Search

Metoderna kring otillbörlig valpåverkan som framkommit från denna valrörelse är inte nya eller begränsade till enstaka storstadsnära förorter. I förra valet framkom det att Socialdemokraterna i mitt hemlän Kronoberg hade stått utanför moskén i Alvesta kommun och delat ut https://t.co/AjIHQwxXha #Valpåverkan #Kronoberg #Socialdemokraterna #SE

Soppan kring Vänsterpartiets somaliska stjärnskott fortsätter. Men kom ihåg: det här är bara svenska hederliga medborgare som gör sin medborgerliga plikt! Att svenska medborgare i våra förorter röstar kan ju aldrig vara en dålig sak? Eller hur? https://t.co/fNizvaUXXh #Vänsterpartiet #Sverige #politik

DN ledarsida ägnar nu femtioelfte artikeln åt att misstänkliggöra själva frågan om etnisk gruppmobilisering kan vara en av flera förklaringar till valresultat på över 90 procent för S och V i vissa invandrartäta valdistrikt. ”Tänk om det är så enkelt att många i förorterna agerar precis som andra väljare? Att de helt enkelt lyssnar på politiker som pratar med och om dem, och sedan drar slutsatser av det”, skriver Amanda Sokolnicki. Ja, tänk om. Det kan mycket väl vara en viktig del av förklaringen. Men opinionsjournalistikens uppgift borde knappast vara att på förhand bestämma vilka hypoteser som är respektabla nog att undersökas. Frågan om etnisk och gruppbaserad politisk mobilisering är varken ny, suspekt eller någon svensk högerfixering. Den har studerats av statsvetare i flera europeiska demokratier. När svenska valdistrikt uppvisar exceptionellt koncentrerade röstningsmönster är det därför fullt legitimt att fråga vilka mekanismer som ligger bakom dem – socioekonomi, ideologi, diskriminering, politisk mobilisering, sociala nätverk eller en kombination av flera faktorer. Liknande frågor har länge studerats internationellt. I Norge fann valforskarna Johannes Bergh och Tor Bjørklund att hypotesen om gruppbaserat röstande fick starkare stöd än förklaringar utifrån ideologi och socioekonomisk bakgrund när de undersökte icke-västliga invandrares starka stöd för vänsterpartier (Bergh & Bjørklund, 2011, Political Studies). Senare forskning har studerat hur detta mönster förändrats över tid (Bergh & Kleven, 2026, Politics). I Storbritannien fann statsvetaren Nicole Martin ingen sådan effekt för de flesta minoritetsgrupper – men pakistanska väljare gick oftare och röstade när Labour ställde upp en pakistansk kandidat. Effekten kunde kopplas till försök att påverka hur människor röstade inom väljarnas egna sociala nätverk. Martin tolkar resultaten som etnisk mobilisering genom släktnätverk (Martin, 2016, Parliamentary Affairs). Brittiska statsvetare har också undersökt hur pakistanska släktbaserade nätverk har mobiliserats inom Labour, framför allt kring partimedlemskap och kandidatnomineringar (Akhtar & Peace, 2019, Journal of Ethnic and Migration Studies). Annan europeisk forskning har undersökt hur gemensam etnisk bakgrund mellan väljare och kandidater kan påverka röstningen (van der Zwan, Tolsma & Lubbers, 2020, Political Geography). Inget av detta visar vad som ligger bakom resultaten i Sverige. Men alla relevanta förklaringsfaktorer bör diskuteras och undersökas. Och det är en självklarhet att också fråga hur de politiska partierna förhåller sig till denna utveckling. Vänsterdebattörer invänder att 90 procent för S och V i ett invandrartätt område inte är mer anmärkningsvärt än höga siffror för Moderaterna i Danderyd. Men det är inte siffran i sig som är intressant. Det är vilka mekanismer som ligger bakom. Att människor med liknande erfarenheter och politiska uppfattningar röstar likadant är fullständigt oproblematiskt. Men om socialt tryck eller släktbaserade nätverk påverkar hur människor röstar är det en annan mekanism – och just sådana skillnader har forskare i andra länder försökt undersöka. Frågan är inte vem som röstar. Frågan är hur. Jag trodde att svensk debatt hade lämnat tiden bakom sig då frågor stämplades som suspekta innan de ens undersökts. I andra europeiska länder studeras och debatteras detta sedan länge. Varför skulle Sverige vara undantaget? Det är hög tid att vänsterns tyckonomer vänjer sig vid att de inte har vetorätt över vilka frågor som får ställas i den offentliga debatten. #PolitiskMobilisering #EtniskGruppröstning #Opinionsjournalistik

