Search

The Waste Ombudsman wrote that recipients of grants who could not account for how the money had been used in practice risked facing no consequences. According to the post, the authority seldom reviewed previous payments, recovery often came only after others had raised the alarm, and no one became personally liable for payments when an association went bankrupt. The Waste Ombudsman believed that the rules for the tax-funded association world needed to be changed. https://t.co/Au2oe5UNu5 #bidrag #föreningsliv #skattefinansiering (translated)

Det är lätt att ta till de stora orden när något ser främmande ut. Bussning. Klanröstning. Förkryssade valsedlar. Valfusk. Problemet är att orden beskriver helt olika saker och att slarv med dem gör det svårare, inte lättare, att upptäcka det som faktiskt är problematiskt. Att människor får skjuts till vallokalen är exempelvis inte i sig suspekt. Svenska partier och folkrörelser har ägnat sig åt valmobilisering i generationer. Frågan är vad som händer under och omkring skjutsen. Organiseras transporten för att människor ska kunna rösta, eller ingår den i ett system där någon också talar om för dem hur de ska rösta och försöker kontrollera att så sker? Samma sak gäller det flitigt använda ordet klanröstning. Att 200 personer med samma etniska bakgrund eller från samma släkt röstar på samma kandidat är inte bevis för klanröstning. Det kan vara personvalskampanj, släktband, föreningsliv eller helt enkelt förtroende för någon man känner. Ska ordet klan användas måste man också kunna visa klanens funktion: vem mobiliserar vem, genom vilka strukturer och med vilken auktoritet? Inte heller en förkryssad valsedel är automatiskt bevis på valfusk. Personval bygger trots allt på att kandidater försöker övertyga människor om att sätta ett kryss framför just deras namn. Men om färdigkryssade sedlar delas ut inom ett nätverk tillsammans med instruktioner, socialt tryck eller försök att kontrollera hur mottagaren röstar, då förändras saken. Det intressanta är alltså inte bara krysset på papperet, utan maktförhållandet runt omkring. Det är här journalistiken måste vara precis. Inte därför att problemen ska tonas ned, utan av motsatt skäl. Kallar man varje skjuts för bussning, varje koncentration av personröster för klanröstning och varje utdelad valsedel för valfusk har man snart gjort begreppen oanvändbara. Men man får heller inte göra det motsatta misstaget. Ett antal handlingar som var för sig är fullt lagliga kan tillsammans bilda ett mönster som förtjänar granskning. Skjutsen. Föreningen. Släkten. Den färdigmarkerade valsedeln. Uppmaningen. Kandidaten. Ingen av delarna behöver vara anmärkningsvärd isolerad. Det är först när man lägger dem bredvid varandra som frågan blir intressant. Därför borde en enkel regel gälla när sådana här företeelser granskas: beskriv först, etikettera sedan. Vem organiserade? Vem betalade? Vad sades? Hur delades valsedlarna ut? Var de redan kryssade? Fanns påtryckningar? Kunde väljaren utan konsekvenser säga nej och rösta på någon helt annan? Svarar man på de frågorna behöver man sällan ta till de stora orden. Fakta brukar vara tillräckligt besvärande – när de faktiskt är det. #Valfusk #Klanröstning #Journalistik

Hvorfor stemmer islamister på den yderste venstrefløj? Det gør de, fordi den yderste venstrefløj hjælper med at fremme deres dagsordener. Et eksempel er kønsopdelt svømning, som @Enhedslisten medlem af Borgerrepræsentationen, @KlausGHenryksen, her kæmper for. I indlægget udviser han en komplet mangel på forståelse for emnet og for de dynamikker, han understøtter. »Kønsopdelt idræt er hverken nyt eller specielt muslimsk. Dansk foreningsidræt har i generationer haft pigehold, drengehold, kvindehold og herrehold.« Her ignorerer han fuldstændig det faktum, at en mand godt må være tilskuer eller dommer, når et pigehold spiller fodbold. Denne form for kønsblanding er ikke tilladt i den muslimske kønsopdeling i svømmehallen. Her må far blive væk, ligesom mandlige livreddere eller rengøringspersonale er et no-go. Denne form for religiøst begrundet kønsapartheid er lige præcis ret muslimsk og væsensforskellig fra den almindelige kønsopdelte idræt, som man kender den fra det danske foreningsliv. Jeg mener ikke, at vi som stat eller kommune skal understøtte den slags kønsdiskriminerende, patriarkalsk praksis. Det mener Klaus og Enhedslisten, at vi skal. Og derfor stemmer islamister på dem. #dkpol #dkmedier #dkpol #kønsdiskrimination #islamisme

