Search

LA KRÆVER GARANTI FOR RETSFORBEHOLDET: DANMARK SKAL BEVARE RETTEN TIL EN ANSVARLIG ASYL- OG INDVANDRINGSPOLITIK Det danske retsforbehold giver Danmark en række afgørende muligheder for selv at føre en stram og ansvarlig asylpolitik. Muligheder, som vi risikerer at miste, hvis forbeholdet bliver afskaffet. Begivenhederne i Ceuta har samtidig mindet os om en grundlæggende realitet: EU’s ydre grænse er aldrig stærkere end de regeringer, der har ansvaret for at håndhæve den. På få timer brød titusinder gennem EU’s ydre grænse til den spanske eksklave. Det skete efter flere års dybt uansvarlig spansk migrationspolitik, hvor regeringen har stillet opholdstilladelse i udsigt til hundredetusinder af ulovlige migranter. Danmarks mulighed for at kontrollere sin egen asyl- og udlændingepolitik må ikke afhænge af skiftende regeringers dømmekraft i andre EU-lande. Alligevel har Lars Løkke Rasmussen åbnet for, at retsforbeholdet kan sendes til folkeafstemning allerede i den kommende valgperiode. Det bør danskerne tage alvorligt. Retsforbeholdet er blandt andet grunden til, at Danmark ikke automatisk er bundet af hele EU’s fælles asylsystem, herunder regler om fordeling af asylansøgere. Retsforbeholdet udgør samtidig en væsentlig del af det juridiske grundlag for den danske nødbremse fra 2017, som giver mulighed for at afvise asylansøgere ved grænsen i en ekstraordinær krisesituation. Det handler derfor ikke om en teknisk EU-diskussion. Det handler om, hvem der i sidste ende skal have kontrollen med dansk asylpolitik: Danmark eller EU. Derfor kræver Liberal Alliance en klar garanti fra Socialdemokratiet, SF, Moderaterne og Radikale Venstre for, at retsforbeholdet ikke bliver sendt til folkeafstemning i den kommende valgperiode. Hvis der ikke er planer om en ny folkeafstemning, bør den garanti være meget enkel at give. Hvis der derimod findes et politisk ønske om endnu en gang at forsøge at afskaffe et forbehold, som danskerne tidligere har stemt for at bevare, så skylder partierne vælgerne at sige det klart inden valget. På så afgørende et spørgsmål bør der ikke være nogen skjult dagsorden. #Asylpolitik #Danmark #EU

Nooshi Dadgostar har förlorat kontrollen över sitt parti och det är en realitet bevisad gång efter annan att partiet har öppna svängdörrar för människor som hyser sympatier för extremism och terror. Tillståndet i vänsterpartiet är nu så välbelagt att det som borde vara den större diskussionsfrågan är hur Magdalena Andersson tänker förhålla sig till detta. Hon har ännu inte lyckats precisera ett rakt svar på den frågan. #Politik #Vänsterpartiet #Terrorism

Hele UEFA’s melding, hvor de truer med boykot af VM. Går ret langt: boykot bliver en realitet, hvis ikke FIFAs plan bliver skrottet - det vil sige den slet ikke må være på tegnebrættet, end sige stemt igennem. Og så skal FIFA skrive under på aldrig at åbne for privat ejerskab. https://t.co/9creTbGgLT #UEFA #FIFA #VM2026

I Spanien och Frankrike har skogsbränder blivit en hotande realitet under somrarna, där avfolkningen av landsbygden och klimatförändringar bidrar till spridningen av elden, vilket tvingar myndigheterna att prioritera evakuering av tiotusentals människor istället för att släcka bränderna. #Spanien #Skogsbränder #Klimatförändringar

