Search

Kids, nu blir det söndagsskola med farbror Sfeir. I dag ska vi tala om syndabockar. I politiken utses de med jämna mellanrum. När något har gått riktigt åt skogen är det praktiskt om någon annan kan bära skulden. En minister, en tjänsteman, en generaldirektör eller möjligen den förra regeringen. Men varför just en bock? Uttrycket är flera tusen år gammalt och kommer från Tredje Moseboken. På försoningsdagen, Yom Kippur, skulle två bockar föras fram inför Gud. Den ena offrades. Över den andra lade översteprästen sina händer och bekände Israels folks synder. På så sätt överfördes folkets skulder symboliskt till bocken. Sedan skickades den ut i ödemarken. Bocken hade alltså inte gjort ett smack. Ändå fick den bära allas synder och försvinna ut ur lägret med dem, därav syndabock. Via Bibeln har föreställningen vandrat vidare in i europeiska språk. På engelska heter det scapegoat, på tyska Sündenbock och på svenska syndabock: den som får bära skulden för andras fel och misslyckanden. När alla plötsligt är helt oskyldiga men en ensam stackare skickas ut i öknen, behöver ni inte undra vad som händer. Tredje Moseboken, kapitel 16. Fast numera brukar öknen heta ”andra arbetsuppgifter”… #Syndabock #Politik #Söndagsskola

Kids, nu blir det söndagsskola med farbror Sfeir. I dag ska det handla om regeringsbildning. Valet är avgjort och snart är det dags att bilda regering, inshallah. Då kommer blivande ministrars skelett, eller lik, i garderoben att plockas fram för allmän beskådan av nitiska murvlar. Men varför heter det så? ”Skelett i garderoben” kommer från engelskans skeleton in the closet/cupboard som syftar på mörka hemligheter och som började användas i nämnvärd omfattning i svenskan på 1950-talet. Det faktum att vissa säger ”lik i garderoben” är språkhistoriskt extra kul. Det är en sammanblandning med ”lik i lasten”, ett uttryck som fick spridning genom Henrik Ibsens rimbrev från 1875: ”Jeg tror vi sejler med et lig i lasten!”, som i sin tur bygger på en äldre sjömansföreställning om att en död ombord förde otur med sig. Och garderoben? Ordet kommer från franskans garde-robe: garder, att förvara eller bevara, och robe, klädedräkt. Så när murvlarna börjar rota i de blivande ministrarnas garderober lär de hitta engelskans skelett, norskans lik och franskans kläder. Och möjligen en och annan kufiyah… #söndagsskola #regeringsbildning #språkhistoria

Kids, nu blir det söndagsskola med farbror Sfeir. Idag ska det handla om att rösta i ett val. Den 15 september 2002 var det riksdagsval hemma i Sverige. För oss som befann oss med det svenska specialförbandet i Afghanistan såg valdagen något annorlunda ut. Talibanregimen hade nyligen fallit. Kabul var fortfarande en spökstad präglad av krig, vägspärrar och beväpnade män. Flyktingarna i Peshawar började sakta återvända. Sverige hade bara några månader tidigare återupptagit de diplomatiska förbindelserna med Afghanistan och den svenska närvaron i huvudstaden höll på att byggas upp igen. Men rösta skulle vi. Så tog vi oss genom Kabul i snabb konvoj till den svenska representationen, iförda full stridsmundering: kroppsskydd, hjälm, AK5 och Glock 19, båda med patron i loppet, samt förstärkningsvapen. Allt i några soft-skin Land Rover Defenders. Väl innanför murarna väntade däremot något närmast demonstrativt vardagligt: Ambassadör Peter Tejler tog emot, svenska valsedlar, kuvert och den välbekanta proceduren. Vi turades om att vakta medan kamraterna gick in och gjorde samma sak som miljoner svenskar gjorde hemma den dagen. Kontrasten har stannat kvar hos mig. Utanför fanns ett Afghanistan där makt under årtionden hade avgjorts med invasioner, kupper, inbördeskrig och gevär. Innanför stod ett antal tungt beväpnade svenska soldater och avgjorde vem som skulle styra deras land genom att stoppa ett papper i ett kuvert. Jag har röstat i många svenska val före och efter, men ingen vallokal har riktigt kunnat konkurrera med Kabul 2002. Det måste åtminstone ha varit en av Sveriges mest tungt beväpnade köer till valurnan. Kids, gör som jag, rösta! #Sverige #Val #Rösta

