Search

Here are the 10 people who had the greatest influence on the mass immigration to Denmark. 1. Hans Gammeltoft Hansen (of course - everyone knows it) 2. Bernhard Baunsgaard (RV) crucial for the immigration law in 1983: to open the floodgates. 3. Svend Auken (maintained the madness about open borders) 4. Poul Nyrup Rasmussen (maintained the madness even when the dam broke) 5. Marianne Helved (RV) The Social Democrats could not keep the gates wide open without RV. 6. Poul Schlüter. The man who changed the immigration law in 1983 and was fooled by Hans G. Hansen. A simple loving being but stupid. 7. Birte Weiss. Minister of the Interior 1993–97. Received and distributed the Bosnian wave. And was responsible for the start of the blaming wave. Anyone who disagrees with me is a racist! 8+9: Helle Thorning-Schmidt / Margrethe Vestager (2011–15) Not the architects. But the SRSF government eased the 24-year rule, softened the attachment requirements, and pointed back to a more open line, until the 2015 crisis and S's course change under Frederiksen. In the long term of 50 years, it is an aftershock – not the main cause. 10. Mette Frederiksen. Refuses to rectify anything beyond her own image. #NameAndShame (translated)

Debatten om Borlängevalet har handlat om förkryssade valsedlar och ordet klan. Men det material, inte bara medieuppgifter, som finns tillgängligt i främst öppna arkiv och andra källor visar dock något annat. Det visar ett öppet och personligt nätverksbygge mellan Somalias försvars- och säkerhetsledning och två svensksomaliska nätverk. Nätverket byggdes steg för steg med svenska offentliga medel. Inledningsvis användes det för att motarbeta extremism, sedan för att öka valdeltagandet och slutligen för att maximera somaliskt inflytande i ett svenskt riksdagsval. OBS: Ganska lång artikel, men nödvändigt. https://t.co/GY7xfUn94P #svpol #Borlängevalet #svenskpolitik #klansamhället

Schulman: "Edward Blom meddelade att han grät och grät, kunde inte sluta." Det har jag verkligen inte påstått. Jag skrev att jag grät, men inte att jag inte kunde sluta. Hjärtat fortsatte förvisso att vara bedrövat, men tårar kom det bara ett ögonblick. Här är mitt uttalande där jag också förklarade varför jag berördes så starkt: https://t.co/xA4F6EAkHV Att Schulman tycker att vi svenskar inte har rätt att sörja en byggnad i Frankrike är bisarrt. Gränser är bara något som är ritat på kartor. Som katolik är de medeltida, gotiska katedralerna våra huvudkyrkor - naturligtvis sörjer vi mer om en sådan brinner än om våra svenska katolska betong- och tegelkyrkor i 1980-talsstil skulle göra det. Är man därtill en person som älskar klassisk arkitektur och särskilt gotisk arkitektur och medeltida konst så var Notre Dame ens egen även av den anledningen, precis som man kan uppleva Neuschwanstein eller Taj Mahal som ens eget. Schulman borde läsa sin egen morfars betraktelser över katedralen i Chartres så kan ha förstå hur viktig en fransk byggnad kan vara för en svensk. Eller också är det det han har gjort och därför hånar svenskarnas sorg över Notre Dame som en del i sitt morfarsuppror. Fast om hatet mot Emil har han förstås helt rätt. https://t.co/n9dAdT8TuQ #NotreDame #Arkitektur #Kultur

✍️ Tomasz Grzegorczyk trenerem Arki Gdynia. #GRZEGORCZYK2027 🟡🔵 𝑾𝒊𝒆̨𝒄𝒆𝒋: https://t.co/cC5h6j9anM Witamy ponownie Trenerze! 🤝 https://t.co/Q0aIm42MQk #ArkaGdynia #Trener #PiłkaNożna

