Search

Jag vill ha så lite byråkrati som möjligt. När vi tog över för tre år sedan tog det 103 dagar att få arbetstillstånd. Nu är vi nere på 19 dagar. Det är en enorm förändring. Sen finns det andra kategorier där det tar längre tid. Jag vill att handläggningstiderna ska kortas så mycket som möjligt.

Vem var egentligen extrem? Jag kan inte bli att fundera över hur frågan kommer att besvaras i retrospektiv. När tiden haft sin gång. När tolkningsföreträdarna inte längre är desamma. När människor kostar på sig en tillbakablick. Vilka kommer då att framstå som extrema? Kommer det vara de som gjorde upp med förd politik? Eller de som försökte stoppa sina motståndare för att hålla sig fast vid makten? De som med hjälp från den byråkrati de själva kontrollerar såg till att stoppa populister från den makt folkmajoriteten skänkt dem? De som utmålade utmanaren till demokratins fiende medan de själva vidtog totalitära metoder? Om världen återgår till de klassiska demokratiska frihetsvärderingar den successivt övergett finns bara ett svar på frågan. Läs mer i Stockholm Report. #politik #demokrati #historie

SD konstaterar att skatteslöseriet är omfattande och går till val på en effektiviseringsminister – med ansvar för att långsiktigt effektivisera den offentliga sektorn. Jag är instinktivt skeptisk till ministeridén och fler skattefinansierade roller, men välkomnar flera förslag som Skattebetalarnas Förening och jag drivit: 👉 Renodla myndigheternas uppdrag, avskaffa egenpåtagna arbetsuppgifter och säkerställ att de fokuserar på det regeringen beslutat. 👉Inför en statlig kommun- och regionrevision som, likt Riksrevisionen, oberoende granskar hur skattemedel används. 👉 Tvinga kommuner att redovisa sin ekonomi på ett enhetligt och lättgranskat sätt, så att medborgare och opposition enkelt kan följa hur skattepengarna används. 👉 En genomgripande upprensning i finansieringen av partinära verksamheter 👉 Samla alla företagsstöd hos en central utbetalningsmyndighet och minska de totala företagsstöden. Kudos till SD för konkreta förslag! 👏 Valrörelsen är här - och jag ser fram emot att höra vad alla partier vill göra åt skatteslöseriet och den växande byråkratin. https://t.co/G4PBVQg2xv #Skatter #OffentligSektor #Politik

Socialdemokraterna och Moderaterna har båda lovat att bekämpa skatteslöseri om de vinner valet. Det är välkommet, men hittills har löftena saknat konkret innehåll. Sverigedemokraterna har arbetat med dessa frågor under lång tid och tillsatt en arbetsgrupp för att ta fram konkreta reformer som snabbt kan genomföras efter valet. Vi står dessutom fria från gamla nätverk mellan politiker, myndigheter, statliga bolag och intresseorganisationer och har inga problem att kalla problemen vid deras rätta namn. Sverigedemokraterna vill: - Kraftigt minska företagsstöden och samla utbetalningarna hos en myndighet. - Renodla myndigheternas uppdrag och minska onödig byråkrati. - Införa en oberoende statlig granskning av kommuner och regioner. - Rensa upp bland bidrag och offentliga stöd som används för att finansiera partinära verksamheter. Vi vill också tillsätta en effektiviseringsminister med ansvar för att långsiktigt göra den offentliga sektorn mer effektiv och säkerställa att varje skattekrona används där den gör störst nytta. Vi är övertygade om att statens utgifter kan minska med minst tio procent. De resurserna ska i stället användas till att stärka totalförsvaret, göra tandvården billigare och sänka skatten på el till EU:s miniminivå. #politik #skatter #effektivitet

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz presenterade ett omfattande reformpaket som inkluderar 10 miljarder euro i årliga skattelättnader för låginkomsttagare, förändringar i pensionssystemet och uppbyggnad av mer prisvärda bostäder, i ett försök att återuppliva landets ekonomi och minska byråkratin. #FriedrichMerz #Tyskland #reformer

Regeringen slår sig på bröstet över att ha lagt ned 12 myndigheter. I ett land med hundratals statliga myndigheter är det knappast en reform – det är symbolpolitik. Siffran borde närma sig 100. Dessutom är flera av de påstådda nedläggningarna rena skrivbordsövningar. Myndigheter har inte avskaffats utan flyttats in i andra myndigheter. Byråkratin lever vidare, men under nytt namn. Om de borgerliga får fyra år till måste daltandet med myndighetsstaten upphöra. Tillsätt en effektiviseringsminister med uppdrag att röja upp i träsket av myndigheter, råd, nämnder och sekretariat som vuxit fram under decennier. Varje skattekrona som går till onödig administration är en skattekrona som inte går till kärnuppgifter som försvar, rättsväsende och sjukvård. https://t.co/QaCHFvnL9S #politik #myndigheter #effektivisering

