Search

Compound interest urged Elisabeth to listen to Helena Lindahl and wrote that the Center Party should collaborate with the liberal parties as much as possible, since the parties, according to the writer, had more common ground. The writer also stated that they respected Elisabeth's wish to try a centrist alternative. #Centerpartiet #politk #samsyn (translated)

Nick Alinia described a debate with Amilia Stapelfelt as one of the most bizarre he had ever had. He wrote that Stapelfelt, whom he called bourgeois and a self-styled political influencer, defended drag queens who, according to him, had advertised child pornography by reading stories about gender to small children. He referred to a clip from Studio 3. https://t.co/LTKamVLNlT #debatt #dragqueen #barnhistoria (translated)

Mr. Husis wrote that the Sweden Democrats would never become Sweden's largest party. He referred to the stigma surrounding the party and the demographic composition of the population, which he believed made it practically impossible to surpass the Social Democrats. He also assessed that Vinge's, Eos's, Karlsson's, and Åkesson's ambition to make the Sweden Democrats more like the Moderates would fail. According to him, dissatisfied center-right voters could instead choose the Moderates, Christian Democrats, or Liberals, as the Moderates were perceived as a more reasonable and credible alternative on immigration issues. He explained that the Sweden Democrats approaching 20 percent in polls was due to dissatisfaction with immigration policy and the party's dominance in that issue. Husis posed the question of whether the Sweden Democrats should be satisfied with 10-15 percent and pursue policies that the Moderates, Christian Democrats, and Liberals could also implement, or maintain a distinct profile. He argued that the party should prioritize the interests of ethnic Swedes and stand up for the Swedes' right to their country. According to him, the future of the Sweden Democrats lay in distinguishing themselves from the other parties. #Sverige #politiken #demografi (translated)

Daniel Schatz wrote that Mogge had pushed for Sweden to boycott Israel. He asked where the bourgeois parties stood on the issue, whether the Moderates supported the proposal, and whether the Centre Party, Birgitta Ohlsson, and Martin Ådahl supported a boycott. Schatz argued that such symbolic politics risked Sweden no longer being perceived as a serious actor in the Middle East. #Sverige #Israel #Bojkott (translated)

Carl Eos agreed with Jimmie Åkesson's reasoning in Expressen about the Sweden Democrats' role in cooperation with the center-right parties. Åkesson had written that the Sweden Democrats (SD) had been driving many reforms, but that the parties holding ministerial positions had received visibility when the reforms were implemented. He also pointed out that the cooperation had limited SD and asked why voters would choose the party over the Moderates if the center-right was perceived as good enough even on issues where SD had taken the lead. Eos wrote that the center-right parties had been able to showcase successes within SD's strong policy areas, while SD had not made corresponding advances in other areas. He argued that the parliamentary election in 2026 would largely be about issues where SD was weaker and, to a large extent, not about policy issues. Eos also noted that both Ulf Kristersson and Jimmie Åkesson had said that the time after Tidö had begun, and wrote that this would likely create discussion. https://t.co/JWjMHlH2Ri #Sverigedemokraterna #politiskdebatt #val2026 (translated)

No, C and Thand Ringqvist. Bourgeois voters who have voted for M, KD, and L do not want a center government with S. Stop whining about it. It is entirely C's own socialist project. (translated)

C and V do not have equal lines to "erase," would it have been better if V also went to the polls with demands on C outside? V has demands for itself, not against others. It is C that must respect the entire government support if Magdalena Andersson is to be elected. C needs to find another triumph than V outside the government, for we will not accept that. One cannot have as the most important question "no positions/influence" for a party one asks for mandates from. Last in the January agreement was the trophy C wanted to showcase to its conservative colleagues, LAS, market rents, and privatized employment agency. This time it is instead V outside. Or one could also try to cooperate. Just a thought. #politik #Sverige #regering (translated)

Jag är inte konservativ. Det finns inget med det nuvarande samhällssystemet som jag vill konservera. Jag är inte heller intresserad av att romantisera det socialdemokratiska Sverige som existerande under Per Albin Hansson eller Tage Erlander. Jag tror inte lösningen på dagens problem ligger i ideologier som fört oss hit. Jag tror inte på det Sverige som var. Jag tror på det Sverige som kan bli. Ett svenskt Sverige, som inte siktar på Bullerbyn, utan mot stjärnorna. Ett samhälle byggt på heroiska ideal. Inte borgerliga eller socialdemokratiska. #Sverige #Ideologi #Framtid

