Search

När @sdriks körde ut sin tandvårdsreform blev det knappt en notis på @svtnyheter Ser lite annorlunda ut nu när sosseriet KOPIERAR förslaget någon vecka före valet. Då får (S) en helsidesannons på @svtnyheter Denna tvingas du också betala. https://t.co/zkdGzSWEGx #Sverige #Politik #Tandvård

Gjorde till slut den här "20 vs 1" (fast det alltid är typ 8 vs 1 eller något sånt) på studio3 som det tjatats om sedan januari. Jag hade preppat 10 påståenden, men de fick bara ihop 8 personer, varav Linn från sossarna var snäll och tog 2 av dem. Det är typ svårare att köra i sådana här grisiga format. Det är rediga flashbacks till ungdomsförbundstiden. Dels att formatet inbegriper mindre moderering - roffar man inte åt sig talartiden så kommer den kapas och bollen försvinna iväg där den inte ska vara. Men det som är det svåra är att det är så jäääkla skeva argument som kommer, argument som inte ens har en intern logik. På så sätt är sådana här format svårare än stela debatter politiker emellan. En annan sak med sådana här format är att man får sparka under bältet på ett annat sätt och att man nästan förlorar om man inte svarar med samma grepp. Är exempelvis sur på mig själv över att jag inte körde mer personangrepp på sossen som menade att alla som röstar på Örebropartiet är svettiga killar som inte får ligga. På just temat ligga är det ju nämligen som så att som man bäddar får man ligga. Det hade varit snyggare att köra en fulare och lägre come back än att svara som jag gjorde där. Riktig smashboll för en go crit. Vissa kommer säkert tycka att jag avbryter för mycket här. Men ärligt talat. Jag SKITER I DE HÄR MÄNNISKORNA som jag kör mot. Jag är inte där för att övertyga någon av dem. Jag ska trycka ut mitt narrativ. De här människorna ska användas som nyttiga idioter för det ändamålet. De gör ett bra jobb! Även om jag, efter att ha kollat på eländet i efterhand, kan konstatera att jag var alldeles för snäll. Här har ni länken: https://t.co/91FvfRTuwU #debatt #politisk #argumentation

Sosseregeringen vill gärna göra en poäng om att Tidöregeringen lånar 200.000 kronor i minuten. Själva lånade de 420.000 kronor i minuten 2020. https://t.co/OrnfcFc4RR #val2026 #politik #ekonomi #val2026

INFLUENCER-GATE "Vi betalar inte pengar till digitala kreatörer" säger sossepampen @TobiasBaudin i @svt. Men Baudin ljuger; Så sent som ifjol berättade 28-åriga influencern Anna Mostam i DN att hon "äntligen fått ett jobb tack vare sitt TikTok-konto". I efterhand uppdagades det dock att jobbet var för SOCIALDEMOKRATERNA på Sveavägen 68, och hennes lön kom från sosseägda mediaföretaget AIP MEDIA på samma adress. Mostam gjorde reklam för "Schyst", en "plantskola för progressiva influencers" som grundades 2024 av bl.a. Aftonbladet Ledare med Aftonbladet-praon @emilnordfjell vid rodret. I februari i år meddelade Socialdemokraterna att man inför valet startat en egen inhousebyrå istället för att anlita extern PR-firma, även denna ligger på Sveavägen 68(den förra låg på Sveavägen 34 och fick kapas då man försökt muta influencers för S räkning). Man skulle nu "handplocka sina egna digitala kreatörer". En lågoddsare är att rekryteringen sker från den egna plantskolan "Schyst". AIP MEDIA omsätter nästan 13 miljoner kronor årligen och finansieras med presstöd, dvs av dig. "Schyst" har andra skandaler under bältet, bl.a. har SvDs @peterwennblad tidigare riktat misstanke om att avlönade på influencerfabriken ska ha postat antisemitiskt material. #influencer #socialdemokraterna #media

