Search

Chefsdomaren Peter Stafverfeldt – som tidigare arbetat som rådgivare åt den palestinska myndigheten – kritiserar Simona Mohamsson för att hon bar davidsstjärnan som en markering mot antisemitism. Motiveringen är att Israels regering begår ”folkmord och internationella förbrytelser”. Det är ett häpnadsväckande resonemang. Davidsstjärnan är inte symbolen för Israels regering. Den är en judisk symbol. När en domare uttrycker sig så handlar det om mer än exceptionellt dåligt omdöme. Hur ska en judisk part kunna känna fullt förtroende för hans opartiskhet? En domare måste inte bara vara opartisk utan också undvika att skapa befogade tvivel om sin opartiskhet. Det här väcker onekligen frågor om jäv. #antisemitism #opartiskhet #symbolik

Den här killen är alltså planeringschef på finansdepartementet men tror att en anonymiserad sms-konversation utan någon som helst substans plus en bild på en blondin är ett ”svart på vitt” bevis. Hur har de här människorna kunnat styra Sverige med den här omdömeslösheten? #Sverige #Politik #Omdöme

"Kasselstrand som är väldigt skicklig i sin högerextrema roll" Tack för det fina omdömet @DSuhonen! Jag gör mitt bästa. När är det dags för "Suhonen möter Kasselstrand"? Jag tror att det kan bli ett riktigt intressant samtal! https://t.co/pq9KyBNpx2 #politics #debate #rightwing

Vänsterpartiets gruppledare gav stöd till livstidsdömd för att ha kidnappat och mördat en nittonåring. Det är helt obegripligt och djupt omdömeslöst. Att skylla på att faktakollen brustit kan inte tas med en axelryckning – det här är oerhört allvarligt. Det är uppenbart att bejakandet av extremism är ett genomgående och ständigt återkommande problem i V. https://t.co/aXeiey0WNT #SVpol #Vänsterpartiet #Extremism

Att säga att Aftonbladets ledarredaktion har ”saboterat” den seriösa debatten är ett milt omdöme. Lindberg har varit en av de mest drivande gödselspridarna bakom förgiftningen av det offentliga samtalet. Personangrepp har ersatt argument, demonisering har ersatt analys och historielösa jämförelser har blivit hans varumärke. Den som själv hällt bensin på polariseringens brasa har mycket små möjligheter att framstå som debattens samvete. #debatt #polarisering #yttrandefrihet

Det politiska omdömet att delta i det här mötet har inte åldrats väl — inte heller att från talarstolen betyga att svenska S är del av samma progressiva rörelse som Sanchez vänsterregim. Att MP idag är ute och stödjer Sanchez säger att MP inte lärt någonting i migrationsfrågan. https://t.co/EDRPvCg1eN #Politik #Migration #Sverige

Mohammad Fazlhashemi, som anklagats för nära band till regimen i Iran, får en helsida på SvD Kultur för att närmast okritiskt analysera och intellektualisera ayatollah Khomeinis ”filosofi”. Man kan fråga sig om kultursidan skulle upplåta samma utrymme åt någon som ville förklara den nordkoreanska diktaturens ”filosofi” eller den kubanska kommunistregimens ideologiska tänkande med samma välvilliga ton. Vi talar om en totalitär ideologi som under decennier har byggt på förtryck, politiska avrättningar, islamism, kvinnoförtryck och brutal repression. Miljontals människor har fått sina liv förstörda av regimer som inspirerats av eller byggt vidare på denna idévärld. Men när förtrycket utövas i ett land långt borta och kan paketeras i akademiskt språk tycks delar av kulturvärlden förlora sitt moraliska omdöme. Då förvandlas diktaturens idéer plötsligt till något ”komplext”, ”fascinerande” och intellektuellt spännande att utforska. Det är en märklig blindhet. Ingen skulle drömma om att behandla europeiska totalitära ideologier på samma sätt. Men islamistisk och anti-västlig totalitarism möts alltför ofta av nyfikenhet där det borde finnas moralisk skärpa. Vämjeligt. #totalitarism #kulturdebatt #yttrandefrihet

SvD ägnar både en förstasida och sex helsidor åt att hylla Jan Guillou. Det säger en del om tidningen att en tidigare KGB-avlönad agent, som deltagit i palestinska terrorläger, ges ett så generöst utrymme att sprida sina alltmer verklighetsfrånvända utläggningar. Reportaget beskriver vördnadsfullt gåsleverkommunistens ”årliga champagnemingel”, och fascinationen för denna charlatan lyser igenom i varje stycke. Den svenska galenvänstern har inte bara förlorat omdömet. Den har för länge sedan lämnat verkligheten bakom sig och klivit rakt in i det politiska vansinnet. #pressfrihet #svpol #media