Mine tanker om den igangværende situation med Baronens undersøgelse af ulandsbistanden og etablissementets og især venstrefløjens mærkværdige opførsel. For det første: det er pinligt klart for enhver, at kritikerne - uden én eneste undtagelse så vidt jeg har kunnet erfare - er gået direkte efter personen og 100% har ignoreret sagerne, der bringes op. Man skyder budbringeren og nægter at forholde sig til budskabet. Som indskudt bemærkning ville de antageligt også være gået direkte efter manden, hvis det var en navngiven person (jeg selv fx) der havde brugt tiden på at undersøge og formidle det vanvittige frås med vores skattepenge. Men... det er, må man forstå, et kæmpestort problem at en anonym tipper udpeger 100% offentligt tilgængelige dokumenter. Fordi tipperen er anonym, så er der ingen grund til at se på dokumentationen. Selvom dokumentationen i mange tilfælde stammer direkte fra Udenrigsministeriet. Dokumentationen er på magisk vis besudlet og urørlig, fordi budbringeren metaforisk lugter og er beskidt. Det mener disse mennesker, samtidig med at de åbenbart ikke har noget problem med at både DR og TV2 (og formoder jeg, samtlige andre medier) ikke alene har og reklamerer for muligheden for at fuldt anonyme *kilder* kan henvende sig under fuld anonymitet... de giver også direkte instrukser til, hvordan de anonyme kilder (whistleblowers) i hemmelighed og anonymt kan uploade hemmelige dokumenter fra deres arbejdsplads uden at afsløre sig selv. Derefter kan medierne løbe videre med deres historier, uden at det affærdiger nogen kritik fra etablissement og venstrefløj. Anonyme tips er tilmed så centrale i Danmark, at vi ligefrem har lovgivning der beskytter de anonyme tippere imod repressalier osv. Altså: ansatte kan anonymt uploade hemmeligt materiale til medierne og er beskyttet under lov fra arbejdspladsernes repressalier. Kort sagt: havde Baronen valgt at bruge *denne* ordning istedet, og havde han delt hemmelige dokumenter istedet for offentlige, så ville han have nydt mediernes og domstolenes ihærdige beskyttelse. Få det til at give mening. HVIS de her personer reelt mente at anonyme tips er så stort et problem, er her en kort liste over historier de logisk set også må mene aldrig skulle have været fremme - og dette er blot historier, som DR har rapporteret om! 1. Panana-papirerne. Det store læk om skattely kom fra en anonym person, og blev hæftigt rapporteret af både DR og Politiken. 2. CumEx skandalen, "Mændende der plyndrede Europa". Her har DR tilmed en maskeret anonym person på skærmen. 3. Operation Dunhammer, FE/NSA-spionskandalen hvor amerikanske NSA spionerede på danskere og andre europæere via de danske internetkabler. Her brugte DR hele 9 (!!) fuldt anonyme kilder. 4. Pandora-sagen, hvor DR, Berlingske og Politiken ikke havde noget problem med at rapportere på baggrund af lækkede dokumenter (og ledte til offentlige undersøgelser i adskillige EU-lande). 