banker "prackar på" sina kunder aktier - "I det långa loppet ger det mest. Det är det envetna budskapet. Gärna kommenterat med rådet att sitta still i båten när börserna svajar och folk ser sina pengar smulas ner genom att aktierna blir mindre värda vid en kris." De bästa affärerna görs i de jävligaste av tider. Det är bra att sitta still i båten när det svänger på börsen, självklart med pengar som har en långsiktig horisont. Jag har tjänat som allra mest pengar genom åren på de affärer som gjorts när det varit riktigt stökigt på börsen. JJE nöjer sig med att räkna på 5 år. Vilket är den kortaste horisonten i mitt tycke när det gäller aktier. Misstaget vederbörande gör är att helt bortse från löpande sparande, frågan är varför? Dessutom missar JJE att börsindex är värdeviktat, vederbörande tittar på statistik och baserar sina påståenden på en likaviktning, vilket inte blir rättvisande, det är inte så index är konstruerat. JJE skriver "Den som satte in 100 000 kronor för fem år sedan på ett vanligt bankkonto med låg ränta skulle efter fem år ha kvar 103 000 kronor, medan den som satsade på genomsnittsbolaget på börsen skulle ha förlorat 34 000 kronor." Låt oss backa till exemplet med Investor. Den som satte in 10 000 kr på ett sparkonto samtidigt och dessutom månadssparat 1 000 kr löpande fram till idag har, givet 2,5% sparränta i snitt, fått ihop ca 800 000 kr, det är hela 97% lägre än avkastningen i Investor. Om vi räknar med inflationen så har du knappt fått någon realavkastning alls, kanske till och med negativ dito. Vidare skriver JJE "Det som stiger på börsen är luft, inte en verklig analys av vad ett bolag är värt. Och ju fler som söker köpa uppgång i sådana raketbolag, desto mer kommer de stiga. Tills de faller". Men de flesta av oss vet att aktiekurserna tenderar att gå dit vinsten går, även om det kortsiktigt kan svänga en hel del och att aktierna längs vägen både kan bli över- och undervärderade. Det är lite som förhållandet mellan en hund och dess husse/matte. Aktien kan liknas vid en hund, den går överallt och ska lukta på allt men tids nog går hunden dit husse/matte går, som i det här fallet agerar vinsten. JJE skriver "När vanliga företag inte ens når upp till ett vanligt sparkonto i värdeutveckling, så är något riktigt galet med hur våra pengar placeras". Men vi ska komma ihåg att börsen (OMXS30GI) steg +30,7% år 2019 följt av +7,5% 2020 och +32,7% 2021, det hade helt enkelt gått upp lite väl mycket. Om vi zoomar ut perspektivet och kollar på börsen sedan 80-talet så har börsen stigit under 7 av 10 år i snitt och uppgången i snitt orkar leta sig upp på tvåsiffrigt. JJE avslutar med "Och den som tror att börsen är en mätare på företagens verkliga värde, den får tänka om." men jag vill avsluta med att säga att detta är ett skolboksexempel på varför vi behöver mer ekonomikunskap i skolan och den som väljer att lyssna på JJE är nog dömd till att leva med en tom plånbok. Tur att det finns andra med bättre koll på hur det verkligen ligger till, som kan agera motvikt. Psst... så här skrev Erik i ett svar, alltså upphovsmakaren till den data som JJE lutar sig mot "Kul att ni hänvisar till min statistik. Vill bara förtydliga: min poäng var att börsutvecklingen är starkt koncentrerad till ett fåtal bolag, inte att aktiemarknaden i sig är en dålig sparform." Summa summarum - den som lyssnar på Ehrenberg och låter alla pengar ruttna på bankkontot är garanterad en sämre köpkraft över tid. Sätt upp ett automatiskt månadssparande, sitt still i båten när det stormar och låt tiden och svenska storföretag göra jobbet åt dig. Svårare än så är det inte 😊 #PrataPengar #Finanstwitter #svpol #PrataPengar #Finanstwitter #ekonomi

