Search

Petter Sandgren claims that there is a perverse purpose behind the hierarchical student governance at Sigtunaskolan, where older students have power over younger ones and can punish them, reflecting a deeply rooted culture similar to that at other Swedish boarding schools. #internatskola #elevstyre #maktstruktur (translated)

Prosecutor Lisa dos Santos emphasizes that the ongoing investigations concern a long-standing power structure among older students at Sigtuna boarding school, rather than a runaway initiation ritual, and dismisses media reports as incorrect. #Sverige #nollning #sexuellaövergrepp (translated)

Återigen – ett möte som inte redovisats väcker frågor Igår skrev jag om Nooshi Dadgostars deltagande vid Stockholms moskés 25-årsjubileum. Nu väcks liknande frågor kring hennes deltagande vid Somaliska riksförbundets årsmöte förra året. Varken Vänsterpartiet eller Somaliska riksförbundet har offentligt redovisat mötet eller vilka frågor som diskuterades där. Vad handlade samtalen om? Diskuterades jämställdhet och frågor som barnslöjor, kvinnlig könsstympning och niqab? Eller handlade mötet om politisk representation, kandidater och vallistor? Jag vill också veta hur Vänsterpartiet ser på risken att patriarkala eller klanbaserade maktstrukturer får politiskt inflytande under begrepp som mångkultur, representation och samverkan. Frågan är särskilt relevant eftersom jag redan den 12 januari 2026, åtta månader före valet, varnade i Fokus för klan- och nätverksbaserad mobilisering och för hur sådan kollektiv mobilisering kan påverka personval och partiernas interna processer. Artikeln hade rubriken ”Ändra valsystemet – klanröster urholkar demokratin”. Valresultatet aktualiserar nu frågor som Vänsterpartiet bör besvara öppet: Hur arbetar partiet för att förhindra att släkt-, klan- eller andra kollektiva maktstrukturer får inflytande över nomineringar, personröster och politisk representation? Varför har så lite offentlig information lämnats om dessa möten med organisationer som gör anspråk på att företräda större grupper? Har det förekommit andra liknande möten med organisationer som inte har redovisats i partiets egna kanaler? Demokratin bygger på transparens, individens fria val och individuella rättigheter – inte på att kollektiv får kontroll över individens politiska val eller på slutna möten utan offentlig redovisning. Jag ser fram emot Nooshi Dadgostars svar. Sameh Egyptson Riksdagsersättare (KD) #Demokrati #Transparens #Politik

Jag ser borgare som talar om att högerns prioritet borde vara att försöka nå ut till invandrarområden. Lycka till. Det går inte – inte utan att bokstavligen bli ett uttalat etnovänsterparti. Det jag inte förstår är varför ingen talar om det demokratiska problemet att en imam i en moské kan säga åt en grupp muslimer att rösta på ett parti, och att 95 procent gör det utan att ifrågasätta det. Tror ni att de gör ett informerat val? Det är direkt antidemokratiskt, men borgares ryggradsreflex är: ”Hur kan vi simpa mer för dessa antidemokratiska krafter?” Det är maktstrukturer som måste nedmonteras. #demokrati #politik #maktsstruktur

I sin kommentar analyserar Lina Lund hur det oväntade samarbetet mellan Danmarks statsminister Mette Frederiksen och Italiens premiärminister Giorgia Meloni, som förenas i sin kritiska syn på migration, skapar en ny politisk dynamik inom EU och utmanar traditionella maktstrukturer. #EU #Migration #FredriksenMeloni

