Årets absolut svagaste svar i SVT 😂 SVT frågar om islamisering och hedersförtryck är ett problem i Sverige. C-ledarens svar? Att dra upp USA-utvandring och påminna om att kyrktvång är olagligt. Ett absolut mästerverk i politisk feghet. Vad är det med denna beröringsskräck? https://t.co/wofFW8wsUo #politik #Sverige #debatt
Ett mästerverk – för tredje året i följd. Här är Victor Brattströms målvaktsmask säsongen 2026/2027. Skapad av barnen på Ronald McDonald Hus i Huddinge. 🔗Stötta Ronald McDonald Hus Sveriges viktiga arbete – läs mer via https://t.co/CJadbQIh2O https://t.co/JhE9jwWuXE #RonaldMcDonaldHus #målvaktsmask #mästerverk
This book, by the poet and union activist Emil Boss, will be published in just under a month. It is a terrifying masterpiece about the oppression of migrant workers, today in Stockholm and a century ago in Chicago, and the book is full of songs and Joe Hill is included. (translated)
Det krävs ändå en helt genialisk nivå av sociopati för att titta på en hel värld som firar i total eufori och tänka: ”Det här ska jag fan förstöra.” 🤡 Hela världen firar ett episkt sportdrama efter att Spanien slagit Argentina i en historisk VM-final som följts av miljarder människor och lämnat en hel fotbollsvärld i total eufori. Men "experterna" i SVT:s morgonstudion sitter istället och räknar centimeter på vinnarfotot och gråter över att Trump kände sig ”lite väl hemtam” på innerplan. De försöker febrilt sälja in idén om att publiken buade, trots att sändningen ekade av rena glädjeskrik. Att ha den här nivån av autism över ett lagfoto mitt under en global folkfest är verkligen peak filterbubble-psykos. Jag menar, hur svårt kan det egentligen vara att hålla isär politik från en global folkfest? Måste man i precis varje vaket ögonblick ta udden ur allt storslaget bara för att sprida negativitet och pressa fram ett surt narrativ? Hela arenan kokade av ren glädje och eufori, och USA visade precis hur man styr upp ett mästerverk till event. Men istället för att låta tittarna dras med i den gåshuden väljer man att förstöra stämningen med småsint letande efter fel. Man undrar ju vilken typ av diagnos som krävs för att titta på tiotusentals människor som skriker av ren glädje och tänka: ”Nej, nu jävlar ska vi injicera lite politiskt gift här.” Finns det överhuvudtaget någon på den här planeten som skapar så mycket konstgjord polarisering som dessa professionella glädjedödare? #VMFinal #Eufori #Fotboll
Kosmisk komik: Ayatollans sista resa i bacon-expressen.... Det är ju nästan så att man plötsligt börjar tro på en högre makt med ett fullständigt oslagbart, nattsvart sinne för humor. Här har vi alltså Ali Khamenei, den islamiska republikens högste ledare. En man vars hela livsgärning har gått ut på att med järnhand upprätthålla en fundamentalistisk religiös renhet ner till minsta mikroskopiska detalj, och som dikterat exakt vad miljontals människor får och inte får äta, dricka eller ha på sig. Och vad blir hans allra sista, storslagna kortegefordon på denna jord? En finsk kylbil. Som är byggd för att frakta griskött. Man kan ju riktigt se det framför sig. Medan de sörjande massorna i Teheran sliter sina kläder i förtvivlan och statstelevisionen sänder dyster sorgemusik, rullas den ofelbare diktatorn in i exakt samma kylda utrymme där tonvis med finsk julskinka, bacon och frukostkorv alldeles nyligen har trängts. Det är en poetisk rättvisa så magiskt fulländad att om någon hade skrivit det i ett filmmanus hade det refuserats för att vara alltför överdrivet. Att den absoluta symbolen för stenhårt religiöst förtryck och haram-skräck får avsluta sin storslagna jordiska turné i en rullande baconlåda från de finska skogarna... nej, universums ironi går verkligen inte av för hackor. Det är helt enkelt ett rent och skärt komiskt mästerverk. #Ironi #Humor #Politik
