Search

Äänestyskäyttäytymistä tosiaan selittää, jos pitää sananvapauden harjoittamista hirmuhallinnon merkkinä. Muuten saa edustaja hävetä. Hän on tämän episodin aikana leimannut viestintäsalaisuuden puolustajat jo pedofiileiksi ja nyt sitten myös Venäjän kätyreiksi. Ellei ihmeitä tapahdu, PB jättää seuraavista eurovaalisuosituksista kokoomuksen kokonaan pois. Ryhmähän on kuin yksilönvapauksia ja markkinataloutta kannattavan oikeistolaisen painajaisista: Aaltolan lisäksi avoimen vihervasemmistolaiset Sirpa Pietikäinen ja Aura Salla, sekä näiden mukana vihervasemmiston linjoille valunut Pekka Toveri. Aaltola on tähän asti ollut edes pieni valonpilkahdus ryhmässä, mutta Bryssel näyttää vieneen hänetkin mukanaan. Kerrassaan äänestyskelvotonta. Saman saa antamalla äänensä suoraan vihreille tai vasemmistoliitolle. #sanavapaus #eurovaalit #politiikka

Kuuntelija-podcastin jaksot ovat kuin Teslan patenttisalkku: Nämä ovat vapaasti kenen tahansa hyödynnettävissä, jos haluat tehdä jaksoista lyhytklippejä sosiaaliseen mediaan. Ole hyvä. Esim. tässä tuntematon kansalainen on tehnyt hauskan videomuokkauksen MEP-Sallan jaksosta: #Podcast #SosiaalinenMedia #Luovuus

Suomen perustuslain 10 § ja luottamuksellisen viestin salaisuus on kuollut. Kommunistit ja totalitaristit voittivat. Hävityn Chat Control -taistelun jälkeen EU-parlamentti äänesti (331–304) takaisin säännön, joka alistaa jokaisen sähköpostisi ja yksityiskeskustelusi automaattiselle massavalvonnalle. ”Yleisen edun” varjolla pystytetään ilmiantojärjestelmää, josta Stasi ja KGB olisivat voineet vain haaveilla. Nämä totalitaristit ja kommunistit katsoivat, että perustuslaillinen oikeutesi on lopetettava. He äänestivät digitaalisen poliisivaltion puolesta: 🛑 Mika Aaltola (kok) 🛑 Maria Guzenina (sd) 🛑 Eero Heinäluoma (sd) 🛑 Anna-Maja Henriksson (rkp) 🛑 Elsi Katainen (kesk) 🛑 Katri Kulmuni (kesk) 🛑 Sirpa Pietikäinen (kok) 🛑 Pekka Toveri (kok) Tyhjää: Aura Salla (kok) | Poissa: Li Andersson (vas) Orwellin siat eivät yllättäneet. Alla sinua puolustaneet ja linkki äänestykseen 👇🏻 #vapaus #digitaalinenvalvonta #totalitarismi

Tyranniakomissaari @HennaVirkkunen paikkaava @spietikainen äänestävät tietenkin valvontayhteiskuntadystopian puolesta. Aura Salla tekee mitä käsketään. @MikaAaltola , @PToveri ja @SebastianTyne , positioidutteko liberaalioikeistoon vai autoritaarivasemmistoon? https://t.co/m8w8z7As42 #politiikka #dystopia #liberaalisuus

