Search

The leisure leader wrote that they, as a leisure leader, had observed that young people were drinking less, a development that many viewed as entirely positive. However, they were unsure if the change was solely positive and emphasized that alcohol could also be a part of adult social contexts, with parties, community, flirting, and rituals. They described the teenage years as a transition between childhood and adulthood, where trying boundaries and freeing oneself from parental influence could be involved. If young people socialized more, danced, fell in love, or found other ways to explore independence instead of drinking alcohol, they saw it as positive. But if the reduction in alcohol consumption reflected a more sedentary, digital, monitored, and cautious youth period, they expressed concern. They wrote that it was not the drinking they missed, but the rebellion. #ungdomar #alkohol #fritidsledare (translated)

Vi har rest runt i olika länder och tittat på hur man arbetar för att skydda barn från sexuella övergrepp. Vi har mött människor, tagit del av olika metoder och sett vad som faktiskt går att göra när viljan finns. Vi har lärt oss mycket under våra resor. Och en sak kan göra mig fullständigt galen inombords: att Sverige fortfarande saknar ett brottsförebyggande arbete för att skydda barn från sexuella övergrepp. Om ni tycker att förtalslagstiftningen är galen är det ingenting jämfört med hur bristfälligt skyddet för barn är. Barnen är totalt skyddslösa. De kan inte förstå riskerna, identifiera en förövare eller försvara sig själva. De är helt beroende av att vi vuxna ingriper innan övergreppen sker. Ändå tycks det brottsförebyggande perspektivet nästan saknas när det handlar om sexualbrott mot barn. I Sverige blir den som försöker arbeta brottsförebyggande betraktad som kontroversiell. Det är märkligt, för självklart är det brottsförebyggande att uppmärksamma personer som aktivt söker sexuella kontakter med barn. Personerna som hamnar på Dumpen har sexchattat med vad de tror är en tonåring – eller med en vuxen person som påstår sig kunna erbjuda tillgång till små barn. Det barn de tror att de pratar med hade lika gärna kunnat vara ett riktigt barn. Kvinnan de tror sig skriva med hade lika gärna kunnat vara en verklig person som säljer eller förmedlar tillgång till barn. Det är ingen hypotetisk risk. Vi har gång på gång sett att personer som avslöjas redan tidigare har begått sexualbrott, konsumerat övergreppsmaterial eller på andra sätt skadat barn. Det finns också et stort antal fällande domar bland våra gäddor som bekräftar detta. Ändå verkar den svenska modellen vara att dessa personer inte ska åtgärdas förrän det verkligen inte längre går att undvika. Vi väntar till elfte timmen. Först när övergreppen redan har skett och barnen skildrats i sitt mest vanmäktiga tillstånd. Då inleds en förundersökning. Varför ska vi alltid komma in efteråt? Varför ska rättsväsendets huvudsakliga uppgift vara att dokumentera katastrofen när den redan har inträffat, i stället för att försöka förhindra den? Men motsvarande arbetssätt i trafiken så skulle vi inte lagföra fortkörare och rattfyllerister för deras riskbeteende, utan först när någon blir påkörd. För snart ett år sedan arbetade vi med ett fall där vi först trodde att ett barn hade varit utsatt sedan fyra års ålder. Bara det är så fruktansvärt att det knappt går att ta in. Nu har det visat sig att utsattheten började redan när hon fortfarande bar blöja. Hon var över 10 år när hon till slut räddades. Lyckligtvis blev hon räddad, de flesta utsatta barn blir inte det Men hon hann vara utsatt under nästan hela sin barndom. Hade vi inte arbetat med våra brottsförebyggande metoder, så skulle hon nog fortfarande varit kvar i samma verklighet. Ingen av hennes förövare var kända hos polisen. Snart är det rättegång. Det är just detta som är poängen: med ett fungerande brottsförebyggande arbetssätt kan förövare upptäckas betydligt tidigare och antalet brottsoffer därmed bli färre. Samhället måste våga ingripa innan ett barn har utsatts i flera år. Det måste gå att reagera på tydliga riskbeteenden, och ett riskbeteende kan vara vuxna som sitter i pedofilgrupper och pratar om övergrepp mot barn. Vi måste sluta behandla varje försök att uppmärksamma en fara som ett större problem än själva faran. Barn kan inte skydda sig själva. Därför är det vår skyldighet som vuxna att göra det. Om myndigheterna anser att Dumpens metoder är fel måste de presentera ett alternativ som faktiskt fungerar. Det räcker inte att kritisera dem som ingriper och samtidigt lämna barnen utan ett verkningsfullt skydd. För om inte vi ska göra det, och samhället inte gör det – vem ska då skydda barnen? #barnskydd #brottsförebyggande #sexuellaövergrepp

