Search

Nästan varje kultur har moderniserade utgåvor av äldre författare, tillsammans med diskussioner om stavning, ordförråd, redaktionella kommentarer och anpassning till dagens läsare. En antikhandlare sade en gång till mig att ”tidens patina ger värde” och kan vara det som skiljer ett original från en billig kopia. Jag öppnar Constantin Noicas ”Söndagsessäer”, kommer till förlagets förord i Humanitas-utgåvan från 1992 och upptäcker att ”stavningen har uppdaterats”. Att läsa Noica kunde ha varit en promenad genom 1930- och 1940-talen. I stället gör vi den promenaden med moderna glasögon, bekvämt sittande i en Uber, utan rädsla för att gå vilse — alltså för att inte förstå tidens ord, som helt enkelt kunde ha ”översatts” i fotnoter. Tänk om vi också tog tidningarna från den tiden och ”uppdaterade” dem? Och kanske borde vi också göra en rebranding av tidens annonser, så att våra neuroner inte behöver arbeta för hårt, som om vi satt fast i ett escape room. Varför stanna där? Vi skulle också kunna uppdatera historieböckerna och skriva att Arkimedes från Syrakusa dödades av en romersk soldat medan han höll på med matematik på sin surfplatta. Grundidén är ju fortfarande densamma, eller hur? Bara epoken försvinner. Och en sak till: varför ”uppdaterar” matematiker inte Pythagoras? De kan ändra beteckningarna. De kan förklara beviset på ett annat sätt. De kan till och med bygga upp figuren online genom en animation som växer fram framför elevernas ögon. Men Pythagoras sats förblir Pythagoras sats. Så när vi läser en äldre författare, varför inte bevara också språket från hans tid — och lägga moderna förklaringar i kommentarerna? Och en sista fråga till Humanitas och till dem som arbetar vid universitetens litteratur- och filologiavdelningar: om dagens skolelever ”uppdaterar” er om några decennier med # och emojis, skulle ni uppskatta det? #Humanitas #ConstantinNoica #Noica #Söndagsessäer #Arkimedes #Pythagoras #Hashtag #Emoji #MrStorywise #UppdateradStavning #Språkhistoria #20260920_1926 #Svenska #Swedish #Litteratur #Historia

Kids, nu blir det söndagsskola med farbror Sfeir. I dag ska det handla om regeringsbildning. Valet är avgjort och snart är det dags att bilda regering, inshallah. Då kommer blivande ministrars skelett, eller lik, i garderoben att plockas fram för allmän beskådan av nitiska murvlar. Men varför heter det så? ”Skelett i garderoben” kommer från engelskans skeleton in the closet/cupboard som syftar på mörka hemligheter och som började användas i nämnvärd omfattning i svenskan på 1950-talet. Det faktum att vissa säger ”lik i garderoben” är språkhistoriskt extra kul. Det är en sammanblandning med ”lik i lasten”, ett uttryck som fick spridning genom Henrik Ibsens rimbrev från 1875: ”Jeg tror vi sejler med et lig i lasten!”, som i sin tur bygger på en äldre sjömansföreställning om att en död ombord förde otur med sig. Och garderoben? Ordet kommer från franskans garde-robe: garder, att förvara eller bevara, och robe, klädedräkt. Så när murvlarna börjar rota i de blivande ministrarnas garderober lär de hitta engelskans skelett, norskans lik och franskans kläder. Och möjligen en och annan kufiyah… #söndagsskola #regeringsbildning #språkhistoria