Detta är ju odemokratisk. EU parlamentet röstade NEJ till Chat Control. Men nu tvingades alltså en ny omröstning igenom när många redan gått på semester. Och nu röstade folkvalda politiker fortfarande NEJ. Men nu var det inte längre en absolut majoritet så då gick det igenom. #Demokrati #EU #ChatControl
Är AFS det enda parti som inte är på semester? Det verkar nästan så. Partiledarna för riksdagspartierna ser man ingenting av nu. De är lediga, trots att det bara är två månader kvar till valet och de gör anspråk på att vilja leda landet. Politikerna är så slappa att de till och med har flyttat Almedalsveckan från vecka 27 till vecka 26. Detta för att få längre sammanhängande semester – ända från slutet av juni till mitten av september (givetvis med full lön eftersom de alltid är i tjänst, officiellt sett). Men Alternativ för Sverige arbetar på, varje dag. Jag deltar i intervjuer hela tiden. Nyligen var jag med i @svmorgonbladet och intervjuades av deras reporter Anna Johansson. ‼️Se intervjun här: https://t.co/YguVa7P6Ee En stor del av intervjun avhandlar geopolitik, inte minst USA:s väg från isolationistiskt till globalistiskt land. För 100 år sedan var USA den enda segrarmakt i första världskriget som vägrade att ratificera Versaillesfördraget, och de gick heller aldrig in som medlem i Nationernas förbund. President Woodrow Wilson försökte, men fick nej – två gånger. Idag är detta nästan ofattbart att ta in: ett USA som koncentrerar sig på sina egna angelägenheter och låter bli andra länder. Men efter andra världskriget ersattes denna doktrin (Monroe-doktrinen) av Truman-doktrinen, som vände upp-och-ned på den gamla ordningen och istället förespråkade amerikanska krig, statskupper, interventioner och annan påverkan över hela världen: ett USA som världspolis (världsgangster). #Politik #Val2022 #Geopolitik
Här är en liten genomgång i historien om Knarrholmen, ett av de mest övertydliga exemplen i modern svensk historia på när arbetarrörelsens vackra ord om "solidaritet" krockar med fackpamparnas plötsliga sug efter att leka riskkapitalister. Detta är berättelsen om hur facket sålde ut sina egna medlemmar och förvandlade ett arbetarparadis till ett gräddhyllesamhälle för miljonärer. Bakgrunden: Arbetarnas egen ö Knarrholmen, belägen i Göteborgs södra skärgård, var från början arbetarrörelsens stolthet. På 1930-talet köptes ön av en fackförening (det som senare blev IF Metall Göteborg) tack vare en donation. Syftet var glasklart och genuint vackert: man ville ge de trångbodda, hårt slitande varvs- och industriarbetarna i Göteborg en chans till frisk luft och en billig semester. Här byggdes hundratals enkla små stugor. Generationer av arbetarfamiljer tillbringade sina somrar här. Det var camping, dansbana, föreningsliv och Pripps Blå. Ön var bokstavligen sinnebilden för det fackliga löftet: att arbetarna tillsammans kunde skapa något fantastiskt. Haveriet: När IF Metall fick dollartecken i ögonen Spola fram till 2014. IF Metall i Göteborg tycker plötsligt att ön är för "dyr i drift". Istället för att hitta en lösning tillsammans med de medlemmar som älskade ön, valde fackledningen att sälja hela rasket. Och de sålde det inte till en folkrörelse, en kommun eller en stiftelse. De sålde Knarrholmen till ett privat byggkonsortium med tunga aktörer från fastighetsbranschen. Prislappen? Runt 65 miljoner kronor. För IF Metalls ledning var det en ren och skär fastighetsaffär, men för de hundratals medlemmar som hade sina stugor där var det ett monumentalt svek. De gjorde det inte för att de behövde pengar, IF Metall har en samlad