Search

Sverige har en närmast unik spar- och aktiekultur som inspirerar omvärlden 🥳 I Studio 3-duellen mellan @mikaeldamberg och @OscarSjostedt på temat ”Staten ska inte bestraffa sparande” påstod Damberg att Socialdemokraterna lade grunden via Allemansfonderna på 1980-talet. Men det är att glida på sanningen. Det började tidigare. Skattefondsparandet infördes 1978 av den borgerliga trepartiregeringen med Thorbjörn Fälldin som statsminister och Moderaternas Gösta Bohman som drivande kraft. Rätt ska vara rätt - det kan @socialdemokrat inte ta åt sig äran av. Fast de vill väl helst slippa tala om sin egen finansiella soppa från samma era, löntagarfonderna. I ärlighetens namn, Damberg... var inte det förslaget en starkt bidragande orsak till att ni förlorade makten 1976 efter 44 års obrutet styre? Även @aktiespararna har varit en enorm drivkraft – organisationen firar 60 år i år! Tillsammans med Skattefondsparandet var de motorn som beredde väg för Allemansfonderna, PPM-reformen år 2000 och slutligen ISK 2012. Nu vill Socialdemokraterna riskera detta genom vad som i praktiken blir en ny förmögenhetsskatt. Damberg motiverar det med att "Sveriges rikaste placerar också sina pengar via ISK och slipper vanlig kapitalskatt", och att ett tak vid 3 MSEK bara träffar "de superrika 0,8 % av befolkningen". Det stämmer inte. Sveriges rikaste har inte sitt kapital på ISK, utan uppbundet i onoterade bolag som skapar jobb och välfärd, sen en liten detalj… företag får inte ens ha ISK. Dessutom blir du inte "superrik" av 3 MSEK, men nu verkar vi äntligen fått en definition av "de rika". I dag har 4,2 miljoner svenskar ett ISK och dessutom har vi lärt oss att kontot också bör husera vårt långsiktiga privata pensionssparande, utöver övrigt sparande. Ett skattetak är att sätta upp en skylt med "hit men inte längre" för alla som tar ansvar för sin framtida ekonomi. Det är lite väl mycket svensk jante över det hela. Med detta resonemang missar Damberg det absolut viktigaste, riktningen. Jag har sparat aggressivt på börsen sedan jag var tonåring, så jag vet vad tid och avkastning kan göra. Om en 25-åring sparar månatligen till 65-årsdagen (räknat på +11 % nominellt, vilket OMXS30 snittat sedan 1980-talet) blir det en imponerande summa: 💰 100 kr / mån 🔜 0,86 MSEK 💰 500 kr / mån 🔜 4,3 MSEK 💰 2 000 kr / mån 🔜 17,2 MSEK 💰 3 000 kr / mån 🔜 26 MSEK 💰 5 000 kr / mån 🔜 43 MSEK Detta visar att vem som helst över tid kan bygga en rejäl trygghet. Oavsett karriärsval och lönenivå. Jag talar av egen erfarenhet, där en stor del av mitt sparande skett under en period där jag hade lägre lön än snittlönen i riket. Den som sparat ca 2 300 kr i månaden sedan ISK infördes 2012 är miljonär i dag. Det handlar inte om 0,8 % i dag, utan om att väldigt många vanliga sparare kommer att passera 3 MSEK framöver. Hade vi haft mer ekonomikunskap i skolan hade fler vetat om det. Påståendet om att ISK ger en "skatterabatt" är också felaktigt. Riksrevisionen konstaterade redan 2018 att man inte kan påstå det om man riskjusterar. På ISK bär du hela risken själv: ❌ Du har ingen kvittningsrätt vid förluster ❌ Du betalar årlig schablonskatt oavsett om din portfölj sjunker i värde ❌ Vid ex. ett stagflationsscenario, som hade kunnat bli verklighet pga. Hormuzsundet, med stigande långräntor stiger ISK-skatten via statslåneräntan samtidigt som börsen faller. Två ytterligheter som pressar svenska sparare. I en vanlig depå kan du däremot skjuta upp skatten på latenta vinster och få en räntefri skattekredit från staten, samtidigt som förluster kan kvittas. Lägg därtill att ISK-skatten redan mer än fördubblats (+115 %) sedan starten 2012. Om S genomför detta kommer långsiktiga investerare helt enkelt att flytta sitt kapital till vanliga depåer. Då skjuts skatteintäkterna upp på framtiden och staten blir helt utan det löpande, årliga skatteflöde som ISK ger i dag. S-förslaget är skadligt för sparkulturen. Lägg det i byrålådan och kasta bort nyckeln. Och som Oscar Sjostedt helt riktigt poängterade: en person med 70 000 kr i lön betalar redan nästan tre gånger mer i skatt i kronor än en med 35 000 kr. Det, och att ISK-sparande sker med redan beskattade pengar – tål att upprepas betydligt oftare. #PrataPengar #Finanstwitter #Svpol #PrataPengar #Finanstwitter #Sparande