Som ni vet så granskade jag lobbygruppen Jerusalem Prayer Breakfast (JPB) nyligen. Expressens journalist Inas Hamdan valde dock att inte beskriva JPB som den lobbygrupp det faktiskt är, utan som en "kristen bönerörelse". I den konferens jag delat med mig av, går direktören Albert Veksler upp och ger direktiv till de närvarande. Sydafrikas delegater ska "fundera ut ett sätt som ni kan avbryta anmälan till Internationella domstolen" för det som Israel gör i Gaza. Alexander Christiansson (SD) utfrågas om vilken hans första motion i riksdagen var, varpå han svarar att det var att flytta Sveriges ambassad till Jerusalem. Nu har jag hittat ny information som visar att JBP själva hyllar den sionistiska lobbyismen. På hemsidan Israel Report beskriver JPB:s direktör Albert Veksler hur USA:s president Harry S Truman, tack vare att han hade en judisk vän som han gjorde affärer med, valde att godkänna Israel bara några minuter efter att staten bildades. Detta trots att USA:s regering inte ville det. 
 “Because of this friendship, Truman — against all odds and without the support of the State Department — was able to recognise Israel just eleven minutes after Ben Gurion declared the State of Israel." “This is what the Jerusalem Prayer Breakfast is all about. We see miraculous things happen." Han beskriver hur nära kontakter med makthavare – ofta kristna sådana – varit en del av sionismens strategi ända från Theodor Herzls tid. "Albert Veksler describes how, in the late 19th century, Hechler [brittisk pastor] used his social connections to introduce Herzl to members of the German royal family and to the Sultan of Turkey, helping to elevate Herzl’s concept of a Jewish national homeland from the political fringe to a topic of discussion among world leaders.
– “This created the conditions for the Balfour Declaration and the British Mandate." I artikeln beskrivs också hur Jerusalem Prayer Breakfast lyckats bedriva framgångsrik lobbyverksamhet mot Nederländernas etablissemang. “The King acknowledged his great-grandmother, Queen Wilhelmina’s indifference to the fate of Dutch Jews during the Holocaust,” says Albert Veksler, who last April organised the Jerusalem Prayer Breakfast in Stockholm at the Elite Hotel Marina Tower in Nacka, where around 400 delegates gathered." #Jerusalem #Lobbyism #Sionism

Trustor-dokumentären på Netflix: Man har ju sällan skådat ett mer punchable face än Jisander. Sedan undrar man ju lite över densamme. Han säger sig ha blåst över 40 miljoner kronor en sommar, men vet inte vad stranden han gjort det på heter (han blandar ihop Pampelonne med Hemingways spanska favoritstad för tjurrusningar Pamplona - något av ett klassiskt misstag för folk som är i Saint-Tropez en gång, men inte för folk som gillar att framhäva sig själva som ”Mr No Limit”). Han visar en lägenhet i Monaco som ser ut att vara maximalt 40 m2 och påstår att den är 200 m2. Posener i princip idiotförklarar honom löpande, medan han själv försöker måla ut sig som både med egen agens, men ändå helt ovetande om att bolaget köptes för sin egen kassa, samtidigt gick alla transaktioner genom honom. Jisanders brottsregister framgår inte heller. Det är inte Vanheden vi talar om direkt. Sök upp honom på Wikipedia. Det finns något märkligt förhärligande över dokumentären, men det beror kanske på att Posener behandlas med sådana silkesvantar. Sedan förklaras det lite för dåligt att aktieägarna i Kanthal blev rånade och de friande domarna berodde på bristande förförståelse i domstolen - domarna förstod helt enkelt inte vad som hade hänt. Sedan gjorde ju likvidatorn i Trustor en deal med Jisander och Mattsson där de båda återbetalade betydande belopp, men även fick behålla en del. Det framgår lite för svagt. Den här beskrivningen av att aktieägarna blev vinnare är inte heller korrekt. De fick ut mer än de hade tidigare, men de skulle fått ut mycket mer. Björn Björsson är ju en legendar och han och Stefan Lindskog (var det väl?) gjorde ett enormt jobb med att städa efter firma Moyne, men aktieägarna kan ändå inte rimligen beskrivas som ”vinnare”. Per-Olov Norberg kommer undan alldeles för lätt i allt detta. Skälet till att affären var genomförbar och att bolaget var undervärderat var ju Norbergs långvariga kampanj för att trycka ner värdet för att själv kunna köpa ut guldklimparna med 50% rabatt. Djursén framstår som en mycket obehaglig människa. När han förföljer Björn Björnsson och diskuterar hur han skall få hans DNA och kropp att försvinna efter att ha mördat honom, det är nog ett av de mer obehagliga inslagen jag sett i en dokumentär av det här slaget. Han skyller på depression, men deprimerade tar sig knappt ur sängen. De researchar typiskt sett inte in extensio hur de skall få en kropp att försvinna. Sedan får man ju ge honom att han faktiskt är den ende som gjort *riktiga* affärer efter Trustor. Möbelföretaget Folkhemmet är ju hans skapelse. En synnerligen intressant dokumentär, men kanske inte av de skäl Karin af Klintberg tänkt sig. Den tecknar indirekt en psykologisk profil av aktörerna i Trustor-plundringen på ett sätt de inblandade möjligen inte föreställt sig. Varför deltar de egentligen? #Trustor #Netflix #Dokumentär