Von der Leyen stängde av medarbetarnas AC – lät sin egen vara på: 3.000 byråkrater fick sitta och svettas – mitt i superhettan. Men högsta hönset själv påverkades inte av klimatåtgärden. https://t.co/MnOwrvYob2 #Klimatpolitik #Byråkrati #Värmebölja

Att gräva i historien om Reso (Folkresor) är att ta en guidad tur genom det kanske mest klassiska av alla socialdemokratiska affärshaverier. Det är berättelsen om vad som händer när fackpampar och kooperativa byråkrater, helt utan affärssinne, bestämmer sig för att leka hotellmagnater och researrangörer med arbetarnas och medlemmarnas pengar. Det som började som en vacker tanke om semester åt folket slutade i en monumental, miljarddyr finansiell krater. Här är den obarmhärtiga sanningen om Resos uppgång och spektakulära fall: 1. Utopin: Arbetarnas egen lilla resebyrå Reso grundades 1937 av arbetarrörelsen (bl.a. ABF) och kooperationen (KF). Den ursprungliga tanken var sympatisk: nu när arbetarna äntligen hade fått lagstadgad semester (två veckor 1938), skulle de också ha råd att åka någonstans. Reso skulle erbjuda folklig, billig och "meningsfull" fritid. Men, som alltid när den svenska vänstern får tillgång till en stor säck med "någon annans pengar", dröjde det inte länge förrän storhetsvansinnet kickade in. Reso nöjde sig inte med att arrangera bussresor och tältläger. Man skulle bygga ett imperium. 2. Skrytbyggena och betongpalatsen Under efterkrigstiden och framåt expanderade Reso aggressivt. Fackförenings- och KF-byråkraterna förvandlades från folkrörelsearbetare till lyxiga fastighetsutvecklare. Reso började bygga och köpa upp enorma hotellkomplex över hela Skandinavien. Ofta var det gigantiska, gråa betongkolosser (som hotell Continental i Stockholm eller Rubinen i Göteborg). Det dröjde inte länge förrän dessa hotell blev den socialdemokratiska maktapparatens egna vardagsrum. LO-toppar och partiföreträdare kunde hålla sina eviga, spritdrypande kongresser och konferenser i "egna" lokaler. Gräsrötterna ute i fabrikerna finansierade kalaset, medan ombudsmännen bodde på hotell och åt trerätters på representationskontot. 3. Affärssinnet som saknades Problemet med socialistisk affärslogik är att den bara fungerar så länge man har monopol eller oändligt med medlemskapital att bränna. När den fria marknaden och den moderna charterturismen tog fart på 70- och 80-talet blev Resos inkompetens brutalt uppenbar. Privata aktörer som Vingresor och Spies erbjöd billigare, roligare och effektivare resor till solen. Reso, fastlåst i sin byråkratiska, fackliga företagskultur, var trögrörligt och toppstyrt. Istället för att anpassa sig efter marknaden fortsatte Reso att köpa upp ännu fler hotell och resebyråer under det glada 80-talet, dopade av fackföreningsrörelsens och KFs pengar. Man saknade totalt den kostnadskontroll som krävs i en lågmarginalbransch. 4. Kollapsen och notan till gräsrötterna När 90-talskrisen slog till sprack bubblan med ett öronbedövande dån. Resos extremt belånade och ineffektiva hotell- och reseimperium blödde pengar i en takt som inte ens LO-borgen och KF kunde hantera. Verkligheten, den som sossar brukar avsky allra mest, knackade på dörren. 1992 tvingades Reso i princip kasta in handduken. Koncernen styckades upp och såldes i panik. Hotellen slumpades bort (och blev senare grunden för privata miljardimperier som Scandic och Choice Hotels, och man kan ju undra om någon fackpamp tjänade pengar på detta "upplägg"?). Resebyråerna såldes av till privata aktörer. En gigantisk kapitalförstöring. Arbetarnas och kooperationens medlemmar förlorade enorma summor när pamparnas leksak gick i kras. Slutsats: Ett monument över hyckleriet Resos haveri är det ultimata beviset på regeln: Låt aldrig en sosse driva ett företag. När fackliga byråkrater slipper ta personlig ekonomisk risk, och istället kan leka "Wall Street" med undersköterskors och industriarbetares medlemsavgifter, slutar det alltid i tårar. Man lade ner miljarder på att bygga ett hotellimperium för att "undvika kapitalisternas vinster" – bara för att missköta det så brutalt att man tvingades skänka bort resterna till... ja, just det: privata kapitalister. Ironin är lika storslagen som den är tragisk. #Reso #Socialism #Historia