Die Anzahl der Millionäre im US-Altersvorsorge-System 401k erreichte im Q2/2026 mit 769.000 Menschen ein neues Rekordhoch. Der Haupttreiber ist vor allem das bisher starke Börsenjahr und die Wertzuwächse im S&P 500. Währenddessen liegt in Deutschland die durchschnittliche Rente nach mindestens 35 Versicherungsjahren bei 1.441 Euro brutto. #Altersvorsorge #Millionäre #Börse

Spotify-grundaren Martin Lorentzon har gett sig in i valrörelsen med en debatttext i Expressen. Vad vill han? Inte betala förmögenhetsskatt. Stor chock. Nåväl, texten ger en intressant inblick i hur de superrika tänker. För Lorentzon är hans privata förmögenhet samma sak som produktivt kapital. Dessutom tror han att Sveriges välstånd är beroende av att hans förmögenhet får fortsätta växa. Men inget av det där är ju sant. Om Stockholmsbörsen på måndag värderar Lorentzons aktier dubbelt så högt som i fredags så har hans förmögenhet måhända ökat med 100 miljoner. Men Spotify har inte fått 100 miljoner mer att använda i verksamheten. Det gäller för hela ekonomin. När en aktie stiger i värde på börsen betyder det att människor är beredda att betala mer för att äga en del av företaget. Det betyder inte att motsvarande summa pengar går in i företaget. Ingen nyanställning sker och ingen ny satsning görs bara därför att aktiekursen stiger. Om staten i stället beskattar en miljardär med 100 miljoner kronor betyder det inte heller att svenska företags investeringar minskar med 100 miljoner. Men visst, för ett växande svenskt välstånd behövs företag som bygger ut sin verksamhet. Det gör de när de tror att det finns pengar att tjäna på att producera mer. Då behövs kunder som har råd att konsumera, utbildad arbetskraft, energi, forskning och fungerande infrastruktur. Och hur skapar man ett sådant klimat? Jo, genom offentliga - skattefinansierade! - satsningar på skola, sjukvård, socialförsäkringar, forskningsanslag och vägar. Utan allt detta skulle Lorentzon varken ha några kunder eller anställda. En förmögenhetsskatt är på så sätt inte nödvändigtvis ett hot mot tillväxten utan kan tvärtom bidra till framtida tillväxt. Det märkligaste i texten är ändå hur Lorentzon försöker göra en poäng av att anhängare av förmögenhetsskatt tror att ekonomin är en kaka som varken kan växa eller krympa. Vad är det för trams? Alla vänsteranalyser värda namnet tar fasta på hur kapitalismen expanderar produktionen, höjer produktiviteten och skapar allt större rikedomar. Det är liksom grunden i marxismen. Konflikten handlar om något annat: vem kan göra anspråk på den växande kakan? Ska mer gå till löner eller vinster? Till välfärd eller privata förmögenheter? Ska den som arbetar få en större del av det som produceras eller ska ännu mer gå till den som äger? Det är motsättningen mellan arbete och kapital i sin enklaste form. Lorentzon vill få diskussionen att handla om huruvida Sverige ska bli rikare. Det vill alla. Den politiska konflikten handlar om vem som ska få del av den växande rikedomen och vem som ska ha makten över den. Det är därför vi över huvud taget diskuterar förmögenhetsskatt. #Förmögenhetsskatt #Ekonomi #Politik