I går satte jeg ord på min historie, og i dag fortsætter hetzen meget forventeligt mod min person. Derfor vil jeg gerne sætte nogle flere ord på de billeder, der i øjeblikket florerer af mig fra både min barndom og ungdom. Et af billederne viser 16-årige Rigmor, som indtager lattergas. På det tidspunkt var jeg som mindreårig blevet en del af det islamiske ghettomiljø, der udøvede grov social kontrol og voldsomt gruppepres mod mig, hvorfor de desværre havde stor indflydelse på de valg, jeg dengang traf. Det er selvfølgelig ikke noget, jeg er stolt af, men jeg er heldigvis kommet så langt, siden de billeder blev taget af mig, og jeg vil nu bruge min stemme og gøre alt i min magt for, at ingen unge danske kvinder skal udsættes for det samme, som jeg er blevet udsat for. Et andet billede stammer fra folkeskolen, hvor jeg og mine daværende klassekammerater legede en barnagtig leg, som gik ud på, at vi skulle heile til hinanden. I dag ville jeg naturligvis ikke synes, det var en sjov leg eller en god joke, men vi var blot børn på 12-13 år, der ikke vidste bedre. Jeg har hele tiden været klar over, at hvis jeg delte min historie og offentligt kæmpede imod islamiseringen af Danmark, så ville folk fra min fortid grave gamle billeder frem af mig for at true mig til tavshed og ødelægge mig. Det har jeg længe været forberedt på. Derfor bukker jeg heller ikke nakken. De mennesker, der i dag forsøger at ødelægge mig, kan bare komme an. Jeg er ikke bange for dem og jeg vil gøre alt i min magt for at bekæmpe deres sociale kontrol og afpresningsmetoder, de så ofte slipper afsted med. Til alle de islamister, der de sidste mange år har gjort mit liv til et helvede, vil jeg blot sige én ting: Tag ikke fejl. Jeg stopper ikke min politiske kamp mod islamisk social kontrol, før fænomenet ikke længere eksisterer i Danmark. Og til alle jer, der har vist støtte det sidste døgn, vil jeg sige tusind tak. Det betyder meget mere, end I tror. Nu vil jeg holde sommerferie med mine nye venner fra politik. Det er længe siden, jeg har haft rigtige venner, der oprigtigt ønsker mig det bedste. I hører fra mig inden længe. Jeg håber, I får en dejlig sommer. #Danmark #SocialKontrol #UngeKvinder

– Ska ni befolka jorden på egen hand? frågade min mormor skämtsamt när jag och barnens pappa fick vårt fjärde barn. Från 1999 till 2005 fick vi nämligen fyra barn. Jag som inledningsvis var ytterst motvillig till att bli mamma gick med på att skaffa ett. Men när vår förste son kom räckte med att se hans blick så fick jag en känsla av: “Där är du ju” och sedan gick resten av sig själv. Efter en mycket svår tonårstid med missbruk, prostitution och självmordsförsök började tillvaron lugna ner sig när jag var 20. Jag var 25 när förste sonen föddes, och hade fram till hans födelse haft en inre tomhet och känslan av att allt var meningslöst. Än idag känner jag en djup tacksamhet gentemot de fyra knattar som såg till att jag kunde slå rot ordentligt. Tack vare barnen fick jag en anknytning till jorden som jag aldrig tidigare upplevt. Kommer alltid att se tillbaka på perioden när de var små som den lyckligaste. Mitt engagemang i Dumpen är alltså inte taget ur luften eller enbart ett resultat av en trasig barndom. Tvärtom så är det snarare någon slags kombination av insikten om barnens helt oslagbara värde och mina egna erfarenheter av hur det är att vara ung och inte vilja ha det liv man fått till skänks. För mig började resan redan till ett barnrättsengagemang i början av 2000 talet när jag var vikarie på ett SIS hem och en flicka tog sitt liv. Jag hade pratat mycket med henne och förstod att hon var nära suicid. Jag tjatade på mina kollegor, men eftersom jag både var ung och vikarie lyssnade man nog inte så mycket. Hon dog medan jag var på semester och jag lovade mig själv att aldrig någonsin igen gilla läget, utan att väsnas så mycket jag bara kunde om ett barn var i fara. Även om jag skulle uppfattas som jobbig. Så nej. Som så många, framför allt journalister, hävdat, att engagemanget skulle vara grundat i ett hämndmotiv, så är det helt fel. Tvärtom har jag mina knattar att tacka för min vilja att leva. Det är de som fått mig att förstå hur värdefulla barn är, och vilka är vi egentligen om vi inte protesterar vilt när någon vill skada våra små? Fridlys barnen ❤️ #barnensrättigheter #föräldraskap #tacksamhet

