Search

A new study from Örebro University shows that children exposed to bullying are at a higher risk of using physical violence in their teenage years, especially when these abuses are repeated over time, which underscores the importance of early detection and preventive measures against both bullying and online development. #Utsatthet #Våld #Barnaga (translated)

According to Brå's latest school survey, the proportion of students in grade 9 who report being victims of crime has decreased to the lowest level since 2015, while the proportion of those who have committed crimes is also decreasing. #Skolundersökning #Brott #Utsatthet (translated)

According to the latest School Survey on Crime, the proportion of students in grade 9 who report having been victims of crime has fallen to the lowest level since 2015, with 42 percent reporting victimization, while the proportion of students who confess to committing crimes is also decreasing. #Skolundersökning #Brottslighet #Utsatthet (translated)

Det är bokmässa i Göteborg. Och bokmässa betyder böcker, författare, kultur, mingel – och tydligen den årliga jakten på en skandal som hela Mediesverige kan kasta sig över. I år lyckades jag tydligen bli indragen. Helt utan att ens vara med. Telefonen har gått varm i snart ett dygn. Journalister vill ha kommentarer och jag har mest försökt förstå vad fan jag har med saken att göra. Bakgrunden är att det enligt uppgifter varit gruff i en bar på ett känt hotell i Göteborg, där en annan före detta höjdhoppare ska ha hamnat i bråk med en journalist. Det har rapporterats om strypgrepp och misstanke om misshandel. Och då ringer man tydligen mig. Varför? Jo, nu ska ni få följa med på en tidsresa åtta år tillbaka i tiden. För åtta år sedan var jag gäst i Breaking News med Filip och Fredrik. Det var ett underhållningsprogram. Jag fick svara på ett antal så kallade fördomsfrågor och en av frågorna handlade om huruvida jag skulle kunna mörda den här andra före detta höjdhopparen om vi hamnade i en mörk gränd. Mitt svar? Nej. Sedan kom följdfrågan om jag skulle kunna göra det om hans son var med. Svaret? Fortfarande nej. Revolutionerande grejer. Men tydligen har detta gamla tv-inslag levt vidare i åtta år och nu, när den andre före detta höjdhopparen misstänks för misshandel efter en händelse på en bar, har mitt namn plötsligt dammats av och blivit högintressant igen. Jag måste nästan beundra logiken. Ett skämt i ett underhållningsprogram för åtta år sedan där poängen i själva frågan var om JAG var en våldsam människa har alltså blivit relevant när någon annan många år senare hamnar i ett helt annat bråk. Om någon rimligtvis skulle ha blivit kränkt av frågorna i programmet var det väl jag? Det var ju mig man frågade om jag var kapabel att mörda någon. Men nej. Här verkar vi ha fått en sekundärkränkning med åtta års fördröjning. Och det märkligaste är egentligen inte ens det. Det märkligaste är intresset. För plötsligt går det alldeles utmärkt att hitta mitt telefonnummer. Journalister kan ringa. De kan skicka sms. De kan jaga kommentarer. De vill veta vad jag tycker, hur jag ser på saken och vad som hände för åtta år sedan. Fantastiskt! Jag började nästan tro att numret hade försvunnit ur journalisternas telefonböcker. För de senaste åren har jag tillsammans med Sara och resten av Dumpen ägnat en stor del av mitt liv åt ett betydligt allvarligare ämne: vuxna människor som söker kontakt med barn i sexuellt syfte. Där är telefonen märkligt mycket tystare. När vi konfronterar personer som tror att de ska träffa barn. Tyst. När vi försöker diskutera lagstiftning och förebyggande arbete. Inte samma rusning. När vi försöker få upp barns utsatthet på dagordningen. Inte direkt kö utanför dörren. Men när två gamla höjdhoppare på något långsökt sätt kan pressas in i samma rubrik efter ett åtta år gammalt tv-klipp? DÅ JÄVLAR FINNS DET JOURNALISTER! Då vaknar Mediesverige. Och det är kanske just det som är problemet. Jag förstår att media rapporterar om en uppmärksammad händelse på ett hotell under bokmässan. Det är deras jobb. Men proportionerna och prioriteringarna blir ibland fullständigt obegripliga. För mig är min roll i den här historien en icke-händelse. Jag var inte på plats. Jag var inte inblandad. Jag har ingenting med det inträffade att göra. Min stora insats i dramat består tydligen av att jag för åtta år sedan svarade nej på frågan om jag ville mörda en människa. Två gånger dessutom. Men visst, fortsätt gärna ringa. Nu när ni ändå har hittat numret kan vi prata om något annat också. Vi kan prata om barnen. Vi kan prata om vuxna som söker barn på nätet. Vi kan prata om lagstiftningen. Vi kan prata om det förebyggande arbetet. Vi kan prata om vad Dumpen faktiskt gör varje vecka. Mitt telefonnummer är precis samma när bokmässan är över och den här lilla mediestormen har blåst förbi. Frågan är bara om telefonen fortfarande ringer då. #Bokmässa #Journalistik #Mediekritik

