Postkolonial teori började som en analys av kolonialismens arv. I dag fungerar den alltför ofta som en intellektuell tvättmaskin för islamistisk aktivism. Allt pressas genom samma mall: väst är alltid förövare, den som säger sig bekämpa väst blir automatiskt offer. Hamas/Hezbollah/Houthirörelsen mm blir “motstånd”, mullorna i Teheran “antiimperialister” och islamister reduceras till produkter av kolonialismen; aldrig till ansvariga aktörer med en egen totalitär ideologi. Den moderna antirasismen spelar ofta med. Identitet väger tyngre än handlingar. Antisemitism, kvinnoförtryck och religiös extremism relativiseras så länge de kommer från grupper som placerats längst ned i offerhierarkin. Resultatet är en märklig antirasism där principer offras för identitetspolitik och där analys ersätts av aktivism. Det är inte kritiskt tänkande. Det är bara en ny dogm. #postkolonialism #antirasism #identitetspolitik