Search

Århundradets byteshandel: Vi fick lägre koldioxidutsläpp och Kina fick hela vår bilindustri. Grattis till oss! 😂 Man kan inte annat än att skratta åt eländet. VW:s kris är så djup att ledningen i torsdags ville dra i nödbromsen helt och stänga fyra fabriker. Men eftersom det blev för mycket liv i luckan valde de att "bara" skrota hälften av sina bilmodeller istället. Som motorjournalisten Håkan Matson så vackert uttryckte det i Aktuellt: "Det är bara att försöka bromsa sig igenom eländet." Spoiler alert: Det går inte att bromsa sig ur en ekonomisk krasch när motståndaren gasar i 200 km/h. Men varför skydda fordonsindustrin egentligen? Den har ju bara råkat vara ryggraden som burit hela Europas ekonomi och välfärd i generationer. Men istället för att säkra den låter vi Volkswagen sjunka i "gamla strukturer", fackliga strider och elräkningar som blivit över 200% dyrare än konkurrenternas efter att man la ner kärnkraften i Europa. Under tiden kliver Kina in med full offensiv lust. Fem kinesiska tillverkare slutförhandlar just nu om att ta över fabrikerna för en kaffepeng. De flyttar helt enkelt in i våra egna toppmoderna anläggningar, bygger sina bilar på vår mark med billig energi i ryggen och rundar alla EU:s handelstullar på köpet. Är det här beviset på att den "gröna omställningen" bara är ett finare ord för att avveckla västvärlden, eller är planen att vi ska köra vår egen industri i botten tills vi blir helt beroende av Kina för att överleva? #Bilindustri #Kolkraft #Ekonomi

Volkswagen står inför svåra tider med potentiella nedläggningar av fyra tyska fabriker som hotar upp till 120 000 jobb, då företaget kämpar med minskad försäljning i Kina och ökad konkurrens från kinesiska biltillverkare, vilket kan leda till en halvering av modellutbudet och en minskning av investeringar på omkring 50 miljarder euro. #Volkswagen #bilindustri #Tyskland

Volkswagens kris, som hotar 100 000 jobb och innefattar stängning av flera fabriker i Tyskland, återspeglar en större europeisk industriell utmaning, där EU och Kina nu förhandlar om tullar och handelsvillkor för att hantera den växande ekonomiska konkurrensen och ett dagligt handelsunderskott på 1.1 miljard euro. #Volkswagen #EU #Kina

Det er alligevel utroligt: Borris skydeterræn er et stykke uopdyrket hede med lidt spredte træer, øst for Tarm i Vestjylland. Langt væk fra alt undtagen landsbyen den har fået navn efter. Men det er her vi faktisk skal holde fast i at dronerne kom! Her var hybridkrigens store slag! Altså, udover at det overhovedet ikke hænger sammen. Droner vil ikke kunne sabotere, spionere eller stoppe lufttrafik ved at flyve rundt lige øst for Tarm. Øvelsesterrænnet og den lille lejr ved er ikke vigtige mål og er ikke afgørende for vores infrastruktur. Så udover at historien er usandsynlig, så passer det Forsvaret har redegjort om tidslinjen heller ikke. Med mindre, naturligvis, russerne har plantet beboerne i Borris som påvirkningsagenter! Jeg har det ekstremt svært med det her. Vores institutioner underminerer sig selv, hvis de ikke er sandfærdige. Hvis tidslinjen i redegørelsen er fabrikeret, så er det her jo myndigheder der lyver overfor Folketinget. Det her må og skal der kunne redegøres for. Hvorfor hører de skuddene og ser propelflyet i Borris samtidigt, imens Forsvaret siger at det først er senere at man løsner skud? Der er for mange løse ender i redegørelsen. #dkpol #dkpol #dronekrig #forsvar

Domsjö Fabriker planerar att utveckla sin verksamhet i Örnsköldsvik för att producera flytande biogas (LBG) från biogas, vilket ska ersätta fossil diesel i tunga transporter och bidra till en minskning av koldioxidutsläpp, med målet att anläggningen ska vara i drift under fjärde kvartalet 2028 i samarbete med infrastrukturen Adven. #Biogas #Hållbarhet #CirkulärEkonomi