Det finns inte en princip som säger att största partiet i riksdagen ska ha talmansposten. Lena Hallengren från S säger fel. Talmannen väljs med sluten omröstning. Den blir vald som får mer än hälften av rösterna. Reglerna finns i riksdagsordningen 3:4a. Det finns inte någon urgammal sed som övertrumfar detta och som vi skulle ha haft sedan vikingatiden, på det sätt som en del vill få det till. Att talmän ofta varit Socialdemokrater beror på att de har kunnat vinna stöd av en majoritet för sina kandidater, inte därför att de är största parti. S har varit största parti i riksdagen sedan 1920-talet, men borgerliga talmän har ju funnits ändå. Jag vet inte varför S försöker hävda att det skulle finnas en princip som säger att de ska ha en evighetsprenumeration på talmansposten. De har försökt med det förr. Ändå har vi haft Andreas Norlén i två mandatperioder, vilket alla tycker har fungerat utmärkt. https://t.co/ZXE8zLdCG7 #Sverige #Riksdag #Talmannen

Varför inte förhandla sak först, och sedan förhandla om hur och på vilket sätt, sakpolitiken ska genomföras? För det låter ju trevligt att alla ska sätta sig ned och som tex MP:s partisekreterare sa ”mejsla fram” själva politiken. Den är ju viktigast uppmanar många, får jag utgå från, välmenande krafter. C vill som Thand Ringqvist sa igår, helst att V ska ha ”0 inflytande”. V vill gärna ses och prata och lära känna varandra bättre men självklart går det inte att börja ”mejsla fram något” innan man bestämt sig för vilka som ska göra det ihop och i vilken form som politiken sedan ska genomföras. Det är inte bara av sakpolitiska skäl C vill att just V ska vara utanför, utan det är den triumf dom vill kunna visa upp för att slippa tappa det borgerliga ansiktet. Det går inte att börja förhandla innan man vet vad målsättningen med förhandlingarna är, en regeringsförklaring förhandlar man på ett sätt, en Tidö/januariöverenskommelse på ett helt annat sätt. Det här begriper dom flesta som har förhandlat. V är intresserad av förhandlingar där fyra partier ges likvärdigt inflytande i regeringen. Vi är helt övertygade om att det ger bäst stabilitet för Sverige, och bäst möjlighet för samtliga partier att sedan driva igenom det vi kommit överens om. Att C inte säger ja till V men jag till Magda, är det som måste förändras. Vi får alla säga ja till varandra eftersom Magda är vår statsministerkandidat. Annars blir hon inte vald. Visst kan V eventuellt få igenom fina ord på papperet, men utan möjligheten att säkra att orden/reformerna sedan också genomförs, är det inte mycket värt. Syftet för en del att ”dra igång förhandlingarna i sak” är ju att det på papperet ska stå ett par fina reformer och så ska V kunna pressas, genom detta, att ställas utanför, ”ni kan ju inte rösta nej nu när karensen ska tas bort”. Alla övriga partier har accepterat varandra i regeringen och därför kan ju dessa utan problem säga sådant som att vi borde sätta oss och ”mejsla fram”. Dom har inget att förlora. Det är inte deras rätt till inflytande som enligt den ena samarbetspartnern ”helst ska vara 0”. Brobyggnader i all ära, men det verkar ju inte ha funkat så bra, istället är C kvar i det luftslott som dom byggt. Resterande rödgröna partier gör nog bäst i att istället nu vara tydliga och inte agera möjliggörare åt C, som uppenbarligen är kvar i förnekelsestadiet. Då kan vi få en regering snabbare. Är alla partier i regering tillsammans kan man inte bryta överenskommelser på samma sätt. Saker kommer först att behöva utredas, sedan förhandlas igen i flera omgångar. I regeringen har man tillgång till mycket mer inflytande över hela beslutsprocessen än utanför. V har varit stödparti i decennier och vi har varit tydliga mot väljarna och våra tilltänkta samarbetspartier vad som gäller efter detta val. Nu är det upp till C att välja. #SvenskPolitik #Förhandlingar #Regering