Dagens ETC:s grundare Johan Jenny Ehrenberg har skrivit årets snurrigaste debattartikel om sparande. ”En av de största myterna om ekonomi är påståendet att aktier ger högre avkastning än annat sparande” Låt oss börja just där... Wallenbergarnas investmentbolag är den mest ägda aktien i Sverige med över 700 000 aktieägare - en svensk folkaktie. Det kan slarvigt liknas vid en fond som innehåller ex. ABB, Atlas Copco, SAAB, SEB och AstraZeneca m.fl. framgångsrika storföretag. Aktien har gett en avkastning på +8 957% sedan 1987. Lägg därtill återinvesterad utdelning så landar du på +32 804% vilket motsvarar +15,7% årlig genomsnittlig avkastning. Den som investerade 10 000 kr ruvar idag på 3,3 MSEK (oaktat skatt). Den som dessutom månadssparat 1 000 kr ruvar istället på över 29 miljoner kronor, oaktat skatt. Om vi istället tittar på börsen inkl. återinvesterad utdelning (OMXS30GI) så ser vi att den gett +533,2% senaste 20 åren (så långt bak jag har data). Det motsvarar 9,7% CAGR. Den som investerade 10 000 kr då och sedan månadssparat 1 000 kr ruvar idag på närmare 900 000 kr. Om du månadssparat 2 000 kr så är det nästan 1,8 MSEK. Detta trots finanskris, europeisk skuldkris, Brexit, Coronakrasch och mycket mer. JJE fortsätter genom att påstå att banker "prackar på" sina kunder aktier - "I det långa loppet ger det mest. Det är det envetna budskapet. Gärna kommenterat med rådet att sitta still i båten när börserna svajar och folk ser sina pengar smulas ner genom att aktierna blir mindre värda vid en kris." De bästa affärerna görs i de jävligaste av tider. Det är bra att sitta still i båten när det svänger på börsen, självklart med pengar som har en långsiktig horisont. Jag har tjänat som allra mest pengar genom åren på de affärer som gjorts när det varit riktigt stökigt på börsen. JJE nöjer sig med att räkna på 5 år. Vilket är den kortaste horisonten i mitt tycke när det gäller aktier. Misstaget vederbörande gör är att helt bortse från löpande sparande, frågan är varför? Dessutom missar JJE att börsindex är värdeviktat, vederbörande tittar på statistik och baserar sina påståenden på en likaviktning, vilket inte blir rättvisande, det är inte så index är konstruerat. JJE skriver "Den som satte in 100 000 kronor för fem år sedan på ett vanligt bankkonto med låg ränta skulle efter fem år ha kvar 103 000 kronor, medan den som satsade på genomsnittsbolaget på börsen skulle ha förlorat 34 000 kronor." Låt oss backa till exemplet med Investor. Den som satte in 10 000 kr på ett sparkonto samtidigt och dessutom månadssparat 1 000 kr löpande fram till idag har, givet 2,5% sparränta i snitt, fått ihop ca 800 000 kr, det är hela 97% lägre än avkastningen i Investor. Om vi räknar med inflationen så har du knappt fått någon realavkastning alls, kanske till och med negativ dito. Vidare skriver JJE "Det som stiger på börsen är luft, inte en verklig analys av vad ett bolag är värt. Och ju fler som söker köpa uppgång i sådana raketbolag, desto mer kommer de stiga. Tills de faller". Men de flesta av oss vet att aktiekurserna tenderar att gå dit vinsten går, även om det kortsiktigt kan svänga en hel del och att aktierna längs vägen både kan bli över- och undervärderade. Det är lite som förhållandet mellan en hund och dess husse/matte. Aktien kan liknas vid en hund, den går överallt och ska lukta på allt men tids nog går hunden dit husse/matte går, som i det här fallet agerar vinsten. JJE skriver "När vanliga företag inte ens når upp till ett vanligt sparkonto i värdeutveckling, så är något riktigt galet med hur våra pengar placeras". Men vi ska komma ihåg att börsen (OMXS30GI) steg +30,7% år 2019 följt av +7,5% 2020 och +32,7% 2021, det hade helt enkelt gått upp lite väl mycket. Om vi zoomar ut perspektivet och kollar på börsen sedan 80-talet så har börsen stigit under 7 av 10 år i snitt och uppgången i snitt orkar leta sig upp på tvåsiffrigt. JJE avslutar med "Och den som tror att börsen är en mätare på företagens verkliga värde, den får tänka om." men jag vill avsluta med att säga att detta är ett skolboksexempel på varför vi behöver mer ekonomikunskap i skolan och den som väljer att lyssna på JJE är nog dömd till att leva med en tom plånbok. Tur att det finns andra med bättre koll på hur det verkligen ligger till, som kan agera motvikt. Psst... så här