Jag är bekymrad att det inte längre kommer gå att känna igen Sverige om 20 år. Redan nu så är Sverige helt totalt förändrat jämfört med min barndom på 2000 talet. Det är så otroligt trist att se hur mitt land inte längre är tryggt. #Sverige #Trygghet #Förändring

När Bilan Osman glömmer historien Debatten om slöjan fastnar ofta mellan två ytterligheter. Antingen beskrivs den som ett rent uttryck för personlig religionsfrihet eller som ett bevis på kvinnoförtryck. Båda perspektiven missar en viktig historisk dimension. Jag har tidigare beskrivit normaliseringen av slöjan som ett vansinne, eftersom jag menar att den bortser från symbolens historiska och politiska betydelse i stora delar av Mellanöstern. (Länk till GP-artikeln.) Nu fortsätter samma berättelse. Bilan Osmans artikel i Expressen är, enligt min mening, ytterligare ett exempel på hur en islamistiskt präglad förståelse av slöjan presenteras utan att dess politiska och historiska dimension problematiseras. Jag växte upp i Egypten. Under min barndom var hijab ovanlig i stora delar av samhället. På fotografier från 1940-, 50- och 60-talet syns kvinnor i offentligheten ofta utan huvudduk. Förändringen kom framför allt under 1970- och 80-talen, parallellt med den islamistiska väckelsen och Muslimska brödraskapets växande inflytande. Slöjan blev inte bara ett uttryck för personlig tro utan också en symbol för en ny religiös och politisk identitet. Det är denna historiska utveckling som ofta saknas i den svenska debatten. Historiskt har också olika former av slöja och ansiktstäckning haft en social funktion. I många klassiska muslimska samhällen var ansiktstäckning framför allt förknippad med fria kvinnor, medan slavkvinnor inte omfattades av samma normer och i flera rättstraditioner inte tilläts bära samma typ av täckning. Slöjans historia handlar därför inte enbart om religion utan också om social status, makt och samhällsordning. Ingen ska ifrågasätta en vuxen kvinnas rätt att bära slöja om hon själv önskar det. Religionsfriheten är en grundläggande rättighet. Men det innebär inte att vi ska blunda för att samma symbol under de senaste femtio åren också har använts av islamistiska rörelser som ett verktyg för identitetsskapande och politisk mobilisering. När den dimensionen utelämnas reduceras en komplex historisk utveckling till en fråga om individuell tro. Sverige behöver därför en mer nyanserad diskussion. Vi måste kunna försvara religionsfriheten samtidigt som vi vågar analysera hur religiösa symboler också kan få en politisk funktion. Den distinktionen är avgörande om vi vill förstå både utvecklingen i Mellanöstern och de utmaningar som Sverige står inför idag. Den som vill förstå varför jag ser så allvarligt på denna utveckling kan gärna läsa mina tidigare texter: Länkar till de båda texterna finns i kommentarsfältet på min Substack. #Religionsfrihet #KvinnorsRättigheter #HistoriskAnalys

Den mest digitalt kompetenta generationen (80-talister) hade praktiskt taget en helt digtialiseringsfri barndom. Lärare larmar om att vuxna gen Z elever som till och med valt tekniska utbildningar inte förstår grundläggande funktioner som filsystem osv. Idiocracy (2006) https://t.co/d7lUKPpvIY #DigitalUtbildning #Generationsskillnader #Idiocracy #SE

Sociala medier stjäl tid från läxor, sömn, relationer och rörelse. Det är därför vi liberaler har jobbat för att få bort mobiler i skolan. Nu är det dags att ta nästa steg. Vi behöver ge tillbaka barndomen till våra barn! https://t.co/qCtkZChWf2 #BarnensRätt #Skolpolitk #DigitalAvvänjning #SE

Enligt en ny avhandling från Umeå universitet har ungdomar som utsatts för våld i nära relationer en kraftigt ökad risk att utsättas för liknande våld som vuxna, med särskilt hög risk för fortsatt utsatthet och psykisk ohälsa kopplad till negativa barndomsfaktorer. #våld #utsatthet #livsloppsperspektiv

Antony Beevor, en av världens mest framstående historiker, förklarar i en intervju att hans framgångar, trots en svår barndom och motgångar i skolan, kommer från en noggrann research och en förmåga att göra historien tillgänglig och engagerande för läsarna, vilket har resulterat i att han sålt över nio miljoner böcker globalt. #AntonyBeevor #historia #andraVärldskriget