Kids, lystring! Nu blir det söndagsskola med farbror Sfeir. Idag ska det handla om ”Saharas blå män”. Tuaregerna är ett amazighfolk, ofta kallat berberfolk, vars traditionella områden sträcker sig över dagens Mali 🇲🇱, Niger 🇳🇪, Algeriet 🇩🇿, Libyen 🇱🇾 och Burkina Faso 🇧🇫. I århundraden rörde de sig längs Saharas handelsvägar med kamelkaravaner och förmedlade salt, guld, livsmedel och andra varor mellan Nordafrika, Sahel och områdena söder om öknen. Ursprunget till benämningen tuareg är omstritt. Ordet brukar härledas från arabiskans ṭawāriq (طوارق), plural av ṭāriq, som kan beteckna en vägfarande eller någon som färdas om natten. Tuareger använder om sig själva namn som Kel Tamasheq, ”de som talar tamasheq”, eller Kel Tagelmust, ”slöjans folk”. Tuaregerna har aldrig utgjort ett enhetligt folk med en gemensam politisk ledning. De har varit organiserade i stammar, klaner och löst sammanhållna konfederationer med egna maktstrukturer och inbördes rivaliteter. Tuaregsamhället beskrivs ibland som matriarkaliskt, men matrilineärt är mer korrekt. Släktskap, arv och social tillhörighet har i många grupper räknats genom moderns linje. Kvinnan har traditionellt ägt tältet, förvaltat egendom och haft en förhållandevis stark ställning inom äktenskapet och vid skilsmässa. Hon har också varit en viktig bärare av språk, poesi, musik och muntlig tradition. Det innebär emellertid inte att tuaregsamhällena har styrts av kvinnor. Den militära, religiösa och formella politiska makten har vanligen dominerats av män. Tuaregernas språk, tamasheq och närbesläktade varianter, tillhör den amazighiska språkfamiljen. De har också bevarat tifinagh, ett gammalt skriftsystem som blivit en central symbol för amazighisk identitet. Kunskapen om skriften har traditionellt haft en stark ställning bland kvinnor, vilket ytterligare understryker deras kulturella betydelse. Tuaregerna är huvudsakligen sunnimuslimer, men islam har historiskt förenats med lokala sedvänjor och äldre kulturella traditioner. Till skillnad från i många andra muslimska samhällen är det traditionellt männen som täcker ansiktet. Den karakteristiska indigofärgade slöjan, tagelmusten, skyddar mot sol och sand men markerar också vuxenhet, värdighet och social identitet. Färgämnet kunde färga av sig på huden och gav upphov till den europeiska benämningen ”Saharas blå män”. Tuaregisk kultur har samtidigt fått internationellt genomslag, inte minst genom den så kallade ökenbluesen. Där förenas traditionella rytmer och poetiska uttryck med elgitarrer och sånger om öknen, kärleken, exilen och förlusten av ett äldre levnadssätt. #Tuareg #Kultur #Sahara