Ei ole sattumaa, että arki kallistuu, turvallisuustilanne muuttuu ja suomalaisen veronmaksajan selkänahasta puristetaan koko ajan enemmän. Kun yhteiskunnan maksajien määrä vähenee ja kulut kasvavat, lasku lankeaa aina tavalliselle ihmiselle. Tässä ei ole kyse mistään puoluepolitiikasta tai muiden ihmisarvosta. Kyse on siitä, kestääkö tämä järjestelmä enää 10 tai 20 vuoden päästä, vai ollaanko tässä ajamassa silmät kiinni päin seinää? Katso video, tutki tilastoja itse ja kerro: näetkö sä jo saman kehityksen sun omassa arjessasi? Kerro mielipitees kommenteissa ja jaa video eteenpäin, jos mielestäsi näistä asioista pitää voida puhua ilman leimaamista. #politiikka #suomi #tasaarvo #maahanmuutto #politiikka #suomi #tasaarvo

Arkimedes bere tabletarekin zegoen soldadu erromatar batek hil zuenean. Naturala dirudi? Ez gehiegi. Eta, hala ere, iragana nahikoa “eguneratzen” badugu, horixe bera gerta daiteke. Ia kultura guztietan badaude egile zaharren edizio modernizatuak, eta eztabaidak ortografiari, hiztegiari, ohar editorialari eta gaur egungo irakurlearentzako egokitzapenari buruz. Antikuario batek behin esan zidan “denboraren patinak balioa ematen duela” eta jatorrizkoaren eta kopia merke baten arteko aldea egin dezakeela. Constantin Noicaren “Igandeko saiakerak” irekitzen ditut, Humanitas argitaletxearen 1992ko edizioko hitzaurrera iristen naiz eta “ortografia eguneratu egin dela” irakurtzen dut. Noica irakurtzea 1930eko eta 1940ko urteetan barrena ibiltzea izan zitekeen. Horren ordez, betaurreko modernoekin egiten dugu paseo hori, Uber batean eroso eserita, galtzeko beldurrik gabe — hau da, garaiko hitzak ez ulertzeko arriskurik gabe; hitz horiek oin-oharretan “itzul” zitezkeen. Eta garaiko egunkariak ere “eguneratuko” bagenitu? Eta garaiko iragarkiei rebranding bat egingo bagenie, gure neuronek gehiegi lan egin ez dezaten, escape room batean bageunde bezala? Zergatik gelditu hemen? Historia-liburuak ere eguneratu genitzake eta idatzi Sirakusako Arkimedes soldadu erromatar batek hil zuela bere tabletan matematika egiten ari zela. Oinarrizko ideia berdina da, ezta? Garaia baino ez da desagertzen. Eta beste zerbait: zergatik ez dute matematikariek Pitagoras “eguneratzen”? Notazioa alda dezakete. Frogapena beste modu batera azal dezakete. Irudia online ere eraiki dezakete, ikasleen begien aurrean sortzen den animazio baten bidez. Baina Pitagorasen teoremak Pitagorasen teorema izaten jarraitzen du. Beraz, egile zahar bat irakurtzen dugunean, zergatik ez dugu bere garaiko hizkuntza ere gordetzen — eta azalpen modernoak oharretan jartzen? Eta azken galdera bat Humanitasentzat eta unibertsitateetako literatura eta filologia sailetakoentzat: gaur egungo ikasleek hamarkada batzuk barru # eta emoji bidez “eguneratuko” bazintuztete, gustatuko litzaizueke? #0189 #Humanitas #ConstantinNoica #Noica #IgandekoSaiakerak #Arkimedes #Pitagoras #Hashtag #Emoji #MrStorywise #OrtografiaEguneratua #HizkuntzarenHistoria #20260921_1846 #Euskara #Basque #Euskadi #Spain #Literatura #Historia