Det mest intressanta efter Egyptens förlust mot Argentina var inte resultatet. Det var reaktionen. När ett lag leder med 2–0, släpper in tre mål och förlorar matchen finns det en självklar fråga att ställa: Vad gick fel på planen? I stället fylldes sociala medier av anklagelser mot domaren, FIFA och påstådda konspirationer. Förklaringen skulle återigen finnas utanför den egna prestationen. Detta är ett mönster som sträcker sig långt bortom fotbollen. I stora delar av Mellanöstern är konspirationsteorier inte ett undantag utan ett standardverktyg för att slippa självkritik. När något går fel är det nästan alltid någon annans fel: väst, Israel, CIA, FIFA, domaren eller någon diffus “agenda”. Allt utom den egna oförmågan. Det är en kultur som är djupt destruktiv. För den som alltid ser sig som offer har ingen anledning att förändras. Självrannsakan ersätts av självömkan. Visst kan domare göra misstag. Visst kan enskilda beslut påverka matcher. Men inget domslut tvingar ett lag att tappa en tvåmålsledning. Tre insläppta mål är sällan resultatet av en internationell komplott. Den obekväma sanningen är att mästarlag vinner trots tveksamma domslut. De försvarar ledningar, anpassar sig och hittar sätt att avgöra matcher. Förlorare letar syndabockar. Det är också därför många samhällen fastnar i ett permanent tillstånd av frustration. Om varje misslyckande förklaras med yttre krafter blir den egna handlingsförmågan obefintlig. Ansvar blir något som alltid ligger hos någon annan. Fotboll är förstås bara fotboll. Men reaktionerna efter matchen säger något större. De visar hur djupt rotad offermentaliteten kan vara och hur svårt det blir att utvecklas när varje motgång omedelbart förvandlas till ännu ett bevis på att världen är emot dig. Den verkliga vägen framåt börjar med en betydligt tråkigare mening: Vi ledde med 2–0. Sedan släppte vi in tre mål. Där börjar analysen. #Fotboll #Mentalitet #Självreflektion

Samhällsreflektion. När Paulo Roberto trampade i klaveret och fick löpa gatlopp av sällan skådat slag så twittrade Annika Strandhäll 46 gånger om Paulo under ett dygn. Lite maniskt visst men ok. När en svensk polis nu blev ihjälslagen i tisdag: Noll aktivitet från nämnda kvinna. #Samhälle #Media #Brott

Jag vill inte byta försvarsminister i höst. Jag vill ha kvar Pål Jonson (M). Sverige har på rekordtid blivit en av Natos mest pålitliga medlemmar. Det är som om vi aldrig hade varit något annat! Nu senast, när Natos utrikesministrar samlades i Helsingborg, öste USA utrikesminister beröm över Sverige, trots att USA annars alltid skäller på Nato. Sverige har också på kort tid lyckats säkra helt otroliga kontrakt för svensk försvarsindustri. Större än vad man hade kunnat räkna med. Gripen till Ukraina, ubåtar till Polen och signalspaningsflyget Global Eye till Nato, Kanada och Frankrike. Detta säkrar svensk försvarsindustri för flera decennier framöver. Personligen har jag flera gånger varit med på föredragningar som Pål har hållit i egenskap av försvarsminister, och det är sällan en minister på ett så lugnt och säkert sätt hanterar sakfrågorna. Pål är förvisso doktor i just krigsvetenskap, men det är inte alltid ämnesexperter förstår vad politiskt arbete innebär. Pål fixar både och. Jag vill inte byta försvarsminister i höst, för jag vill ha just den här typen av politiker på den här posten. Jag vill inte ha någon som är beroende av att en sakkunnig sätter ett papper i händerna på honom så fort han ska tala. Socialdemokraterna, som gör anspråk på att få leda regeringen efter valet, kommer sannolikt att sätta in Peter Hultqvist på posten igen. Han är alltjämt deras försvarspolitiske talesperson. Ni får själva bedöma om ni tror att Hultqvist är det bättre alternativet. Oavsett hur det går i valet vet vi inte vilka partier som får vilka ministerposter. Vill man att Pål ska fortsätta på sin post är det bästa sättet att visa det att rösta på hans parti. #Sverige #Försvarspolitik #Nato

Even heerlijk rondje gewandeld om hoofd een beetje leeg te maken ☺️ Om dat als boer in een N2000 gebied doen is dan wel een beetje ironisch 🤭 Prachtig gebied trouwens, de Sallandse Heuvelrug 👌🏻 Waar landbouw en natuur elkaar afwisselen… #stikstof https://t.co/jggp0IuSzs #natuur #wandelen #landbouw