Kids, nu blir det söndagsskola med farbror Sfeir. I dag ska vi reda ut varför söndag heter söndag. Den korta förklaringen är: därför att det är solens dag. Den lite längre förklaringen börjar hos, trumvirvel 🥁…romarna! De kallade dagen dies Solis, alltså solens 🌞 dag. När de primitiva germanska folken tog över den romerska sjudagarsveckan översatte de helt enkelt namnet. På fornnordiska blev det sunnudagr och på fornsvenska sunnodagher, därav kommer vår söndag. ”Sön” har alltså ingenting med sömn att göra, även om många tonåringar gör sitt bästa för att bevisa motsatsen. Det är en gammal släkting till ordet sol som har blivit kvar inne i veckodagens namn. Samma sol syns fortfarande tydligt i engelskans Sunday och tyskans Sonntag. Sen kom kristendomen ✝️ som gav dagen en helt ny innebörd. Jesus uppstod enligt evangelierna på veckans första dag, dagen efter den judiska sabbaten. Söndagen blev de kristnas gudstjänstdag och kallades också Herrens dag. I de romanska språken tog det kristna namnet över: italienskans domenica, franskans dimanche och spanskans domingo kommer alla från latinets dies Dominica, Herrens dag. Här uppe i Norden behöll vi det gamla namnet. Kristendomen tog över dagen, men solen fick behålla skylten. Så varje söndag går ni egentligen till kyrkan ⛪️ på solens dag för att fira honom som i Bibeln kallas världens ljus. Yalla, gå i frid! #söndag #söndagsskola #historia

Kids, nu blir det söndagsskola med farbror Sfeir. Idag ska det handla om den heta linjen symboliserad av den röda telefonen som aldrig var röd, och inte heller någon telefon. I filmerna står den på presidentens skrivbord. Den är knallröd, ringer olycksbådande och i andra änden väntar Kreml. Verkligheten var både mindre dramatisk och betydligt mer intressant. Efter Kubakrisen 1962 insåg Washington och Moskva att världen nästan hade gått under därför att meddelanden tog timmar att översätta och nå fram, därför öppnades den 30 augusti 1963 en direktlinje mellan supermakterna. Den bestod av teleprintrar och inte telefoner (teleprinter var dåtidens sms-maskin fast med en skrivmaskin som vägde typ bly i vardera ände och en pappersremsa i stället för en skärm), där huvudförbindelsen från Washington (Pentagon och inte Vita Huset) via London, Köpenhamn, Stockholm och Helsingfors till Moskva. Den första amerikanska testmeningen var den klassiska pangrammen: The quick brown fox jumped over the lazy dog´s back 1234567890. Den tydliga poängen blir: När världen står på randen till katastrof är det viktigaste inte alltid större vapen, utan bättre möjligheter att förstå varandra. #söndagsskola #historielektion #kommunikation