Man måste ju sannerligen buga och bocka för det fullkomligt briljanta intellekt som en gång i tiden kläckte idén om svensk straffrätt. Vi vanliga, dödliga medborgare står ju bara och gapar av oförstående när vi inser att vårt rättssystem har hämtat sin logik direkt från Black Friday-rean: "Begå tre brott, få det billigaste helt gratis!" I vilken annan bransch belönas man med ett sådant lojalitetsprogram för hög aktivitet? Det saknas ju bara att de får en bonuscheck i brevlådan lagom till jul. Och låt oss för all del hylla arkitekten bakom detta mästerverk: den socialdemokratiske justitieministern Karl Schlyter. Redan på 1930-talet satt alltså denne man och uppfann den fantastiska "ungdomsrabatten". En briljant idé som i praktiken fungerar som ett Mecenatkort för våldsverkare! Vill du råna, misshandla eller kanske spränga en port? Se till att göra det innan din 21-årsdag, för då kliver pappa staten in och ger dig halva priset i kassan. Man kan ju inte annat än fascineras över hur stort och ekande tomt hålet i skallen måste ha varit på den person som klubbade igenom detta. Men vi måste ändå ge Socialdemokraterna en eloge för deras otroliga konsekvens. Redan på 30-talet lyckades de alltså gjuta grunden till den unika svenska modellen: ett system där förövaren omhuldas som det verkliga offret för samhällets orättvisor och belönas med saft, bullar och straffrabatter. Det faktiska offret – den som blev rånad eller slagen sönder och samman – reduceras mest till ett irriterande farthinder i förövarens rörande rehabiliteringsresa. Det är ju inget annat än ett politiskt arv av ren och skär gränslös godhet! https://t.co/Gd65WUXTIt #SvenskRättvisa #PolitisktArv #Straffrätt
Historien om byggandet av LO-skolan på Hasseludden (som i dag är det exklusiva japanska spahotellet Yasuragi) är ett av den svenska arbetarrörelsens mest omdebatterade kapitel. Det är en berättelse om monumentala budgetöverskridanden, tondövhet och det som i folkmun och media kom att stämplas som fackligt pampvälde och moralisk korruption. Här är en liten genomgång i haveriet kring Hasseludden i början av 1970-talet och varför det blev en sådan enorm belastning för Landsorganisationen. Ett monument över arbetarrörelsen I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet stod den svenska socialdemokratin och LO på toppen av sin makt. För att manifestera denna styrka, och för att bedriva facklig utbildning för sina medlemmar, beslutade LO att bygga en ny, toppmodern kursgård vid Hasseludden i Nacka utanför Stockholm. LO anlitade den japanske stjärnarkitekten Yoji Kasajima. Visionen var inte en enkel tegelbyggnad för studiecirklar, utan ett arkitektoniskt mästerverk i betong, trä och glas, djupt inspirerat av japansk estetik. Officiellt skulle anläggningen vara "arbetarnas skola", en plats där fackliga ombudsmän och gräsrötter kunde fortbildas i en miljö som var lika fin som den direktörerna hade tillgång till. Det som skulle bli en stolthet förvandlades snabbt till ett ekonomiskt slukhål. Byggprojektet tappade totalt styrfarten. Bygget präglades av enorma fördyringar. Exklusiva materialval (som teak, koppar och specialdesignad inredning), komplicerade arkitektoniska lösningar och bristande ekonomisk styrning gjorde att notan sköt i höjden. Hela kalaset finansierades av fackmedlemmarnas inbetalade avgifter. När kostnaderna skenade tvingades LO skjuta till allt mer kapital från sina fonder för att täcka hålen. När det gäller Hasseludden handlar diskussionen om korruption sällan om rena mutbrott i juridisk mening (väskor med pengar under bordet), utan om strukturell och moralisk korruption. Det handlade om ett ledarskikt som helt tappat kontakten med verkligheten. Samtidigt som Hasseludden byggdes skakades Sverige av vilda strejker, mest känt är LKAB-strejken 1969–1970, där gruvarbetare krävde drägligare arbetsvillkor och protesterade mot just facklig toppstyrning. Att LO-toppen i samma veva lät uppföra ett skrytbygge med simbassänger, lyxrestauranger och dyr konst stack enormt i ögonen. Klyftan mellan ledning och gräsrot: Kritiker menade att LO-ledningen hade blivit "pampar" som agerade precis som de kapitalister de officiellt bekämpade. Man använde arbetarnas pengar för att bygga ett palats åt sig själva, där ombudsmännen kunde dricka fina viner och bada bastu, långt bort från fabriksgolvets realiteter. När anläggningen stod färdig 1974 blev den genast en medial måltavla. Pressen frossade i bilder på anläggningens lyx. Den japanska arkitekturen, de vidsträckta ytorna och de dyra materialen ställdes i bjärt