Arkimedi ishte me tabletin e tij kur një ushtar romak e vrau. Tingëllon natyrshëm? Jo fort. E megjithatë, pikërisht aty mund të arrijmë nëse e “përditësojmë” mjaftueshëm të kaluarën. Pothuajse çdo kulturë ka botime të modernizuara të autorëve më të vjetër, bashkë me debate për drejtshkrimin, fjalorin, shënimet redaktoriale dhe përshtatjen për lexuesin bashkëkohor. Një antikuar më tha një herë se “patina e kohës i jep vlerë” dhe mund të bëjë dallimin mes një origjinali dhe një kopjeje të lirë. Hap “Ese të së Dielës” të Constantin Noica-s, arrij te parathënia e botuesit në botimin Humanitas të vitit 1992 dhe lexoj se “drejtshkrimi është përditësuar”. Të lexosh Noica-n mund të ishte si një shëtitje në vitet 1930–1940. Në vend të kësaj, e bëjmë këtë shëtitje me syze moderne, ulur rehat në një Uber, pa frikë se mos humbasim rrugën — domethënë, pa rrezikun që të mos kuptojmë fjalët e kohës, të cilat mund të ishin “përkthyer” thjesht në shënime poshtë faqes. Po sikur të merrnim edhe gazetat e kohës dhe t’i “përditësonim”? Dhe ndoshta edhe reklamat e asaj kohe t’i kalonim përmes një rebranding-u, që neuronet tona të mos lodhen shumë, si në një escape room. Pse të ndalemi këtu? Mund të përditësojmë edhe tekstet e historisë dhe të shkruajmë se Arkimedi i Sirakuzës u vra nga një ushtar romak ndërsa bënte matematikë në tabletin e tij. Ideja bazë mbetet e njëjta, apo jo? Vetëm epoka zhduket. Dhe edhe diçka: pse matematikanët nuk e “përditësojnë” Pitagorën? Mund të ndryshojnë shënimet. Mund ta shpjegojnë ndryshe provën. Mund edhe ta ndërtojnë figurën online me një animacion që shfaqet para syve të nxënësve. Por teorema e Pitagorës mbetet teorema e Pitagorës. Atëherë, kur lexojmë një autor të vjetër, pse të mos ruajmë edhe gjuhën e epokës së tij — ndërsa shpjegimet moderne t’i vendosim në shënime? Dhe një pyetje e fundit për Humanitas dhe për ata që punojnë në fakultetet e letërsisë dhe filologjisë: nëse pas disa dekadash nxënësit e sotëm ju “përditësojnë” me # dhe emoji, a do t’ju pëlqente? #Humanitas #ConstantinNoica #Noica #EseTëSëDielës #Arkimedi #Pitagora #Hashtag #Emoji #MrStorywise #DrejtshkrimIPërditësuar #HistoriaEGjuhës #20260920_1926 #Shqip #Albanian #Shqipëri #Albania #Letërsi #Histori

Arkimedes sat við teldlinum sínum, tá ein rómverskur hermaður drap hann. Ljódar tað natúrligt? Ikki rættiliga. Og kortini er tað júst har, vit kunnu enda, um vit “dagføra” fortíðina nóg nógv. Næstan hvør mentan hevur nútímansgjørdar útgávur av eldri høvundum, saman við kjaki um stavseting, orðfeingi, ritstjórnarviðmerkingar og tillaging til lesaran í dag. Ein antikvitetshandlari segði mær einaferð, at “patina tíðinnar gevur virði” og kann vera munurin á einum upprunaligum verki og einum bíligum avriti. Eg lati “Sunnudagsessays” hjá Constantin Noica upp, komi til fororðið hjá útgevaranum í Humanitas-útgávuni frá 1992 og síggi, at “stavsetingin er dagførd”. At lesa Noica kundi verið ein gongutúrur gjøgnum 1930- og 1940-árini. Í staðin fara vit hendan túrin við nútímans brillum, sita væl til rættis í einum Uber og eru ikki bangin fyri at villast — tað vil siga, fyri ikki at skilja orðini frá tíðini, sum heilt einfalt kundu verið “týdd” í fótnotum. Hvat um vit eisini tóku bløðini frá tíðini og “dagførdu” tey? Og kanska áttu vit eisini at givið lýsingunum frá tíðini eitt rebranding, so nervakyknurnar hjá okkum ikki noyðast at arbeiða ov nógv, sum vóru vit í einum escape room. Hví steðga har? Vit kundu eisini dagført søgubøkurnar og skrivað, at Arkimedes úr Syrakus varð dripin av einum rómverskum hermanni, meðan hann roknaði støddfrøði á teldlinum sínum. Grundhugsanin er framvegis tann sama, ikki? Bara tíðin hvørvur. Og eitt afturat: hví “dagføra” støddfrøðingar ikki Pythagoras? Teir kunnu broyta teknini. Teir kunnu greiða prógvingina frá á ein annan hátt. Teir kunnu enntá byggja myndina upp á netinum við eini animatión, sum verður til beint fyri eygunum á næmingunum. Men setningurin hjá Pythagoras er framvegis setningurin hjá Pythagoras. Tá vit lesa ein eldri høvund, hví varðveita vit so ikki eisini málið frá hansara tíð — og seta nútímans frágreiðingar í viðmerkingarnar? Og ein síðsti spurningur til Humanitas og til tey, sum arbeiða við bókmentum og málfrøði á universitetum: um skúlanæmingar í dag “dagføra” tykkum um nøkur áratíggju við # og emoji, hevði tað dámað tykkum? #Humanitas #ConstantinNoica #Noica #Sunnudagsessays #Arkimedes #Pythagoras #Hashtag #Emoji #MrStorywise #DagførdStavseting #Málsøga #20260920_1926 #Føroyskt #Faroese #Danmark #Denmark #Bókmentir #Søga