📣 Det finns en logisk väg ur regeringslåset: M, KD, L och C bildar regering. SD står utanför. C erbjuds ett tungt regeringspaket: vice statsministerposten, centrala departement och möjlighet att sätta ett historiskt stort centerpartistiskt avtryck på politiken. SD får inga ministerposter och regeringen binds inte upp av något nytt Tidöavtal. Då ställs både C och SD inför varsitt obekvämt men ganska enkelt val. För C: vill ni säga nej till en borgerlig regering som ni själva kan sitta i och få historiskt inflytande över – för att i stället regera med stöd av ett V marinerat i antisemitism, terrorromantik och extremism? För något annat realistiskt alternativ finns knappast. För SD: är kravet på ministerposter viktigare än att få en borgerlig regering och möjlighet till genomslag i centrala profilfrågor – inte minst en fortsatt stram migrationspolitik? Båda måste kompromissa. Och SD behöver inte ens rösta för regeringen. Vill partiet markera att man inte accepterar att hållas utanför Regeringskansliet kan man lägga ned sina röster i statsministeromröstningen. Budskapet blir glasklart: vi stödjer inte den här regeringen, men vi tänker inte heller fälla den och därmed öppna vägen för en S-ledd regering. Det fungerar eftersom Sverige har negativ parlamentarism. En statsminister behöver inte samla en majoritet bakom sig. Det räcker att färre än 175 ledamöter röstar nej. Därefter får regeringen lägga fram sin politik och söka hoppande majoriteter. SD kan rösta för borgerliga reformer man stöder och emot sådant man ogillar. I andra frågor kan regeringen söka stöd hos S eller MP. Ibland kommer regeringen att förlora en omröstning. Det är parlamentarism, inte regeringskris. Alternativet är knappast bättre: en skakig S-ledd kaozregering med V-ministrar och partier som inte kan enas i några frågor. För C vore paradoxen monumental. Partiet skulle tacka nej till historiskt inflytande i en borgerlig regering – för att i stället regera med ett sällskap som många av C:s egna väljare inte ens skulle ta i med tång. M, KD, L och C har åtminstone en bred borgerlig grund att regera på. Det är dags att alla partier besinnar sig, slutar fantisera om parlamentariska majoriteter som inte finns och börjar förhålla sig till den matematik väljarna faktiskt har gett dem. Det finns inga perfekta alternativ kvar. Bara vuxna kompromisser – eller fyra år av politiskt kaos. #politik #parlamentarism #Sverige

Problemet är nog att det inte enbart handlar om sakpolitik för C. Och det handlar inte heller om person eller organisation, det är många V-partister och C-partister som känner varandra i riksdagshuset och träffas och umgås. Istället tror jag att motståndet mot V i C också grundar sig i nån slags identitetskris för dom i toppen och delar av partiorganisationen. Den ekonomiska politiken delar C inte med nåt parti på ”vår” sida, MP höjer skatterna mer i sin budget än V. Så vad handlar det då om? Jag tror att det blivit så att hålla V borta, är den skalpen som C vill kunna visa upp för att slippa göra upp med sin identitet ”V utanför” är den triumf man vill visa upp den här gången. Man ska kunna fortsätta säga till sina borgerliga kollegor att man egentligen inte valt sida och att det går att välja bort SD och inslag av vänsterpolitik samtidigt. Att gå till extraval för att man inte är beredd att fullt ut stå för vad konsekvenserna av valet av statsministerkandidat innebär är inte en seriös hållning. Det visar inte heller på regeringsduglighet, att man inte kan träffa den majoriteten man ska regera landet inom, för att lära känna varandra bättre. När januariavtalet slöts var det inte ens C som krävde noll inflytande från V, utan L. Punkterna i den överenskommelsen handlade inte om att hitta nån slags mitt eller samarbete. LAS, marknadshyror mm skulle bevisa att C tvingat S att driva en politik som gick på tvärs med allt dom stod för. En kombination av ideologisk övertygelse från Timbro-Centern och även då just behovet om att visa upp en skalp för övriga borgerligt etablissemang, tror jag drev fram detta. För det var ju knappast C-väljarnas viktigaste frågor och inte heller dom skeptiska C-politikerna i Västerbottens inland som hade satt detta högst upp på listan. Jag deltog i ett radiosamtal med deras dåvarande vice partiledare efter att V stoppat marknadshyrorna. Han sa då ”januariavtalet var genialiskt, vi har fått S att regera på en borgerlig reformagenda. Nu har V förstört det”. Och verkade inte reflektera över hur arrogant det lät. Så kan man kanske göra en gång. Men två gånger går det inte som parti att maximera, då behöver man istället samarbeta. C har valt Magdalena som sin statsministerkandidat och dom väljare som röstat på Magdas underlag, uppger att dom föredrar i första hand, en regering bestående av S, V, MP. Valet om vad som var viktigast, full utdelning för den ekonomiska politiken, eller att kunna påverka i rätt riktning gällande värderingsfrågorna har C gjort när dom valde Magda. Vi övriga partier står i jämförelse med C väldigt nära varandra här. Oavsett om V är i regering eller inte, (vilket vi kommer att vara eftersom vi fattat vårt beslut) kan inte C:s förväntningar vara att få bestämma allt. Dessutom behövs ju V oavsett för att förhandla en budget. Så det kan inte vara där skon klämmer. Runt om i landet styr V och C ihop. I norra Sverige i kommuner där C varit starka, har det snarare varit fighten mellan S och C, om vem som ska styra som tidigare varit i centrum. Och där är MP det parti man ser mest skeptiskt på, är min upplevelse. Det finns flera saker vi är överens om men det vet redan C. C delar ju faktiskt fler prioriteringar med V och MP än med S. Vi har tillsammans hållit ihop i flera förhandlingar om investeringar i infrastruktur och lyckats driva igenom 50 mdr till det civila försvaret. En humanare migrationspolitik, biståndet och återbäring till dom kommuner och regioner som bidrar med naturresurser på landsbygden är andra frågor. Hur som helst V kommer inte att backa från att våra väljare ska ges likvärdigt inflytande. Väljare som oftare är låginkomsttagare, har haft det ordentligt tufft ekonomiskt och en del av dessa är utsatta för just den retorik och politik om splittring som Tidö stått för, dom har samma rätt till inflytande i en kommande regering som C-väljarna har. #politik #Sverige #partipolitik