Hans Adolfsson, rektor på Stockholms universitet, är i Ekot upprörd över att han inte får ännu mer tid på sig att konstruera medborgarskapsprovet i svenska. Nu har han ändå fått ytterligare drygt ett år. Oktober 2027 ska provet vara klart. Men Adolfsson vill ha tre år. Tre år. För att konstruera ett prov i svenska. I radiointervjun låter han dessutom märkbart irriterad och snäser att om det ska gå snabbare kan väl migrationsministern konstruera provet själv. Nåväl. Om Stockholms universitets rektor känner sig omogen uppgiften borde den rimligen kunna gå till någon annan. Jag är själv gammal gymnasielärare i svenska. Jag behövde sällan mer än en halv arbetsdag för att konstruera ett prov. Jag anmäler mig. #utbildning #svenska #migration

📢 Varför valde Magdalena Andersson som 22-åring att studera tyska just i DDR? Hon hade utan problem kunnat läsa språket i Västtyskland, Österrike eller Schweiz – fria demokratier med akademisk frihet. Ändå reste hon sommaren 1989 till en av världens hårdaste diktaturer, bara månader innan regimen kollapsade och Berlinmuren föll. Jag har gått igenom handlingar i Stasiarkivet i hopp om att hitta ledtrådar om resan och dess bakgrund. Men arkivet gav inga svar. Frågan är inte om en 22-årig språkstudent bar ansvar för DDR-diktaturens övergrepp. Det gjorde hon naturligtvis inte. Frågan är varför vistelsen i DDR i dag framställs som en demokratisk merit, samtidigt som Socialdemokraternas betydligt djupare och mer långvariga relation till kommunistregimen sällan granskas. 👇Läs min nya artikel i 100% https://t.co/DWwrSJuQyY #MagdalenaAndersson #DDR #Historia