skrev Erik i ett svar, alltså upphovsmakaren till den data som JJE lutar sig mot "Kul att ni hänvisar till min statistik. Vill bara förtydliga: min poäng var att börsutvecklingen är starkt koncentrerad till ett fåtal bolag, inte att aktiemarknaden i sig är en dålig sparform." Summa summarum - den som lyssnar på Ehrenberg och låter alla pengar ruttna på bankkontot är garanterad en sämre köpkraft över tid. Sätt upp ett automatiskt månadssparande, sitt still i båten när det stormar och låt tiden och svenska storföretag göra jobbet åt dig. Svårare än så är det inte 😊 #PrataPengar #Finanstwitter #svpol #PrataPengar #Finanstwitter #ekonomi

Freeman della City di Londra: Onoreficenza Ordinaria per Tutti, Onoraria per Pochi. SOURCE: https://www.linkedin.com/pulse/freeman-della-city-di-londra-dal-1996-unonoreficenza-sardella-ph-d--qlt0f/ Abstract La Freedom della City of Londra è un'istituzione di origini medievali documentata fin dal 1237, originariamente concepita per garantire ai cittadini liberi protezione dai vincoli feudali, diritto al commercio e proprietà fondiaria entro le mura della Square Mile (la denominazione del territorio della City londinese). Progressivamente trasformatasi da privilegio economico concreto a riconoscimento civico e simbolico, essa ha mantenuto nel tempo la propria rilevanza attraverso successive riforme normative (notevolmente l'apertura a tutte le nazionalità nel 1996) e conta oggi circa 1.800-2.000 nuove ammissioni annue. Il presente articolo esamina l'evoluzione storico-giuridica del titolo, illustra le molteplici vie di accesso previste dalla normativa vigente (servitù per apprendistato, patrimonio, riscatto per nomina diretta, presentazione tramite le Livery Company (o Compagnie di Livrea) e iscrizione al registro elettorale), e analizza il profilo contemporaneo dei Freemen alla luce di ammissioni recenti a figure di spicco dei mondi della finanza, della cultura, dello sport e delle istituzioni. Contrariamente all'immagine elitaria che circonda molte onorificenze britanniche, la Freedom ordinaria si rivela accessibile a qualsiasi persona, indipendentemente da nazionalità o condizione economica, a fronte di requisiti minimi e di una quota amministrativa di £180-185. Il contributo conclude riflettendo sul significato contemporaneo dell'istituzione: non nei privilegi residuali ormai perlopiù simbolici, ma nella sua funzione identitaria, civico-partecipativa e di connessione con la lunga storia della città più antica e autorevole d'Europa. Parole chiave: Freedom of the City of London; Livery Companies; City of London Corporation; onorificenze britanniche; identità civica urbana. Contenuto dell’articolo Introduzione Nel panorama delle onorificenze storiche britanniche, poche istituzioni evocano un immaginario così ricco come la Freedom della City di Londra. Menzionata in film, romanzi e articoli di costume con toni di esclusività e mistero, essa appare frequentemente associata a figure di altissimo profilo: sovrani, capi di Stato, comandanti militari di ritorno dalle guerre. Eppure, a uno sguardo più ravvicinato e metodicamente documentato, emerge un quadro assai diverso: quello di un titolo che, nella sua dimensione ordinaria e non onorifica, è oggi accessibile a un numero considerevole di persone ogni anno, senza che siano richiesti meriti straordinari né mezzi economici elevati. Il presente contributo si propone di esaminare l'istituzione nella sua duplice valenza, storica e contemporanea, con l'obiettivo di sfatare l'equivoco più diffuso: quello che confonde la Freedom ordinaria con la Honorary Freedom (o Freeedom onoraria) quest'ultima effettivamente rara e riservata a figure di standing internazionale. L'articolo ripercorre le origini medievali e l'evoluzione normativa (§ 2), illustra le vie di accesso vigenti (§ 3), discute requisiti, costi e procedimento (§ 4), analizza la composizione contemporanea