Det krävs en helt unik politisk talang för att vara partisekreterare i Sveriges historiskt mest toppstyrda maskineri, och samtidigt lyckas framstå som en förvirrad turist som bara råkat kliva in på fel årsmöte. Men Tobias Baudin klarar det med glans! I hans värld existerar det nämligen varken partilinjer, kriminella infiltrationer eller obekväma mordhot. Allt är bara en enda stor, mysig demokratisk process. Låt oss plocka isär detta monumentala strutsbeteende: Enligt Baudin fanns det absolut ingen central partilinje när kommunalrådet Ebba Östlin kuppades bort i Botkyrka. Att tidigare S-toppen Peter Schilling nu öppet gör avbön, skäms och bekräftar att man följde exakt den partilinjen, viftas bort som ett missförstånd. Tydligen har Socialdemokraterna – ett parti vars interna piskor och disciplin normalt får preussiska militärparader att framstå som stökiga – plötsligt förvandlats till ett fritt, anarkistiskt hippiekollektiv just i Botkyrka. Ingen pekar med hela handen, ingen vet något, det fanns inga direktiv. Alla röstade bara fritt från hjärtat! Att Baudin lyckas dra den valsen i nationell media utan att brista ut i gapskratt är ett under av ansiktskontroll. Granskningen visar alltså att de skattefinansierade ABF-gårdarna agerat värmestuga för de individer som var inblandade i kidnappningen av Einar och den tragiska skjutningen av 12-åriga Adriana. Dessutom satt gängkopplade personer bevisligen med på det famösa mötet där Östlin röstades bort. Men frukta ej, Baudin har stenkoll! Hans djuplodande förklaring är att en av killarna inte längre är medlem, och en annan var det faktiskt inte ens från början. Skönt! Då kan vi ju helt radera det lilla bekymret att organiserad brottslighet bokstavligen närvarade vid ett S-årsmöte för att avsätta en politiker som försökt stänga deras brottsfinansierade lekstugor. Enligt Baudin gjordes ju valet "efter våra stadgar". Det är ju fantastiskt att gängen numera använder svensk föreningspraxis för att bedriva sin verksamhet. Kronan på verket är när Baudin konfronteras med att Ebba Östlin fick mordhot och att någon formade handen som en pistol mot hennes ansikte. Baudins reaktion? "Det är första gången jag hör det." Tobias Baudins informationsfilter är uppenbarligen en byråkratisk triumf. Han visste inget om partilinjen. Han har inte hört talas om någon distriktslinje. Han hade noll koll på mordhoten mot sitt eget kommunalråd. Man börjar nästan undra om partisekreterarens främsta arbetsuppgift numera är att sitta inlåst på Sveavägen 68 med skyddsglasögon och industriella hörselkåpor för att slippa se och höra hur verkligheten ser ut. Men "nu fungerar arbetarkommunen", hälsar Baudin glatt. Ja, det är ju klart den gör! När man väl har offrat den obekväma politikern som sa ifrån, blundat stenhårt för de kriminellas inflytande och därefter raderat alla bevis på interna direktiv, så blir det faktiskt väldigt lugnt och harmoniskt på medlemsmötena. Grattis till den lyckade städningen, Tobias! https://t.co/eASt2GbzlQ #Sverige #politik #Socialdemokraterna