Att gräva i historien om Reso (Folkresor) är att ta en guidad tur genom det kanske mest klassiska av alla socialdemokratiska affärshaverier. Det är berättelsen om vad som händer när fackpampar och kooperativa byråkrater, helt utan affärssinne, bestämmer sig för att leka hotellmagnater och researrangörer med arbetarnas och medlemmarnas pengar. Det som började som en vacker tanke om semester åt folket slutade i en monumental, miljarddyr finansiell krater. Här är den obarmhärtiga sanningen om Resos uppgång och spektakulära fall: 1. Utopin: Arbetarnas egen lilla resebyrå Reso grundades 1937 av arbetarrörelsen (bl.a. ABF) och kooperationen (KF). Den ursprungliga tanken var sympatisk: nu när arbetarna äntligen hade fått lagstadgad semester (två veckor 1938), skulle de också ha råd att åka någonstans. Reso skulle erbjuda folklig, billig och "meningsfull" fritid. Men, som alltid när den svenska vänstern får tillgång till en stor säck med "någon annans pengar", dröjde det inte länge förrän storhetsvansinnet kickade in. Reso nöjde sig inte med att arrangera bussresor och tältläger. Man skulle bygga ett imperium. 2. Skrytbyggena och betongpalatsen Under efterkrigstiden och framåt expanderade Reso aggressivt. Fackförenings- och KF-byråkraterna förvandlades från folkrörelsearbetare till lyxiga fastighetsutvecklare. Reso började bygga och köpa upp enorma hotellkomplex över hela Skandinavien. Ofta var det gigantiska, gråa betongkolosser (som hotell Continental i Stockholm eller Rubinen i Göteborg). Det dröjde inte länge förrän dessa hotell blev den socialdemokratiska maktapparatens egna vardagsrum. LO-toppar och partiföreträdare kunde hålla sina eviga, spritdrypande kongresser och konferenser i "egna" lokaler. Gräsrötterna ute i fabrikerna finansierade kalaset, medan ombudsmännen bodde på hotell och åt trerätters på representationskontot. 3. Affärssinnet som saknades Problemet med socialistisk affärslogik är att den bara fungerar så länge man har monopol eller oändligt med medlemskapital att bränna. När den fria marknaden och den moderna charterturismen tog fart på 70- och 80-talet blev Resos inkompetens brutalt uppenbar. Privata aktörer som Vingresor och Spies erbjöd billigare, roligare och effektivare resor till solen. Reso, fastlåst i sin byråkratiska, fackliga företagskultur, var trögrörligt och toppstyrt. Istället för att anpassa sig efter marknaden fortsatte Reso att köpa upp ännu fler hotell och resebyråer under det glada 80-talet, dopade av fackföreningsrörelsens och KFs pengar. Man saknade totalt den kostnadskontroll som krävs i en lågmarginalbransch. 4. Kollapsen och notan till gräsrötterna När 90-talskrisen slog till sprack bubblan med ett öronbedövande dån. Resos extremt belånade och ineffektiva hotell- och reseimperium blödde pengar i en takt som inte ens LO-borgen och KF kunde hantera. Verkligheten, den som sossar brukar avsky allra mest, knackade på dörren. 1992 tvingades Reso i princip kasta in handduken. Koncernen styckades upp och såldes i panik. Hotellen slumpades bort (och blev senare grunden för privata miljardimperier som Scandic och Choice Hotels, och man kan ju undra om någon fackpamp tjänade pengar på detta "upplägg"?). Resebyråerna såldes av till privata aktörer. En gigantisk kapitalförstöring. Arbetarnas och kooperationens medlemmar förlorade enorma summor när pamparnas leksak gick i kras. Slutsats: Ett monument över hyckleriet Resos haveri är det ultimata beviset på regeln: Låt aldrig en sosse driva ett företag. När fackliga byråkrater slipper ta personlig ekonomisk risk, och istället kan leka "Wall Street" med undersköterskors och industriarbetares medlemsavgifter, slutar det alltid i tårar. Man lade ner miljarder på att bygga ett hotellimperium för att "undvika kapitalisternas vinster" – bara för att missköta det så brutalt att man tvingades skänka bort resterna till... ja, just det: privata kapitalister. Ironin är lika storslagen som den är tragisk. #Reso #Socialism #Historia