del corpo dei Freemen (§ 5), esamina diritti, privilegi e obblighi (§ 6), passa in rassegna i destinatari più illustri degli ultimi decenni (§ 7), e conclude con alcune riflessioni sul significato odierno dell'istituto (§ 8). Origini e Sviluppo Storico dell'Istituzione La Freedom della City di London è documentata fin dal 1237, durante il regno di Enrico III, come forma di status civico che designava gli individui non soggetti a un signore feudale e quindi titolari delle protezioni garantite dalle carte della City. In questa accezione originaria, il termine freeman indicava l'uomo libero in senso pieno: colui che poteva commerciare liberamente nel perimetro della Square Mile, il Miglio Quadrato, possedere beni e aderire alle corporazioni di mestiere senza interferenze esterne. I privilegi pratici erano di portata concreta e direttamente funzionali all'economia medievale: esenzione da determinati pedaggi, tra cui il celebre diritto di condurre greggi di pecore attraverso il London Bridge senza pagamento, concessione radicata nel commercio della lana che dominava l'economia inglese, protezione contro l'arresto arbitrario fuori dalla giurisdizione della City, e accesso ai mercati regolamentati dalle corporazioni. Come confermato dalle successive riemissioni della Magna Carta da parte di Enrico III nel 1225, tali libertà erano intrinsecamente legate all'autogoverno della City, che le difendeva dall'ingerenza regia e baronale. La progressiva codificazione dell'istituzione avvenne attraverso ordinanze regie a partire dal XIV secolo: nel 1319 Edoardo II emanò costituzioni che limitavano l'accesso alla Freedom ai membri delle corporazioni di mestiere, vietando l'ammissione di estranei non affiliati e formalizzando così la "servitù per apprendistato" come via principale per i nuovi entrati, mentre la via patrimoniale garantiva la continuità per le famiglie già stabilite. I monarchi successivi , da Edoardo III in poi, confermarono ripetutamente le libertà cittadine attraverso carte concesse spesso in cambio di prestiti finanziari, consolidando l'autonomia della City e il suo ruolo di creditore della Corona. Nel XIX secolo, con l'industrializzazione e l'espansione demografica di Londra, il controllo corporativo sul commercio si rivelò sempre meno applicabile: il Municipal Corporations Act del 1835 ampliò l'eligibilità a chiunque vivesse, lavorasse o avesse un legame significativo con Londra, sganciando parzialmente il titolo dall'appartenenza corporativa e trasformandolo progressivamente in una distinzione onorifica a carattere civico. Nel corso del Novecento ulteriori riforme inclusivizzarono l'accesso: le donne, già ammesse informalmente come vedove ereditiere in epoche precedenti, ma formalmente escluse dalle vie standard, videro riconosciuto il diritto all'ammissione ordinaria, con Angela Burdett-Coutts che aveva già ricevuto la Honorary Freedom (Freeedom Onoraria) nel 1872 e Florence Nightingale nel 1908, mentre la parità formale si consolidò nel XX secolo. Infine, nel 1996, fu abolito il requisito della cittadinanza britannica o del Commonwealth, aprendo il titolo a qualsiasi nazionalità. Le Vie di Accesso: Quadro Normativo Vigente La normativa vigente, gestita dalla Corte del Ciambellano della City of London Corporation, prevede cinque principali modalità di accesso alla Freedom della City londinese, che riflettono i diversi legami storici tra l'individuo e le istituzioni cittadine. Per servitù (by servitude) conferisce il titolo al completamento di un apprendistato formale secondo la Consuetudine di Londra, tradizionalmente della durata di sette anni, presso un maestro freeman di una Compagnia di Livrea (Livery Company). Questa via, la più antica e di maggior portata storica, verifica il merito attraverso la competenza pratica e la lealtà alla corporazione; gli apprendisti finali vengono ammessi senza necessità di approvazione della