Search

Da mich Herr Dr. Hubertus Knabe gestern in seinem Video dankenswerter weise an jemanden erinnert hat, hier nun die Frage: Wer kennt diesen jungen Mann überhaupt noch? Herbert Belter (* 21. Dezember 1929 in Greifswald; † 28. April 1951 in Moskau) war ein deutscher Widerstandskämpfer gegen die SED-Diktatur in der frühen DDR. Als Kopf der nach ihm benannten „Belter-Gruppe“ organisierte er an der Universität Leipzig gewaltfreie Aktionen für Demokratie und freie Wahlen. Deswegen verurteilte ihn ein sowjetisches Militärtribunal zum Tode. Er wurde im Alter von nur 21 Jahren in Moskau hingerichtet. Seine Mitstreiter erhielten langjährige Haftstrafen von meist 25 Jahren Zwangsarbeit im Gulag. Er war also das Gegenstück von Sophie Scholl, seine „Verbrechen“ und sein Vorgehen absolut identisch mit dem von Sophie Scholl und sein tragisches Ende, leider auch. Nur das er ein Opfer der roten Faschisten wurde. Und heute kennt ihn niemand mehr, sein Andenken wurde ausgelöscht, so als hätte der mutige junge Student niemals existiert. Welche Schule, welche Universität, welche Brücke, welcher Platz wurde nach ihm benannt? Es gibt nur die Belterstraße in Leipzig und das war es dann? Eine einzige Straße in ganz Deutschland. #Widerstand #DDR #Geschichte

Schau dir an, wo Menschen am schnellsten aus der Armut kamen: Südkorea, Singapur, Hongkong, Taiwan, Estland, Irland nach den Reformen – alle setzten auf Privateigentum und offene Märkte. Und die sozialistischen Experimente: Nordkorea, Venezuela, Kuba, die Sowjetunion – die „Liebe und Solidarität“-Versionen endeten mit Hungersnöten und Gulags. Kapitalismus hat mehr Menschen aus absoluter Armut befreit als alle Wohltätigkeitsorganisationen und Regierungsprogramme zusammen. Nicht, weil er „gierig“ ist, sondern weil Menschen ihre Waren und Dienstleistungen an der Nachfrage ausrichteten. Dein Egoismus („Ich will reich werden“) zwingt dich, Dinge zu produzieren, die andere freiwillig kaufen wollen. Das ist das Geniale am System. Wer Kapitalismus kritisiert, kritisiert meist nicht das System, sondern die menschliche Natur selbst – die Knappheit, die Unterschiedlichkeit der Menschen und die Notwendigkeit, dass Leistung belohnt wird. Und genau deshalb funktioniert „Essen durch pure Liebe“ so erstaunlich schlecht. Weil Liebe wunderbar ist – aber kein Ersatz für Brot. #Kapitalismus #Wirtschaft #Armut