Arkimede kien fuq it-tablet tiegħu meta nqatel minn suldat Ruman. Tinstema’ naturali? Mhux wisq. U madankollu, eżatt hemm nistgħu naslu jekk “naġġornaw” il-passat biżżejjed. Kważi kull kultura għandha edizzjonijiet modernizzati ta’ awturi eqdem, flimkien ma’ dibattiti dwar l-ortografija, il-vokabularju, in-noti editorjali u l-adattament għall-qarrej tal-lum. Darba wieħed negozjant tal-antikitajiet qalli li “l-patina taż-żmien iżżid il-valur” u tista’ tkun id-differenza bejn oriġinal u kopja rħisa. Niftaħ “Esejs tal-Ħadd” ta’ Constantin Noica, nasal għall-prefazju tal-pubblikatur fl-edizzjoni Humanitas tal-1992 u nsib li “l-ortografija ġiet aġġornata”. Il-qari ta’ Noica seta’ kien mixja fis-snin 1930 u 1940. Minflok, qed nagħmlu dik il-mixja b’nuċċalijiet moderni, bilqiegħda komdi f’Uber, mingħajr il-biża’ li nitilfu triqitna — jiġifieri, li ma nifhmux il-kliem ta’ dak iż-żmien, li seta’ sempliċement ġie “tradott” fin-noti ta’ qiegħ il-paġna. U kieku nieħdu wkoll il-gazzetti ta’ dak iż-żmien u “naġġornawhom”? U forsi għandna nagħmlu rebranding ukoll lir-reklami ta’ dak iż-żmien, biex ma nġegħlux lin-newroni tagħna jaħdmu wisq, bħallikieku konna f’escape room. Għaliex nieqfu hemm? Nistgħu naġġornaw ukoll il-kotba tal-istorja u niktbu li Arkimede ta’ Sirakuża nqatel minn suldat Ruman waqt li kien qed jagħmel il-matematika fuq it-tablet tiegħu. L-idea bażika tibqa’ l-istess, hux? Tisparixxi biss l-epoka. U ħaġa oħra: għaliex il-matematiċi ma “jaġġornawx” lil Pitagora? Jistgħu jbiddlu n-notazzjoni. Jistgħu jispjegaw il-prova b’mod differenti. Jistgħu saħansitra jibnu d-dijagramma online permezz ta’ animazzjoni li tiżviluppa quddiem għajnejn l-istudenti. Imma t-teorema ta’ Pitagora tibqa’ t-teorema ta’ Pitagora. Allura, meta naqraw awtur antik, għaliex ma nżommux ukoll il-lingwa ta’ żmienu — u npoġġu l-ispjegazzjonijiet moderni fin-noti? U mistoqsija waħda tal-aħħar lil Humanitas u lil dawk li jaħdmu fid-dipartimenti universitarji tal-letteratura u l-filoloġija: jekk, fi ftit għexieren ta’ snin, l-istudenti tal-lum “jaġġornawkom” b’# u emoji, togħġobkom? #Humanitas #ConstantinNoica #Noica #EsejsTalĦadd #Arkimede #Pitagora #Hashtag #Emoji #MrStorywise #OrtografijaAġġornata #StorjaTalLingwa #20260920_1926 #Malti #Maltese #Letteratura #Storja