En ny studie från Högskolan i Gävle visar att kommuner med högre socioekonomisk utsatthet har fler polisanmälda fall av partnervåld mot kvinnor, vilket understryker vikten av att beakta samhälleliga förutsättningar i arbetet mot våld i nära relationer. #partnervåld #socioekonomiskutsatthet #brottsförebyggande

Vi har rest runt i olika länder och tittat på hur man arbetar för att skydda barn från sexuella övergrepp. Vi har mött människor, tagit del av olika metoder och sett vad som faktiskt går att göra när viljan finns. Vi har lärt oss mycket under våra resor. Och en sak kan göra mig fullständigt galen inombords: att Sverige fortfarande saknar ett brottsförebyggande arbete för att skydda barn från sexuella övergrepp. Om ni tycker att förtalslagstiftningen är galen är det ingenting jämfört med hur bristfälligt skyddet för barn är. Barnen är totalt skyddslösa. De kan inte förstå riskerna, identifiera en förövare eller försvara sig själva. De är helt beroende av att vi vuxna ingriper innan övergreppen sker. Ändå tycks det brottsförebyggande perspektivet nästan saknas när det handlar om sexualbrott mot barn. I Sverige blir den som försöker arbeta brottsförebyggande betraktad som kontroversiell. Det är märkligt, för självklart är det brottsförebyggande att uppmärksamma personer som aktivt söker sexuella kontakter med barn. Personerna som hamnar på Dumpen har sexchattat med vad de tror är en tonåring – eller med en vuxen person som påstår sig kunna erbjuda tillgång till små barn. Det barn de tror att de pratar med hade lika gärna kunnat vara ett riktigt barn. Kvinnan de tror sig skriva med hade lika gärna kunnat vara en verklig person som säljer eller förmedlar tillgång till barn. Det är ingen hypotetisk risk. Vi har gång på gång sett att personer som avslöjas redan tidigare har begått sexualbrott, konsumerat övergreppsmaterial eller på andra sätt skadat barn. Det finns också et stort antal fällande domar bland våra gäddor som bekräftar detta. Ändå verkar den svenska modellen vara att dessa personer inte ska åtgärdas förrän det verkligen inte längre går att undvika. Vi väntar till elfte timmen. Först när övergreppen redan har skett och barnen skildrats i sitt mest vanmäktiga tillstånd. Då inleds en förundersökning. Varför ska vi alltid komma in efteråt? Varför ska rättsväsendets huvudsakliga uppgift vara att dokumentera katastrofen när den redan har inträffat, i stället för att försöka förhindra den? Men motsvarande arbetssätt i trafiken så skulle vi inte lagföra fortkörare och rattfyllerister för deras riskbeteende, utan först när någon blir påkörd. För snart ett år sedan arbetade vi med ett fall där vi först trodde att ett barn hade varit utsatt sedan fyra års ålder. Bara det är så fruktansvärt att det knappt går att ta in. Nu har det visat sig att utsattheten började redan när hon fortfarande bar blöja. Hon var över 10 år när hon till slut räddades. Lyckligtvis blev hon räddad, de flesta utsatta barn blir inte det Men hon hann vara utsatt under nästan hela sin barndom. Hade vi inte arbetat med våra brottsförebyggande metoder, så skulle hon nog fortfarande varit kvar i samma verklighet. Ingen av hennes förövare var kända hos polisen. Snart är det rättegång. Det är just detta som är poängen: med ett fungerande brottsförebyggande arbetssätt kan förövare upptäckas betydligt tidigare och antalet brottsoffer därmed bli färre. Samhället måste våga ingripa innan ett barn har utsatts i flera år. Det måste gå att reagera på tydliga riskbeteenden, och ett riskbeteende kan vara vuxna som sitter i pedofilgrupper och pratar om övergrepp mot barn. Vi måste sluta behandla varje försök att uppmärksamma en fara som ett större problem än själva faran. Barn kan inte skydda sig själva. Därför är det vår skyldighet som vuxna att göra det. Om myndigheterna anser att Dumpens metoder är fel måste de presentera ett alternativ som faktiskt fungerar. Det räcker inte att kritisera dem som ingriper och samtidigt lämna barnen utan ett verkningsfullt skydd. För om inte vi ska göra det, och samhället inte gör det – vem ska då skydda barnen? #barnskydd #brottsförebyggande #sexuellaövergrepp