Bommersvik är för Socialdemokraterna och SSU (Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund) vad Vatikanen är för den katolska kyrkan. Det är rörelsens heliga hjärta, en kursgård vackert belägen vid sjön Yngern utanför Nykvarn. Ända sedan gården köptes 1937 har den varit platsen där framtida statsministrar – från Olof Palme till Göran Persson och Magdalena Andersson – har skolats, knutit kontakter och mejslat ut politiska strategier. Men precis som med LO:s Hasseludden och Riva del Sole, har Bommersvik omgärdats av hård kritik. När vi pratar om "korruption" i relation till Bommersvik handlar det sällan om rena portföljer med mutpengar, utan snarare om strukturell korruption, maktmissbruk, svågerpolitik och tveksam hantering av skattemedel och medlemsavgifter. Här är en liten genomgång i baksidan av den socialdemokratiska plantskolan. 1. Navet för svågerpolitik och elitskapande Bommersvik har länge kritiserats för att vara den ultimata symbolen för socialdemokratisk vänskapskorruption. Det slutna rummet: På Bommersvik har politiska karriärer skapats och krossats bakom lyckta dörrar. Kritikerna (både internt från vänster och externt från höger) har pekat på att det är här "S-adeln" reproducerar sig själva. Om du inte var en del av rätt falang eller inte bjöds in till rätt bastukvällar på Bommersvik, var din politiska karriär i partiet ofta över innan den börjat. Ideologisk dissonans: SSU och Socialdemokraterna predikar jämlikhet och kamp mot klassamhället, men har under decennier upprätthållit en exklusiv herrgårdsmiljö för sin egen toppskikt. För utomstående framstår det som hyckleri när de som kallar sig arbetarklassens företrädare drar sig tillbaka till en privat sjötomt för att umgås med andra maktspelare, långt borta från vanliga människors vardag. 2. Medlemsfusket och skattepengarna Den allvarligaste kopplingen mellan Bommersvik och faktisk ekonomisk brottslighet stavas SSU:s medlemsfusk, en av de största politiska skandalerna i modern svensk historia. Uppblåsta siffror: Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet rullades en massiv skandal upp där det avslöjades att SSU systematiskt hade blåst upp sina medlemssiffror. Genom att registrera personer som inte var aktiva medlemmar (ibland utan deras vetskap) lurade organisationen till sig tiotals miljoner kronor i extra statliga bidrag från Ungdomsstyrelsen. Finansieringen av "Bommersviksandan": Dessa felaktigt utbetalade skattemedel gick rakt in i SSU:s kassa. Det var denna kassa som finansierade maktapparatens vidlyftiga livsstil, där dyra kurser, fester och representation på just Bommersvik var en central del. Skattebetalarna subventionerade i praktiken SSU-topparnas interna nätverkande och herrgårdsliv. 