Min mor har arbejdet som sygeplejerske i mere end 40 år. Hun har født tre børn, passer på sine ældre naboer, deltager i foreningslivet og er frivillig støtte for en familie, der har det svært. For nylig satte hun pensionisttilværelsen på pause for at tage til Grønland og hjælpe på sygehuset. Men ak. Alt sammen forgæves. For hvert fjerde år har hun begået den utilgivelige forbrydelse at stemme på Socialdemokratiet. Så ifølge Lars Boje er hun åbenbart skadelig for samfundet. 40 års arbejde, tre børn, frivillighed og omsorg for andre kan simpelthen ikke opveje et "forkert" kryds på en stemmeseddel. Øv bøv, mor. Du skulle have stemt på Lars Boje, hvis du ville i Himmeriget. #sygeplejerske #frivillighed #politik

En grupp tonåringar har samlats i en föreningslokal på Södermalm. De diskuterar engagerat ungas psykiska hälsa, röstar med handuppräckning och gör allt som hör till ett seriöst föreningsmöte. Sedan, på en given signal, byter alla tröjor och mötet "startar om" under ett helt nytt föreningsnamn. Ungdomarna är inhyrda statister, rekryterade via en Facebookgrupp, och hela scenen är regisserad av ett konsultbolag som skickar bilderna från de påhittade mötena till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, för att motivera fortsatta statsbidrag. ETC:s granskning av en konsult som fakturerat sig rik på skattepengar avsedda för ungas föreningsliv sätter fingret på varför “ideellt” engagemang borde vara just ideellt. Professionella, ideologiskt eller ekonomiskt drivna bidragsorganisationer förstör för det riktiga civilsamhället. Här krävs rejäl upprensning - en minskning av anslagen och högre krav på transparens och insyn. Lika mycket för det verkliga civilsamhällets skull som för skattebetalarnas. https://t.co/wjGBQnwKdu #PsykiskHälsa #Ungdomsengagemang #Civilsamhälle

Här är en liten genomgång i historien om Knarrholmen, ett av de mest övertydliga exemplen i modern svensk historia på när arbetarrörelsens vackra ord om "solidaritet" krockar med fackpamparnas plötsliga sug efter att leka riskkapitalister. Detta är berättelsen om hur facket sålde ut sina egna medlemmar och förvandlade ett arbetarparadis till ett gräddhyllesamhälle för miljonärer. Bakgrunden: Arbetarnas egen ö Knarrholmen, belägen i Göteborgs södra skärgård, var från början arbetarrörelsens stolthet. På 1930-talet köptes ön av en fackförening (det som senare blev IF Metall Göteborg) tack vare en donation. Syftet var glasklart och genuint vackert: man ville ge de trångbodda, hårt slitande varvs- och industriarbetarna i Göteborg en chans till frisk luft och en billig semester. Här byggdes hundratals enkla små stugor. Generationer av arbetarfamiljer tillbringade sina somrar här. Det var camping, dansbana, föreningsliv och Pripps Blå. Ön var bokstavligen sinnebilden för det fackliga löftet: att arbetarna tillsammans kunde skapa något fantastiskt. Haveriet: När IF Metall fick dollartecken i ögonen Spola fram till 2014. IF Metall i Göteborg tycker plötsligt att ön är för "dyr i drift". Istället för att hitta en lösning tillsammans med de medlemmar som älskade ön, valde fackledningen att sälja hela rasket. Och de sålde det inte till en folkrörelse, en kommun eller en stiftelse. De sålde Knarrholmen till ett privat byggkonsortium med tunga aktörer från fastighetsbranschen. Prislappen? Runt 65 miljoner kronor. För IF Metalls ledning var det en ren och skär fastighetsaffär, men för de hundratals medlemmar som hade sina stugor där var det ett monumentalt svek. De gjorde det inte för att de behövde pengar, IF Metall har en samlad strejkkassa och ett kapital på omkring 10 miljarder kronor, och då kommer ju frågan om någon i toppen av IF Metall tjänat på detta privat, kanske blivit lovade en tomträtt eller tre? Facket – den organisation som existerar enbart för att skydda sina medlemmar mot kapitalets övergrepp – agerade nu exakt som de allra kallaste och mest hänsynslösa riskkapitalisterna. Den moraliska (och eventuella) korruptionen Det som gör affären så djupt osmaklig är hanteringen och det fackliga maktmissbruket: Löftesbrotten: Inledningsvis hette det att försäljningen inte skulle drabba de befintliga stugägarna nämnvärt. Det skulle förbli en folklig ö. Resultatet? De nya ägarna chockhöjde arrendena och ställde stenhårda krav på att stugorna skulle renoveras till orimliga standarder, vilket effektivt tvingade bort många av de vanliga arbetarfamiljerna som inte hade råd. Total tystnadskultur: Medlemmarna kördes över fullständigt. Många stugägare vittnade om en fackledning som var arrogant, vägrade svara på frågor och betedde sig mer som en feodalherre än en demokratisk medlemsorganisation. Vem gynnades egentligen? IF Metall Göteborg fick förvisso in miljoner till sin lokala kassa, men för medlemmarna var det en ren förlustaffär. Frågan många ställde sig var: Hur kan en fackförening sitta på tiotals miljoner på banken efter en fastighetsförsäljning, samtidigt som deras egna medlemmar gråter i tv och tvingas riva sina sommarstugor för att de inte har råd att vara kvar? Slutresultatet: Champagne istället för Pripps Blå Idag är Knarrholmen inte längre något arbetarparadis. Konsortiet som köpte ön rev stora delar av den gamla bebyggelsen och smällde upp exklusiva, arkitektritade lyxvillor för åtskilliga miljoner kronor styck. Ön marknadsförs nu som ett premiumboende för Göteborgs absoluta överklass och övre medelklass. Man har byggt en exklusiv restaurang, padelbanor och marinor för dyra båtar. Sammanfattning: Knarrholmen-haveriet är inte bara en tvist om några sommarstugor. Det är den ultimata symbolen för den moderna arbetarrörelsens hyckleri. Fackpamparna sjunger "Internationalen" på första maj och pratar om att krossa klassamhället – för att nästa dag sälja ut arbetarnas historiska rekreationsort till fastighetsmiljonärer och vräka sina egna medlemmar. Det kanske inte prövades som juridisk korruption i en domstol, men som ideologisk och moralisk korruption är det svårt att hitta ett tydligare exempel i svensk nutidshistoria. (Long-Lat) 57°37'23.3"N 11°49'38.7"E https://t.co/lHYKqDSLvr https://t.co/a95vounBmy #solidaritet #arbetarrörelse #fackförening