Allt klarnar när Amnestys förbundsjurist Abdi Hassan försvarar Ghanem med att kritiken mot att hon önskat att Simona Mohamsson ska ”brännas” visar att det finns ”noll utrymme i svensk debatt för palestiniers unika utsatthet”. Att relativisera en sådan formulering på det sättet är häpnadsväckande. Vad håller @AmnestySverige på med? #Amnesty #SvenskDebatt #Palestina

Här behöver Agnes Wold kliva in! Några veckor efter att jag blev Sveriges Somaliaambassadör hade jag lärt mig om den mest omfattande formen av infilbulation. Några veckor, fast det tar decennier för svenska myndigheter att fatta. Och de forskare som omnämns i artikeln aldrig kommer inse fakta eftersom de är ideologiska. Och antagligen inte känner en enda vanlig somalier. Ett offer som jag träffade genom jobbet, inklusive SIDA, hade genomgått sju operationer för att återställa sin kvinnliga apparat när hon tagit sig till Västerlandet till slut. Sju operationer på kliniker i London, som det var. Aldrig normal igen därnere. Avsikten är nämligen att destruera den kvinnliga könsdriften. En särskild kast i det somaliska samhället (de kastlösa), som i sig är utstött, genomför könsstympningen. I det fall jag nämnde gjordes det med upphettade stenar skrapande genom genitalierna på flickan i fråga ute på en plats på stäppen, utan mamma och syskon, utan bedövning och desinfektion. Vi vet numera att normer och värderingar som rör sexuella och reproduktiva rättigheter, inklusive kvinnlig könsstympning, inte förändras snabbt bland invandrargrupper bara för att de kommit till Sverige. I synnerhet inte om de här forskarna motarbetar myndigheternas upplysning. ”Kampanjen mot kvinnlig könsstympning, det vill säga att stoppa flickor och kvinnor från att bli skurna i underlivet, är inte ett problem – tvärtemot vad forskarna hävdar. Det är deras oförmåga att betrakta flickors och kvinnors utsatthet utan ideologiska skygglappar som är problemet”, skriver Abramovicz. Kan någon ta flickornas sida, please, och sätta ned foten mot de där kulturrelativisterna förklädda till forskare?! https://t.co/9RHq9UJmKy @AgnesWold @naomimolly #KvinnligKönsstympning #ReproduktivRättighet #FlickorsRättigheter