strejkkassa och ett kapital på omkring 10 miljarder kronor, och då kommer ju frågan om någon i toppen av IF Metall tjänat på detta privat, kanske blivit lovade en tomträtt eller tre? Facket – den organisation som existerar enbart för att skydda sina medlemmar mot kapitalets övergrepp – agerade nu exakt som de allra kallaste och mest hänsynslösa riskkapitalisterna. Den moraliska (och eventuella) korruptionen Det som gör affären så djupt osmaklig är hanteringen och det fackliga maktmissbruket: Löftesbrotten: Inledningsvis hette det att försäljningen inte skulle drabba de befintliga stugägarna nämnvärt. Det skulle förbli en folklig ö. Resultatet? De nya ägarna chockhöjde arrendena och ställde stenhårda krav på att stugorna skulle renoveras till orimliga standarder, vilket effektivt tvingade bort många av de vanliga arbetarfamiljerna som inte hade råd. Total tystnadskultur: Medlemmarna kördes över fullständigt. Många stugägare vittnade om en fackledning som var arrogant, vägrade svara på frågor och betedde sig mer som en feodalherre än en demokratisk medlemsorganisation. Vem gynnades egentligen? IF Metall Göteborg fick förvisso in miljoner till sin lokala kassa, men för medlemmarna var det en ren förlustaffär. Frågan många ställde sig var: Hur kan en fackförening sitta på tiotals miljoner på banken efter en fastighetsförsäljning, samtidigt som deras egna medlemmar gråter i tv och tvingas riva sina sommarstugor för att de inte har råd att vara kvar? Slutresultatet: Champagne istället för Pripps Blå Idag är Knarrholmen inte längre något arbetarparadis. Konsortiet som köpte ön rev stora delar av den gamla bebyggelsen och smällde upp exklusiva, arkitektritade lyxvillor för åtskilliga miljoner kronor styck. Ön marknadsförs nu som ett premiumboende för Göteborgs absoluta överklass och övre medelklass. Man har byggt en exklusiv restaurang, padelbanor och marinor för dyra båtar. Sammanfattning: Knarrholmen-haveriet är inte bara en tvist om några sommarstugor. Det är den ultimata symbolen för den moderna arbetarrörelsens hyckleri. Fackpamparna sjunger "Internationalen" på första maj och pratar om att krossa klassamhället – för att nästa dag sälja ut arbetarnas historiska rekreationsort till fastighetsmiljonärer och vräka sina egna medlemmar. Det kanske inte prövades som juridisk korruption i en domstol, men som ideologisk och moralisk korruption är det svårt att hitta ett tydligare exempel i svensk nutidshistoria. (Long-Lat) 57°37'23.3"N 11°49'38.7"E https://t.co/lHYKqDSLvr https://t.co/a95vounBmy #solidaritet #arbetarrörelse #fackförening
Jag är väldigt avundsjuk på dig som får uppleva sommaren hemma i Sverige. Ni bara: ”jag har semester i sex veckor”, ”hemmakontor”, sill & färskpotatis, rosévin, SVALA nätter, kvällsdopp, färska jordgubbar, ljudböcker, Biltemas mjukglass. Förstå hur bra du har det ❤️🇸🇪 #Sverige #Sommaren #Livskvalitet
Var fick jag mina pengar ifrån? Varför starta en globalfond? Kommer jag besöka alla världens fabriker nu? En timmes semesterlyssning där @alden_niklas och @Franzen_Fabian gräver i min hjärna finnes här! #Ekonomi #Globalisering #Podcasts
Det finns en oro över säkerheten vid obevakade järnvägsövergångar i Sverige, där tusentals olyckor inträffar årligen, särskilt under semestertider, vilket understryker behovet av förbättringar och ökad medvetenhet bland bilister. #Trafiksäkerhet #Järnvägsövergångar #Mobilitet
Vi är många som nåtts av den fruktansvärda nyheten att en svensk polis på semester i Danmark har avlidit i Köpenhamn. Mina tankar är hos familjen, alla nära och kära som har förlorat en älskad.