3. Fritidsgård för fester och maktmissbruk Internt inom SSU har Bommersvik också förknippats med en osund kultur som vid flera tillfällen har briserat i media. Sprit och representation: Under årens lopp har det kommit larm från tidigare medlemmar om en utbredd och osund festkultur på Bommersvik, där medlems- och skattepengar gått till massiva spritnotor för förbundsledningen och deras inre krets. Tystnadskulturen: I samband med #metoo och andra interna granskningar vittnade flera personer om hur Bommersviks slutna miljö – där unga gräsrötter festade med äldre, mäktiga politiker – skapade en grogrund för sexuella trakasserier och maktmissbruk. Makten satt i väggarna, och de som blev utsatta vågade ofta inte larma eftersom förövaren kunde vara nyckeln till deras framtida karriär. 4. LO:s ständiga plånbok Bommersvik är en enorm och dyr anläggning att driva. När SSU:s ekonomi har svajat – inte minst efter att medlemsfusket uppdagades och bidragen ströps – har anläggningen stått inför konkurshot. Räddningsaktionerna: Lösningen har ofta varit att LO och dess medlemsförbund (till exempel Kommunal och Byggnads) har gått in med kapital eller lagt lukrativa konferenser på Bommersvik för att rädda ekonomin. Polismyndigheten har haft ett antal sammankomster på kursgården, det är direkta pengar som gått till SSU:s kassa. Statliga myndigheter ska förhålla sig opartiska enligt regeringsformen, ändå har polismyndigheten spenderat miljoner på Bommersvik. Det är miljontals kronor direkt in i Socialdemokraternas organisation. Medlemmarnas pengar igen: Detta innebär att vanliga industriarbetares och undersköterskors fackavgifter har använts för att hålla SSU:s kursgård flytande. Det cementerar bilden av en sammanflätad maktapparat där facket och partiet flyttar miljonbelopp mellan varandra för att skydda sina egna prestigeprojekt. Sammanfattning Bommersvik är inte en plats känd för regelrätta mutskandaler, utan står snarare som monument över den socialdemokratiska maktfullkomligheten. Det är en anläggning där en politisk elit har kunnat isolera sig för att dricka, bygga nätverk och fördela maktposter, delvis finansierat av uppblåsta skattebidrag och LO-medlemmars avgifter. För kritikerna är Bommersvik det yttersta beviset på att det som en gång var en folkrörelse med tiden förvandlades till en politisk aristokrati. (Long-Lat) 59.128527, 17.453753 https://t.co/6pqvvC8dCZ #Bommersvik #socialdemokraterna #SSU

När en pensionärsorganisation kräver att medlemmarna är digitala tycker jag att digitaliseringen har gått för långt. Min mamma på 83 har just gått med i PRO och undrade varför det var så tyst. Har de inga aktiviteter? Det visar sig då att jo, det har de, men de skickar bara ut info per mail. Min mamma på 83 har svårt med mailen så vi ber om utskick per brev. Får svaret att nej, de gör inga undantag. Icke-digitala medlemmar får alltså inga inbjudningar och ingen info. Samtidigt visar en aktuell rapport från PTS att ca 280 000 personer använder internet sällan eller inte alls och att nästan alla är 85+. 🤔 #digitalisering #pensionärer #inkludering