kontrast till vanliga arbetares vardag. För den politiska vänstern och gräsrötterna inom förbunden blev Hasseludden den ultimata symbolen för socialdemokratins förborgerligande. Den bekräftade nidbilden av att LO-borgen hade blivit en isolerad elit som mjölkade sina medlemmar på pengar för att finansiera sin egen bekvämlighet. Från LO-skola till kapitalistisk spa-lyx Hasseludden blev aldrig den folkliga kursgård man hade hoppats på. Den var för dyr i drift och stigmat kring lyxen försvann aldrig riktigt. På 1990-talet drogs LO med stora ekonomiska problem och minskande kursverksamhet. Man insåg att anläggningen var en kvarnsten runt halsen. I slutet av 90-talet övergavs anläggningen som facklig kursgård. LO sålde (och hyrde ut) verksamheten, som därefter byggdes om och lanserades som Yasuragi. Den ultimata ironin: I dag ägs och drivs anläggningen (både fastighet och drift genom olika konstellationer under åren, numera Strawberry/Petter Stordalen) som ett av Nordens mest exklusiva spahotell. Det som byggdes med arbetarnas fackavgifter för att utbilda socialister, används i dag som en lyxig tillflyktsort för näringslivets chefer, influencers och välbärgade privatpersoner som betalar tusentals kronor per natt för att gå runt i bomullyukatas och dricka champagne i varma källor. Sammanfattning Haveriet kring Hasseludden på 1970-talet var inte ett klassiskt fall av olagliga mutor, utan ett episkt misslyckande i omdöme, ekonomisk styrning och ideologisk kompass. Det var ett projekt där LO-ledningen förblindades av sin egen makt och glömde bort varifrån pengarna kom. Det cementerade bilden av "den fackliga pampen" och är än i dag ett av de tydligaste exemplen i svensk politisk historia på när en gräsrotsrörelse tappar fotfästet och institutionaliseras. (Long-Lat) 59.345549, 18.240042 https://t.co/m8LEi3QLmn #Arbetarrörelsen #Sverige #Korruption
Välkommen till en absolut masterclass i hur man som ett sekulärt, progressivt och uttalat feministiskt parti bestämmer sig för att byta ut sin politiska själ mot en påse garanterade blockröster! Det vi pratar om är naturligtvis det numera legendariska samarbetsavtalet från 1999 mellan Socialdemokraternas religiösa falang (dåvarande Broderskapsrörelsen, nuvarande Tro och Solidaritet) och Sveriges Muslimska Råd (SMR). Det var ett politiskt haveri av så magnifika proportioner att det än idag fungerar som ett varnande exempel på vad som händer när desperation efter valsegrar trumfar ideologisk ryggrad. Här är en tillbakablick i denna fantastiska uppvisning i politisk byteshandel: 1. Det briljanta kontraktet: Ett mandat för en röst Året är 1999. Broderskapsrörelsen sätter sig ner med SMR och upprättar ett skriftligt dokument. Det var ingen fluffig avsiktsförklaring om allas lika värde, utan ett krasst, nästan vackert affärsmässigt avtal. Avtalet gick ut på att Socialdemokraterna lovade SMR representation på partiets vallistor på alla nivåer. Målet var att få in ett specifikt antal muslimer i riksdagen, landstingen och kommunfullmäktige. I utbyte skulle SMR agera valmaskin och uppmana sina medlemmar och församlingar att rösta på Socialdemokraterna. "Röstköp" är ju ett så fult och olagligt ord. Låt oss i stället kalla det för "ömsesidigt gynnande demografisk valsamverkan". Vem behöver vinna väljare genom att övertyga dem om sin politik, när man bara kan vända sig till en religiös ledare och be dem leverera församlingens röster i ett snyggt, färdigpaketerat block? 2. Den ideologiska kullerbyttan (eller: Hur man säljer sin feministiska själ) Det roligaste med hela detta haveri är den totala intellektuella härdsmältan. Här har vi Socialdemokraterna – ett parti som byggt hela sin moderna identitet på hbtq-rättigheter, jämställdhet, kvinnors rätt till sin egen kropp och att religionen ska hållas borta från politiken. Vilka väljer de att ingå en ohelig allians med? En organisation (SMR) med djupa rötter i en extremt konservativ, bokstavstrogen tolkning av islam. Ingenting skriker ju "feministisk utrikespolitik" och "Pride-parad" riktigt lika mycket som att lova politisk makt till företrädare som förespråkar könssegregerade bad och har en minst sagt ansträngd relation till homosexuellas rättigheter. Det var ett mästerverk i politisk schizofreni. 