Court of Common Council qualora iscritti al registro elettorale della City da almeno un anno, e in tal caso non è previsto alcun contributo economico. Per patrimonio (by patrimony) conferisce l'eligibilità automatica ai figli di Freemen, purché il genitore detenesse questo titolo al momento della nascita del candidato e sia fornita adeguata documentazione. Storicamente limitato ai figli maschi, fu esteso alle figlie con il Municipal Corporations Act del 1835. Il candidato doveva aver compiuto il diciottesimo anno di età, non essere un "fallito non riabilitato" e non avere condanne penali rilevanti. Per riscatto (by redemption) costituisce la via aperta a chiunque: il candidato presenta domanda alla Corte del Ciambellano, supportato da due garanti, i Consiglieri Comunali, Aldermen o Liverymen con almeno un anno di atttvità che attestano la sua reputazione, e la pratica è esaminata dal Vicecomitato delle Ammissioni alla Freedom (Freedom Applications Sub-Committee) e approvata dalla Corte del Consiglio Comunale. La quota amministrativa (Freedom Fine) ammonta a £180 dalla revisione tariffaria del 1° aprile 2024 (£185 nella modalità per nomina diretta). Per i candidati iscritti al Ward List, il registro elettorale della City, la procedura è gratuita. La presentazione tramite Compagnia di Livrea (Livery Company) è la via più frequentemente percorsa nella prassi contemporanea: il candidato diviene dapprima membro della propria corporazione di riferimento, a sèguito di una procedura variabile per ciascuna delle 113 Compagnie di Livrea attualmente attive, e successivamente invia la domanda online alla Corte del Ciambellano per il passaggio alla Freedom della City, con approvazione nella quasi totalità dei casi di carattere routinario. Requisiti, Costi e Procedimento I requisiti per l'accesso alla Freedom ordinaria sono di una semplicità sorprendente rispetto all'aura di esclusività del titolo. Il candidato deve aver compiuto diciotto anni, non essere un "fallito non ristabilito" e non avere condanne penali non ancora estinte ai sensi del Rehabilitation of Offenders Act del 1974. Non è previsto alcun requisito di nazionalità, residenza, livello di istruzione o stato patrimoniale. La documentazione richiesta è di carattere anagrafico standard: certificato di nascita integrale, eventuale certificato di matrimonio o documento attestante il cambio di nome, e se mediante presentazione, il certificato di appartenenza della corporazione di riferimento. La domanda viene inoltrata online tramite il portale della City of London Corporation. La cerimonia di ammissione si svolge alla Guildhall di Londra, nell'Aula Tribunalizia del Ciambellano, ogni giorno feriale tra le 10:30 e le 12:00 e tra le 14:00 e le 15:30. Il neo-Freeman è invitato a leggere ad alta voce la Dichiarazione di un Freeman (Declaration of a Freeman) e a firmare il Registro delle Ammissioni, ricevendo al termine il certificato calligrafato su pergamena e una copia delle Regole di Condotta di Vita (Rules for the Conduct of Life), il documento settecentesco di orientamento morale che invita il titolare a condurre una vita retta, compassionevole e socialmente attiva. Per chi non possa recarsi fisicamente a Londra, la City Corporation ha mantenuto la possibilità di svolgere la cerimonia in modalità virtuale, introdotta durante la pandemia e successivamente conservata. Composizione Contemporanea del Corpo dei Freemen Un dato empirico significativo contribuisce a ridimensionare la dimensione elitaria del titolo: ogni anno vengono ammesse tra le 1.800 e le 2.000 nuove persone, in un corpo complessivo che conta oltre 300.000 ammissioni documentate nel corso dei secoli. Come rileva la stessa City of London Corporation, i Freemen contemporanei comprendono "un'ampia sezione trasversale della popolazione", includendo professionisti, studenti, artigiani, imprenditori, personale militare e cittadini