Search

Solidaritet med alla organisationer som @AmnestyUK stämplar som en del av en "anti-rättighetsrörelse". Kvinnoorganisationer. Organisationer för lesbiska och homosexuella. Stödcenter för offer för sexualbrott. Organisationer mot mäns våld mot kvinnor. Amnesty är en total skam. #Solidaritet #Rättigheter #MänskligaRättigheter

Här är en liten genomgång i historien om Knarrholmen, ett av de mest övertydliga exemplen i modern svensk historia på när arbetarrörelsens vackra ord om "solidaritet" krockar med fackpamparnas plötsliga sug efter att leka riskkapitalister. Detta är berättelsen om hur facket sålde ut sina egna medlemmar och förvandlade ett arbetarparadis till ett gräddhyllesamhälle för miljonärer. Bakgrunden: Arbetarnas egen ö Knarrholmen, belägen i Göteborgs södra skärgård, var från början arbetarrörelsens stolthet. På 1930-talet köptes ön av en fackförening (det som senare blev IF Metall Göteborg) tack vare en donation. Syftet var glasklart och genuint vackert: man ville ge de trångbodda, hårt slitande varvs- och industriarbetarna i Göteborg en chans till frisk luft och en billig semester. Här byggdes hundratals enkla små stugor. Generationer av arbetarfamiljer tillbringade sina somrar här. Det var camping, dansbana, föreningsliv och Pripps Blå. Ön var bokstavligen sinnebilden för det fackliga löftet: att arbetarna tillsammans kunde skapa något fantastiskt. Haveriet: När IF Metall fick dollartecken i ögonen Spola fram till 2014. IF Metall i Göteborg tycker plötsligt att ön är för "dyr i drift". Istället för att hitta en lösning tillsammans med de medlemmar som älskade ön, valde fackledningen att sälja hela rasket. Och de sålde det inte till en folkrörelse, en kommun eller en stiftelse. De sålde Knarrholmen till ett privat byggkonsortium med tunga aktörer från fastighetsbranschen. Prislappen? Runt 65 miljoner kronor. För IF Metalls ledning var det en ren och skär fastighetsaffär, men för de hundratals medlemmar som hade sina stugor där var det ett monumentalt svek. De gjorde det inte för att de behövde pengar, IF Metall har en samlad strejkkassa och ett kapital på omkring 10 miljarder kronor, och då kommer ju frågan om någon i toppen av IF Metall tjänat på detta privat, kanske blivit lovade en tomträtt eller tre? Facket – den organisation som existerar enbart för att skydda sina medlemmar mot kapitalets övergrepp – agerade nu exakt som de allra kallaste och mest hänsynslösa riskkapitalisterna. Den moraliska (och eventuella) korruptionen Det som gör affären så djupt osmaklig är hanteringen och det fackliga maktmissbruket: Löftesbrotten: Inledningsvis hette det att försäljningen inte skulle drabba de befintliga stugägarna nämnvärt. Det skulle förbli en folklig ö. Resultatet? De nya ägarna chockhöjde arrendena och ställde stenhårda krav på att stugorna skulle renoveras till orimliga standarder, vilket effektivt tvingade bort många av de vanliga arbetarfamiljerna som inte hade råd. Total tystnadskultur: Medlemmarna kördes över fullständigt. Många stugägare vittnade om en fackledning som var arrogant, vägrade svara på frågor och betedde sig mer som en feodalherre än en demokratisk medlemsorganisation. Vem gynnades egentligen? IF Metall Göteborg fick förvisso in miljoner till sin lokala kassa, men för medlemmarna var det en ren förlustaffär. Frågan många ställde sig var: Hur kan en fackförening sitta på tiotals miljoner på banken efter en fastighetsförsäljning, samtidigt som deras egna medlemmar gråter i tv och tvingas riva sina sommarstugor för att de inte har råd att vara kvar? Slutresultatet: Champagne istället för Pripps Blå Idag är Knarrholmen inte längre något arbetarparadis. Konsortiet som köpte ön rev stora delar av den gamla bebyggelsen och smällde upp exklusiva, arkitektritade lyxvillor för åtskilliga miljoner kronor styck. Ön marknadsförs nu som ett premiumboende för Göteborgs absoluta överklass och övre medelklass. Man har byggt en exklusiv restaurang, padelbanor och marinor för dyra båtar. Sammanfattning: Knarrholmen-haveriet är inte bara en tvist om några sommarstugor. Det är den ultimata symbolen för den moderna arbetarrörelsens hyckleri. Fackpamparna sjunger "Internationalen" på första maj och pratar om att krossa klassamhället – för att nästa dag sälja ut arbetarnas historiska rekreationsort till fastighetsmiljonärer och vräka sina egna medlemmar. Det kanske inte prövades som juridisk korruption i en domstol, men som ideologisk och moralisk korruption är det svårt att hitta ett tydligare exempel i svensk nutidshistoria. (Long-Lat) 57°37'23.3"N 11°49'38.7"E https://t.co/lHYKqDSLvr https://t.co/a95vounBmy #solidaritet #arbetarrörelse #fackförening