Mitt uppdrag för Sverige - En personlig valdeklaration Sverige gav mig friheten – nu vill jag ge något tillbaka För trettiosex år sedan kom jag till Sverige som flykting. Jag lämnade ett samhälle där människors frihet begränsades av auktoritära maktstrukturer, där religion och politik sammanflätades och där den enskilda människans rättigheter alltför ofta fick ge vika för statens eller kollektivets anspråk. Sverige blev mitt nya hemland. Här mötte jag något som förändrade mitt liv. Frihet. Friheten att tänka. Friheten att tala. Friheten att tro – eller att tvivla. Friheten att bygga ett liv genom eget arbete. Den friheten förändrade inte bara mitt liv. Den gjorde mig också övertygad om att ett samhälles viktigaste uppgift är att skydda människans frihet. Det är därför jag kandiderar till Sveriges riksdag. Mitt liv har formats av ansvar Mitt liv har aldrig handlat om politik. Det har handlat om ansvar. Jag har alltid försörjt mig genom eget arbete och eget företagande. Jag har byggt företag, skapat arbetstillfällen och vet vad det innebär att bära ansvar för ekonomi, kunder och medarbetare. Tillsammans med min hustru har jag försökt ge våra barn samma möjligheter som Sverige gav mig: trygghet, utbildning, frihet och möjligheten att hitta sin egen väg i livet. För mig börjar ett starkt samhälle just där: hos familjen, hos arbetet, hos ansvarstagandet och hos tron på att nästa generation ska få det bättre än den förra. Varför jag började forska Efter många år av akademiska studier i både Egypten och Sverige har jag under snart tre decennier ägnat min forskning åt samspelet mellan institutioner, religion, demokrati och politik. Särskilt har jag studerat sekularism, religionsdialog och politisk islam. Jag gjorde det inte därför att det var enkelt. Och jag gjorde det verkligen inte därför att det var lönsamt. Tvärtom. Jag har bedrivit en stor del av forskningen ideellt, samtidigt som jag försörjt mig genom mitt företag. Jag gjorde det därför att jag såg frågor som jag ansåg vara för viktiga för att lämnas obesvarade. Jag har alltid trott att kunskap är demokratins viktigaste försvar. Forskningens uppgift är inte att bekräfta det vi redan tror. Den är att hjälpa oss förstå verkligheten bättre – även när verkligheten är obekväm. Vad jag har lärt mig Mitt liv har lärt mig några saker som idag formar min politiska övertygelse. Jag har lärt mig att frihet aldrig är självklar. Jag har lärt mig att demokratier inte bara hotas av våld, utan också av tystnad, rädsla och oviljan att se problem i tid. Jag har lärt mig att människor aldrig ska dömas efter religion, etnicitet eller ursprung. Men jag har också lärt mig att idéer, organisationer och maktstrukturer alltid måste kunna granskas öppet. Jag har lärt mig att religionsfriheten bara kan skyddas fullt ut i ett sekulärt samhälle där staten behandlar alla lika. Och jag har lärt mig att ett samhälle börjar förlora sin frihet när individen tvingas underordna sig familjen, klanen, den religiösa ledaren eller den kriminella organisationen. Det är därför kampen för individens frihet är så viktig. Sverige står inför ett vägval Sverige är fortfarande ett av världens friaste länder. Men vår frihet kan aldrig tas för given. Under lång tid har vi sett parallellsamhällen växa fram. Vi har sett hur hedersförtryck begränsar människors liv. Vi har sett hur klanstrukturer utmanar rättsstaten. Vi har sett hur gängkriminaliteten sprider rädsla. Och vi har sett hur extremistiska rörelser försöker vinna inflytande över våra institutioner. Dessa problem ser olika ut. Men de har en gemensam nämnare. De flyttar makten från individen till kollektivet. Från demokratin till informella maktstrukturer. Från lagen till lojaliteter. Det är en utveckling som måste brytas. Ett sekulärt och demokratiskt Sverige Jag tror på ett sekulärt samhälle. Inte därför att religion är oviktig. Utan därför att människans frihet är viktigare. När staten är neutral inför religion skyddas både den troende och den som inte tror. Ingen ska behöva leva efter någon annans religiösa övertygelse. Ingen religion. Ingen ideologi. Ingen organisation. Ingen klan. Ingen kriminell gruppering. Ska stå över svensk lag. Det är grunden för ett fritt samhälle. Därför har jag valt Kristdemokraterna Jag har valt Kristdemokraterna därför att jag ser partiet som den politiska rörelse som tydligast förenar människovärdet med personligt ansvar. För mig är människovärdet inte en vacker formulering. Det är en politisk princip. Varje människa har ett okränkbart värde. Därför ska staten skydda individens frihet. Därför ska samhället stå på den utsattes sida. Därför ska kvinnor och män ha samma rättigheter. Därför ska varje barn skyddas mot hedersförtryck, kriminalitet och extremism. Därför ska religionsfriheten försvaras. Och därför ska ingen ideologi – religiös eller politisk – tillåtas stå över demokratin. Mitt uppdrag Om jag får väljarnas förtroende vill jag använda den kunskap och de erfarenheter jag samlat under mitt liv till att stärka Sverige. Jag vill bidra till att: stärka demokratin och rättsstaten, försvara det sekulära samhället och religionsfriheten, bekämpa islamism och andra totalitära ideologier, bryta klanstrukturernas inflytande, bekämpa hedersförtryck, återupprätta tryggheten genom kraftfulla insatser mot gängkriminaliteten, skydda den akademiska friheten och värna forskningens oberoende, säkerställa att offentliga medel aldrig finansierar verksamheter som motarbetar demokratins grundläggande värderingar. Min vision Jag drömmer om ett Sverige där ett barn som föds idag, oavsett om föräldrarna kommer från Malmö, Mogadishu eller Mellanöstern, får växa upp med samma frihet att tänka, tro, utbilda sig, arbeta och forma sitt eget liv. Ett Sverige där ingen människa definieras av sitt ursprung, sin religion eller sitt efternamn, utan av sina handlingar och sina möjligheter. Ett Sverige där den som arbetar, tar ansvar och följer lagen vet att samhället står på deras sida. Ett Sverige där våra olikheter inte hotar sammanhållningen, därför att vi förenas av något större: vår gemensamma respekt för demokratin, rättsstaten och varje människas okränkbara värde. Det är det Sverige jag vill lämna vidare till mina barn – och till alla andra barn som växer upp i vårt land. Ett löfte Jag kan inte lova att alltid ha rätt. Jag kan inte lova enkla lösningar. Men jag kan lova att alltid sätta demokratin före ideologin. Rättsstaten före maktmissbruket. Kunskapen före propagandan. Och människans frihet före varje kollektiv som vill begränsa den. Därför kandiderar jag För trettiosex år sedan gav Sverige mig friheten. Nu vill jag ge något tillbaka. Jag kandiderar inte därför att jag sökt politiken som en karriär. Jag kandiderar därför att jag tror att ett liv i frihet också innebär ett ansvar. Ett ansvar att försvara det samhälle som gav mig möjligheten att bygga ett liv. Ett ansvar att lämna ett starkare Sverige till nästa generation. Ett ansvar att stå upp för demokratin när den utmanas. Det är mitt uppdrag. Det är därför jag ber om väljarnas förtroende. Sameh Egyptson Höllviken 2026 #Sverige #Demokrati #Frihet