Ett enormt och innerligt tack till EU-parlamentet! Det krävs verkligen ett alldeles särskilt byråkratiskt geni för att systematiskt och med berått mod sabotera en hel kontinents industriella ryggrad. Er briljanta strategi att lägga ner stabil, fungerande baskraft och istället hålla tummarna för att det råkar blåsa är inget annat än stor komik. Vem behöver pålitlig el när man har höga moraliska ambitioner och en väderapp? Och låt oss för all del inte glömma den fantastiska detaljstyrningen. Tusentals sidor av obegripliga lagkrav, stolt framavlade av tjänstemän vars enda erfarenhet av "golvet" är när de tappade sin sojalatte i EU-parlamentets kafeteria. Att dessa människor, som aldrig satt sin fot på ett riktigt företag, nu har skapat ett regelverk som är fysiskt och ekonomiskt omöjligt att följa är ju en bedrift i sig. Men ni ska veta att någon är tacksam! I Peking ekar skratten i maktens korridorer. Den kinesiska kommunistregimen klappar händerna, bygger kolkraftverk på löpande band och skrattar hela vägen till banken när de tar över marknaden ni precis skänkte bort. Bra jobbat, EU, ni har framgångsrikt förvandlat Europas industriella självmord till Kinas absolut största tillväxtmotor! #EUhaveri #EUpolitik #EUsamarbete #klimat

Välkommen till en absolut masterclass i hur man som ett sekulärt, progressivt och uttalat feministiskt parti bestämmer sig för att byta ut sin politiska själ mot en påse garanterade blockröster! Det vi pratar om är naturligtvis det numera legendariska samarbetsavtalet från 1999 mellan Socialdemokraternas religiösa falang (dåvarande Broderskapsrörelsen, nuvarande Tro och Solidaritet) och Sveriges Muslimska Råd (SMR). Det var ett politiskt haveri av så magnifika proportioner att det än idag fungerar som ett varnande exempel på vad som händer när desperation efter valsegrar trumfar ideologisk ryggrad. Här är en tillbakablick i denna fantastiska uppvisning i politisk byteshandel: 1. Det briljanta kontraktet: Ett mandat för en röst Året är 1999. Broderskapsrörelsen sätter sig ner med SMR och upprättar ett skriftligt dokument. Det var ingen fluffig avsiktsförklaring om allas lika värde, utan ett krasst, nästan vackert affärsmässigt avtal. Avtalet gick ut på att Socialdemokraterna lovade SMR representation på partiets vallistor på alla nivåer. Målet var att få in ett specifikt antal muslimer i riksdagen, landstingen och kommunfullmäktige. I utbyte skulle SMR agera valmaskin och uppmana sina medlemmar och församlingar att rösta på Socialdemokraterna. "Röstköp" är ju ett så fult och olagligt ord. Låt oss i stället kalla det för "ömsesidigt gynnande demografisk valsamverkan". Vem behöver vinna väljare genom att övertyga dem om sin politik, när man bara kan vända sig till en religiös ledare och be dem leverera församlingens röster i ett snyggt, färdigpaketerat block? 2. Den ideologiska kullerbyttan (eller: Hur man säljer sin feministiska själ) Det roligaste med hela detta haveri är den totala intellektuella härdsmältan. Här har vi Socialdemokraterna – ett parti som byggt hela sin moderna identitet på hbtq-rättigheter, jämställdhet, kvinnors rätt till sin egen kropp och att religionen ska hållas borta från politiken. Vilka väljer de att ingå en ohelig allians med? En organisation (SMR) med djupa rötter i en extremt konservativ, bokstavstrogen tolkning av islam. Ingenting skriker ju "feministisk utrikespolitik" och "Pride-parad" riktigt lika mycket som att lova politisk makt till företrädare som förespråkar könssegregerade bad och har en minst sagt ansträngd relation till homosexuellas rättigheter. Det var ett mästerverk i politisk schizofreni. 3. Mahmoud Aldebe och det lilla kravbrevet (2006) Om S-topparna trodde att denna lilla uppgörelse skulle stanna som en diskret facklig förhandling i kulisserna, fick de ett brutalt uppvaknande 2006. Då klev nämligen Mahmoud Aldebe, dåvarande ordförande för SMR, ut i rampljuset. Med all den makt och det självförtroende som S-avtalet hade gett honom, skickade Aldebe ut ett öppet brev till de politiska partierna. Han krävde bland annat en särlagstiftning för muslimer i Sverige – egna familjelagar baserade på sharia, där imamer skulle få godkänna skilsmässor och besluta om vårdnad av barn. Surprised Pikachu-face på hela den samlade socialdemokratiska partiledningen! Vem hade kunnat ana att om man ger politiskt inflytande till religiösa fundamentalister, så kommer de att kräva... religiös fundamentalism i politiken? Socialdemokraterna tvingades till en desperat, svettig pudel och bedyrade att man minsann absolut inte stod bakom sådana idéer. 4. Omar Mustafa-kraschen (2013) Kronan på verket i detta årtionden långa haveri kom 2013. Då tyckte partiet att det var en briljant idé att välja in Omar Mustafa – dåvarande ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige (en organisation med starka band till SMR och som anklagats för kopplingar till Muslimska Brödraskapet) – i Socialdemokraternas absolut mäktigaste organ: den verkställande partistyrelsen. S-ledningen firade sin "mångfald". Men det tog ungefär en kvart innan granskande journalister och förtvivlade S-kvinnor påpekade att Mustafa, i egenskap av ordförande, rutinmässigt bjudit in rabida antisemiter och homofober som talare till sina konferenser. Efter en veckas totalt mediala kaos insåg S-ledningen plötsligt att det kanske inte gick att vara både en progressiv jämställdhetskämpe och samtidigt representera en organisation som bjuder in predikanter som vill kasta homosexuella från hustak. Mustafa tvingades avgå under förnedrande former efter bara sex dagar på posten. Sammanfattning: Socialdemokraternas samarbete med SMR är ett tidlöst monument över naivitet. Man trodde att man smart och smidigt kunde integrera en konservativ, religiös maktstruktur i den svenska arbetarrörelsens byråkrati för att säkra makten i förorterna. Istället legitimerade man islamistiska maktambitioner, kastade sina egna jämställdhetsideal under bussen och skapade en av de mest pinsamma ideologiska förtroendekriserna i partiets historia. Men hey, de fick säkert ett par extra mandat i kommunfullmäktige på 00-talet. Och det är ju, som alla politiker vet, viktigare än principer! https://t.co/jkDBL4tRJy https://t.co/VxbTDR3L6B https://t.co/D66GNgwRXi #politik #feminism #samarbete