LO:s anläggning Runö (idag ofta känd som Runö Möten & Events samt Runö folkhögskola) belägen på en naturskön halvö i Åkersberga norr om Stockholm, är den svenska fackföreningsrörelsens absoluta högborg. Efter att Hasseludden avyttrades blev Runö det obestridda hjärtat för LO:s utbildningar, kongresser och strategimöten. När man talar om "korruption" kring Runö rör det sig, i likhet med Bommersvik och Hasseludden, sällan om rena lagbrott eller klassiska mutor. Istället handlar det om en djupgående strukturell och moralisk korruption, där begrepp som pampvälde, slöseri med medlemsavgifter och en osund representationskultur står i centrum. Här är en liten genomgång i de faktorer som har gjort Runöskolan till en återkommande måltavla för hård intern och extern kritik. 1. Lyxanläggningen och medlemsavgifterna Runö byggdes på 1950-talet med den vackra grundtanken att arbetarklassen förtjänade lika fina utbildningsmiljöer som direktörerna. Problemet är att anläggningen med åren har utvecklats till ett renodlat lyxkomplex som sticker i ögonen på de medlemmar som finansierar den. Sveriges största privata konstsamling: Runö stoltserar med en enorm och extremt värdefull konstsamling (över 800 verk av kända konstnärer). Kritikerna ifrågasätter varför undersköterskors och byggnadsarbetares fackavgifter ska ligga bundna i dyrbar konst som i första hand betraktas av fackliga ombudsmän på konferens. Högklassig hotellstandard: Med egen pool, relaxavdelning, gourmetrestaurang och natursköna promenadstråk fungerar anläggningen idag som ett lyxhotell. Klyftan mellan denna miljö och den stressiga, underfinansierade vardagen för många LO-medlemmar (exempelvis inom vård och omsorg) har varit en ständig källa till intern vrede. 2. Spritkulturen och representationen Ett av de tyngsta sänkena för LO och dess förbund har varit avslöjandena om facktopparnas representationsvanor. Runö har ofta varit skådeplatsen för dessa utsvävningar. Festerna på medlemmarnas nota: I samband med olika granskningar av fackförbund som Kommunal och Byggnads (särskilt den stora Kommunalskandalen 2016) hamnade hela fackets konferenskultur i blixtbelysning. Runö har under decennier varit platsen där fackpampar har hållit representationer, middagar och fester där alkoholen flödat – ofta betald med skattemedel (via statsbidrag till folkhögskolan) eller medlemsavgifter. Slutna rum: På Runö har fackpampar kunnat isolera sig för att sluta uppgörelser, fördela maktposter och njuta av god mat och dryck, helt skyddade från insyn. Denna tystnadskultur har frodats i anläggningens avskildhet. 3. Det ekonomiska slukhålet Att driva en enorm konferensanläggning på en halvö i skärgården är extremt dyrt. Beroendet av subventioner: För att få anläggningen att gå runt fungerar Runö idag på en dubbel marknad. Dels är det en statsunderstödd folkhögskola, dels ett kommersiellt konferenshotell ("Runö Möten & Events") dit även privata företag åker. Trots detta har LO genom åren tvingats skjuta till hundratals miljoner kronor i renoveringar och driftstöd. Korsfinansiering: En återkommande kritik är gråzonen mellan statsbidragen (som är tänkta att gå till folkbildning) och driften av lyxhotellet. Dessutom garanterar LO-förbunden Runös överlevnad genom att troget förlägga sina dyra kongresser och möten där, vilket innebär att miljonbelopp av fackavgifterna systematiskt slussas in i Runös bokslut för att rädda ekonomin. 4. Den isolerade elitens ekokammare Det allvarligaste anklagelsen mot Runö handlar om den politiska kulturen. Anläggningen har kommit att symbolisera det fackliga etablissemangets förvandling från gräsrotsrörelse till en maktfullkomlig elit. Pampväldets palats: På Runö träffas förbundsledningar, socialdemokratiska ministrar och LO-ombudsmän. Man rör sig i samma korridorer, sover i samma rum och bekräftar varandras världsbild. Denna isolering från "vanligt folk" har gjort LO-toppen sårbar för kritik om att de helt tappat kontakten med golvet. Brist på resultat: När LO tappat medlemmar, fått minskat politiskt inflytande och misslyckats med att stoppa försämringar i arbetsrätten, framstår resorna till Runö som allt mer provocerande. Medlemmarna ser en ledning som åker på dyra internat för att diskutera strategier, men som levererar väldigt lite konkret nytta tillbaka till fabriksgolven. Sammanfattning Runöskolan är den fackliga rörelsens motsvarighet till en herrgård för adeln. "Korruptionen" i det här fallet handlar inte om att någon stoppat sedelbuntar i egna fickor, utan om en institutionaliserad blindhet. Det handlar om en facklig överklass som vant sig vid en levnadsstandard och en representationskultur som betalas av människor med betydligt lägre löner och tuffare arbetsvillkor. Runö står i dag som monumentet över en folkrörelse som institutionaliserades, där kampen för medlemmarna i mångt och mycket byttes ut mot konferensluncher i skärgårdsmiljö. https://t.co/Va7Jy0PdCd https://t.co/i2xqmOtF8y https://t.co/970Bl3ifYi https://t.co/m7aYxbyU9B (Long-lat) 59.465580, 18.287428 (Long-Lat) 59.337422, 18.046149 #fackligrörelse #korruption #utbildning