3. Mahmoud Aldebe och det lilla kravbrevet (2006) Om S-topparna trodde att denna lilla uppgörelse skulle stanna som en diskret facklig förhandling i kulisserna, fick de ett brutalt uppvaknande 2006. Då klev nämligen Mahmoud Aldebe, dåvarande ordförande för SMR, ut i rampljuset. Med all den makt och det självförtroende som S-avtalet hade gett honom, skickade Aldebe ut ett öppet brev till de politiska partierna. Han krävde bland annat en särlagstiftning för muslimer i Sverige – egna familjelagar baserade på sharia, där imamer skulle få godkänna skilsmässor och besluta om vårdnad av barn. Surprised Pikachu-face på hela den samlade socialdemokratiska partiledningen! Vem hade kunnat ana att om man ger politiskt inflytande till religiösa fundamentalister, så kommer de att kräva... religiös fundamentalism i politiken? Socialdemokraterna tvingades till en desperat, svettig pudel och bedyrade att man minsann absolut inte stod bakom sådana idéer. 4. Omar Mustafa-kraschen (2013) Kronan på verket i detta årtionden långa haveri kom 2013. Då tyckte partiet att det var en briljant idé att välja in Omar Mustafa – dåvarande ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige (en organisation med starka band till SMR och som anklagats för kopplingar till Muslimska Brödraskapet) – i Socialdemokraternas absolut mäktigaste organ: den verkställande partistyrelsen. S-ledningen firade sin "mångfald". Men det tog ungefär en kvart innan granskande journalister och förtvivlade S-kvinnor påpekade att Mustafa, i egenskap av ordförande, rutinmässigt bjudit in rabida antisemiter och homofober som talare till sina konferenser. Efter en veckas totalt mediala kaos insåg S-ledningen plötsligt att det kanske inte gick att vara både en progressiv jämställdhetskämpe och samtidigt representera en organisation som bjuder in predikanter som vill kasta homosexuella från hustak. Mustafa tvingades avgå under förnedrande former efter bara sex dagar på posten. Sammanfattning: Socialdemokraternas samarbete med SMR är ett tidlöst monument över naivitet. Man trodde att man smart och smidigt kunde integrera en konservativ, religiös maktstruktur i den svenska arbetarrörelsens byråkrati för att säkra makten i förorterna. Istället legitimerade man islamistiska maktambitioner, kastade sina egna jämställdhetsideal under bussen och skapade en av de mest pinsamma ideologiska förtroendekriserna i partiets historia. Men hey, de fick säkert ett par extra mandat i kommunfullmäktige på 00-talet. Och det är ju, som alla politiker vet, viktigare än principer! https://t.co/jkDBL4tRJy https://t.co/VxbTDR3L6B https://t.co/D66GNgwRXi #politik #feminism #samarbete
De tyngsta vetenskapliga experterna vi har pekade på det fullkomligt uppenbara redan då, 2012: Sverige satt redan på ett världsledande, stabilt och fossilfritt elsystem tack vare vatten- och kärnkraften. Att vräka in subventioner och mångmiljardbelopp på väderberoende kraft – som tvingar oss att bygga ut nätet och slita på vattenkraften – i stället för att rikta in sig på transportsektorns utsläpp, var ett nationalekonomiskt magplask som de såg komma på miltals avstånd. De varnade för subventionerad elexport, nätproblem och att vi i praktiken kastade pengar i sjön. De fick rätt i exakt allt. Men varför lyssna på landets absolut främsta vetenskapsmän, fysiker och ingenjörer när man kan bygga nationell infrastruktur på ren magkänsla? Det krävs trots allt en helt unik, nästan beundransvärd, politisk arrogans hos Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet för att titta på ett av världens bäst fungerande och renaste kraftsystem och dra slutsatsen: "Vet ni vad? Vi raserar det här. Låt oss stänga ner fullt fungerande, planerbar kärnkraft och ersätta den med ideologiska vindsnurror i stället. På så sätt kan vi äntligen få uppleva rysk roulette med elpriserna, tvingas bränna olja i Karlshamn så fort det blir vindstilla, och få lite spännande larm om bortkoppling av elnätet varje vinter!" Ett absolut mästerverk i politiskt och ideologiskt självskadebeteende. Man kan bara lyfta på hatten och tacka för notan. https://t.co/ZY4HRQfJ7Z #Energi #Klimat #Sverige