Det här är vad sverigedemokraten Victoria Raouf Schölander har fått riktat mot sig på grund av politiskt uppdrag. Enligt uppgift har polisanmälan gjorts. Här om dagen delade jag information om det hat som vänstern utsatt en ung kille aktiv i SD för. I det fallet var hatet grundat i att han har utländsk bakgrund. Vänsterns hat riktas ofta mot kvinnor och personer med utländsk bakgrund när de är aktiva sverigedemokrater. Stötta Victoria och alla andra. #yttrandefrihet #solidaritet #politiskagärningar

Hvorfor er det altid os, der bliver talt negativt om? Jeg er ligeglad med dit tørklæde. Jeg er ligeglad med dit skæg. Jeg er ligeglad med, hvilken religion eller kultur du har. Men nogle danske muslimer gør det virkelig svært for sig selv og for deres trosfæller. Lad mig starte med at sige, at det faktisk glæder mig at se de piger til fodbold arrangementet i går. Det glæder mig, at de deltager og viser engagement i større fælles arrangementer. Dejligt at se! Men hvorfor skal I endnu en gang ødelægge billedet af jer selv? Der blev holdt et minuts stilhed for en mand, en familiefar og ægtemand, der på tragisk vis blev tæsket ihjel. Men hvad gør man? Jo, man vælger ikke at rejse sig op, som alle andre på stedet gjorde. Der findes to klip af piger med tørklæde, mens det ene minuts stilhed foregik: Det ene, hvor de står op og griner, og det andet, hvor de nægter at rejse sig op i solidaritet. Jeg ved selvfølgelig ikke, hvorfor de griner, og derfor skal jeg ikke tillægge det en bestemt betydning. Men det ser ikke godt ud i den situation. Mange har skrevet og vist deres forargelse over klippet med pigerne. Derfor vil jeg skrive noget lidt anderledes: Hvis I piger læser med, så håber jeg, at I næste gang viser mere respekt. Både for den tragiske hændelse, men også for den kultur og de traditioner, der kan være forbundet med lignende arrangementer. Det kræver faktisk ikke meget at rejse sig op. Det havde set fantastisk ud, hvis I på lige fod med jeres medmennesker havde vist den dræbte mands familie lidt omsorg, respekt og medmenneskelighed. Og I kan ikke skyde skylden på nogen andre. Det her er alene på jeres egen regning, og I må forvente kritik. Men jeg håber, at I lærer af det og bliver klogere fremover. #Respekt #Medmenneskelighed #Forskellighed

Mannen har överlämnat sig själv till polisen. Får vi se demonstrationer på plattan nu? Idrottslag som tsm med poliser går ned på knä? Neee, fel hudfärg på offret. Vila i frid Christian 💙💛 https://t.co/kkoFH0NNbf #demonstrationer #rättvisa #solidaritet

Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis lanserar någon sorts konspirationsteori om att svenska ”techbros” skulle ha gått samman för att sprida Elon Musks ”högerradikala” evangelium. Han ojar sig över att ”alla verkar tycka likadant” och undrar om någon av dem ens ”läser en bok eller tar in kultur”. I stället för att uppskatta att svenska techentreprenörer bygger bolag, skapar jobb och driver tillväxt misstänkliggör han dem politiskt. Det är en typisk vänsterreflex: när socialister tycker likadant kallas det solidaritet – när techentreprenörer gör det kallas det en konspiration. Företagarna som skapar skatteintäkterna utmålas som ett hot, medan den egna publikationen i sann socialistisk anda gärna tar emot miljoner i pressstöd från samma skattebetalare. Hur går det egentligen, @klarnaseb, @MartinLorentzon, @TheWesterFront och @FredrikHjelm4 – ligger det högerradikala maktövertagandet enligt tidsplan? https://t.co/GpPlryqIUY #Konspirationsteori #TechEntreprenörer #Politik

Det är verkligen en makalös uppvisning i intellektuell kullerbytta som ni, en lång rad välmående, trygga svenska akademiker, läkare och socionomer – bjuder på. I er iver att framstå som goda och "intersektionella" har ni lyckats med konststycket att förvandla en av världens absolut mest potenta symboler för patriarkalt kvinnoförtryck till en symbol för... frihet. Innan ni fortsätter klappa varandra på axeln över er gränslösa solidaritet, vore det klädsamt om ni lyfte blicken från Södermalm. Vad tror ni egentligen att de dödade kvinnorna i Iran skulle säga till er? Ni vet, de tusentals kvinnor som blivit misshandlade, fängslade och mördade av moralpolisen för att de råkat visa lite hår utanför den lagstadgade hijaben. Kanske kan ni ta kontakt med den iranska sångerskan Parastoo Ahmadi, som dömdes till 74 piskrapp för att hon uppträdde utan denna obligatoriska slöja. Fråga henne gärna vad hon anser att hijaben står för. Förklara för henne, med era fina svenska akademiska termer, att slöjan i själva verket är ett uttryck för "kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar". Ni kommer förmodligen få ett svar som ekar av avsky för er totala aningslöshet. Att ni, i er blinda jakt på poäng i den politiska debatten, aktivt lierar er med islamisternas narrativ väcker en oundviklig fråga: Är det en islamisk stat ni egentligen vill ha här i Sverige? För ni gör ett alldeles strålande jobb med att kratta manegen för en. https://t.co/1DNit13ju3 #feminism #mänskligaRättigheter #yttrandefrihet