Det är inga nya åsikter eller element som smugit sig in i vänstern. Det finns en anledning till att varje skolbarn vet vad Auschwitz är men nästan ingen vet vad Kolyma är. Nazismen tvingades till en uppgörelse. I Nürnberg ställdes bödlarna inför rätta. Tyskland omprogrammerades.Lägren blev museer och minnesdagarna skrevs in i kalendern. Hela västvärlden enades om att detta aldrig får hända igen, och att alla ska veta vad som hände. Kommunismen fick aldrig någon uppgörelse. Vi stannade i Berlin. Först 1945, sedan igen 1989. Därför vet nästan inga unga att Sovjet förföljde judar, romer, letter, polacker etc. Man lät en tredje del av Kazakerna svälta ihjäl för hamra in sitt system. 1,5 miljon kazaker. och ja sedan massor av andra minoriteter. Stalin krossade även den judiska kultureliten. Judiska författare och poeter avrättades 1952, kallas De mördade poeternas natt. Året efter anklagades judiska läkare för att vilja mörda ledare, den så kallade läkarkomplotten. Det var troligen början på något ännu värre, men Stalin dog innan det. Offren kallades KOSMOPOLITER. Förföljelsen kallades antisionism, kulaker, eliminering av social farliga element. Sovjet uppfann orden som gör det möjligt att jaga folk och samtidigt påstå att man är humanist, antirasist, klasskämpe. Samma ord används idag. Moskva spred mer än ord och inhemsk terror. Östblocket stöttade terror i väst. Stasi gömde och hjälpte medlemmar i Baader Meinhof medan dom mördade och bombade i Europa. Tyska vänsterextremister tränade i finansierade terrorläger i mellanöstern (Palestina bland annat). Och propagandan döpte om allt. Kapare blev frihetskämpar. Bombmän blev motståndsmän. Romantisering av perversa våldsverkare. Västvärldens ”intellektuella” svalde allt. Che på tröjan. RAF som missförstådda idealister. Diktaturerna som spännande samhällsexperiment. våld är fint, bara det kommer från vänster. När muren föll hände ingenting. Inga rättegångar för Gulag. Ingen ställdes till svars för den orkestrerade svältkatastrofen i Ukraina. Bödlarna gick i pension, med lön. De i väst som stött det fick sitta kvar, fortfarande vara med i debatter och idel inbjudna i offentligheten. Tiotals miljoner döda, men knappt några museer att lära sig av, inga minnesdagar media sprider ljus på, en notis i skolböckerna. Ideologin lärs fortfarande ut på universiteten som vilken legitim teori som helst. Och symbolerna bärs öppet genom Europas huvudstäder varje första maj. Inga minnesstunder utan parader! Och i Sverige? Lars Ohly, som senare ledde Vänsterpartiet, har själv berättat att han blev ledsen när muren föll. Ledsen. När Europas största fängelse öppnades. Han blev ändå partiledare. I hans parti var det aldrig något hinder. Så när man läser att partier brustit i sin genomlysning mår man illa. Man har redan innan brustit på så många plan att det inte är förvånande. Här ligger det dubbla sveket. Först svek vi offren. Tiotals miljoner människor dog i läger, svält och avrättningar, och de fick aldrig ens det enklaste man kan ge: att bli ihågkomna. Vi byggde inga monument. Vi höll inga tysta minuter. Vi gav dem ingen plats i våra barns läroböcker. De glömdes bort för att ingen kräver något. Nu sviks nästa generation, för det är minnesluckan som utnyttjas. Samma rörelse vänder sig idag till unga där de finns, på TikTok och Instagram, med enkla känsloargument på femton sekunder. Det fungerar av ett enda skäl: likhögarna är bortstädade ur minnet. En 19 åring som aldrig hört ordet Holodomor har inget försvar mot en video om ”gemenskap”. Vet inte vad ideologin har i bagaget, för ingen har berättat det. Så gör något åt det. prata med ungdomar. Kräv att dom läser något som är längre än ett tiktok flöde ge dom Solzjenitsyn. Kommunismens svarta bok. Anne Applebaums bok om Gulag. Berätta om Kolyma, om svälten i Ukraina, om de mördade poeternas natt. Gör val med hela historien på bordet. Inte bara den halvan som överlevde… #Historia #Kommunism #Minnesdagar

Gulagu.net dibinātājs Vladimirs Osečkins paziņojis par projekta slēgšanu pieaugošo drošības draudu dēļ, norādot, ka viņš un komanda ir nonākuši terorizma riska sarakstā, neskatoties uz gadu gaitā savāktajiem pierādījumiem par spīdzināšanu Krievijas cietumos un centieniem panākt izmaiņas represīvajā sistēmā. #GulaguNet #Cilvēktiesības #Krievija

Klobouk dolů před Ukrajinou a její občanskou společností. Udržet ve válčícím státě takovou míru demokracie je obdivuhodné. Prezident Zelenskyj má nastavené zrcadlo veřejného mínění a musí ho zohledňovat. Jaký rozdíl proti Rusku. Tam je opozice v gulagu. Nebo popadali z oken. #Ukrajina #Demokracie #Zelenskyj

Ņemot vērā jauno situāciju un riskus, mēs esam spiesti pārtraukt cilvēktiesību aizsardzības projekta "Gulagu.net" darbību. Mēs nevēlamies radīt jaunus un papildu riskus ne tiem, kas joprojām atrodas valsts teritorijā, ne tiem, kas bija spiesti pamest valsti un ārpus tās robežām mēģināja vismaz kaut ko darīt.

Der Blick in die deutsche Glaskugel verspricht Ähnliches. Linker Superstar-Bürgermeister – 11 Milliarden Euro Steuereinnahmen weg. Am Ende stehen immer Brotschlangen und der Gulag. @larsklingbeil https://t.co/pqHufeeSeT #Deutschland #Politik #Wirtschaft

