Vi är ute på vägarna igen. Sara är fortfarande deltidssjukskriven, så den här fisketuren går i ett lite lugnare tempo. Att bara sitta hemma på sofflocket är däremot inget alternativ för någon av oss. Så vi rullar vidare, om än i makligare takt. Och lugnt? Det blev det inte. På bara ett dygn har vi redan konfronterat tre gäddor och vi har ytterligare ett antal på väg upp. Det är ett tempo som återigen visar hur omfattande problemet är. Oavsett var i landet vi befinner oss verkar det alltid finnas nya personer som söker kontakt med vad de tror är barn i sexuellt syfte. Den här rundan har flera av de män vi mött haft olika typer av funktionsvariationer eller andra svårigheter. Det är ett känsligt ämne, men samtidigt ett ämne som inte får tystas ner. En funktionsvariation gör inte ett barn mindre utsatt och den gör inte heller ett sexuellt beteende mot barn mindre allvarligt. Varje ärende måste bedömas individuellt. I ett av fallen hade vi kontakt med mannens förvaltare. Hon menade att vår verksamhet hade lurat hennes klient att sexchatta med ett barn. Vi hade en annan bild. Det fanns uppgifter som tydde på att detta inte handlade om en enstaka händelse utan om ett beteende som sträckte sig längre tillbaka. Därför blev vårt råd enkelt: ta bort möjligheten att använda en smartphone och ersätt den med en knapptelefon. Om en person inte kan hantera den frihet en smartphone ger och använder den för att söka sexuell kontakt med barn, då måste omgivningen också våga sätta gränser. Det handlar inte om bestraffning. Det handlar om att skydda barn. Ibland får vi kritik för att vi publicerar personer med olika diagnoser eller funktionsvariationer. Men vår utgångspunkt har aldrig varit en diagnos. Vi tittar på handlingarna, på riskbilden och på om personen förstår konsekvenserna av sitt agerande. Finns det omständigheter som talar för att personen utgör en fortsatt risk för barn måste även det vägas in. Barn har rätt till skydd, oavsett vem den potentiella förövaren är. Vårt uppdrag är inte att ställa medicinska diagnoser. Vårt uppdrag är att försöka förhindra att barn utsätts för sexuella övergrepp. Ibland innebär det att vi samarbetar med anhöriga, gode män eller förvaltare. Ibland leder det till att vi avstår från publicering. I andra fall gör vår samlade bedömning att en publicering är motiverad. Vi kommer därför att fortsätta fatta våra beslut från fall till fall. Inte utifrån etiketter eller diagnoser, utan utifrån den samlade riskbedömningen och med barnens bästa som utgångspunkt. För i slutändan är det inte den vuxnes rätt att slippa granskning som väger tyngst – det är barnens rätt att slippa bli utsatta. #Barnskydd #Säkerhet #Samtycke