5. Musikbranche-sexisme; en række historier hvor DR rapporterede om grænseoverskridende adfærd og brugte mindst tre fuldstændig anonyme "vidner" som kilde. Så det er ret tydeligt at hverken etablissement eller venstrefløj har et reelt problem med anonyme kilder. De har et problem med DENNE anonyme kilde og det mål han har udset sig. Det næste mærkværdige er en gengående reaktion. Mange har sagt noget i retning af "generelt synes jeg ulandshjælp er en god ting" eller "men dette projekt var en god ting". Det er en meget besynderlig måde at ikke-forholde sig til sagen. Man siger grundlæggende: Min *generelle* holdning til X gør at man ikke behøver se på *detaljerne* i X - og/eller fordi X gjorde denne gode ting, må vi uden protest acceptere denne dårlige ting X også gjorde. Det her er blevet sagt af lægpersoner såvel som journalister (der jo formelt har som *job* at grave i detaljerne...) og undervisere (der jo formelt har som *job* at lære ANDRE hvordan man laver research...). Og det demonstrerer en villig blindhed; en kritikløs accept hvor man nægter at tage stilling til konkrete detaljer, fordi man overordnet set mener den ting der beskrives er god og rigtig. Hvor er deres professionelle stolthed blevet af? Og så er der den helt grelle kategori: protesterne fra selve de folk, der nyder godt af det her projektmageri og de mange, mange millioner der deles ud. Altså, selvfølgelig protesterer de. Det ville jeg nok også gøre, hvis mit job var under dokumenteret anklage for at være redundant og snyltende. Men det uforståelige er deres besynderlige forsøg på forsvar: Man påstår hårdnakket, at netop *denne* persons løn jo kommer fra "private fonde" (det er den mest brugte påstand). Underforstået altså, at: 1. Der er lufttætte skodder i organisationen mellem de midler organisationen dokumentérbart modtager direkte eller indirekte fra staten på den ene side, og lønninger på den anden side, og: 2. Personens stilling ville stadig eksistere uanset om organisationen fx kun havde 40% af sit nuværende budget på de "private fondes" nåde. Jeg tror ikke et sekund på bare én af de to påstande. Men det allerværste af alt det her er, at man helt åbenlyst bruger "Baronen er anonym!" som sin eneste undskyldning for slet ikke at forholde sig til dokumentationen, der i øvrigt er 100% offentlig og kunne være fundet af enhver journalist - hvis de gad gøre deres arbejde, istedet for at sidde på SoMe og copy-paste fra folk som Baronen, der gør deres arbejde for dem. Ikke EN ENESTE af dem har taget udfordringen og minutiøst gået igennem sagerne og forklaret i detaljer, hvorfor netop disse projekter er konstruktive og frugtbare. Man bruger ALLE tricks i bogen for at undgå det. Så ikke alene afslører Baronen dokumentationen for det vanvittige frås og bias der foregår i ulandsbistanden - han afslører på samme tid alle de personer, der nægter at forholde sig til essensen. Han afslører deres bias, deres villige blindhed, deres hykleri og i flere tilfælde deres direkte økonomiske interesse i, at fråsen fortsætter ufortrødent. Afsluttende konstatering: hvor f.... er højrefløjspartierne i det her? Er det bare en politisk enstemmigt vedtaget realitet, at ulandsbistanden ikke må påtales og absolut ikke må røres ved? Jeg har set TO politikere omtale afsløringerne. TO. Resten er stille som graven, på trods af at de har ferie fra Folketinget og burde have alverdens tid til netop at formulere politik. #ulandsbistand #politiskdebat #anonymtipp