Panelpratare på TV4 om SD:s tapp: ”Om man inte vill mobilisera förorterna, då ska man ju inte ge ut en islamkritisk bok av Richard Jomshof.” Han har fel. Islamiseringen är det största interna hot Sverige har att hantera. The show must go on. https://t.co/h8MczpNkva #Sverige #politik #islamisering

Tror ni att MP och V sitter och tänker just nu: ”Hur kan vi locka fler invandringskritiska väljare? Vi har ju jättelågt stöd där. Kanske ett utspel om att utvisningar är viktiga? Eller varför inte höja återvandringsbidraget?” Nej, självklart inte. De fokuserar på att maximera stödet bland de väljargrupper som de vet kan rösta på dem. Och i det här valet lyckades de uppenbarligen betydligt bättre med det än SD. SD kommer aldrig att bli ett starkt parti i förorterna. Det där är bara rena fantasifasoner. Fokusera i stället på er egen bas. Hur får ni era kärnväljare att vara nöjda och vilja rösta på er igen, i stället för att sitta kvar hemma på soffan? #politik #val2024 #invandring

”Ah, men högern kanske ska sluta vara rasister. Har du tänkt på det?” Detta är valresultatet från valet 2010. Alltså året då Reinfeldt och samtliga borgerliga partier, tillsammans med borgerlig media och näringslivet, tävlade i att ta avstånd från SD och markera hur mycket de tog avstånd från de hemska rasisterna. Det var också året då de borgerliga partierna satsade multum på att kampanja i förorterna. Av någon konstig anledning uteblev rösterna då också. Tänka sig! #Rasism #Valresultat #Svenskpolitik

Socialdemokraterna ville nå förorten. Resultatet blev ett TikTok-inlägg med två dömda gangsterrappare på kontot Forortssossar. När media hörde av sig raderades det. Det är så det ser ut när ett parti jagar röster utan att veta vad det faktiskt signalerar. Inte vardagen, inte jobben, inte skolan. Bara en bild som redan betyder kriminalitet och prestigevåld. Sen blev de påkomna och backade. Som vanligt. Inte för att de tänkt efter. För att någon annan tänkte efter åt dem. #Socialdemokraterna #Förorter #Politik

Den här feminismen är mycket intressant. De unga som saknar makt är ju i själva verket ffa de som förtrycks av gängen i utsatta förorter. Men Aftonbladets ömhet riktas hit: https://t.co/pyLIyyBV3F #feminism #jämlikhet #socialrättvisa

Helldén blundar för integrationsproblemen i Sverige när han vill öka asylinvandringen. Han blundar för de barn som växer upp i utanförskap och de förorter där framtidstro försvunnit. Efter fyra år av riktig integrationspolitik kan vi inte gå tillbaka till rödgrön naivitet. https://t.co/9xl2reThKl #Integration #Asylpolitik #Utanförskap #SE