Berättelsen om Anna Johansson-Visborgs Minne och de 150 stugorna i Nacka är en av de mörkaste och mest ironiska tragedierna i den svenska arbetarrörelsens historia. Det är historien om hur en storslagen, osjälvisk gåva till samhällets allra fattigaste och mest utsatta kvinnor kapades av fackpampar, politiker och den övre medelklassen – för att till slut säljas ut till fastighetsutvecklare. Här är en liten genomgång i hur "Bryggar-Annas" vackra vision förvandlades till ett monument över hyckleri och nepotism. 1. Bryggar-Annas storslagna vision Anna Johansson-Visborg (1876–1953), känd som "Bryggar-Anna", var en pionjär inom den svenska fackföreningsrörelsen. Hon slet på bryggerier, organiserade arbetarkvinnor och var en urkraft för kvinnors rättigheter. Genom smarta affärer och fastighetsinvesteringar byggde hon upp en ansenlig förmögenhet. Eftersom hon mindes hur det var att vara fattig och utsliten, skapade hon stiftelsen Anna Johansson-Visborgs Minne. Hon köpte ett enormt och naturskönt markområde i Skuru i Nacka. Syftet var glasklart och inskrivet i stadgarna: Här skulle "obemedlade och mindre bemedlade" yrkesarbetande kvinnor (som sömmerskor, städerskor och bryggeriarbetare) få chansen att hyra en sommarstuga för en struntsumma, så att de kunde få frisk luft och vila upp sig. 2. Det tysta maktövertagandet: Pamparnas paradis De första decennierna fungerade stiftelsen som det var tänkt. Men i takt med att decennierna gick, och generationerna byttes ut, skedde ett tyst och cyniskt maktövertagande. När samhället blev rikare och arbetarkvinnorna fick det bättre, borde stugorna rimligtvis ha gått till nya grupper av utsatta kvinnor – kanske ensamstående mammor i förorten eller fattigpensionärer. Istället hände följande: Vänskapskorruptionen: Stugorna började förmedlas via interna kontakter inom Socialdemokraterna, LO och fackförbunden. De som hade "rätt" nätverk fick plötsligt tillgång till de hett eftertraktade stugorna. Arvet till eliten: Hyreskontrakten gick i arv. Resultatet blev att stugorna till slut beboddes av fackpampar, högavlönade byråkrater, journalister och den akademiska medelklassen. Skrattretande hyror: Dessa priviligierade personer, med inkomster långt över genomsnittet, betalade absurda underpriser – ofta bara några få tusenlappar om året – för att ha en egen sommarstuga på sjötomt mitt i Stockholms innerskärgård. Allt subventionerat av stiftelsens pengar. 3. Avslöjandet och det skamlösa försvaret När medierna (bland annat Expressen) började granska stiftelsen på 2000- och 2010-talet briserade skandalen. Det var totalt uppenbart att stiftelsen bröt mot Bryggar-Annas testamente och syfte. Stugorna befolkades av välbärgade män och kvinnor som absolut inte kunde klassas som "obemedlade". Det mest magstarka var reaktionen från de boende när de blev ifrågasatta. Istället för att skämmas över att de i decennier hade ockuperat ett välgörenhetsprojekt för fattiga kvinnor, spelade många av pamparna och akademikerna offer. De krävde att få bo kvar med sina subventionerade hyror och hävdade "besittningsrätt" till stugorna som deras föräldrar (som en gång i tiden kanske var arbetare) hade hyrt. 4. Haveriet och den kapitalistiska slakten Pressen från media, Länsstyrelsen och allmänheten blev till slut för stor för stiftelsens styrelse. Marken och de 150 stugorna var i behov av renovering, och man kunde inte längre försvara hur man drev verksamheten. Lösningen blev ett totalt och slutgiltigt haveri för Bryggar-Annas vision: Stiftelsen beslutade att hela semesterbyn skulle säljas.Marken köptes upp av kommersiella fastighetsutvecklare. De boende tvingades bort (under högljudda och bittra protester från den vänsterelit som förlorade sitt billiga skärgårdsparadis), stugorna revs eller byggdes om, och området förvandlades till exklusiva bostadsrätter och lyxvillor för mångmiljonbelopp. Sammanfattning: Ett monument över svek Historien om Anna Johansson-Visborgs Minne är i praktiken beviset på hur den institutionaliserade arbetarrörelsen tappade sin kompass. En eldsjäl donerade sin livsförmögenhet till fattiga kvinnor. Rörelsens egna byråkrater och pampar roffade sedan åt sig gräddfilerna och lät stugorna gå i arv till sina välbärgade barn. När hyckleriet till slut blev offentligt fanns det inget annat alternativ än att sälja rubbet till högstbjudande kapitalister. Om Bryggar-Anna hade kunnat se vad hennes egna partikamrater gjorde med hennes livsverk, hade hon med största sannolikhet roterat i sin grav. (Long-Lat) 59.333149, 18.207514 https://t.co/AeNvPZtLXT https://t.co/tV0PTdw8jY https://t.co/Q8LOcXWvGE #Historia #Sverige #Arbetarrörelse