Historien om byggandet av LO-skolan på Hasseludden (som i dag är det exklusiva japanska spahotellet Yasuragi) är ett av den svenska arbetarrörelsens mest omdebatterade kapitel. Det är en berättelse om monumentala budgetöverskridanden, tondövhet och det som i folkmun och media kom att stämplas som fackligt pampvälde och moralisk korruption. Här är en liten genomgång i haveriet kring Hasseludden i början av 1970-talet och varför det blev en sådan enorm belastning för Landsorganisationen. Ett monument över arbetarrörelsen I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet stod den svenska socialdemokratin och LO på toppen av sin makt. För att manifestera denna styrka, och för att bedriva facklig utbildning för sina medlemmar, beslutade LO att bygga en ny, toppmodern kursgård vid Hasseludden i Nacka utanför Stockholm. LO anlitade den japanske stjärnarkitekten Yoji Kasajima. Visionen var inte en enkel tegelbyggnad för studiecirklar, utan ett arkitektoniskt mästerverk i betong, trä och glas, djupt inspirerat av japansk estetik. Officiellt skulle anläggningen vara "arbetarnas skola", en plats där fackliga ombudsmän och gräsrötter kunde fortbildas i en miljö som var lika fin som den direktörerna hade tillgång till. Det som skulle bli en stolthet förvandlades snabbt till ett ekonomiskt slukhål. Byggprojektet tappade totalt styrfarten. Bygget präglades av enorma fördyringar. Exklusiva materialval (som teak, koppar och specialdesignad inredning), komplicerade arkitektoniska lösningar och bristande ekonomisk styrning gjorde att notan sköt i höjden. Hela kalaset finansierades av fackmedlemmarnas inbetalade avgifter. När kostnaderna skenade tvingades LO skjuta till allt mer kapital från sina fonder för att täcka hålen. När det gäller Hasseludden handlar diskussionen om korruption sällan om rena mutbrott i juridisk mening (väskor med pengar under bordet), utan om strukturell och moralisk korruption. Det handlade om ett ledarskikt som helt tappat kontakten med verkligheten. Samtidigt som Hasseludden byggdes skakades Sverige av vilda strejker, mest känt är LKAB-strejken 1969–1970, där gruvarbetare krävde drägligare arbetsvillkor och protesterade mot just facklig toppstyrning. Att LO-toppen i samma veva lät uppföra ett skrytbygge med simbassänger, lyxrestauranger och dyr konst stack enormt i ögonen. Klyftan mellan ledning och gräsrot: Kritiker menade att LO-ledningen hade blivit "pampar" som agerade precis som de kapitalister de officiellt bekämpade. Man använde arbetarnas pengar för att bygga ett palats åt sig själva, där ombudsmännen kunde dricka fina viner och bada bastu, långt bort från fabriksgolvets realiteter. När anläggningen stod färdig 1974 blev den genast en medial måltavla. Pressen frossade i bilder på anläggningens lyx. Den japanska arkitekturen, de vidsträckta ytorna och de dyra materialen ställdes i bjärt kontrast till vanliga arbetares vardag. För den politiska vänstern och gräsrötterna inom förbunden blev Hasseludden den ultimata symbolen för socialdemokratins förborgerligande. Den bekräftade nidbilden av att LO-borgen hade blivit en isolerad elit som mjölkade sina medlemmar på pengar för att finansiera sin egen bekvämlighet. Från LO-skola till kapitalistisk spa-lyx Hasseludden blev aldrig den folkliga kursgård man hade hoppats på. Den var för dyr i drift och stigmat kring lyxen försvann aldrig riktigt. På 1990-talet drogs LO med stora ekonomiska problem och minskande kursverksamhet. Man insåg att anläggningen var en kvarnsten runt halsen. I slutet av 90-talet övergavs anläggningen som facklig kursgård. LO sålde (och hyrde ut) verksamheten, som därefter byggdes om och lanserades som Yasuragi. Den ultimata ironin: I dag ägs och drivs anläggningen (både fastighet och drift genom olika konstellationer under åren, numera Strawberry/Petter Stordalen) som ett av Nordens mest exklusiva spahotell. Det som byggdes med arbetarnas fackavgifter för att utbilda socialister, används i dag som en lyxig tillflyktsort för näringslivets chefer, influencers och välbärgade privatpersoner som betalar tusentals kronor per natt för att gå runt i bomullyukatas och dricka champagne i varma källor. Sammanfattning Haveriet kring Hasseludden på 1970-talet var inte ett klassiskt fall av olagliga mutor, utan ett episkt misslyckande i omdöme, ekonomisk styrning och ideologisk kompass. Det var ett projekt där LO-ledningen förblindades av sin egen makt och glömde bort varifrån pengarna kom. Det cementerade bilden av "den fackliga pampen" och är än i dag ett av de tydligaste exemplen i svensk politisk historia på när en gräsrotsrörelse tappar fotfästet och institutionaliseras. (Long-Lat) 59.345549, 18.240042 https://t.co/m8LEi3QLmn #Arbetarrörelsen #Sverige #Korruption