Næstum hver menning á nútímavæddar útgáfur af eldri höfundum, ásamt umræðum um stafsetningu, orðaforða, ritstjórnarathugasemdir og aðlögun að lesendum samtímans. Fornmunasali sagði mér einu sinni að „patína tímans bæti við verðmæti“ og geti verið það sem skilur frumrit frá ódýrri eftirlíkingu. Ég opna „Sunnudagsritgerðir“ eftir Constantin Noica, kem að formála útgefandans í Humanitas-útgáfunni frá 1992 og les að „stafsetningin hafi verið uppfærð“. Að lesa Noica hefði getað verið gönguferð um 4. og 5. áratug 20. aldar. Í staðinn förum við þessa ferð með nútímagleraugu, sitjandi þægilega í Uber, án þess að óttast að villast — það er að segja án þess að eiga á hættu að skilja ekki orð þess tíma, sem hefði einfaldlega mátt „þýða“ í neðanmálsgreinum. Hvað ef við tækjum líka dagblöðin frá þessum tíma og „uppfærðum“ þau? Og kannski ættum við líka að endurmarka auglýsingar þess tíma, svo taugafrumurnar okkar þurfi ekki að vinna of mikið, eins og við værum í escape room. Af hverju að stoppa þar? Við gætum líka uppfært sögukennslubækur og skrifað að Arkimedes frá Sýrakúsu hafi verið drepinn af rómverskum hermanni á meðan hann var að reikna stærðfræði á spjaldtölvunni sinni. Grunnhugmyndin helst sú sama, ekki satt? Aðeins tímabilið hverfur. Og eitt enn: af hverju „uppfæra“ stærðfræðingar ekki Pýþagóras? Þeir geta breytt táknmálinu. Þeir geta útskýrt sönnunina á annan hátt. Þeir geta jafnvel byggt myndina upp á netinu með hreyfimynd sem verður til fyrir augum nemendanna. En regla Pýþagórasar er áfram regla Pýþagórasar. Þegar við lesum eldri höfund, af hverju ekki að varðveita líka tungumál hans tíma — og setja nútímaskýringar í athugasemdir? Og ein síðasta spurning til Humanitas og þeirra sem starfa við bókmennta- og málfræðideildir háskóla: ef skólabörn dagsins í dag „uppfæra“ ykkur eftir nokkra áratugi með # og emoji, myndi ykkur líka það? #Humanitas #ConstantinNoica #Noica #Sunnudagsritgerðir #Arkimedes #Pýþagóras #Hashtag #Emoji #MrStorywise #UppfærðStafsetning #Málssaga #20260920_1926 #Íslenska #Icelandic

Nesten enhver kultur har moderniserte utgaver av eldre forfattere, ledsaget av diskusjoner om rettskrivning, ordforråd, redaksjonelle noter og tilpasning til dagens lesere. En antikvitetshandler sa en gang til meg at «tidens patina gir verdi» og kan være det som skiller en original fra en billig kopi. Jeg åpner Constantin Noicas «Søndagsessays», kommer til forlagets forord i Humanitas-utgaven fra 1992 og oppdager at «rettskrivningen er oppdatert». Å lese Noica kunne ha vært en vandring gjennom 1930- og 1940-årene. I stedet tar vi turen med moderne briller på, komfortabelt sittende i en Uber, uten frykt for å gå oss vill — altså for ikke å forstå ordene fra den tiden, som ganske enkelt kunne ha blitt «oversatt» i fotnoter. Hva om vi også tok avisene fra den tiden og «oppdaterte» dem? Og kanskje burde vi også rebrande datidens reklamer, slik at nevronene våre slipper å jobbe for hardt, som om vi satt fast i et escape room. Hvorfor stoppe der? Vi kunne også oppdatere historiebøkene og skrive at Arkimedes fra Syrakus ble drept av en romersk soldat mens han holdt på med matematikk på nettbrettet sitt. Grunnideen er jo fortsatt den samme, ikke sant? Bare epoken forsvinner. Og én ting til: hvorfor «oppdaterer» ikke matematikere Pythagoras? De kan endre notasjonen. De kan forklare beviset på en annen måte. De kan til og med bygge figuren på nettet gjennom en animasjon som utvikler seg foran øynene på elevene. Men Pythagoras’ læresetning forblir Pythagoras’ læresetning. Så når vi leser en eldre forfatter, hvorfor ikke bevare språket fra hans tid — og legge moderne forklaringer i notene? Og et siste spørsmål til Humanitas og til dem som arbeider ved universitetenes litteratur- og filologiavdelinger: hvis dagens skoleelever om noen tiår «oppdaterer» dere med # og emojier, ville dere likt det? #Humanitas #ConstantinNoica #Noica #Søndagsessays #Arkimedes #Pythagoras #Hashtag #Emoji #MrStorywise #OppdatertRettskrivning #Språkhistorie #20260920_1926 #Norsk #Norwegian #Litteratur #Historie