FINANSVERDENEN ER VED AT RIVE DANMARKSKORTET I STYKKER. JEG NÆGTER AT ACCEPTERE ET DANMARK DELT OP I A- OG B-POSTNUMRE. Jeg er oprigtigt bekymret for, at Danmark bliver delt mere og mere op. Ikke kun i ord, men som en direkte konsekvens af politisk handlingslammelse. Vi ser det, når skoler, banker og offentlige arbejdspladser forsvinder fra landdistrikterne. Vi ser det, når den kollektive trafik bliver dårligere. Og nu ser vi det også, når helt almindelige danskere ikke længere kan få et almindeligt realkreditlån, fordi de ønsker at bo uden for de største byer. I stedet bliver de henvist til dyrere prioritetslån, som kan koste mange tusinde kroner ekstra om året. Det er uacceptabelt. For mig er det en politisk ambition, at der skal bo danskere i hele Danmark. Jeg hader at se de spøgelsesbyer, der desværre skyder op i dele af landet. Det skal ikke være mindre værd at bo i Vestjylland, på Lolland, Mors, Bornholm eller i de mange landsbyer, som holder Danmark sammen. Ingen skal straffes økonomisk, fordi de ønsker et liv uden for storbyen. Netop nu er finansverdenen med til at rive Danmarkskortet i stykker. Når adgangen til den billigste boligfinansiering afhænger af postnummeret, vokser uligheden mellem land og by. Det rammer familierne, lokalsamfundene, erhvervslivet, skolerne og foreningslivet. Hver gang det bliver sværere at bosætte sig uden for de store byer, bliver det også sværere at holde liv i det Danmark, der producerer vores fødevarer, skaber arbejdspladser og bærer en stor del af vores kultur og historie. Politikerne har alt for længe svigtet landdistrikterne. Centralisering, lukning af lokale tilbud og dårligere vilkår har gjort hverdagen mere besværlig. Nu ser vi endnu et eksempel på, at almindelige danskere bliver taberne. Hvis finansverdenen ikke selv kan sikre rimelige vilkår for danskerne – uanset hvor de bor – så må Folketinget gribe ind. Et postnummer må aldrig afgøre, om man kan få en fair finansiering af sit hjem. #Danmark #Landdistrikter #Ulighed

Jag tror på Sverige 🇸🇪 På friheten att forma sitt eget liv. På familjerna som bär samhället. På människorna som går till jobbet, driver företag, engagerar sig i föreningslivet och ställer upp för sina grannar. Sverige är inte bara vår historia, Sverige är vårt gemensamma hem. Byggt av generationer som arbetat hårt, tagit ansvar och lämnat efter sig något bättre till sina barn. Nu är det vår tur. Sverige är vårt gemensamma ansvar för framtiden. Och den framtiden är värd att tro på. Läs hela artikeln här: https://t.co/B5SA9LH3cg #Sverige #Frihet #Framtid