Consentitemi questa riflessione del lunedì mattina, a proposito delle infinite sequenze di video stranianti postati da giovani russi (per lo più ragazze) in lacrime per le chilometriche file ai distributori, ma che non dicono una sola parola sui missili e i droni che il loro paese spedisce contro case scuole e ospedali ucraini, che è poi la causa di ciò che stanno vivendo. La disperazione per l’auto a secco o le vacanze in Crimea rovinate che provocano lacrime, ma non un briciolo di analisi su come si sia arrivati a vedere colonne di fumo in città, alla chiusura dei social, al rigido controllo di internet, sono il sintomo del successo della propaganda di regime, che in un quarto di secolo di putinismo ha cresciuto intere generazioni di automi, addestrati a ricercare il benessere materiale, e ad ignorare il prezzo reale che loro stessi ed altri pagano per assicurarselo. Nelle lacrime di questi ragazzi c’è rabbia, talvolta paura, ma non c’è traccia di colpa, per ragioni storiche che il regime di Putin ha sfruttato per consolidarsi e conquistare il potere. La più importante di queste è che è mancato nella storia russa un processo di identificazione della colpa, che molti storici riassumono come l'assenza di una "Norimberga russa", la quale avrebbe comportato una vera Vergangenheitsbewältigung (il termine tedesco che indica il "superamento/elaborazione del passato"). Nel 1945, la Germania nazista è stata occupata, rasa al suolo, divisa e costretta a guardare in faccia i propri crimini. Il processo di denazificazione non è stato immediato né perfetto, ma l'umiliazione militare e morale totale ha costretto i tedeschi a ridefinire la propria identità nazionale in opposizione al nazismo. Nel 1991, in Russia, non è successo nulla di tutto ciò. L'Unione Sovietica è crollata su se stessa per implosione economica e strutturale. Ma non ci sono state truppe straniere a Mosca, non ci sono stati processi pubblici per i crimini del gulag o dello stalinismo, e gli archivi del KGB sono stati aperti solo parzialmente per poi essere rapidamente richiusi. Il Cremlino stesso ha gradualmente riscritto i libri di storia, rispolverato simboli del passato, messo al bando ong come Memorial, che cercavano di tenere viva la memoria dei crimini sovietici perché si evitasse di commetterli ancora. Il risultato è che per la popolazione, il crollo dell'URSS non è stato vissuto come la liberazione da un regime oppressivo, ma come una catastrofe geopolitica e sociale che ha portato povertà, caos e perdita di status. La fine della Guerra Fredda è stata percepita come un "incidente della storia" o, peggio, come un tradimento interno e occidentale, e non come il fallimento intrinseco di un modello imperiale e autoritario. Mancando l'elaborazione della colpa storica, lo spazio psicologico lasciato vuoto dal crollo dell'ideologia comunista è stato riempito dal risentimento. Negli ultimi vent'anni, la propaganda del regime ha fatto leva esattamente su questa "volontà di rivalsa sociale", incanalata contro l'Occidente, rappresentato come l’entità che ha umiliato e calpestato il paese approfittando di un suo momento di fragilità. Un approccio revanscista che ha permesso a Putin di stabilire una continuità tra l'impero zarista, l'URSS e la Russia odierna per costruire il mito della "Grande Russia" vittoriosa e perennemente assediata da nemici esterni. Per sostenere questo impianto, il regime ha sostanzialmente esonerato in questi anni il popolo dalla politica. La conduzione dello Stato dipende da una classe dirigente autoproclamatasi tale che ha col popolo un patto sociale, il quale prevede la rinuncia collettiva ai diritti politici, in cambio di relativo benessere. Lo sgomento e le lacrime nascono dal fatto che quel patto è per la prima volta entrato in crisi e le promesse vengono infrante. Il nesso di causa-effetto ("non c'è benzina PERCHÉ stiamo aggredendo un altro Stato e siamo isolati dal mondo") viene attivamente rimosso o ribaltato, incolpando le sanzioni "ingiuste" dell'Occidente cattivo, alimentando ulteriormente quel circolo vizioso di vittimismo e vendetta storica. Sostengo, come altri, che la Russia non abbia mai fatto i conti con i propri mostri del passato e, che finché quel passaggio doloroso ma necessario non avverrà, la tentazione di rifugiarsi nel mito dell'impero e della forza rimarrà purtroppo la bussola di gran parte di quel popolo. Senza un’umiliazione netta, un processo pubblico che immortali e fissi nella storia le colpe di oggi e di ieri, quei giovani in lacrime continueranno a sentirsi non responsabili delle loro disgrazie. E a ritenere che il modello costruito da Vladimir Putin sia la soluzione e non il problema. #Russia #Storia #Propaganda

The amoral campaign in defense of Aldama I do not make a distinction between corrupt businessmen and corrupt politicians because in my socialist ideal there would be a shared gulag for both. For those of us who are deeply hurt by the diversion of public money to (translated)

Život Margity Petrikové, která na vlastní kůži zažila hrůzy gulagu a nucených prací v sovětském Kazachstánu, vypráví o nesnesitelných podmínkách a přenášených traumatech skrze generace, přičemž její příběh odkrývá bezpráví a utrpení milionů obětí stalinského režimu. #Gulag #trauma #historie

A Vorkutában lévő GULAG-emlékművet, amelyen az ukrán címer is szerepelt, a helyi hatóságok lebontották, mivel a kezdeményezést az orosz–ukrán háborús résztvevők támogatták, akik az emlékműben elsősorban az Ukrajna szovjethatalom ellen harcoló áldozataira hivatkoztak. #oroszukeanháború #gulág #kommunizmus

When artists moralize about Ukraine and then support a slave state in Dubai, where human life has no value. Workers are tortured to death, and so on. Dubai is the concentration camp of today's era... A comprehensive report in Polish about the atrocities happening in Dubai with the consent of its government and with https://t.co/f0GauA4cpa (translated)