stranieri. Il crescente apporto di studenti universitari, spesso presentati in gruppi dalle proprie istituzioni accademiche e di professionisti internazionali, ha ulteriormente ampliato la base demografica. La cerimonia di gruppo del 2024, in cui 40 individui provenienti da settori che spaziano dalla scienza alla medicina, dall'imprenditoria alle iniziative per la diversità, hanno ricevuto il titolo simultaneamente, esemplifica questa apertura. Va ribadita, tuttavia, una distinzione fondamentale: la Freedom Onoraria della City di Londra costituisce un'istituzione del tutto separata e di portata radicalmente diversa. Concessa dalla Corte of Consiglio Comunale con una risoluzione speciale, è riservata a figure di eccezionale statura internazionalte tipicamente meno di una dozzina di concessioni annue e rappresenta, nelle parole della stessa City Corporation, il massimo onore che essa possa conferire. È questa la Freedom di cui hanno goduto Winston Churchill, la regina Elisabetta II e, più di recente, la presentatrice televisiva Rachel Riley (ottobre 2025) per il suo impegno nell'educazione alla Shoah e nella lotta all'antisemitismo. La confusione tra le due forme è la principale responsabile della percezione distorta dell'istituto nel dibattito pubblico. Il Significato Contemporaneo: tra Identità e Partecipazione Se la quasi totalità dei privilegi pratici un tempo associati alla condizione di Freeman è oggi scomparsa o ridotta a forma cerimoniale solenne, ciò che persiste è il potente valore simbolico e identitario del titolo. La cerimonia conserva elementi di solennità rituale la lettura della Dichiarazione, la firma sullo storico Registro delle Ammissioni, il ricevimento del certificato calligrafato su pergamena, che inscrivono il nuovo Freeman in una catena di continuità di quasi otto secoli, collegando figure eterogenee attraverso un legame condiviso con la storia del Miglio Quadrato (o Square Mile). La nobile istituzione londinese svolge altresì una funzione di coesione nell'ecosistema della City e delle Compagnie di Livrea: le 113 corporazioni attive hanno erogato collettivamente oltre 81 milioni di sterline in attività benefiche nel 2024, con programmi di formazione professionale, borse di studio e apprendistati tecnici che preservano competenze specializzate in settori economicamente rilevanti. Essere Freeman costituisce un prerequisito formale per l'avanzamento a Liveryman, e quindi per l'esercizio dei diritti elettorali nella governance della City: un residuo di democrazia corporativa che, per quanto distante dai modelli di suffragio universale, mantiene una sua logica istituzionale nell'architettura giuridica unica del Miglio Quadrato londinese. Critici di orientamento progressista hanno rilevato che il sistema favorisce reti consolidate e accessi per via ereditaria o professionale, potenzialmente escludendo strati più ampi della popolazione londinese con un bacino di Freemen viventi ben inferiore all'1% dei nove milioni di residenti nella Grande Londra (Great London). Tuttavia, i dati sulle ammissioni recenti, con riconoscimenti che spaziano dall'imprenditoria africana allo sport comunitario, dalla radiofonia alla medicina, suggeriscono una traiettoria di apertura progressiva che, pur senza raggiungere la piena rappresentatività demografica, testimonia la volontà istituzionale di mantenere l'istituto come tradizione viva piuttosto che reliquia esclusiva. Conclusioni L'analisi condotta permette di formulare alcune considerazioni conclusive. La Freedom della City, quella ordinaria, è oggi un'onorificenza accessibile a una platea ben più ampia di quanto l'immaginario collettivo suggerisca: i requisiti di ammissione sono minimi, i costi contenuti, le procedure relativamente snelle e aperte a qualsiasi nazionalità. La persistente confusione con la Freedom Onoraria, riservata a figure di eccezionaleelevatura internazionale, è