När Anna Lindhs minnesfond startades strömmade miljonerna in från sörjande svenskar som ville stötta mänskliga rättigheter. Men vad hände? Den blev snabbt en klassisk sosse-konstruktion där pengarna försvann ner i ett svart hål av "administration", konsulter och löner till det egna kansliet. Man delade ut kaffepengar till välgörenhet och brände resten på att anställa varandra för att driva runt kalaset. Varför? För att den politiska sosse eliten aldrig kan hålla fingrarna i styr när det finns pengar att administrera. Att mjölka en minnesfond på donationspengar för att finansiera sina egna löner och overheadkostnader är inte solidaritet. Det är ett "sossematiskt", byråkratiskt haveri och ett hån mot alla de svenskar som i god tro skänkte sina pengar. https://t.co/Y6yhP3rsLI #MänskligaRättigheter #Välgörenhet #Solidaritet

IT-stölderna på Regeringskansliet 2019/2020. Det är få händelser i modern svensk förvaltningshistoria som blottlagt en så total avsaknad av grundläggande rutiner som just IT-stölderna på Regeringskansliet. Det som rullades upp i slutet av 2019 och början av 2020 var inte ett sofistikerat bankrån eller ett utländskt spionage, utan en ensam anställd som under flera års tid i lugn och ro promenerade ut genom dörrarna med skattefinansierad elektronik värd miljonbelopp. Här är en djupdykning i hur detta gigantiska, byråkratiska haveri kunde inträffa. 1. Brottsupplägget – Så gick stölderna till Huvudpersonen i skandalen var en man i 30-årsåldern som var anställd som IT-tekniker och administratör på Regeringskansliet. I sin roll hade han behörighet att beställa in ny IT-utrustning till departementens anställda. Hans tillvägagångssätt var bedövande enkelt: Han beställde enorma mängder dyr elektronik (främst splitternya Apple-produkter som Macbooks, iPhones, iPads och Apple Watches) via Regeringskansliets interna inköpssystem. När leveranserna kom till Rosenbad och de andra regeringsbyggnaderna, såg han till att personligen hämta ut pallarna och paketen innan de hann registreras på någon specifik slutanvändare. Utrustningen smugglades ut i ryggsäckar och väskor. Därefter sålde han produkterna vidare i oöppnade originalförpackningar på plattformar som Blocket och Tradera, samt till olika andrahandsföretag för elektronik. Pengarna gick till ett lyxliv, spel och dyra bilar. 2. Det systematiska haveriet – Varför märkte ingen något? Det stora "haveriet" låg inte i att en person begick ett brott, utan i att systemet tillät det att pågå år efter år utan att en enda varningsklocka ringde. Regeringskansliet, som ska vara Sveriges bäst bevakade och mest välskötta arbetsplats, saknade helt grundläggande rutiner för inventering. Det fanns ingen fungerande avstämning mellan vad som köptes in och vad som faktiskt delades ut. Miljontals kronor brändes på fakturor från leverantörer, men ingen på ekonomiavdelningen reagerade på att en enskild tekniker tycktes beställa datorer till en hel armé. Säkerheten på Regeringskansliet är extremt hög när man ska gå in (röntgen av väskor, larmbågar, id-kontroll). Men när man går ut kontrollerades inte de anställdas väskor. Teknikern kunde därför dag efter dag fylla sin ryggsäck med skattefinansierade laptops och bara promenera ut genom spärrarna. Kulturen beskrevs i efterhand som djupt naiv. Eftersom mannen var en betrodd tjänsteman ifrågasatte ingen hans agerande. 