Välkommen till en absolut masterclass i hur man som ett sekulärt, progressivt och uttalat feministiskt parti bestämmer sig för att byta ut sin politiska själ mot en påse garanterade blockröster! Det vi pratar om är naturligtvis det numera legendariska samarbetsavtalet från 1999 mellan Socialdemokraternas religiösa falang (dåvarande Broderskapsrörelsen, nuvarande Tro och Solidaritet) och Sveriges Muslimska Råd (SMR). Det var ett politiskt haveri av så magnifika proportioner att det än idag fungerar som ett varnande exempel på vad som händer när desperation efter valsegrar trumfar ideologisk ryggrad. Här är en tillbakablick i denna fantastiska uppvisning i politisk byteshandel: 1. Det briljanta kontraktet: Ett mandat för en röst Året är 1999. Broderskapsrörelsen sätter sig ner med SMR och upprättar ett skriftligt dokument. Det var ingen fluffig avsiktsförklaring om allas lika värde, utan ett krasst, nästan vackert affärsmässigt avtal. Avtalet gick ut på att Socialdemokraterna lovade SMR representation på partiets vallistor på alla nivåer. Målet var att få in ett specifikt antal muslimer i riksdagen, landstingen och kommunfullmäktige. I utbyte skulle SMR agera valmaskin och uppmana sina medlemmar och församlingar att rösta på Socialdemokraterna. "Röstköp" är ju ett så fult och olagligt ord. Låt oss i stället kalla det för "ömsesidigt gynnande demografisk valsamverkan". Vem behöver vinna väljare genom att övertyga dem om sin politik, när man bara kan vända sig till en religiös ledare och be dem leverera församlingens röster i ett snyggt, färdigpaketerat block? 2. Den ideologiska kullerbyttan (eller: Hur man säljer sin feministiska själ) Det roligaste med hela detta haveri är den totala intellektuella härdsmältan. Här har vi Socialdemokraterna – ett parti som byggt hela sin moderna identitet på hbtq-rättigheter, jämställdhet, kvinnors rätt till sin egen kropp och att religionen ska hållas borta från politiken. Vilka väljer de att ingå en ohelig allians med? En organisation (SMR) med djupa rötter i en extremt konservativ, bokstavstrogen tolkning av islam. Ingenting skriker ju "feministisk utrikespolitik" och "Pride-parad" riktigt lika mycket som att lova politisk makt till företrädare som förespråkar könssegregerade bad och har en minst sagt ansträngd relation till homosexuellas rättigheter. Det var ett mästerverk i politisk schizofreni. 3. Mahmoud Aldebe och det lilla kravbrevet (2006) Om S-topparna trodde att denna lilla uppgörelse skulle stanna som en diskret facklig förhandling i kulisserna, fick de ett brutalt uppvaknande 2006. Då klev nämligen Mahmoud Aldebe, dåvarande ordförande för SMR, ut i rampljuset. Med all den makt och det självförtroende som S-avtalet hade gett honom, skickade Aldebe ut ett öppet brev till de politiska partierna. Han krävde bland annat en särlagstiftning för muslimer i Sverige – egna familjelagar baserade på sharia, där imamer skulle få godkänna skilsmässor och besluta om vårdnad av barn. Surprised Pikachu-face på hela den samlade socialdemokratiska partiledningen! Vem hade kunnat ana att om man ger politiskt inflytande till religiösa fundamentalister, så kommer de att kräva... religiös fundamentalism i politiken? Socialdemokraterna tvingades till en desperat, svettig pudel och bedyrade att man minsann absolut inte stod bakom sådana idéer. 4. Omar Mustafa-kraschen (2013) Kronan på verket i detta årtionden långa haveri kom 2013. Då tyckte partiet att det var en briljant idé att välja in Omar Mustafa – dåvarande ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige (en organisation med starka band till SMR och som anklagats för kopplingar till Muslimska Brödraskapet) – i Socialdemokraternas absolut mäktigaste organ: den verkställande partistyrelsen. S-ledningen firade sin "mångfald". Men det tog ungefär en kvart innan granskande journalister och förtvivlade S-kvinnor påpekade att Mustafa, i egenskap av ordförande, rutinmässigt bjudit in rabida antisemiter och homofober som talare till sina konferenser. Efter en veckas totalt mediala kaos insåg S-ledningen plötsligt att det kanske inte gick att vara både en progressiv jämställdhetskämpe och samtidigt representera en organisation som bjuder in predikanter som vill kasta homosexuella från hustak. Mustafa tvingades avgå under förnedrande former efter bara sex dagar på posten. Sammanfattning: Socialdemokraternas samarbete med SMR är ett tidlöst monument över naivitet. Man trodde att man smart och smidigt kunde integrera en konservativ, religiös maktstruktur i den svenska arbetarrörelsens byråkrati för att säkra makten i förorterna. Istället legitimerade man islamistiska maktambitioner, kastade sina egna jämställdhetsideal under bussen och skapade en av de mest pinsamma ideologiska förtroendekriserna i partiets historia. Men hey, de fick säkert ett par extra mandat i kommunfullmäktige på 00-talet. Och det är ju, som alla politiker vet, viktigare än principer! https://t.co/jkDBL4tRJy https://t.co/VxbTDR3L6B https://t.co/D66GNgwRXi #politik #feminism #samarbete