Det fina med EU:s demokrati är att om man röstar ”fel”, så ändrar topparna bara reglerna och röstar igen tills det blir rätt. EU-topparna använder just nu en "extraordinär hastprocedur" för att tvinga fram en ny omröstning om ”Chat Control”, nu på torsdag. Förslaget innebär i klartext massövervakning genom automatisk skanning av alla medborgares privata meddelanden, chattar och bilder. Att de medvetet väljer att lägga en så avgörande omröstning när bänkarna gapar tomma och folk har checkat ut för semester, är ett rent demokratiskt haveri. EU-parlamentet har redan sänkt det här förslaget flera gånger, men EU-ledningen vägrar helt enkelt att acceptera det demokratiska beslutet. När @MartinSonneborn nu försökte påpeka i talarstolen att den här hastproceduren faktiskt bryter mot EU:s egna regler, så stängde talmannen helt sonika av hans mikrofon. Det säger allt om hur desperata de är. Seriöst, vad har det blivit av EU egentligen? Kan de inte bara återgå till den handelsorganisation den en gång i tiden var tänkt att vara? #EU #Demokrati #Övervakning
Cyberattacker utgör en allt större oro för svenska företag, med 66 procent av dem medvetna om riskerna under det kommande året, samtidigt som många planerar att öka sina investeringar i cybersäkerhet för att hantera sårbarheten som semesterperiodens bemanningsförändringar kan medföra. #cybersäkerhet #cyberhot #sommarberedskap
Das Verhalten der sechs Personen – allein in diesen wenigen Sekunden – bietet Stoff für mindestens 12 Semester in diversen Fachbereichen. Und 12 Doktorarbeiten. Gold! Wer hat sich die Filmrechte gesichert? https://t.co/EF1hnDSlL2 #Film #Verhalten #Doktorarbeiten
Arbetarklassfamilj som sparat ihop till en semesterresa till Thailand = uselt för klimatet Begåvad miljonmusiker som flyger över till USA för att kolla lite fotboll = mycket bra för klimatet #klimatkris #miljö #rättvisa
Att gräva i historien om Reso (Folkresor) är att ta en guidad tur genom det kanske mest klassiska av alla socialdemokratiska affärshaverier. Det är berättelsen om vad som händer när fackpampar och kooperativa byråkrater, helt utan affärssinne, bestämmer sig för att leka hotellmagnater och researrangörer med arbetarnas och medlemmarnas pengar. Det som började som en vacker tanke om semester åt folket slutade i en monumental, miljarddyr finansiell krater. Här är den obarmhärtiga sanningen om Resos uppgång och spektakulära fall: 1. Utopin: Arbetarnas egen lilla resebyrå Reso grundades 1937 av arbetarrörelsen (bl.a. ABF) och kooperationen (KF). Den ursprungliga tanken var sympatisk: nu när arbetarna äntligen hade fått lagstadgad semester (två veckor 1938), skulle de också ha råd att åka någonstans. Reso skulle erbjuda folklig, billig och "meningsfull" fritid. Men, som alltid när den svenska vänstern får tillgång till en stor säck med "någon annans pengar", dröjde det inte länge förrän storhetsvansinnet kickade in. Reso nöjde sig inte med att arrangera bussresor och tältläger. Man skulle bygga ett imperium. 2. Skrytbyggena och betongpalatsen Under efterkrigstiden och framåt expanderade Reso aggressivt. Fackförenings- och KF-byråkraterna förvandlades från folkrörelsearbetare till lyxiga fastighetsutvecklare. Reso började bygga och köpa upp enorma hotellkomplex över hela Skandinavien. Ofta var det gigantiska, gråa betongkolosser (som hotell Continental i Stockholm eller Rubinen i Göteborg). Det dröjde inte länge förrän dessa hotell blev den socialdemokratiska maktapparatens egna vardagsrum. LO-toppar och partiföreträdare kunde hålla sina eviga, spritdrypande kongresser och konferenser i "egna" lokaler. Gräsrötterna ute i fabrikerna finansierade kalaset, medan ombudsmännen bodde på hotell och åt trerätters på representationskontot. 