Välkommen till en absolut masterclass i hur man som ett sekulärt, progressivt och uttalat feministiskt parti bestämmer sig för att byta ut sin politiska själ mot en påse garanterade blockröster! Det vi pratar om är naturligtvis det numera legendariska samarbetsavtalet från 1999 mellan Socialdemokraternas religiösa falang (dåvarande Broderskapsrörelsen, nuvarande Tro och Solidaritet) och Sveriges Muslimska Råd (SMR). Det var ett politiskt haveri av så magnifika proportioner att det än idag fungerar som ett varnande exempel på vad som händer när desperation efter valsegrar trumfar ideologisk ryggrad. Här är en tillbakablick i denna fantastiska uppvisning i politisk byteshandel: 1. Det briljanta kontraktet: Ett mandat för en röst Året är 1999. Broderskapsrörelsen sätter sig ner med SMR och upprättar ett skriftligt dokument. Det var ingen fluffig avsiktsförklaring om allas lika värde, utan ett krasst, nästan vackert affärsmässigt avtal. Avtalet gick ut på att Socialdemokraterna lovade SMR representation på partiets vallistor på alla nivåer. Målet var att få in ett specifikt antal muslimer i riksdagen, landstingen och kommunfullmäktige. I utbyte skulle SMR agera valmaskin och uppmana sina medlemmar och församlingar att rösta på Socialdemokraterna. "Röstköp" är ju ett så fult och olagligt ord. Låt oss i stället kalla det för "ömsesidigt gynnande demografisk valsamverkan". Vem behöver vinna väljare genom att övertyga dem om sin politik, när man bara kan vända sig till en religiös ledare och be dem leverera församlingens röster i ett snyggt, färdigpaketerat block? 2. Den ideologiska kullerbyttan (eller: Hur man säljer sin feministiska själ) Det roligaste med hela detta haveri är den totala intellektuella härdsmältan. Här har vi Socialdemokraterna – ett parti som byggt hela sin moderna identitet på hbtq-rättigheter, jämställdhet, kvinnors rätt till sin egen kropp och att religionen ska hållas borta från politiken. Vilka väljer de att ingå en ohelig allians med? En organisation (SMR) med djupa rötter i en extremt konservativ, bokstavstrogen tolkning av islam. Ingenting skriker ju "feministisk utrikespolitik" och "Pride-parad" riktigt lika mycket som att lova politisk makt till företrädare som förespråkar könssegregerade bad och har en minst sagt ansträngd relation till homosexuellas rättigheter. Det var ett mästerverk i politisk schizofreni. 3. Mahmoud Aldebe och det lilla kravbrevet (2006) Om S-topparna trodde att denna lilla uppgörelse skulle stanna som en diskret facklig förhandling i kulisserna, fick de ett brutalt uppvaknande 2006. Då klev nämligen Mahmoud Aldebe, dåvarande ordförande för SMR, ut i rampljuset. Med all den makt och det självförtroende som S-avtalet hade gett honom, skickade Aldebe ut ett öppet brev till de politiska partierna. Han krävde bland annat en särlagstiftning för muslimer i Sverige – egna familjelagar baserade på sharia, där imamer skulle få godkänna skilsmässor och besluta om vårdnad av barn. Surprised Pikachu-face på hela den samlade socialdemokratiska partiledningen! Vem hade kunnat ana att om man ger politiskt inflytande till religiösa fundamentalister, så kommer de att kräva... religiös fundamentalism i politiken? Socialdemokraterna tvingades till en desperat, svettig pudel och bedyrade att man minsann absolut inte stod bakom sådana idéer. 4. Omar Mustafa-kraschen (2013) Kronan på verket i detta årtionden långa haveri kom 2013. Då tyckte partiet att det var en briljant idé att välja in Omar Mustafa – dåvarande ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige (en organisation med starka band till SMR och som anklagats för kopplingar till Muslimska Brödraskapet) – i Socialdemokraternas absolut mäktigaste organ: den verkställande partistyrelsen. S-ledningen firade sin "mångfald". Men det tog ungefär en kvart innan granskande journalister och förtvivlade S-kvinnor påpekade att Mustafa, i egenskap av ordförande, rutinmässigt bjudit in rabida antisemiter och homofober som talare till sina konferenser. Efter en veckas totalt mediala kaos insåg S-ledningen plötsligt att det kanske inte gick att vara både en progressiv jämställdhetskämpe och samtidigt representera en organisation som bjuder in predikanter som vill kasta homosexuella från hustak. Mustafa tvingades avgå under förnedrande former efter bara sex dagar på posten. Sammanfattning: Socialdemokraternas samarbete med SMR är ett tidlöst monument över naivitet. Man trodde att man smart och smidigt kunde integrera en konservativ, religiös maktstruktur i den svenska arbetarrörelsens byråkrati för att säkra makten i förorterna. Istället legitimerade man islamistiska maktambitioner, kastade sina egna jämställdhetsideal under bussen och skapade en av de mest pinsamma ideologiska förtroendekriserna i partiets historia. Men hey, de fick säkert ett par extra mandat i kommunfullmäktige på 00-talet. Och det är ju, som alla politiker vet, viktigare än principer! https://t.co/jkDBL4tRJy https://t.co/VxbTDR3L6B https://t.co/D66GNgwRXi #politik #feminism #samarbete