Search

Storbritannien har blivit något slags politisk Monty Python med inslag av tredje världen, 1984 och curve balls av politik som ingen behöver. Senaste inslaget är inrikesministern Mahmood budskap som önskar mer invandring från Afghanistan och Palestina. Oklart behov för UK.. #Politik #Invandring #Storbritannien

En kvinna som körde hem från en fest larmade polisen efter att ha sett misstänkt beteende från män i balaklava vid en amerikansk flygbas i England, vilket ledde till att fem män greps för förberedelse till terrorbrott och nu är under utredning av brittisk antiterrorpolis. #Terrorbrott #Storbritannien #USA

Fem män har gripits och omgivande byggnader har evakuerats efter en större händelse i närheten av den brittiska militärflygbasen RAF Fairford, där polisen utreder misstänkt brott mot lagen om explosiva varor och tillämpar terrorlagstiftning. #Terrorism #Storbritannien #Mellanöstern

DN ledarsida ägnar nu femtioelfte artikeln åt att misstänkliggöra själva frågan om etnisk gruppmobilisering kan vara en av flera förklaringar till valresultat på över 90 procent för S och V i vissa invandrartäta valdistrikt. ”Tänk om det är så enkelt att många i förorterna agerar precis som andra väljare? Att de helt enkelt lyssnar på politiker som pratar med och om dem, och sedan drar slutsatser av det”, skriver Amanda Sokolnicki. Ja, tänk om. Det kan mycket väl vara en viktig del av förklaringen. Men opinionsjournalistikens uppgift borde knappast vara att på förhand bestämma vilka hypoteser som är respektabla nog att undersökas. Frågan om etnisk och gruppbaserad politisk mobilisering är varken ny, suspekt eller någon svensk högerfixering. Den har studerats av statsvetare i flera europeiska demokratier. När svenska valdistrikt uppvisar exceptionellt koncentrerade röstningsmönster är det därför fullt legitimt att fråga vilka mekanismer som ligger bakom dem – socioekonomi, ideologi, diskriminering, politisk mobilisering, sociala nätverk eller en kombination av flera faktorer. Liknande frågor har länge studerats internationellt. I Norge fann valforskarna Johannes Bergh och Tor Bjørklund att hypotesen om gruppbaserat röstande fick starkare stöd än förklaringar utifrån ideologi och socioekonomisk bakgrund när de undersökte icke-västliga invandrares starka stöd för vänsterpartier (Bergh & Bjørklund, 2011, Political Studies). Senare forskning har studerat hur detta mönster förändrats över tid (Bergh & Kleven, 2026, Politics). I Storbritannien fann statsvetaren Nicole Martin ingen sådan effekt för de flesta minoritetsgrupper – men pakistanska väljare gick oftare och röstade när Labour ställde upp en pakistansk kandidat. Effekten kunde kopplas till försök att påverka hur människor röstade inom väljarnas egna sociala nätverk. Martin tolkar resultaten som etnisk mobilisering genom släktnätverk (Martin, 2016, Parliamentary Affairs). Brittiska statsvetare har också undersökt hur pakistanska släktbaserade nätverk har mobiliserats inom Labour, framför allt kring partimedlemskap och kandidatnomineringar (Akhtar & Peace, 2019, Journal of Ethnic and Migration Studies). Annan europeisk forskning har undersökt hur gemensam etnisk bakgrund mellan väljare och kandidater kan påverka röstningen (van der Zwan, Tolsma & Lubbers, 2020, Political Geography). Inget av detta visar vad som ligger bakom resultaten i Sverige. Men alla relevanta förklaringsfaktorer bör diskuteras och undersökas. Och det är en självklarhet att också fråga hur de politiska partierna förhåller sig till denna utveckling. Vänsterdebattörer invänder att 90 procent för S och V i ett invandrartätt område inte är mer anmärkningsvärt än höga siffror för Moderaterna i Danderyd. Men det är inte siffran i sig som är intressant. Det är vilka mekanismer som ligger bakom. Att människor med liknande erfarenheter och politiska uppfattningar röstar likadant är fullständigt oproblematiskt. Men om socialt tryck eller släktbaserade nätverk påverkar hur människor röstar är det en annan mekanism – och just sådana skillnader har forskare i andra länder försökt undersöka. Frågan är inte vem som röstar. Frågan är hur. Jag trodde att svensk debatt hade lämnat tiden bakom sig då frågor stämplades som suspekta innan de ens undersökts. I andra europeiska länder studeras och debatteras detta sedan länge. Varför skulle Sverige vara undantaget? Det är hög tid att vänsterns tyckonomer vänjer sig vid att de inte har vetorätt över vilka frågor som får ställas i den offentliga debatten. #PolitiskMobilisering #EtniskGruppröstning #Opinionsjournalistik