Välkommen till en absolut masterclass i hur man som ett sekulärt, progressivt och uttalat feministiskt parti bestämmer sig för att byta ut sin politiska själ mot en påse garanterade blockröster! Det vi pratar om är naturligtvis det numera legendariska samarbetsavtalet från 1999 mellan Socialdemokraternas religiösa falang (dåvarande Broderskapsrörelsen, nuvarande Tro och Solidaritet) och Sveriges Muslimska Råd (SMR). Det var ett politiskt haveri av så magnifika proportioner att det än idag fungerar som ett varnande exempel på vad som händer när desperation efter valsegrar trumfar ideologisk ryggrad. Här är en tillbakablick i denna fantastiska uppvisning i politisk byteshandel: 1. Det briljanta kontraktet: Ett mandat för en röst Året är 1999. Broderskapsrörelsen sätter sig ner med SMR och upprättar ett skriftligt dokument. Det var ingen fluffig avsiktsförklaring om allas lika värde, utan ett krasst, nästan vackert affärsmässigt avtal. Avtalet gick ut på att Socialdemokraterna lovade SMR representation på partiets vallistor på alla nivåer. Målet var att få in ett specifikt antal muslimer i riksdagen, landstingen och kommunfullmäktige. I utbyte skulle SMR agera valmaskin och uppmana sina medlemmar och församlingar att rösta på Socialdemokraterna. "Röstköp" är ju ett så fult och olagligt ord. Låt oss i stället kalla det för "ömsesidigt gynnande demografisk valsamverkan". Vem behöver vinna väljare genom att övertyga dem om sin politik, när man bara kan vända sig till en religiös ledare och be dem leverera församlingens röster i ett snyggt, färdigpaketerat block? 2. Den ideologiska kullerbyttan (eller: Hur man säljer sin feministiska själ) Det roligaste med hela detta haveri är den totala intellektuella härdsmältan. Här har vi Socialdemokraterna – ett parti som byggt hela sin moderna identitet på hbtq-rättigheter, jämställdhet, kvinnors rätt till sin egen kropp och att religionen ska hållas borta från politiken. Vilka väljer de att ingå en ohelig allians med? En organisation (SMR) med djupa rötter i en extremt konservativ, bokstavstrogen tolkning av islam. Ingenting skriker ju "feministisk utrikespolitik" och "Pride-parad" riktigt lika mycket som att lova politisk makt till företrädare som förespråkar könssegregerade bad och har en minst sagt ansträngd relation till homosexuellas rättigheter. Det var ett mästerverk i politisk schizofreni. 3. Mahmoud Aldebe och det lilla kravbrevet (2006) Om S-topparna trodde att denna lilla uppgörelse skulle stanna som en diskret facklig förhandling i kulisserna, fick de ett brutalt uppvaknande 2006. Då klev nämligen Mahmoud Aldebe, dåvarande ordförande för SMR, ut i rampljuset. Med all den makt och det självförtroende som S-avtalet hade gett honom, skickade Aldebe ut ett öppet brev till de politiska partierna. Han krävde bland annat en särlagstiftning för muslimer i Sverige – egna familjelagar baserade på sharia, där imamer skulle få godkänna skilsmässor och besluta om vårdnad av barn. Surprised Pikachu-face på hela den samlade socialdemokratiska partiledningen! Vem hade kunnat ana att om man ger politiskt inflytande till religiösa fundamentalister, så kommer de att kräva... religiös fundamentalism i politiken? Socialdemokraterna tvingades till en desperat, svettig pudel och bedyrade att man minsann absolut inte stod bakom sådana idéer. 4. Omar Mustafa-kraschen (2013) Kronan på verket i detta årtionden långa haveri kom 2013. Då tyckte partiet att det var en briljant idé att välja in Omar Mustafa – dåvarande ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige (en organisation med starka band till SMR och som anklagats för kopplingar till Muslimska Brödraskapet) – i Socialdemokraternas absolut mäktigaste organ: den verkställande partistyrelsen. S-ledningen firade sin "mångfald". Men det tog ungefär en kvart innan granskande journalister och förtvivlade S-kvinnor påpekade att Mustafa, i egenskap av ordförande, rutinmässigt bjudit in rabida antisemiter och homofober som talare till sina konferenser. Efter en veckas totalt mediala kaos insåg S-ledningen plötsligt att det kanske inte gick att vara både en progressiv jämställdhetskämpe och samtidigt representera en organisation som bjuder in predikanter som vill kasta homosexuella från hustak. Mustafa tvingades avgå under förnedrande former efter bara sex dagar på posten. Sammanfattning: Socialdemokraternas samarbete med SMR är ett tidlöst monument över naivitet. Man trodde att man smart och smidigt kunde integrera en konservativ, religiös maktstruktur i den svenska arbetarrörelsens byråkrati för att säkra makten i förorterna. Istället legitimerade man islamistiska maktambitioner, kastade sina egna jämställdhetsideal under bussen och skapade en av de mest pinsamma ideologiska förtroendekriserna i partiets historia. Men hey, de fick säkert ett par extra mandat i kommunfullmäktige på 00-talet. Och det är ju, som alla politiker vet, viktigare än principer! https://t.co/jkDBL4tRJy https://t.co/VxbTDR3L6B https://t.co/D66GNgwRXi #politik #feminism #samarbete