la principale responsabile di una percezione distorta che merita di essere corretta. Il valore contemporaneo del titolo non risiede nei privilegi residuali, ormai perlopiù solenni e cerimoniali, ma in tre dimensioni complementari: quella identitaria, che connette il titolare a quasi otto secoli di storia istituzionale; quella civico-partecipativa, che attraverso l'accesso alle Livery Companies e al sistema elettorale della City inserisce il Freeman in reti realmente operative; e quella comunitaria, che attraverso i meccanismi di riconoscimento onorifico celebra contributi di portata e provenienza sempre più eterogenee. In questo senso, la Freedom rappresenta un caso di studio istruttivo su come le istituzioni storiche possano reinventarsi senza perdere autenticità, mantenendo vivo il proprio significato attraverso l'inclusione piuttosto che l'esclusione. Riferimenti e Fonti: City of London Corporation. (2024). Freedom of the City of London. https://www.cityoflondon.gov.uk/about-us/law-historic-governance/freedom-of-the-city Guild of Freemen of the City of London. (2025). Freedom of the City. https://www.guild-freemen-london.co.uk/freedom-of-the-city Livery Committee. (2025). Freedom of the City. https://liverycommittee.org/about/membership-freedom-and-livery-clothing/freedom-of-the-city/ Municipal Corporations Act 1835. UK Parliament. Rehabilitation of Offenders Act 1974. UK Parliament. Grokipedia. (2025). Freedom of the City of London. https://grokipedia.com/page/Freedom_of_the_City_of_London City Solicitors' Educational Trust. (2025). Applying for the Freedom of the City of London. LondradaVivere.com. (2025). La "Freedom of the City of London": un'antica libertà ancora viva. City of London Corporation. (2023). Livery Companies: Charitable Activities Report 2024. ONS / City of London Corporation. (2023). Financial Services Contribution to UK GDP.

Ospite a Dritto e Rovescio, Giuseppe Cruciani ha detto: se Del Debbio avesse fatto un decimo di quello di cui è accusato Ranucci, l’avrebbero impiccato sul pennone di Mediaset. Ma siccome Ranucci è protetto dalla magistratura e dalla stampa di sinistra, viene portato in palmo di mano. Poi Cruciani rincara la dose: Ranucci dovrebbe chiedere scusa alle vittime della mafia per essersi paragonato a Falcone e Borsellino. 👏👏👏👏 #drittoerovescio #Cruciani #Ranucci #Report #DelDebbio @giucruciani #drittoerovescio #politica #giustizia

The IPO of the Chinese fast-fashion retailer Shein in Hong Kong went surprisingly poorly, as the stock fell by up to ten percent right from the start and the valuation of 26 billion US dollars is significantly below the level of 2022, while the business model is under pressure from customs policy changes, stricter regulations, and increasing competition. (translated)

In China, many young people from Generation Z are trying to achieve financial security through the stock market, but after a brief upswing, a drastic decline follows, intensifying hopes for prosperity and the gap between generations, while the strict controls of the government barely make the stock market profitable. (translated)

Segnalo al povero Giannini che il propagandista di sinistra e futuro candidato di AVS Ranucci, tra la “fraterna amicizia” con Lavitola, i messaggi molesti alle collaboratrici e la megalomania di paragonarsi a Falcone, Moro e Borsellino, si è distrutto da solo. https://t.co/jJkgYyPjRc #politica #Italia #corruttela

Diese Woche habe ich unzählige Nachrichten erhalten, dass viele von euch fett im Plus sind und das freut mich riesig! 😊 Real Talk, ihr habt es euch verdient. Die ersten Monate dieses Jahres waren echt zäh / bodenlos, aber genau das gehört an der Börse dazu. Ein wichtiges Learning, das man bei jedem Abverkauf im Hinterkopf behalten sollte: Wer langfristig dicke Renditen sehen will, muss Geduld mitbringen und Turbulenzen aussitzen können. #Börse #Investieren #Rendite