3. Affärssinnet som saknades Problemet med socialistisk affärslogik är att den bara fungerar så länge man har monopol eller oändligt med medlemskapital att bränna. När den fria marknaden och den moderna charterturismen tog fart på 70- och 80-talet blev Resos inkompetens brutalt uppenbar. Privata aktörer som Vingresor och Spies erbjöd billigare, roligare och effektivare resor till solen. Reso, fastlåst i sin byråkratiska, fackliga företagskultur, var trögrörligt och toppstyrt. Istället för att anpassa sig efter marknaden fortsatte Reso att köpa upp ännu fler hotell och resebyråer under det glada 80-talet, dopade av fackföreningsrörelsens och KFs pengar. Man saknade totalt den kostnadskontroll som krävs i en lågmarginalbransch. 4. Kollapsen och notan till gräsrötterna När 90-talskrisen slog till sprack bubblan med ett öronbedövande dån. Resos extremt belånade och ineffektiva hotell- och reseimperium blödde pengar i en takt som inte ens LO-borgen och KF kunde hantera. Verkligheten, den som sossar brukar avsky allra mest, knackade på dörren. 1992 tvingades Reso i princip kasta in handduken. Koncernen styckades upp och såldes i panik. Hotellen slumpades bort (och blev senare grunden för privata miljardimperier som Scandic och Choice Hotels, och man kan ju undra om någon fackpamp tjänade pengar på detta "upplägg"?). Resebyråerna såldes av till privata aktörer. En gigantisk kapitalförstöring. Arbetarnas och kooperationens medlemmar förlorade enorma summor när pamparnas leksak gick i kras. Slutsats: Ett monument över hyckleriet Resos haveri är det ultimata beviset på regeln: Låt aldrig en sosse driva ett företag. När fackliga byråkrater slipper ta personlig ekonomisk risk, och istället kan leka "Wall Street" med undersköterskors och industriarbetares medlemsavgifter, slutar det alltid i tårar. Man lade ner miljarder på att bygga ett hotellimperium för att "undvika kapitalisternas vinster" – bara för att missköta det så brutalt att man tvingades skänka bort resterna till... ja, just det: privata kapitalister. Ironin är lika storslagen som den är tragisk. #Reso #Socialism #Historia
Here we go again. Ett upprop cirkulerar bland kändisar. Namnen trillar in. Ingen verkar veta om att länken leder till en aktivistorganisation. Undrar om alla dessa kändisar kommer att skippa flygen till semestern i sommar… https://t.co/5b1315GJ5O #Kändisar #Upprop #Miljö
Efter en initial nedgång i bokningar på grund av Irankriget, har resor till Turkiet, Cypern och Nordafrika nu ökat kraftigt, delvis tack vare sänkta hotellpriser och en omvärdering av säkerhetsläget av resenärer. #Irankriget #Turism #Semesterekonomi
Es geht in die nächste Runde: Mit einer Kundgebung vor unserem Redaktions-Büro möchte uns die linke Szene aus der Stadt vertreiben. Illustriert wird der Aufruf mit einem Flugzeug, das vor unserer Hausfassade einschlägt - es ist das Foto eines Flugzeugs, das der Pilot einst in ein Stadion in Baltimore steuerte. Was auch immer die friedliebende Zivilgesellschaft damit sagen will. Eine Fahrraddemo will unsere neuen Redaktionsräume markieren und danach unsere ehemaligen Standorte sowie die Kollegen von @niusde_ besuchen und einschüchtern. Ich finde es toll, dass wir uns auf die PR-Kraft der Szene verlassen können. Danke an alle Fans und den polizeilichen Schutz! Übrigens, liebe Genossen, wir sind nicht umgezogen, weil ihr uns erfolgreich vertrieben habt. Wir haben ein neues, wesentlich größeres Büro, weil uns immer mehr Menschen lesen, schauen und mögen. Diesen Menschen fühlen wir uns verpflichtet. Und wir lassen uns ganz sicher nicht von irgendwelchen zugezogenen Soziologie-Studenten im vierzehnten Semester von unserem Weg abbringen. #Kundgebung #FriedlicheDemonstration #Pressefreiheit
Inkomstklyftorna i Sverige växer, vilket resulterar i att allt fler arbetare tvingas semestra hemma, enligt en rapport där 16 procent av arbetarna uppger att de inte har råd med en semestervecka per år, jämfört med fem procent av tjänstemännen. #Klyftor #Semester #Ekonomi