Valfusk på Rosengård centrum. Malmölistans valsedlar saknades på 3 av 4 valbås. Det är just på grund av denna POLITISKA KORRUPTION som Du ska rösta på Malmölistan. Så att vi kan rensa upp i det kommunala sosseträsket. Välnämndens ordförande heter Amani Loubani. Hon är Socialdemokrat och bör omedelbart avgå! #Malmö #Val2023 #Politik

Korruptions-sossarna köper nu öppet influencers röster. Sossar: Högern är ett hot mot demokratin och statsministern byggde ett hönshus för 17000. Verkligheten: Hur många av era röster har ni köpt? Sossekorruptionen... 💁🏽 https://t.co/lFqeBPrc15 #Korruption #Demokrati #Influencers

Precis vad Jan E säger i Örebro, SD ett parti för oss vanliga människor, det är inget Högerparti utan ett arbetarparti ! Han sa; jag är Sosse, men kommer INTE rösta på ett parti som inte är ett Socialdemokratiskt parti längre, han vill byta ut samtliga i S! Härlig kväll!💕 https://t.co/IEenYxCSH1 #Örebro #Sverige #politik

🧭 O que fazer quando se tem um vizinho barulhento e desrespeitador Registe os episódios de incómodo - Tome nota das datas, horários e tipo de ruído (música alta, gritos, obras fora de horário, etc.). - Estes registos podem ser úteis caso precise de apresentar queixa ou envolver autoridades. Consulte o regulamento do condomínio ou as normas municipais - Verifique se há regras sobre horários de silêncio (geralmente entre as 22h e as 7h). - Em Évora, aplica-se o Regulamento Geral do Ruído, que prevê coimas para infracções reiteradas. Informe a administração ou o condomínio - Se vive num prédio ou urbanização com gestão, comunique o problema ao administrador ou ao condomínio. - Estes podem intervir ou aplicar medidas previstas no regulamento interno. Contacte as autoridades, se necessário - Em casos persistentes, pode contactar a Polícia Municipal ou a GNR. - O artigo 27.º do Regulamento Geral do Ruído prevê sanções para quem perturbe o sossego público. Evite confrontos ou represálias - Manter a calma protege a sua posição e evita escalar o conflito. - Não responda com barulho ou provocações — isso pode prejudicar a sua credibilidade.