Vårt bästa valresultat hittills – tack för din insats! Krutröken har nu lagt sig efter ännu ett val. Som jag sade i mitt tal i lördags på valfinalen i Stockholm, var det här vår bäst genomförda valrörelse hittills – och oavsett vilket resultat vi får, så har vi åstadkommit ett nationellt genombrott. Intresset för partiet är högre än någonsin tidigare vilket visas på många sätt: vi har rekordmånga åhörare på våra torgmöten, vi medverkar i fler debatter, vi får större spridning på sociala medier. Allt detta har skett trots att vi varit fullständigt nedtystade i de stora medierna. Det större intresset för partiet avspeglas också i valresultatet. Siffrorna är inte klara riktigt än – i skrivande stund har omkring 40 % av valdistrikten räknats. Alternativ för Sverige ligger på 0,37 %, vilket är en tydlig ökning både mot 2018 och 2022 – det här ser alltså ut att bli vårt bästa riksdagsval hittills. Sannolikt kommer vi att hamna på omkring 25 000 röster, nästan 10 000 fler än förra valet. Om vi utgår från att nuvarande resultat står sig, så kan vi göra en intressant observation: de andra "ledande" småpartierna har kollapsat helt jämfört med 2022. Partiet Nyans går från 0,44 till 0,01 procent. ​De tappar 98 procent av sitt väljarstöd. Medborgerlig samling går från 0,20 till 0,05 procent. ​De tappar 75 procent av sitt väljarstöd. Alternativ för Sverige går från 0,26 till 0,37 procent. ​Vi ökar vårt väljarstöd med 42 procent. Örebropartiet ställde inte upp i förra valet, men ser ut att bli störst utanför riksdagen med 0,7 procent. Det är en effekt av att de får flera procentenheter just i Örebro län: i landets övriga 28 valkretsar verkar AFS och ÖP få ungefär lika stort stöd. Trots att det hela tiden var tydligt att de hade minimala chanser att komma in i riksdagen, gjorde massmedierna – SVT, DN, Aftonbladet, Expressen, samt borgerliga nätkanaler – sitt yttersta för att få folk att rösta på dem. Mediernas propagandakampanj för Örebropartiet misslyckades dock. Partiet har varit helt beroende av denna exponering för att få väljare, och jag skulle säga att det är väldigt oklart vad som händer med partiet nu med tanke på att det mediala intresset (deras främsta tillgång) lär vara svagt framöver. Vi däremot har fått väljare trots att vi varit helt nedtystade. Massmedia vill inte ge exponering åt genuina oppositionspartier, det var samma sak i valet 1991 då man satsade på populisterna i Ny demokrati och tystade ned nationalisterna i Sverigedemokraterna. Därför är de sociala medierna vår viktigaste plattform för att nå ut. På mina torgmöten har tusentals människor kommit för att ta en selfie eller få en videohälsning – vilket de sedan spridit på TikTok, Instagram, Snapchat eller andra kanaler till sina vänner och sin familj. På det sättet har hundratusentals människor i år fått upp ögonen för vårt parti. Det är häftigt, och jag har jämfört smarttelefonen och selfien med gamla tiders budkavle som fördes från gård till gård med uppmaningen att det är dags att engagera sig för folk och land. Naturligtvis hade vi alla hoppats på ett starkare resultat än vad vi nu ser ut att gå mot. Trots detta är jag säker på att vi byggt en stark grund inför kommande val. Många av de tusentals ungdomar som flockats kring partiet på torgmötena, och som spridit vårt budskap på sociala medier, har inte haft rösträtt i årets val, men har det i EU-valet i juni 2029 och riksdagsvalet i september 2030. Däremellan är det också ett kyrkoval i september 2029, då vi har god möjlighet att ta oss förbi "AFS-spärren" på 2 %. Det är såklart inte bara ungdomar som kommer att rösta på oss i kommande val: många som röstat på SD en längre tid lär nog vara benägna att gå över till Alternativ för Sverige nästa val, av flera anledningar. En sista viktig observation: svenskarna är och förblir det mest partilojala folket i hela världen. Trots att de flesta medborgare är less på samhällsutvecklingen ger de sitt stöd till de åtta "godkända" partierna i riksdagen i hopp om att det ska bli bättre nästa gång. Det är en gränslös naivitet som så ofta kännetecknar just svenskarna, tyvärr. Så ytterst är det faktiskt folket som måste ta ansvar för vad de röstar på. Vi presenterar ett alternativ, men det är inte vi som slutligen avgör hur många röster vi får. Det avgör folket självt. Var stolt över att du har gjort en insats för det du tror på. Var stolt över att du är en del av lösningen och inte av problemet. Vi är och förblir det enda parti i landet som konsekvent formulerat en politik för ett svenskt och självständigt Sverige. Jag vågar påstå att vi är landets enda nationalistiska parti. Det om något behövs i ett Sverige som styrs helt av globalister, och vars politik kommer att göra svenskarna till en minoritet i sitt eget land – ett land där folket dessutom berövats sitt nationella självbestämmande. Vad vi har gjort i årets valrörelse är inte bara att engagera tiotusentals väljare och andra sympatisörer för Alternativ för Sverige: vi har också bildat dem. Det är vi som givit dem fakta, insikter och perspektiv i vår tids stora frågor: det går långt bortom det rent politiska. För den som vill förstå Sveriges och Europas långvariga förfall – men också hur vi kan skapa en ljusare framtid – är det hos Alternativ för Sverige man fått svaren. Jämför detta med SD, som reste runt med den lättklädda bimbon Fröken Snusk som främsta reklampelare. Alltsammans var plastigt och fullständigt ointressant: en skräpkultur importerad från USA. Något budskap fanns förstås inte, annat än att man skulle rösta på SD. Vem imponeras av det egentligen? Nu fortsätter kampen, precis som tidigare. Och framtiden för Alternativ för Sverige känns faktiskt betydligt ljusare än den gjorde efter det tunga valet 2022. Vi ses vid barrikaderna! Gustav Kasselstrand Partiledare #Valresultat #Politik #AlternativFörSverige

