BETA nonprofit public democratic european moderated

Search

#Samhällsdebatten

Det verkligt skrämmande med hatstormen mot Mohamsson är att den inte går att avfärda som ett marginalfenomen från obskyra konton på nätet. Här attackeras hon i ett hatiskt inlägg av Elaf Ali – tidigare krönikör i Expressen, programledare i SVT Nyheter, författare och sommarpratare i P1 så sent som i år. Vi talar inte längre om ett hat som finns i samhällets utkanter, utan om föreställningar som har fått fäste långt in i den offentliga och kulturella mittfåran. När en Davidsstjärna buren i solidaritet med svenska judar kan utlösa denna typ av hysteri även från etablerade medieprofiler går det inte längre att skylla på några få extremister. Det är kanske det mest skrämmande av allt: hatet är bredare, mer normaliserat och mer socialt accepterat än många velat erkänna. Och just därför är det också betydligt svårare att bekämpa. #Hatbrott #Antisemitism #Samhällsdebatten

Våra unga pojkar behöver höra att de är viktiga och har en viktig roll att fylla i vårt samhälle. KD har undersökt saken i en ny mätning (Infostat), och resultatet är nedslående: 6 av 10 unga män anser att de i den offentliga debatten beskrivs som ett samhällsproblem, och endast 15 procent av männen tycker att samhällsdebatten ger en rättvis bild av dem. Det accepterar inte vi. Vi behöver en ny borgerlig feminism som tror på Sveriges kvinnor men som inte bygger på ett könskrig. Jämställdhet uppnås inte genom att kvinnan eller mannen ställer sig på den andre, utan genom att lyfta både kvinnor och män. #jämställdhet #feminism #ungdomar

Di.se Jul 16

I en artikel om 20-årsjubileet av Twitter diskuteras hur sociala medier har påverkat samhällsdebatten, och det betonas att trots plattformarnas potential att demokratisera information och möjliggöra direkt kontakt mellan politiker och medborgare så har de också lett till ökad polarisering och spridning av desinformation, vilket kräver ett gemensamt ansvarstagande för att vända trenden mot mer konstruktiva samtal. #SocialaMedier #Twitter #EUkommissionen

Alla ansvarar för samtalet i sociala medier
Lars Beckman Jul 11

En liten klick på 3-5 personer i 08 området styr hela den svenska samhällsdebatten. Det är den lilla grupp chefer som är ansvariga för de stora medieföretagen. De har anammat samma retorik som Sveavägen 68 vill föra ut men den stämmer inte med verkligheten men det verkar de https://t.co/V14S3qquSf #Mediekritik #Samhällsdebatt #Opinionsbildning

Per Lindgren Jul 8

Det är ett växande demokratiproblem att samhällsdebatten präglas av så mkt hat och hot från högern. Som tur är har vi pigga journalister som granskar och rapporterar om den problematiska utvecklingen. https://t.co/n0gbzSuPWe #demokrati #yttrandefrihet #journalistik