TÃO FELIZES QUE NÓS ÉRAMOS "Anda por aí gente com saudades da velha portugalidade. Saudades do nacionalismo, da fronteira, da ditadura, da guerra, da PIDE, de Caxias e do Tarrafal, das cheias do Tejo e do Douro, da tuberculose infantil, das mulheres mortas no parto, dos soldados com madrinhas de guerra, da guerra com padrinhos políticos, dos caramelos espanhóis, do telefone e da televisão como privilégio, do serviço militar obrigatório, do queres fiado toma, dos denunciantes e informadores e, claro, dessa relíquia estimada que é um aparelho de segurança. Eu não ponho flores neste cemitério. Nesse Portugal toda a gente era pobre com exceção de uma ínfima parte da população, os ricos. No meio havia meia dúzia de burgueses esclarecidos, exilados ou educados no estrangeiro, alguns com apelidos que os protegiam, e havia uma classe indistinta constituída por remediados. Uma pequena burguesia sem poder aquisitivo nem filiação ideológica a rasar o que hoje chamamos linha de pobreza. Neste filme a preto e branco, pintado de cinzento para dar cor, podia observar-se o mundo português continental a partir de uma rua. O resto do mundo não existia, estávamos orgulhosamente sós. Numa rua de cidade havia uma mercearia e uma taberna. Às vezes, uma carvoaria ou uma capelista. A mercearia vendia açúcar e farinha fiados. E o bacalhau. Os clientes pagavam os géneros a prestações e quando recebiam o ordenado. Bifes, peixe fino e fruta eram um luxo. A fruta vinha da província, onde camponeses de pouca terra praticavam uma agricultura de subsistência e matavam um porco uma vez por ano. Batatas, peras, maçãs, figos na estação, uvas na vindima, ameixas e de vez em quando uns preciosos pêssegos. As frutas tropicais só existiam nas mercearias de luxo da Baixa. O ananás vinha dos Açores no Natal e era partido em fatias fininhas para render e encharcado em açúcar e vinho do Porto para render mais. Como não havia educação alimentar e a maioria do povo era analfabeta ou semianalfabeta, comia-se açúcar por tudo e por nada e, nas aldeias, para sossegar as crianças que choravam, dava-se uma chucha embebida em açúcar e vinho. A criança crescia com uma bola de trapos por brinquedo, e com dentes cariados e meia anã por falta de proteínas e de vitaminas. Tinha grande probabilidade de morrer na infância, de uma doença sem vacina ou de um acidente por ignorância e falta de vigilância, como beber lixívia. As mães contavam os filhos vivos e os mortos era normal. Tive dez e morreram-me cinco. A altura média do homem lusitano andava pelo metro e sessenta nos dias bons. Havia raquitismo e poliomielite e o povo morria cedo e sem assistência médica. Na aldeia, um João Semana fazia o favor de ver os doentes pobres sem cobrar, por bom coração. Amortalhado a negro, o povo era bruto e brutal. Os homens embebedavam-se com facilidade e batiam nas mulheres, as mulheres não tinham direitos e vingavam-se com crimes que apareciam nos jornais com o título ‘Mulher Mata Marido com Veneno de Ratos’. A violação era comum, dentro e fora do casamento, o patrão tinha direito de pernada, e no campo, tão idealizado, pais e tios ou irmãos mais velhos violavam as filhas, sobrinhas e irmãs. Era assim como um direito constitucional. Havia filhos bastardos com pais anónimos e mães abandonadas que se convertiam em putas. As filhas excedentárias eram mandadas servir nas cidades. Os filhos estudiosos eram mandados para o seminário. Este sistema de escravatura implicava o apartheid. Os criados nunca dirigiam a palavra aos senhores e viviam pelas traseiras. O trabalho infantil era quase obrigatório porque não havia escolaridade obrigatória. As mulheres não frequentavam a universidade e eram entregues pelos pais aos novos proprietários, os maridos. Não podiam ter passaporte nem sair do país sem autorização do homem. A grande viagem do mancebo era para África, nos paquetes da guerra colonial. Aí combatiam por um império desconhecido. A grande viagem da família remediada ao estrangeiro era a Badajoz, a comprar caramelos e castanholas. A fronteira demorava horas a ser cruzada, era preciso desdobrar um milhão de autorizações, era-se maltratado pelos guardas e o suborno era prática comum. De vez em quando, um grande carro passava, de um potentado veloz que não parecia sujeitar se à burocracia do regime que instituíra uma teoria da exceção para os seus acólitos. O suborno e a cunha dominavam o mercado laboral, onde não vigorava a concorrência e onde o corporativismo e o capitalismo rentista imperavam. Salazar dispensava favores a quem o servia. Não havia liberdade de expressão e o lápis da censura aplicava-se a riscar escritores, jornalistas, artistas e afins. Os devaneios políticos eram punidos com perseguição e prisão. Havia presos políticos, exilados e clandestinos. O serviço militar era obrigatório para todos os rapazes e se saíssem de Portugal depois dos quinze anos aqui teriam de voltar para apanhar o barco da soldadesca. A fé era a única coisa que o povo tinha e se lhe tirassem a religião tinha nada. Deus era a esperança numa vida melhor. Depois da morte, evidentemente." Clara Ferreira Alves in "A Pluma Caprichosa", jornal Expresso.

Hade detta skett under en sosseregering hade Magdalena Andersson fått Nobels fredspris, och LO hade byggt en guldstaty av henne och smällt upp den utanför riksdagen. Nu har knappt väljarna koll på det, samtidigt som Tidöpartierna ligger efter med flera procentenheter. https://t.co/2lwUJAzSG1 #politik #val2024 #Sverige