Kids, lystring! Nu blir det söndagsskola med farbror Sfeir. Idag ska det handla om ”Saharas blå män”. Tuaregerna är ett amazighfolk, ofta kallat berberfolk, vars traditionella områden sträcker sig över dagens Mali 🇲🇱, Niger 🇳🇪, Algeriet 🇩🇿, Libyen 🇱🇾 och Burkina Faso 🇧🇫. I århundraden rörde de sig längs Saharas handelsvägar med kamelkaravaner och förmedlade salt, guld, livsmedel och andra varor mellan Nordafrika, Sahel och områdena söder om öknen. Ursprunget till benämningen tuareg är omstritt. Ordet brukar härledas från arabiskans ṭawāriq (طوارق), plural av ṭāriq, som kan beteckna en vägfarande eller någon som färdas om natten. Tuareger använder om sig själva namn som Kel Tamasheq, ”de som talar tamasheq”, eller Kel Tagelmust, ”slöjans folk”. Tuaregerna har aldrig utgjort ett enhetligt folk med en gemensam politisk ledning. De har varit organiserade i stammar, klaner och löst sammanhållna konfederationer med egna maktstrukturer och inbördes rivaliteter. Tuaregsamhället beskrivs ibland som matriarkaliskt, men matrilineärt är mer korrekt. Släktskap, arv och social tillhörighet har i många grupper räknats genom moderns linje. Kvinnan har traditionellt ägt tältet, förvaltat egendom och haft en förhållandevis stark ställning inom äktenskapet och vid skilsmässa. Hon har också varit en viktig bärare av språk, poesi, musik och muntlig tradition. Det innebär emellertid inte att tuaregsamhällena har styrts av kvinnor. Den militära, religiösa och formella politiska makten har vanligen dominerats av män. Tuaregernas språk, tamasheq och närbesläktade varianter, tillhör den amazighiska språkfamiljen. De har också bevarat tifinagh, ett gammalt skriftsystem som blivit en central symbol för amazighisk identitet. Kunskapen om skriften har traditionellt haft en stark ställning bland kvinnor, vilket ytterligare understryker deras kulturella betydelse. Tuaregerna är huvudsakligen sunnimuslimer, men islam har historiskt förenats med lokala sedvänjor och äldre kulturella traditioner. Till skillnad från i många andra muslimska samhällen är det traditionellt männen som täcker ansiktet. Den karakteristiska indigofärgade slöjan, tagelmusten, skyddar mot sol och sand men markerar också vuxenhet, värdighet och social identitet. Färgämnet kunde färga av sig på huden och gav upphov till den europeiska benämningen ”Saharas blå män”. Tuaregisk kultur har samtidigt fått internationellt genomslag, inte minst genom den så kallade ökenbluesen. Där förenas traditionella rytmer och poetiska uttryck med elgitarrer och sånger om öknen, kärleken, exilen och förlusten av ett äldre levnadssätt. #Tuareg #Kultur #Sahara

Kids, välkomna till terminens första söndagsskola med farbror Sfeir. Idag ska det handla om Röda havet och Svarta havet Namnen Svarta havet och Röda havet har förbryllat människor i årtusenden. Varken det ena havet är svart eller det andra rött. Förklaringen ligger sannolikt i en kombination av geografi, språk och gammal symbolik. Den vanligaste förklaringen till Svarta havet är att namnet kommer från forntida folk i Mellanöstern och Centralasien, där färger användes för att beteckna väderstreck. I denna tradition stod svart för norr, rött för söder, vitt för väster och blått eller grönt för öster. Eftersom Svarta havet låg norr om Anatolien och Mesopotamien blev det helt enkelt “det norra havet”, Svarta havet. Samma symbolik kan förklara Röda havet. Havet ligger söder om Levanten, och rött var den färg som associerades med söder. Namnet behöver därför inte syfta på vattnets färg, utan snarare på dess geografiska läge. Det finns även andra teorier. Vissa menar att Röda havet fått sitt namn av periodiska blomningar av cyanobakterier, som ibland kan ge vattnet en rödbrun ton. Andra pekar på de rödfärgade bergskedjorna längs delar av kusten. Ingen av dessa förklaringar har dock fått samma breda stöd som teorin om färgernas koppling till väderstrecken. När det gäller Svarta havet har det också föreslagits att namnet syftar på de mörka stormmoln som ofta samlas över havet, eller på det mörka, syrefattiga djupvattnet. Men även här anser många historiker att den symboliska betydelsen av svart som “norr” är den mest sannolika ursprungliga förklaringen. Det är alltså troligt att namnen Svarta havet och Röda havet inte beskriver havens färg, utan speglar ett mycket gammalt sätt att orientera världen. För människor i Mesopotamien låg det ena havet i norr och det andra i söder och färgerna blev deras geografiska kompass. #Geografi #Historia #Kunskap