Historien om byggandet av LO-skolan på Hasseludden (som i dag är det exklusiva japanska spahotellet Yasuragi) är ett av den svenska arbetarrörelsens mest omdebatterade kapitel. Det är en berättelse om monumentala budgetöverskridanden, tondövhet och det som i folkmun och media kom att stämplas som fackligt pampvälde och moralisk korruption. Här är en liten genomgång i haveriet kring Hasseludden i början av 1970-talet och varför det blev en sådan enorm belastning för Landsorganisationen. Ett monument över arbetarrörelsen I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet stod den svenska socialdemokratin och LO på toppen av sin makt. För att manifestera denna styrka, och för att bedriva facklig utbildning för sina medlemmar, beslutade LO att bygga en ny, toppmodern kursgård vid Hasseludden i Nacka utanför Stockholm. LO anlitade den japanske stjärnarkitekten Yoji Kasajima. Visionen var inte en enkel tegelbyggnad för studiecirklar, utan ett arkitektoniskt mästerverk i betong, trä och glas, djupt inspirerat av japansk estetik. Officiellt skulle anläggningen vara "arbetarnas skola", en plats där fackliga ombudsmän och gräsrötter kunde fortbildas i en miljö som var lika fin som den direktörerna hade tillgång till. Det som skulle bli en stolthet förvandlades snabbt till ett ekonomiskt slukhål. Byggprojektet tappade totalt styrfarten. Bygget präglades av enorma fördyringar. Exklusiva materialval (som teak, koppar och specialdesignad inredning), komplicerade arkitektoniska lösningar och bristande ekonomisk styrning gjorde att notan sköt i höjden. Hela kalaset finansierades av fackmedlemmarnas inbetalade avgifter. När kostnaderna skenade tvingades LO skjuta till allt mer kapital från sina fonder för att täcka hålen. När det gäller Hasseludden handlar diskussionen om korruption sällan om rena mutbrott i juridisk mening (väskor med pengar under bordet), utan om strukturell och moralisk korruption. Det handlade om ett ledarskikt som helt tappat kontakten med verkligheten. Samtidigt som Hasseludden byggdes skakades Sverige av vilda strejker, mest känt är LKAB-strejken 1969–1970, där gruvarbetare krävde drägligare arbetsvillkor och protesterade mot just facklig toppstyrning. Att LO-toppen i samma veva lät uppföra ett skrytbygge med simbassänger, lyxrestauranger och dyr konst stack enormt i ögonen. Klyftan mellan ledning och gräsrot: Kritiker menade att LO-ledningen hade blivit "pampar" som agerade precis som de kapitalister de officiellt bekämpade. Man använde arbetarnas pengar för att bygga ett palats åt sig själva, där ombudsmännen kunde dricka fina viner och bada bastu, långt bort från fabriksgolvets realiteter. När anläggningen stod färdig 1974 blev den genast en medial måltavla. Pressen frossade i bilder på anläggningens lyx. Den japanska arkitekturen, de vidsträckta ytorna och de dyra materialen ställdes i bjärt kontrast till vanliga arbetares vardag. För den politiska vänstern och gräsrötterna inom förbunden blev Hasseludden den ultimata symbolen för socialdemokratins förborgerligande. Den bekräftade nidbilden av att LO-borgen hade blivit en isolerad elit som mjölkade sina medlemmar på pengar för att finansiera sin egen bekvämlighet. Från LO-skola till kapitalistisk spa-lyx Hasseludden blev aldrig den folkliga kursgård man hade hoppats på. Den var för dyr i drift och stigmat kring lyxen försvann aldrig riktigt. På 1990-talet drogs LO med stora ekonomiska problem och minskande kursverksamhet. Man insåg att anläggningen var en kvarnsten runt halsen. I slutet av 90-talet övergavs anläggningen som facklig kursgård. LO sålde (och hyrde ut) verksamheten, som därefter byggdes om och lanserades som Yasuragi. Den ultimata ironin: I dag ägs och drivs anläggningen (både fastighet och drift genom olika konstellationer under åren, numera Strawberry/Petter Stordalen) som ett av Nordens mest exklusiva spahotell. Det som byggdes med arbetarnas fackavgifter för att utbilda socialister, används i dag som en lyxig tillflyktsort för näringslivets chefer, influencers och välbärgade privatpersoner som betalar tusentals kronor per natt för att gå runt i bomullyukatas och dricka champagne i varma källor. Sammanfattning Haveriet kring Hasseludden på 1970-talet var inte ett klassiskt fall av olagliga mutor, utan ett episkt misslyckande i omdöme, ekonomisk styrning och ideologisk kompass. Det var ett projekt där LO-ledningen förblindades av sin egen makt och glömde bort varifrån pengarna kom. Det cementerade bilden av "den fackliga pampen" och är än i dag ett av de tydligaste exemplen i svensk politisk historia på när en gräsrotsrörelse tappar fotfästet och institutionaliseras. (Long-Lat) 59.345549, 18.240042 https://t.co/m8LEi3QLmn #Arbetarrörelsen #Sverige #Korruption