📣 Det finns en logisk väg ur regeringslåset: M, KD, L och C bildar regering. SD står utanför. C erbjuds ett tungt regeringspaket: vice statsministerposten, centrala departement och möjlighet att sätta ett historiskt stort centerpartistiskt avtryck på politiken. SD får inga ministerposter och regeringen binds inte upp av något nytt Tidöavtal. Då ställs både C och SD inför varsitt obekvämt men ganska enkelt val. För C: vill ni säga nej till en borgerlig regering som ni själva kan sitta i och få historiskt inflytande över – för att i stället regera med stöd av ett V marinerat i antisemitism, terrorromantik och extremism? För något annat realistiskt alternativ finns knappast. För SD: är kravet på ministerposter viktigare än att få en borgerlig regering och möjlighet till genomslag i centrala profilfrågor – inte minst en fortsatt stram migrationspolitik? Båda måste kompromissa. Och SD behöver inte ens rösta för regeringen. Vill partiet markera att man inte accepterar att hållas utanför Regeringskansliet kan man lägga ned sina röster i statsministeromröstningen. Budskapet blir glasklart: vi stödjer inte den här regeringen, men vi tänker inte heller fälla den och därmed öppna vägen för en S-ledd regering. Det fungerar eftersom Sverige har negativ parlamentarism. En statsminister behöver inte samla en majoritet bakom sig. Det räcker att färre än 175 ledamöter röstar nej. Därefter får regeringen lägga fram sin politik och söka hoppande majoriteter. SD kan rösta för borgerliga reformer man stöder och emot sådant man ogillar. I andra frågor kan regeringen söka stöd hos S eller MP. Ibland kommer regeringen att förlora en omröstning. Det är parlamentarism, inte regeringskris. Alternativet är knappast bättre: en skakig S-ledd kaozregering med V-ministrar och partier som inte kan enas i några frågor. För C vore paradoxen monumental. Partiet skulle tacka nej till historiskt inflytande i en borgerlig regering – för att i stället regera med ett sällskap som många av C:s egna väljare inte ens skulle ta i med tång. M, KD, L och C har åtminstone en bred borgerlig grund att regera på. Det är dags att alla partier besinnar sig, slutar fantisera om parlamentariska majoriteter som inte finns och börjar förhålla sig till den matematik väljarna faktiskt har gett dem. Det finns inga perfekta alternativ kvar. Bara vuxna kompromisser – eller fyra år av politiskt kaos. #politik #parlamentarism #Sverige