Året är 2014. Islamiska Staten (IS) härjar i Mellanöstern, och unga män från svenska förorter reser ner i hundratal för att ansluta sig till en av modern tids blodigaste terrorsekter. Det svenska samhället står inför en existentiell säkerhetskris. Vad gör den svenska staten? Man drar sitt allra vassaste vapen: Man utser Mona Sahlin till "nationell samordnare mot våldsbejakande extremism". Man kunde nästan höra hur terroristerna darrade av skräck i kalifatet. Hur såg då Sahlins stenhårda strategi ut för att stoppa blodtörstiga jihadister? Jo, hon applicerade den klassiska svenska socialtjänstmodellen: fika, dialog och "förståelse". I stället för att låsa in hemvändande terrorister eller dra in deras medborgarskap, lanserades idén att dessa stackars "vilsna själar" behövde integreras tillbaka in i samhället. Budskapet som sändes ut till Sveriges kommuner var obeskrivligt: Hemvändande IS-krigare skulle erbjudas gräddfil till bostäder, skuldsanering, psykologhjälp och jobb. Om du skötte dig och jobbade hårt i Sverige fick du stå i bostadskö i tio år. Om du åkte till Syrien och deltog i ett folkmord, flögs du hem till en trea med balkong och ett fast jobb. Det var en integrationspolitik som var så gränslöst naiv att den skapade rubriker i utländsk press, där man öppet skrattade åt det "svenska dårhuset". Som grädde på moset startade Sahlins kansli en nationell "stödtelefon". Tanken var att oroliga mammor skulle ringa in och prata ut om sina radikaliserade söner. Telefonen ekade tom. Den kostade skattebetalarna miljoner, men genererade knappt några relevanta samtal alls. Kommunerna klagade högljutt på att de från Sahlins kansli bara fick diffusa powerpoint-presentationer och broschyrer i stället för riktiga verktyg. Och hur slutade detta magnifika uppdrag? Fick hon sparken för att hennes terrorpolitik var ett monumentalt magplask? Nej. Hon tvingades avgå 2016 eftersom hon – mitt under brinnande terrorhot – var fullt upptagen med att skriva falska intyg till sin egen livvakt. Ett passande slut på ett av svensk politiks mest pinsamma kapitel. https://t.co/LCXLoSizKv #Sverige #Extremism #Terrorism

Man blir mörkrädd av att lyssna på Kalibers granskning av S i Botkyrka. Personer med kopplingar till organiserad kriminalitet avsatte Ebba Östlin i januari 2023 och nominerade hennes ersättare. Magdalena Andersson tiger. I Västeuropas förorter är mönstret detsamma: kriminella nätverk söker sig till vänstern som kontrollerar kommunerna, bidragssystemen & förvaltningarna. Där sitter pengarna och där köps lojaliteterna. S utredde sig självt 2023 och friade sig själva. Nu, tre år senare, avslöjar Kaliber ytterligare en gängkriminell inblandad i kuppen mot Östlin. Andersson kallade det intern demokrati sedan ryktesspridning. Nu svarar hon inte i telefon. Baudin avböjer intervju. Tystnaden är svaret. S är ett hot mot demokratin. https://t.co/WfRaLnV00u #Sverige #Demokrati #Brottslighet