I en krönika beskriver Lisa dos Santos de skrämmande realiteterna kring en rättegång om mordplaner där barn är inblandade, och hur hennes skånska dialekt oväntat blivit ett hinder i rättssalen, samtidigt som hon kritiserar det svenska systemet för att inte hantera de kriminella barnen på ett adekvat sätt. #skånska #barnskyttar #brottslighet

Här är en obarmhärtig liten genomgång i historien om LO och semesterbyn La Serra – en affär så genomsyrad av inkompetens och skumrask att det framstår som ett avsnitt av Sopranos, regisserat av svenska fackpampar. När Landsorganisationen (LO) inte hade fullt sjå med att bränna medlemmarnas pengar på krognotor på Metropol Palais, lekte de uppenbarligen internationella fastighetsmoguler. La Serra, beläget på den italienska kusten nära Neapel, köptes på 60-talet (ofta i tandem med den mer kända anläggningen Riva del Sole) för att erbjuda "arbetarna" billig semester. Men det var försäljningen 2014 som förvandlade drömmen till en monumental skandal av internationella mått. 1. Århundradets sämsta affär (för alla utom maffian) Låt oss titta på de rent matematiska realiteterna i denna transaktion. La Serra var ingen liten ruttnande fjällstuga; det var en gigantisk semesteranläggning bestående av 220 villor belägen vid Medelhavet. Det verkliga värdet: Oberoende värderare och det italienska rättsväsendet uppskattade anläggningens värde till cirka 14 miljoner euro (runt 140 miljoner svenska kronor). LO:s prislapp: Fackpamparna – med bland annat Wanja Lundby-Wedin (dåvarande ordförande för det moderbolag som ägde anläggningen) i den innersta kretsen – valde att sälja hela rasket för... trumvirvel... 400 000 euro (drygt 4 miljoner kronor). LO sålde alltså en hel italiensk semesterby med 220 villor för ungefär samma pris som du får ge för en fuktskadad etta i Sundbyberg. Man brukar skämta om att socialister inte förstår sig på ekonomi, men detta överträffar all satir. Antingen handlar det om en intellektuell och affärsmässig inkompetens så bråddjup att den borde studeras rent medicinskt, eller så var korruptionen total. 2. Handslag med Camorran Vem hade då turen att få köpa denna fackliga rea-by? Det visade sig snabbt att köparen var en italiensk affärsman med direkta kopplingar till den ökända neapolitanska maffian, Camorran. Medan LO:s ledning satt tryggt hemma på Sveavägen och skrev debattartiklar om hur farligt det är med "kriminella aktörer i välfärden", mottog de alltså i praktiken illegala pengar från italiensk organiserad brottslighet. Genom uppenbart fejkade värderingsrapporter slussades medlemmarnas italienska semesterparadis rakt in i händerna på syditalienska gangsters. När det italienska rättsväsendet insåg den fulla vidden av skumraskaffären klev den allmänna åklagaren i Santa Maria Capua Vetere in och beslagtog hela anläggningen. 3. Strutsförsvaret från LO-borgen När skandalen slutligen briserade och italiensk polis började nysta i hur svenska fackföreningar agerade dörrmatta åt maffian, vad blev då försvaret från LO-toppen? Det vanliga, fega strutsförsvaret. LO:s representanter stammade fram att anläggningen "hade gått med förlust" och att det var "olyckligt" att köparen visade sig ha de avsikter han hade, men att man minsann självklart inte visste vad som pågick efter att avtalen var påskrivna. Man valde medvetet att blunda. Ingen facklig byråkrat reflekterade uppenbarligen över varför man släppte en 140-miljonersanläggning för kaffepengar. Slutsats: Hyckleriets absoluta nollpunkt Historien om La Serra är den ultimata illustrationen av hur rörelsen fungerar när ridån går ner. Samma fackföreningspampar som står i tv-sofforna och ylar sig hesa om "vita jobb", "kollektivavtal" och att "stoppa vinstjakten", tvekade alltså inte en sekund att under bordet rea ut arbetarnas utländska tillgångar till ett nätverk infiltrerat av Camorran. Att Socialdemokraterna och LO-toppen ens har mage att ta ordet "korruption" i sin mun när de pekar finger åt högern är – med tanke på att de bokstavligen bedrivit extremt generös välgörenhet åt den italienska maffian – ett obestridligt bevis på att de saknar all form av politisk och moralisk skam i kroppen. (Long-Lat) 41.199626, 13.796949 https://t.co/UGRsjzfGHY https://t.co/gWyos8sFL3 #Korruption #Fackföreningar #Ekonomi

Excellent that Åkesson clarifies that he requires so many ministerial positions that it will effectively become an SD government if the Tidö parties win. His proposal scares both the other bourgeois parties and gives the opposition the opportunity to warn of a truly right-wing populist nightmare cabinet. (translated)