Här är en obarmhärtig liten genomgång i historien om LO och semesterbyn La Serra – en affär så genomsyrad av inkompetens och skumrask att det framstår som ett avsnitt av Sopranos, regisserat av svenska fackpampar. När Landsorganisationen (LO) inte hade fullt sjå med att bränna medlemmarnas pengar på krognotor på Metropol Palais, lekte de uppenbarligen internationella fastighetsmoguler. La Serra, beläget på den italienska kusten nära Neapel, köptes på 60-talet (ofta i tandem med den mer kända anläggningen Riva del Sole) för att erbjuda "arbetarna" billig semester. Men det var försäljningen 2014 som förvandlade drömmen till en monumental skandal av internationella mått. 1. Århundradets sämsta affär (för alla utom maffian) Låt oss titta på de rent matematiska realiteterna i denna transaktion. La Serra var ingen liten ruttnande fjällstuga; det var en gigantisk semesteranläggning bestående av 220 villor belägen vid Medelhavet. Det verkliga värdet: Oberoende värderare och det italienska rättsväsendet uppskattade anläggningens värde till cirka 14 miljoner euro (runt 140 miljoner svenska kronor). LO:s prislapp: Fackpamparna – med bland annat Wanja Lundby-Wedin (dåvarande ordförande för det moderbolag som ägde anläggningen) i den innersta kretsen – valde att sälja hela rasket för... trumvirvel... 400 000 euro (drygt 4 miljoner kronor). LO sålde alltså en hel italiensk semesterby med 220 villor för ungefär samma pris som du får ge för en fuktskadad etta i Sundbyberg. Man brukar skämta om att socialister inte förstår sig på ekonomi, men detta överträffar all satir. Antingen handlar det om en intellektuell och affärsmässig inkompetens så bråddjup att den borde studeras rent medicinskt, eller så var korruptionen total. 2. Handslag med Camorran Vem hade då turen att få köpa denna fackliga rea-by? Det visade sig snabbt att köparen var en italiensk affärsman med direkta kopplingar till den ökända neapolitanska maffian, Camorran. Medan LO:s ledning satt tryggt hemma på Sveavägen och skrev debattartiklar om hur farligt det är med "kriminella aktörer i välfärden", mottog de alltså i praktiken illegala pengar från italiensk organiserad brottslighet. Genom uppenbart fejkade värderingsrapporter slussades medlemmarnas italienska semesterparadis rakt in i händerna på syditalienska gangsters. När det italienska rättsväsendet insåg den fulla vidden av skumraskaffären klev den allmänna åklagaren i Santa Maria Capua Vetere in och beslagtog hela anläggningen. 3. Strutsförsvaret från LO-borgen När skandalen slutligen briserade och italiensk polis började nysta i hur svenska fackföreningar agerade dörrmatta åt maffian, vad blev då försvaret från LO-toppen? Det vanliga, fega strutsförsvaret. LO:s representanter stammade fram att anläggningen "hade gått med förlust" och att det var "olyckligt" att köparen visade sig ha de avsikter han hade, men att man minsann självklart inte visste vad som pågick efter att avtalen var påskrivna. Man valde medvetet att blunda. Ingen facklig byråkrat reflekterade uppenbarligen över varför man släppte en 140-miljonersanläggning för kaffepengar. Slutsats: Hyckleriets absoluta nollpunkt Historien om La Serra är den ultimata illustrationen av hur rörelsen fungerar när ridån går ner. Samma fackföreningspampar som står i tv-sofforna och ylar sig hesa om "vita jobb", "kollektivavtal" och att "stoppa vinstjakten", tvekade alltså inte en sekund att under bordet rea ut arbetarnas utländska tillgångar till ett nätverk infiltrerat av Camorran. Att Socialdemokraterna och LO-toppen ens har mage att ta ordet "korruption" i sin mun när de pekar finger åt högern är – med tanke på att de bokstavligen bedrivit extremt generös välgörenhet åt den italienska maffian – ett obestridligt bevis på att de saknar all form av politisk och moralisk skam i kroppen. (Long-Lat) 41.199626, 13.796949 https://t.co/UGRsjzfGHY https://t.co/gWyos8sFL3 #Korruption #Fackföreningar #Ekonomi
En 24-årig man från Luleå står åtalad för ett dubbelmord i Järfälla där två män sköts till döds i en bil, men han nekar till brott och hävdar att han var på semester trots att polisen kopplar honom till morden genom teknisk bevisning och vittnesmål. #Dubbelmord #Järfälla #Luleå