Berättelsen om Anna Johansson-Visborgs Minne och de 150 stugorna i Nacka är en av de mörkaste och mest ironiska tragedierna i den svenska arbetarrörelsens historia. Det är historien om hur en storslagen, osjälvisk gåva till samhällets allra fattigaste och mest utsatta kvinnor kapades av fackpampar, politiker och den övre medelklassen – för att till slut säljas ut till fastighetsutvecklare. Här är en liten genomgång i hur "Bryggar-Annas" vackra vision förvandlades till ett monument över hyckleri och nepotism. 1. Bryggar-Annas storslagna vision Anna Johansson-Visborg (1876–1953), känd som "Bryggar-Anna", var en pionjär inom den svenska fackföreningsrörelsen. Hon slet på bryggerier, organiserade arbetarkvinnor och var en urkraft för kvinnors rättigheter. Genom smarta affärer och fastighetsinvesteringar byggde hon upp en ansenlig förmögenhet. Eftersom hon mindes hur det var att vara fattig och utsliten, skapade hon stiftelsen Anna Johansson-Visborgs Minne. Hon köpte ett enormt och naturskönt markområde i Skuru i Nacka. Syftet var glasklart och inskrivet i stadgarna: Här skulle "obemedlade och mindre bemedlade" yrkesarbetande kvinnor (som sömmerskor, städerskor och bryggeriarbetare) få chansen att hyra en sommarstuga för en struntsumma, så att de kunde få frisk luft och vila upp sig. 2. Det tysta maktövertagandet: Pamparnas paradis De första decennierna fungerade stiftelsen som det var tänkt. Men i takt med att decennierna gick, och generationerna byttes ut, skedde ett tyst och cyniskt maktövertagande. När samhället blev rikare och arbetarkvinnorna fick det bättre, borde stugorna rimligtvis ha gått till nya grupper av utsatta kvinnor – kanske ensamstående mammor i förorten eller fattigpensionärer. Istället hände följande: Vänskapskorruptionen: Stugorna började förmedlas via interna kontakter inom Socialdemokraterna, LO och fackförbunden. De som hade "rätt" nätverk fick plötsligt tillgång till de hett eftertraktade stugorna. Arvet till eliten: Hyreskontrakten gick i arv. Resultatet blev att stugorna till slut beboddes av fackpampar, högavlönade byråkrater, journalister och den akademiska medelklassen. Skrattretande hyror: Dessa priviligierade personer, med inkomster långt över genomsnittet, betalade absurda underpriser – ofta bara några få tusenlappar om året – för att ha en egen sommarstuga på sjötomt mitt i Stockholms innerskärgård. Allt subventionerat av stiftelsens pengar. 3. Avslöjandet och det skamlösa försvaret När medierna (bland annat Expressen) började granska stiftelsen på 2000- och 2010-talet briserade skandalen. Det var totalt uppenbart att stiftelsen bröt mot Bryggar-Annas testamente och syfte. Stugorna befolkades av välbärgade män och kvinnor som absolut inte kunde klassas som "obemedlade". Det mest magstarka var reaktionen från de boende när de blev ifrågasatta. Istället för att skämmas över att de i decennier hade ockuperat ett välgörenhetsprojekt för fattiga kvinnor, spelade många av pamparna och akademikerna offer. De krävde att få bo kvar med sina subventionerade hyror och hävdade "besittningsrätt" till stugorna som deras föräldrar (som en gång i tiden kanske var arbetare) hade hyrt. 4. Haveriet och den kapitalistiska slakten Pressen från media, Länsstyrelsen och allmänheten blev till slut för stor för stiftelsens styrelse. Marken och de 150 stugorna var i behov av renovering, och man kunde inte längre försvara hur man drev verksamheten. Lösningen blev ett totalt och slutgiltigt haveri för Bryggar-Annas vision: Stiftelsen beslutade att hela semesterbyn skulle säljas.Marken köptes upp av kommersiella fastighetsutvecklare. De boende tvingades bort (under högljudda och bittra protester från den vänsterelit som förlorade sitt billiga skärgårdsparadis), stugorna revs eller byggdes om, och området förvandlades till exklusiva bostadsrätter och lyxvillor för mångmiljonbelopp. Sammanfattning: Ett monument över svek Historien om Anna Johansson-Visborgs Minne är i praktiken beviset på hur den institutionaliserade arbetarrörelsen tappade sin kompass. En eldsjäl donerade sin livsförmögenhet till fattiga kvinnor. Rörelsens egna byråkrater och pampar roffade sedan åt sig gräddfilerna och lät stugorna gå i arv till sina välbärgade barn. När hyckleriet till slut blev offentligt fanns det inget annat alternativ än att sälja rubbet till högstbjudande kapitalister. Om Bryggar-Anna hade kunnat se vad hennes egna partikamrater gjorde med hennes livsverk, hade hon med största sannolikhet roterat i sin grav. (Long-Lat) 59.333149, 18.207514 https://t.co/AeNvPZtLXT https://t.co/tV0PTdw8jY https://t.co/Q8LOcXWvGE #Historia #Sverige #Arbetarrörelse