Nu är de stora borgerliga kommunerna i Västsverige vars förtidsröster låg hos PostNord räknade. Därmed är det kört mina damer och herrar, och vänstermajoriteten klar i riksdagen. Vi kan konstatera att vänstern lyckades mobilisera landets samtliga utanförskapsområden i stort sett totalt. Och det gick helt under radarn för de flesta #österrikspolitik #valresultat #demokrati

Tänk om det fanns ett borgerligt politiskt parti som tackade nej till en öppen inbjudan från de andra borgerliga partierna, att få igenom all sin viktigaste politik, men som ändå valde att ställa sig på motståndarsidan, bara för att man vill utesluta ett annat parti som man inte tycker om. Tänk om detta parti också var det kanske mest högerorienterade partiet i hela Sverige sett till deras ekonomiska politik. Och att de förstod att när de valde att tillhöra vänsterblocket, skulle de inte få igenom någonting av sin egen politik eftersom deras nya vänstervänner tycker tvärt om. Inte skulle väll det kunna hända på riktigt? #politik #Sverige #borgerlighet

Samtliga partier som betecknar sig som borgerliga går framåt i valet. Då tänker C att de ska släppa fram den socialistiska sidan, eftersom de har en hangup på SD. Är det inte märkligt? https://t.co/BrMuKxcm9O #politik #val2023 #Sverige