Vilken stark text från Sofie Löwenmark. ”Det märkliga är att samma vänsterfeminister som ser normer och patriarkala maktstrukturer överallt, tycks bli blinda för dem när det gäller slöjan.  Ju hårdare vissa feminister håller fast vid berättelsen om det fria valet, desto osynligare blir kvinnorna och flickorna i domarna. De med skyddade personuppgifter, skyddade boenden och familjer de tvingats fly ifrån. Och de som aldrig kommer därifrån.  Det är de som betalar priset när patriarkala normer bedöms olika beroende på vem som upprätthåller den.” #Feminism #Rättvisa #KvinnorsRättigheter

Samma feminister som ser patriarkala maktstrukturer överallt, blir plötsligt blinda för dem när det gäller hijaben. Det är kvinnorna som lever under tvång som får bära konsekvenserna av dessa ideologiska skygglappar. Läs @SofieLowenmark @ExpressenLedare: https://t.co/Nw9Up5QtXL #feminism #mänskligaRättigheter #integration

Ahmad Vahidi, översteledare för Irans Revolutionsgarde, har blivit en central figur i den iranska maktstrukturen efter att hans kolleger dödats i israeliska attacker, känd för sin brutalitet och inblandning i både inrikespolitiskt förtryck och internationella konflikter, inklusive den blodiga hanteringen av protesterna efter Mahsa Aminis död. #Iran #Revolutionsgardet #AhmadVahidi