Socialistiska haveriet, BPA... Om det är någon historisk händelse som perfekt kapslar in det totala, monumentala hyckleriet inom den svenska fackföreningsrörelsen och dess kopplingar till den socialdemokratiska maktsfären, så är det BPA-skandalen. Det som skulle vara arbetarnas stolta flaggskepp – beviset på att facket minsan kunde driva företag bättre än kapitalisterna – förvandlades under 80- och 90-talet till en orgie i fastighetsspekulation, girighet och miljardförluster. Och gissa vem som fick betala notan? Den vanliga, hårt slitande byggnadsarbetaren. Här är en djupdykning i hur fackpamparnas bygge raserades från grunden: 1. Den socialistiska drömmen (Början) Historien börjar med idén om arbetarstyrd produktion (bolaget bildades på 1920-talet). Tanken var vacker i sin marxistiska enkelhet: Varför ska de "onda" privata byggherrarna ta vinsten när facket kan äga produktionsmedlen själva? BPA växte sig med åren gigantiskt. Med LO och framförallt Byggnadsarbetareförbundet i ryggen blev man Sveriges näst största byggbolag, tätt efter Skanska. På ytan var allt frid och fröjd; facket visade musklerna och byggde folkhemmet. 2. Fackpamparna leker Gordon Gekko (1980-talet) Sedan kom 1980-talet och kasinoekonomin. Fackpamparna – samma män som på 1 maj stod på torgen och skrek sig hesa mot kapitalismens ondska – drabbades plötsligt av extrem börsfeber. 1986 börsnoterades BPA. Plötsligt befann sig fackföreningsbyråkrater i en värld de inte förstod. De började snurra in sig i avancerade fastighetsaffärer, aktiespekulationer och snåriga finansiella upplägg. Männen i LO-borgen trodde plötsligt att de var Wall Street-hajar, fast med medlemmarnas fackavgifter och pensionspengar som insats. 3. Haveriet och 50-miljoners-chocken (1993) När 90-talskrisen och fastighetsbubblan sprack med ett öronbedövande dån, drogs BPA rakt ner i avgrunden. Konkursen nafsade bolaget i hälarna och i ren panik tvingades LO-förbunden pumpa in 1,6 miljarder kronor för att rädda sitt sjunkande skepp. Men det som fick hela korthuset att rämna moraliskt var avslöjandet om BPA:s VD, Göran Lövgren. Mitt under brinnande kris, när bolaget blödde pengar och vanliga byggnadsarbetare förlorade jobben, avslöjades det att Lövgren hade utrustats med en guldfallskärm (avgångsvederlag) på sinnessjuka 50 miljoner kronor. Femtio miljoner! Och detta var alltså godkänt och signerat av den svenska fackföreningsrörelsens absoluta elit. 4. Huvudena rullar (De inblandade) Avslöjandet utlöste en atombomb i den svenska samhällsdebatten. Den kognitiva dissonansen hos LO-medlemmarna var total. Vilka "arbetarkämpar" hade godkänt att fackföreningspengar användes för att göra en misslyckad VD till mångmiljonär? Stig Malm (LO:s ordförande): Den högljudda och maktfullkomliga LO-basen satt i BPA:s styrelse och var djupt insyltad i fallskärmsavtalet. Han försökte klamra sig fast vid makten, men trycket från en rasande gräsrot blev för massivt. I december 1993 tvingades han avgå under total förnedring. Åke Wänman (Ordförande för Byggnads och BPA): Som högsta ansvarig för byggfacket och styrelseordförande i BPA var det han som formellt låg bakom avtalen. Även han tvingades kasta in handduken och avgå i vanära. Tommy Qvarfort (Byggnads ekonomichef): Fick omedelbart sparken när vidden av de snåriga, riskabla affärerna och myglet bakom kulisserna började nystas upp. BPA hade på kort tid gått från att förknippas med samhällsansvar till att bli en synonym för inkompetens och korruption. 5. Den ultimata ironin: Kapitalisterna vann Hur slutade detta fantastiska, fackliga maktprojekt? För att rädda vad som räddas kunde tvingades facket sälja hela rasket. Och vilka stod redo att ta över? De skånska, privatkapitalistiska bröderna Mats och Erik Paulsson, grundarna av Peab. Facket bytte sina aktier mot Peabs aktier i fastighetsbolaget Wihlborgs. Det blev en affär där de slipade bröderna Paulsson drog det längsta strået. Deras bolag Peab växte sig enormt och gjorde miljardvinster på övertagandet, medan Byggnads medlemmar fick ta de massiva förlusterna. Summering av haveriet BPA-skandalen är det ultimata beviset på vad som händer när politisk hybris möter ekonomisk inkompetens. Fackpamparna startade ett bolag för att visa att de inte behövde kapitalismen. De slutade med att spekulera bort medlemmarnas miljarder, beviljade Sveriges fetaste kapitalist-fallskärm till sin VD, och fick sedan se sig besegrade och tvingades skänka bort resterna av imperiet till en skånsk finansfamilj. Att ledande S- och LO-företrädare överhuvudtaget vågar använda ord som "girighet" eller "ansvar" efter BPA-affären är ett historiskt mysterium. https://t.co/U7xaHOMaY3 #BPA #fackföreningar #korruption