Massiv kritik i Storbritannien efter att ärkebiskopen av Canterbury gav den pakistanske islamiske ledaren Tahir Ashrafi en utmärkelse för hans ”långvariga stöd till religiösa minoriteter”. Tahir Ashrafi har bland annat återkommande angripit Ahmadiyya, försvarat lagarna som diskriminerar gruppen och gjort klart att interreligiös dialog där ahmadier faktiskt accepteras inte kommer på fråga. På grund av förföljelsen i Pakistan har Ahmadiyya sitt internationella högkvarter just i Storbritannien. Ashrafi försvarar också Pakistans stenhårda hädelselagar, där hädelse kan bestraffas med döden. När Salman Rushdie adlades svarade Pakistan Ulema Council, som Ashrafi leder, med att tilldela Usama bin Laden hederstiteln ”Allahs svärd”. Ashrafi beskrev själv bin Laden som en krigare för islam mot väst. Ändå belönades han alltså för interreligiös försoning den 11 september. På 25-årsdagen av 9/11. Efter kritiken drogs utmärkelsen tillbaka sex dagar senare. Naivitet utan gränser. https://t.co/LbbWh6Cfcf #interreligiösdialog #religiosaminoritet #diskriminering

NU SÆNKES BELØBSGRÆNSEN IGEN Til valget i 2019 lovede Mette Frederiksen, at beløbsgrænsen ikke ville blive sat ned, så længe Socialdemokratiet havde noget at skulle have sagt. Morten Bødskov var lige så klar i mælet: »Der kommer ikke til at blive rykket ved beløbsgrænsen.« Alligevel blev beløbsgrænsen sænket i 2022. Og nu sænkes den igen! Denne gang ned til 322.000 kr. årligt for i alt 16 lande: USA, Storbritannien, Singapore, Kina, Japan, Australien, Canada, Indien, Brasilien, Malaysia, Montenegro, Serbien, Nordmakedonien, Albanien, Ukraine og Moldova. Socialdemokratiet påstår hårdnakket, at regeringen ikke sænker beløbsgrænsen, fordi der ikke pilles ved de eksisterende ordninger. Man har nemlig i stedet været smart og oprettet en helt ny ordning med en meget lavere beløbsgrænse. Og vupti, så mener Socialdemokratiet i ramme alvor, at beløbsgrænsen ikke er blevet sænket. Det er ren ordkløveri. Om man sænker grænsen på en eksisterende ordning eller opretter en ny ordning med en langt lavere grænse, er resultatet det samme: Det bliver lettere og billigere at hente arbejdskraft til Danmark. Det betyder noget, hvilke lande arbejdskraften kommer fra, og hvor tæt landene ligger på Danmark sprogligt og kulturelt. Danmark har ikke meget sprogligt eller kulturelt til fælles med fx Indien eller Malaysia. Samtidig har flere af landene meget store muslimske mindretal. Alene i Indien bor der omkring 200 millioner muslimer. Malaysia har et muslimsk flertal, og Albanien har ligeledes en stor muslimsk befolkning. Og når døren åbnes til folk fra UK, så er det bekymrende, for det er bl.a. i UK, vi ser enorme problemer med indvandrere. Fælles for dem alle er, at de nu får lettere adgang til Danmark med hele familien, fordi de nu skal tjene langt mindre end før på den nye ordning. Socialdemokratiet fastholder, at der ikke er tale om en lempelse af udlændingepolitikken. Det er jeg lodret uenig i. Desværre stemte et bredt flertal i Folketinget loven igennem. For loven stemte regeringen + LA, Kons, EL og ALT. Imod stemte DF, DD, BP, Nadja Natalie Isaksen (UFG) og Emilie Schytte (UFG), hverken for eller imod stemte Cecilie Liv Hansen (UFG) og Jacob Harris (UFG)). Loven træder desværre i kraft 1. januar 2027. #Beløbsgrænse #Udlændingepolitik #Danmark