Næsten enhver kultur har moderniserede udgaver af ældre forfattere, ledsaget af diskussioner om stavning, ordforråd, redaktionelle noter og tilpasning til nutidens læsere. En antikvitetshandler sagde engang til mig, at “tidens patina giver værdi” og kan være det, der skiller en original fra en billig kopi. Jeg åbner Constantin Noicas “Søndagsessays”, kommer til forlagets forord i Humanitas-udgaven fra 1992 og opdager, at “stavemåden er blevet opdateret”. At læse Noica kunne have været en vandring gennem 1930’erne og 1940’erne. I stedet tager vi turen med moderne briller på, behageligt siddende i en Uber, uden frygt for at fare vild — altså for ikke at forstå datidens ord, som ganske enkelt kunne være blevet “oversat” i fodnoter. Hvad nu hvis vi også tog datidens aviser og “opdaterede” dem? Og måske burde vi også rebrande datidens reklamer, så vores neuroner ikke behøver arbejde for hårdt, som om vi sad i et escape room. Hvorfor stoppe dér? Vi kunne også opdatere historiebøgerne og skrive, at Arkimedes fra Syrakus blev dræbt af en romersk soldat, mens han lavede matematik på sin tablet. Grundideen er jo stadig den samme, ikke? Kun epoken forsvinder. Og én ting mere: hvorfor “opdaterer” matematikere ikke Pythagoras? De kan ændre notation. De kan forklare beviset på en anden måde. De kan endda bygge figuren online gennem en animation, der udfolder sig for elevernes øjne. Men Pythagoras’ læresætning forbliver Pythagoras’ læresætning. Så når vi læser en ældre forfatter, hvorfor så ikke bevare sproget fra hans tid — og lægge moderne forklaringer i noterne? Og et sidste spørgsmål til Humanitas og til dem, der arbejder på universiteternes litteratur- og filologiafdelinger: hvis nutidens skoleelever om nogle årtier “opdaterer” jer med # og emojis, ville I så synes om det? #Humanitas #ConstantinNoica #Noica #Søndagsessays #Arkimedes #Pythagoras #Hashtag #Emoji #MrStorywise #OpdateretStavning #Sproghistorie #20260920_1926 #Dansk #Danish #Litteratur #Historie

Nästan varje kultur har moderniserade utgåvor av äldre författare, tillsammans med diskussioner om stavning, ordförråd, redaktionella kommentarer och anpassning till dagens läsare. En antikhandlare sade en gång till mig att ”tidens patina ger värde” och kan vara det som skiljer ett original från en billig kopia. Jag öppnar Constantin Noicas ”Söndagsessäer”, kommer till förlagets förord i Humanitas-utgåvan från 1992 och upptäcker att ”stavningen har uppdaterats”. Att läsa Noica kunde ha varit en promenad genom 1930- och 1940-talen. I stället gör vi den promenaden med moderna glasögon, bekvämt sittande i en Uber, utan rädsla för att gå vilse — alltså för att inte förstå tidens ord, som helt enkelt kunde ha ”översatts” i fotnoter. Tänk om vi också tog tidningarna från den tiden och ”uppdaterade” dem? Och kanske borde vi också göra en rebranding av tidens annonser, så att våra neuroner inte behöver arbeta för hårt, som om vi satt fast i ett escape room. Varför stanna där? Vi skulle också kunna uppdatera historieböckerna och skriva att Arkimedes från Syrakusa dödades av en romersk soldat medan han höll på med matematik på sin surfplatta. Grundidén är ju fortfarande densamma, eller hur? Bara epoken försvinner. Och en sak till: varför ”uppdaterar” matematiker inte Pythagoras? De kan ändra beteckningarna. De kan förklara beviset på ett annat sätt. De kan till och med bygga upp figuren online genom en animation som växer fram framför elevernas ögon. Men Pythagoras sats förblir Pythagoras sats. Så när vi läser en äldre författare, varför inte bevara också språket från hans tid — och lägga moderna förklaringar i kommentarerna? Och en sista fråga till Humanitas och till dem som arbetar vid universitetens litteratur- och filologiavdelningar: om dagens skolelever ”uppdaterar” er om några decennier med # och emojis, skulle ni uppskatta det? #Humanitas #ConstantinNoica #Noica #Söndagsessäer #Arkimedes #Pythagoras #Hashtag #Emoji #MrStorywise #UppdateradStavning #Språkhistoria #20260920_1926 #Svenska #Swedish #Litteratur #Historia