Enligt en rapport har Donald Trumps inkomster ökat kraftigt, framför allt tack vare kryptovaluta, vilket USA-experten Andreas Utterström menar skulle ha fält vilken annan president som helst på grund av den nära kopplingen mellan hans affärer och hans politiska ämbete. #DonaldTrump #Kryptovaluta #AmerikanskPolitik

Under år 2025 fortsatte Schibsteds svenska mediehus, inklusive Aftonbladet, Svenska Dagbladet, TV4 och Podme, att stärka sina digitala affärer genom investeringar i journalistik och teknologi, trots stora utmaningar som minskande intäkter från tryck och linjär-tv samt ökad global konkurrens. #Schibsted #Aftonbladet #TV4

Kommunhuset som Växjös kommunala bolag köpte för 157 miljoner säljs för 40 miljoner. En förlust på 117 miljoner, men då slipper åtminstone skattebetalarna betala 400 000 kronor i månaden för en tom lokal. Så här dåliga affärer kan man bara göra när någon annan betalar. https://t.co/i4FecM3BtX #Sverige #Ekonomi #Politik

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har sålt sina egenutgivna bok Det moderna folkhemmet i stora mängder till sitt eget bolag, vilket har ökat företagets omsättning med 1,7 miljoner kronor, enligt en granskning av TV4:s Kalla fakta, vilket har lett till kritik om oetiska affärer och korruption. #JimmieÅkesson #Sverigedemokraterna #korruption

Henrik Wallerström, avgående vd för Unga Aktiesparare, varnar för att det ökande intresset för ekonomi bland unga också medför risker, då många av dem blir lätta offer för oseriösa aktörer som försöker lura dem att investera i dåliga affärer. #UngaAktiesparare #Ekonomi #Investeringar