Vilket trams att kändisar ska agera nyttiga megafoner för MP:s och Socialdemokraternas agenda. Hyckleriet är slående. Thomas Stenström moraliserar om klimatet i Almedalen och sätter sig sedan direkt på flyget till USA. När Annika Strandhäll kommenterar andras inlägg på X blir det sällan särskilt lyckat. “Ni förstår inte hur ni ställer till det för er själva med er attityd och den här typen av kommentarer. Hur tycker du han skulle ha tagit sig dit för att stötta vårt lag?” svarar Strandhäll. Klimatmoral för andra men undantag för de egna? Att kasta sten i glashus är som bekant sällan en bra idé. #Klimat #Hyckleri #Politik

Historien om byggandet av LO-skolan på Hasseludden (som i dag är det exklusiva japanska spahotellet Yasuragi) är ett av den svenska arbetarrörelsens mest omdebatterade kapitel. Det är en berättelse om monumentala budgetöverskridanden, tondövhet och det som i folkmun och media kom att stämplas som fackligt pampvälde och moralisk korruption. Här är en liten genomgång i haveriet kring Hasseludden i början av 1970-talet och varför det blev en sådan enorm belastning för Landsorganisationen. Ett monument över arbetarrörelsen I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet stod den svenska socialdemokratin och LO på toppen av sin makt. För att manifestera denna styrka, och för att bedriva facklig utbildning för sina medlemmar, beslutade LO att bygga en ny, toppmodern kursgård vid Hasseludden i Nacka utanför Stockholm. LO anlitade den japanske stjärnarkitekten Yoji Kasajima. Visionen var inte en enkel tegelbyggnad för studiecirklar, utan ett arkitektoniskt mästerverk i betong, trä och glas, djupt inspirerat av japansk estetik. Officiellt skulle anläggningen vara "arbetarnas skola", en plats där fackliga ombudsmän och gräsrötter kunde fortbildas i en miljö som var lika fin som den direktörerna hade tillgång till. Det som skulle bli en stolthet förvandlades snabbt till ett ekonomiskt slukhål. Byggprojektet tappade totalt styrfarten. Bygget präglades av enorma fördyringar. Exklusiva materialval (som teak, koppar och specialdesignad inredning), komplicerade arkitektoniska lösningar och bristande ekonomisk styrning gjorde att notan sköt i höjden. Hela kalaset finansierades av fackmedlemmarnas inbetalade avgifter. När kostnaderna skenade tvingades LO skjuta till allt mer kapital från sina fonder för att täcka hålen. När det gäller Hasseludden handlar diskussionen om korruption sällan om rena mutbrott i juridisk mening (väskor med pengar under bordet), utan om strukturell och moralisk korruption. Det handlade om ett ledarskikt som helt tappat kontakten med verkligheten. Samtidigt som Hasseludden byggdes skakades Sverige av vilda strejker, mest känt är LKAB-strejken 1969–1970, där gruvarbetare krävde drägligare arbetsvillkor och protesterade mot just facklig toppstyrning. Att LO-toppen i samma veva lät uppföra ett skrytbygge med simbassänger, lyxrestauranger och dyr konst stack enormt i ögonen. Klyftan mellan ledning och gräsrot: Kritiker menade att LO-ledningen hade blivit "pampar" som agerade precis som de kapitalister de officiellt bekämpade. Man använde arbetarnas pengar för att bygga ett palats åt sig själva, där ombudsmännen kunde dricka fina viner och bada bastu, långt bort från fabriksgolvets realiteter. När anläggningen stod färdig 1974 blev den genast en medial måltavla. Pressen frossade i bilder på anläggningens lyx. Den japanska arkitekturen, de vidsträckta ytorna och de dyra materialen ställdes i bjärt kontrast till vanliga arbetares vardag. För den politiska vänstern och gräsrötterna inom förbunden blev Hasseludden den ultimata symbolen för socialdemokratins förborgerligande. Den bekräftade nidbilden av att LO-borgen hade blivit en isolerad elit som mjölkade sina medlemmar på pengar för att finansiera sin egen bekvämlighet. Från LO-skola till kapitalistisk spa-lyx Hasseludden blev aldrig den folkliga kursgård man hade hoppats på. Den var för dyr i drift och stigmat kring lyxen försvann aldrig riktigt. På 1990-talet drogs LO med stora ekonomiska problem och minskande kursverksamhet. Man insåg att anläggningen var en kvarnsten runt halsen. I slutet av 90-talet övergavs anläggningen som facklig kursgård. LO sålde (och hyrde ut) verksamheten, som därefter byggdes om och lanserades som Yasuragi. Den ultimata ironin: I dag ägs och drivs anläggningen (både fastighet och drift genom olika konstellationer under åren, numera Strawberry/Petter Stordalen) som ett av Nordens mest exklusiva spahotell. Det som byggdes med arbetarnas fackavgifter för att utbilda socialister, används i dag som en lyxig tillflyktsort för näringslivets chefer, influencers och välbärgade privatpersoner som betalar tusentals kronor per natt för att gå runt i bomullyukatas och dricka champagne i varma källor. Sammanfattning Haveriet kring Hasseludden på 1970-talet var inte ett klassiskt fall av olagliga mutor, utan ett episkt misslyckande i omdöme, ekonomisk styrning och ideologisk kompass. Det var ett projekt där LO-ledningen förblindades av sin egen makt och glömde bort varifrån pengarna kom. Det cementerade bilden av "den fackliga pampen" och är än i dag ett av de tydligaste exemplen i svensk politisk historia på när en gräsrotsrörelse tappar fotfästet och institutionaliseras. (Long-Lat) 59.345549, 18.240042 https://t.co/m8LEi3QLmn #Arbetarrörelsen #Sverige #Korruption