Kids, nu är det dags för terminens sista söndagsskola med farbror Sfeir. Idag ska det handla om ordet hijab. Hijab (حجاب) är ett utmärkt exempel på hur arabiska ord ofta bär med sig en hel familj av betydelser från samma rot. Alla dessa ord kommer från den trilitterala roten ḥ-j-b (ح ج ب), vars grundbetydelse är: att skilja åt, avskärma, dölja, blockera eller skydda från insyn. Ur denna rot uppstår flera närbesläktade ord: ḥijāb (حجاب): slöja, skärm, barriär, avskärmning. ḥajaba (حجب): att dölja, avskärma eller hålla borta. ḥājib (حاجب): dörrvakt, portvakt, hovvakt. ḥājib (حاجب): ögonbryn. Det sistnämnda är särskilt fascinerande. På arabiska heter ögonbryn och hovvakt samma sak: hājib. Anledningen är att båda utför samma funktion. Den ene skyddar ögat från svett, damm och starkt ljus. Den andre skyddar palatset eller härskaren från oönskade besökare. I Koranen används ordet endast 7 ggr och då i betydelsen skärm, skiljevägg eller barriär mellan människor eller mellan människan och det gudomliga. Ingen av dessa 7 förekomster använder ordet ḥijāb i betydelsen kvinnlig huvudduk. Exempelvis talas det om en hijab mellan paradiset och helvetet eller mellan profetens hushåll och besökare. Betydelsen är då avskärmning snarare än huvudduk. Först i senare islamisk och modern arabisk användning kom hijab att bli det vanligaste ordet för kvinnans huvudduk. Etymologiskt är alltså en hijab inte i första hand något man bär på huvudet. Det är något som skapar en gräns. Samma grundidé återfinns i portvakten som bevakar dörren, i ögonbrynet som skyddar ögat och i slöjan som avskärmar bäraren från omgivningens blickar. Det är därför roten ḥ-j-b egentligen handlar mindre om tyg än om gränser, skydd och avskärmning. Därifrån kommer både slöjan, ögonbrynet och palatsets vakt. Kids! Njut nu av sommarlovet efter ett helt läsår och drygt 40 lektioner. Magistern anbefaller en glass om dagen. Vi ses till höstterminen, inshallah :) #hijab #arabiska #utbildning

Kids, hoppas ni har haft en fin midsommar, men nu är åter dags för söndagsskola med farbror Sfeir. Idag ska det handla om beduinernas ledare, Glubb Pasha al-ingelisi. Få västerlänningar har satt lika djupa spår i Mellanösterns moderna historia som John Bagot Glubb (1897–1986), mer känd som Glubb Pasha. Under tre decennier kom han att spela en avgörande roll i Transjordanien och senare Jordanien, där han byggde upp den så kallade Arabiska legionen till regionens kanske mest effektiva armé. Glubb var officer i den brittiska armén och tjänstgjorde först i Irak efter första världskriget. Han utvecklade ett ovanligt intresse för arabisk kultur, lärde sig arabiska och tillbringade långa perioder bland beduinstammarna i öknen. Till skillnad från många koloniala tjänstemän försökte han förstå det samhälle han verkade i, något som gav honom stor respekt bland många jordanska beduiner. År 1930 rekryterades han till Transjordanien av emir Abdullah, den hashemitiske härskaren som britterna placerat på tronen efter Osmanska rikets fall. Glubb fick ansvaret att bygga upp landets säkerhetsstyrkor och blev 1939 chef för Arabiska legionen. Under hans ledning utvecklades legionen från en relativt liten styrka till en vältränad och disciplinerad armé. Under kriget 1948 mellan Israel och de arabiska staterna blev Arabiska legionen den mest framgångsrika av de arabiska arméerna. Legionen erövrade och höll Östra Jerusalem samt Västbanken. Till skillnad från de egyptiska, syriska och irakiska styrkorna lyckades den behålla sammanhållningen och undvika ett militärt sammanbrott. Glubb Pasha blev samtidigt en kontroversiell figur. Många arabiska nationalister misstänkte att han i första hand tjänade brittiska intressen. Kritiker menade att han under 1948 års krig undvek operationer som kunde ha hotat den framväxande israeliska staten mer allvarligt. Anhängare hävdade däremot att han räddade Jordanien från ett militärt nederlag genom att fokusera på realistiska mål. När den arabiska nationalismen växte under 1950-talet blev det allt svårare för en brittisk officer att leda en arabisk armé. 1956 avskedades Glubb av kung Hussein i en dramatisk process som blev känd som “arabiseringsbeslutet”. Jordanska officerare tog över ledningen och den brittiska eran i landets försvar gick mot sitt slut. Trots avskedandet behöll Glubb en stark känslomässig koppling till Jordanien. Han skrev flera böcker om arabisk historia och kultur och försvarade ofta arabernas perspektiv i västerländsk debatt. Samtidigt förblev han en symbol för den tid då Storbritannien genom informellt inflytande styrde stora delar av Mellanöstern. Glubb Pasha är därför en av de mest fascinerande gestalterna i regionens moderna historia: en brittisk imperieofficer som blev beduinernas ledare, skaparen av Jordaniens armé och en nyckelspelare i 1948 års krig. #Mellanöstern #Historia #Beduiner