Socialistiska haveriet, BPA... Om det är någon historisk händelse som perfekt kapslar in det totala, monumentala hyckleriet inom den svenska fackföreningsrörelsen och dess kopplingar till den socialdemokratiska maktsfären, så är det BPA-skandalen. Det som skulle vara arbetarnas stolta flaggskepp – beviset på att facket minsan kunde driva företag bättre än kapitalisterna – förvandlades under 80- och 90-talet till en orgie i fastighetsspekulation, girighet och miljardförluster. Och gissa vem som fick betala notan? Den vanliga, hårt slitande byggnadsarbetaren. Här är en djupdykning i hur fackpamparnas bygge raserades från grunden: 1. Den socialistiska drömmen (Början) Historien börjar med idén om arbetarstyrd produktion (bolaget bildades på 1920-talet). Tanken var vacker i sin marxistiska enkelhet: Varför ska de "onda" privata byggherrarna ta vinsten när facket kan äga produktionsmedlen själva? BPA växte sig med åren gigantiskt. Med LO och framförallt Byggnadsarbetareförbundet i ryggen blev man Sveriges näst största byggbolag, tätt efter Skanska. På ytan var allt frid och fröjd; facket visade musklerna och byggde folkhemmet. 2. Fackpamparna leker Gordon Gekko (1980-talet) Sedan kom 1980-talet och kasinoekonomin. Fackpamparna – samma män som på 1 maj stod på torgen och skrek sig hesa mot kapitalismens ondska – drabbades plötsligt av extrem börsfeber. 1986 börsnoterades BPA. Plötsligt befann sig fackföreningsbyråkrater i en värld de inte förstod. De började snurra in sig i avancerade fastighetsaffärer, aktiespekulationer och snåriga finansiella upplägg. Männen i LO-borgen trodde plötsligt att de var Wall Street-hajar, fast med medlemmarnas fackavgifter och pensionspengar som insats. 3. Haveriet och 50-miljoners-chocken (1993) När 90-talskrisen och fastighetsbubblan sprack med ett öronbedövande dån, drogs BPA rakt ner i avgrunden. Konkursen nafsade bolaget i hälarna och i ren panik tvingades LO-förbunden pumpa in 1,6 miljarder kronor för att rädda sitt sjunkande skepp. Men det som fick hela korthuset att rämna moraliskt var avslöjandet om BPA:s VD, Göran Lövgren. Mitt under brinnande kris, när bolaget blödde pengar och vanliga byggnadsarbetare förlorade jobben, avslöjades det att Lövgren hade utrustats med en guldfallskärm (avgångsvederlag) på sinnessjuka 50 miljoner kronor. Femtio miljoner! Och detta var alltså godkänt och signerat av den svenska fackföreningsrörelsens absoluta elit. 4. Huvudena rullar (De inblandade) Avslöjandet utlöste en atombomb i den svenska samhällsdebatten. Den kognitiva dissonansen hos LO-medlemmarna var total. Vilka "arbetarkämpar" hade godkänt att fackföreningspengar användes för att göra en misslyckad VD till mångmiljonär? Stig Malm (LO:s ordförande): Den högljudda och maktfullkomliga LO-basen satt i BPA:s styrelse och var djupt insyltad i fallskärmsavtalet. Han försökte klamra sig fast vid makten, men trycket från en rasande gräsrot blev för massivt. I december 1993 tvingades han avgå under total förnedring. Åke Wänman (Ordförande för Byggnads och BPA): Som högsta ansvarig för byggfacket och styrelseordförande i BPA var det han som formellt låg bakom avtalen. Även han tvingades kasta in handduken och avgå i vanära. Tommy Qvarfort (Byggnads ekonomichef): Fick omedelbart sparken när vidden av de snåriga, riskabla affärerna och myglet bakom kulisserna började nystas upp. BPA hade på kort tid gått från att förknippas med samhällsansvar till att bli en synonym för inkompetens och korruption. 5. Den ultimata ironin: Kapitalisterna vann Hur slutade detta fantastiska, fackliga maktprojekt? För att rädda vad som räddas kunde tvingades facket sälja hela rasket. Och vilka stod redo att ta över? De skånska, privatkapitalistiska bröderna Mats och Erik Paulsson, grundarna av Peab. Facket bytte sina aktier mot Peabs aktier i fastighetsbolaget Wihlborgs. Det blev en affär där de slipade bröderna Paulsson drog det längsta strået. Deras bolag Peab växte sig enormt och gjorde miljardvinster på övertagandet, medan Byggnads medlemmar fick ta de massiva förlusterna. Summering av haveriet BPA-skandalen är det ultimata beviset på vad som händer när politisk hybris möter ekonomisk inkompetens. Fackpamparna startade ett bolag för att visa att de inte behövde kapitalismen. De slutade med att spekulera bort medlemmarnas miljarder, beviljade Sveriges fetaste kapitalist-fallskärm till sin VD, och fick sedan se sig besegrade och tvingades skänka bort resterna av imperiet till en skånsk finansfamilj. Att ledande S- och LO-företrädare överhuvudtaget vågar använda ord som "girighet" eller "ansvar" efter BPA-affären är ett historiskt mysterium. https://t.co/U7xaHOMaY3 #BPA #fackföreningar #korruption

Nooshi Dadgostar is trying to stoically dismiss the problem of all the antisemitism in the party. She pretends it is a small and suddenly arisen problem. If one is at all knowledgeable about party politics or public debate, they know that she is simply lying to try to... (translated)