Pothuajse çdo kulturë ka botime të modernizuara të autorëve të vjetër, të shoqëruara me debate për drejtshkrimin, fjalorin, shënimet editoriale dhe përshtatjen për lexuesin bashkëkohor. Një antikuar më tha dikur se “patina e kohës i shton vlerë” dhe mund të bëjë dallimin mes një origjinali dhe një kopjeje të lirë. Hap “Esetë e së dielës” të Constantin Noica-s, arrij te parathënia e botuesit në botimin Humanitas të vitit 1992 dhe mësoj se “drejtshkrimi është përditësuar”. Të lexoje Noica-n mund të ishte një shëtitje në vitet 1930–1940. Në vend të kësaj, po e bëjmë atë shëtitje me syze moderne, të ulur rehat në një Uber, pa frikën se do të humbasim rrugën — domethënë, se nuk do t’i kuptojmë fjalët e kohës, të cilat fare mirë mund të ishin “përkthyer” në shënime në fund të faqes. Po sikur të merrnim edhe gazetat e asaj kohe dhe t’i “përditësonim”? Dhe ndoshta mund t’u bënim edhe një rebranding reklamave të asaj kohe, që të mos i lodhim shumë neuronet tona, sikur të ishim në një escape room. Pse të ndalemi këtu? Mund të përditësojmë edhe tekstet e historisë dhe të shkruajmë se Arkimedi i Sirakuzës u vra nga një ushtar romak ndërsa po bënte matematikë në tabletin e tij. Ideja bazë mbetet e njëjtë, apo jo? Vetëm epoka zhduket. Dhe edhe diçka: pse matematikanët nuk e “përditësojnë” Pitagorën? Mund të ndryshojnë shënimin. Mund ta shpjegojnë provën ndryshe. Madje mund ta ndërtojnë figurën online, përmes një animacioni që zhvillohet para syve të nxënësve. Por teorema e Pitagorës mbetet teorema e Pitagorës. Atëherë, kur lexojmë një autor të vjetër, pse të mos ruajmë edhe gjuhën e kohës së tij — ndërsa shpjegimet moderne t’i vendosim në shënime? Dhe një pyetje të fundit për Humanitas dhe për ata që punojnë në departamentet universitare të letërsisë dhe filologjisë: nëse pas disa dekadash nxënësit e sotëm ju “përditësojnë” me # dhe emoji, a do t’ju pëlqente? #Humanitas #ConstantinNoica #Noica #EsetëESëDielës #Arkimedi #Pitagora #Hashtag #Emoji #MrStorywise #DrejtshkrimIPërditësuar #HistoriaEGjuhës #20260920_1926 #Shqip #Albanian #Letërsi #Histori

I sin nya bok Spioner: det stora underrättelsekriget mellan öst och väst utforskar historikern Calder Walton, med stöd av nyligen avklassificerade arkiv, den fördjupade och längre tidslinjen av kalla kriget och dess spionageaktiviteter, vilket avslöjar hur den sovjetiska kampen mot väst började tidigare än antaget och fortsatte even efter Sovjetunionens fall. #kallaKriget #spioner #underrättelsetjänst