3. Omfattningen och prislappen När polisen och internutredarna till slut började nysta i härvan växte skandalen till ofattbara proportioner. Utredningen visade att mannen hade stulit omkring 4 000 enheter. Det totala värdet på den stulna utrustningen uppgick till drygt 15 miljoner kronor. Tidsperiod: Stölderna hade pågått systematiskt från åtminstone 2018 fram till att han greps i början av 2020. 4. Säkerhetsrisken – Var det fara för rikets säkerhet? Säkerhetspolisen (Säpo) kopplades tidigt in eftersom stöld inne på Regeringskansliet alltid bär en risk för spionage. Lyckligtvis visade det sig att utrustningen mannen stal var helt ny och oöppnad. Datorerna och telefonerna hade aldrig hunnit kopplas upp mot regeringens interna, hemliga nätverk och innehöll därmed ingen känslig information. Motivet var rent ekonomiskt, inte ideologiskt eller främmande makt-relaterat. Men incidenten visade med skrämmande tydlighet hur enkelt en infiltratör hade kunnat föra in eller ut utrustning i lokalerna. 5. Efterspelet och konsekvenserna Mannen greps och dömdes senare till fängelse för grov stöld och grovt häleri. Flera av de företag och privatpersoner som köpt de stulna varorna i tron att de var legitima förlorade både produkterna (som beslagtogs av polis) och sina pengar. Riksrevisionen genomförde en granskning och riktade svidande kritik mot Regeringskansliets administrativa avdelning (RK Förvaltning). De slog fast att det fanns obefintlig internkontroll och tvingade fram en total omarbetning av hur staten köper in och registrerar IT-utrustning. Efter haveriet tvingades Regeringskansliet införa strikta serienummerkontroller och stängda inköpskedjor där hårdvara måste kvitteras ut personligen och kopplas till ett anställningsnummer. IT-stölderna blev en dyr och oerhört pinsam väckarklocka för staten. Det krävdes att 15 miljoner skattekronor försvann ut i ryggsäckar på Blocket för att Sveriges socialistiska regering skulle förstå vikten av att bokföra sina egna datorer. https://t.co/HAQ3hQ8Wjb #ITsäkerhet #Brott #Sverige

Oscar Jonsson varnar i sin kolumn att det svenska folkets tro på att försvarsanslagen på 3,5 procent av BNP är tillräckliga för att möta hotet från Ryssland är missledande, då dessa medel inkluderar byråkrati och andra utgifter som inte bygger upp Sveriges militära kapacitet. #Försvarspolitik #Ryssland #Sverige

Sveriges läkarförbund uttrycker oro över den föreslagna vårdgarantin, som trots hårdare tidskrav och fler patienter riskerar att leda till ökad byråkrati utan att egentligen förbättra tillgängligheten inom vården, om inte bemanningen och antalet vårdplatser ökar. #vårdgaranti #tillgänglighet #hälsoochsjukvård

Andreas Ziegenfeldt, ställföreträdande brigadchef på P7, kritiserar Försvarsmaktens byråkrati och gamla processer som hindrar snabb utrustning och beredskap, påpekar att om Sverige agerade som Ukraina skulle majoriteten av officerarna riskera att hamna i häkte, medan han samtidigt identifierar några styrkor i Sveriges försvarssystem. #Försvarsmakten #Säkerhetspolitik #Nato

The government is acting well, but an interesting question is how an extremely bureaucratic municipal permitting bureaucracy, which normally does not grant permits for a new color on houses, compensation docks, or houses near running water, has granted permission for a protruding fort out towards the sea. (translated)

Thomas Wedérus diskuterar i sin text hur visum- och uppehållstillståndssystemet i Europa urholkar människors rättigheter genom byråkratiska hinder och tidsfördröjningar, vilket leder till en känsla av exil och brist på framtidsutsikter för de drabbade. #MänniskorsRättigheter #Exil #Migration