Most végeztem vele, mert ugye kijött a tervezett 17. Alaptörvény-módosítás hivatalos szövege. Ha valaki azt hitte, hogy Magyar Péterék csak blöffölnek a délutáni bejelentéssel, az most lapozzon bele a tervezetbe, mert ott kő kövön nem marad. ​A jogi sallangok mögött ez egy konkrét politikai bulldózer! ​A Záró rendelkezések 34. pontja nem szarozik, kerek perec leírják, hogy a módosítás hatálybalépését követő napon Sulyok Tamás köztársasági elnöki megbízatása megszűnik, pont. Az indoklásba még oda is biggyesztették, hogy „súlyos bizalomvesztés állt be a társadalom részéről”... hát, ezt nem tették ki az ablakba. Helyette jön egy átmeneti államfő maximum öt évre, amíg el nem készül az új Alkotmány. ​De Polt Péternek és a többi, Alkotmánybíróságba ejtőernyőzött veteránnak is rezeg a léc. Bevezetik a 70 éves felső korhatárt, és aki ezt már betöltötte, annak a következő hónap első napján automatikusan int pápát a mandátuma. Aki fixen pakolhat még az AB-ból a kora miatt, az például Szabó Imre (1951-es, már 75 éves), Salamon László (1947-es, jócskán túl a hetvenen, 79 éves), de Dienes-Oehm Egon (1945-ös, ő már 81) és Horváth Attila (1956-os, idén tölti a 70-et) is pont a tűzvonalba esik. Viszlát! Ráadásul az AB-elnököt a jövőben nem a politika nevezi ki, hanem a bírák választják maguk közül. ​A legszebb az egészben a 12 éves parlamenti stop. Aki összesen legalább ennyi ideje koptatja a padsort, az a következő választáson már nem is indulhat. Ezzel konkrétan a Fidesz-KDNP és a régi ellenzék törzsgárdáját egyetlen tollvonással küldik el korai nyugdíjba. ​És ha ez nem lenne elég, Alaptörvénybe vésik a Nemzeti Vagyonvisszaszerzési és Védelmi Hivatalt, ami full független közvádlóként fog vadászni a lenyúlt milliárdokra. Külön gyönyörű, hogy eltörlik azt a hírhedt passzust is, ami szerint a közpénz elveszítheti közpénz jellegét. Az indoklás nyíltan kimondja, hogy ez a trükk csak arra volt jó, hogy elfedjék a pénzügyi mutyikat. ​A bíróságoknál meg bevezetik a „visszahívhatóságot”, vagyis a bírák belső lázadással is elmozdíthatják a nyakukba ültetett vezetőket. De a legnagyobb jogi csel mégis az, hogy egy csomó témakörnél a „sarkalatos törvény” szót átírják sima „törvényre”, így a jövőben egy feles többségű kormány is simán hozzányúlhat ahhoz, amit a Fidesz anno kétharmaddal betonozott be. ​Szóval az üzenet tiszta, a tiszások nem finomkodnak, ez a tervezet konkrétan egy jogi atombomba a régi rendszer bástyáira! Lehet menni unokázni... #magyar2026 #Tisza2026 #politika #alkotmány #jog

WM #11 Det kommer att stå 1–5. Och många kommer att stanna där. Jag gör inte det. För första gången på länge ser jag ett svenskt landslag som vågar spela fotboll mot de allra bästa. Som försöker, misslyckas, fortsätter och skapar chanser även när motståndet heter Nederländerna. Ja, försvarsspelet straffades brutalt. Hien allra mest, och med honom ännu flera, blev smärtsamt avslöjade. Men modet försvann aldrig. Det är faktiskt där fortsättningen på detta VM tar fart. Ett VM av avgörs sällan inte i den andra gruppmatchen. Men ett lag kan formas där. Nog är vi nere på jorden efter holmgången i Houston. Men. Jag tror fortfarande mer på det här svenska landslaget efter den här slutsignalen än före. Faktiskt. #WM 📸Bildbyrån #VM #Sverige #fotboll