Analysen från Brå visar att vissa grupper av politiker, särskilt kvinnor, yngre, personer med utländsk bakgrund och de inom Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, påverkas mer av brottsutsatthet och oro, vilket leder till självcensur och begränsat engagemang i politiska uppdrag. #brott #politiker #utsatthet

@SMohamsson gästade idag Morgonpasset i P3. Givetvis kom frågan om davidsstjärnan upp. Programledarna gjorde allt för att relativisera judars utsatthet. De frågade om hon även kan bära hijab eller samisk kolt i nästa debatt, som om dessa vore jämförbara. Hennes klarsynta svar imponerar. #Morgonpasset #Debatt #JudiskIdentitet

Jämställdhetsminister Nina Larsson påpekar att allt fler kvinnor utsätts för rättsliga trakasserier i Sverige, där förövare utnyttjar lagstiftningen för att kontrollera sina före detta partners, och kräver ökad kunskap och stöd för att motverka detta problem, vilket understryks av ett nytt forskningsprojekt om kvinnliga brottsoffers utsatthet. #RättsligaTrakasserier #VåldMotKvinnor #Jämställdhet

Barns utsatthet – den obekväma sanningen Jag har många gånger fått höra att de flesta sexuella övergrepp mot barn sker i offrets hem och att förövaren oftast är en närstående. Det är den bild som ofta återkommer när statistik presenteras och när ämnet diskuteras i media. Men verkligheten är betydligt mer komplicerad än så. Min egen förövare var inte närstående när övergreppen började. Han lärde känna min mamma senare. Under alla år förgrep han sig på mängder av unga killar i Göteborg genom sin roll som tränare. Han var inte släkt med dem. Han bodde inte med dem. Han var inte deras pappa, farbror eller styvfar. Han var en vuxen man som sökte sig till barn. Och han är långt ifrån ensam. På Dumpen har vi snart konfronterat 800 män som dykt upp på en bestämd mötesplats i tron att de skulle få träffa ett barn i sexuellt syfte. Åttahundra män. Åttahundra personer som varit beredda att ta steget från tangentbordet till verkligheten. Hur många barn hade dessa män förgripit sig på om det inte var jag och Sara som stod där på mötesplatsen? Det vet vi naturligtvis inte. Men frågan förtjänar att ställas. Samtidigt måste vi våga diskutera hur statistiken ser ut och vad den faktiskt berättar – och vad den inte berättar. Brottsförebyggande rådets undersökningar visar att många sexualbrott aldrig anmäls, och forskning pekar på att sexuella övergrepp mot barn är kraftigt underrapporterade. Många offer berättar aldrig för någon, och många fall når aldrig rättsväsendet. (Brå) När endast en liten del av alla övergrepp leder till åtal och ännu färre till fällande domar får vi också en begränsad bild av vilka förövarna faktiskt är. Mörkertalet är enormt. Jag säger inte att statistiken om närstående förövare är fel. Jag säger att den riskerar att bli ofullständig. För varje dömd förövare finns det sannolikt många fler som aldrig identifieras. För varje barn som vågar berätta finns det andra som bär på sin historia i tysthet. För varje fall som når domstol finns det mängder som aldrig lämnar polisens skrivbord. Det är där vi måste börja vara ärliga mot oss själva. Förövaren är inte alltid den där personen som redan sitter vid köksbordet. Ibland är det tränaren. Ibland är det läraren. Ibland är det scoutledaren. Ibland är det grannen. Och idag är det allt oftare den okända vuxna personen bakom ett konto på nätet som metodiskt arbetar sig in i ett barns förtroende. Det är därför jag blir bekymrad när debatten fastnar i gamla föreställningar om hur en förövare ser ut eller var han finns. Barn lever inte längre bara i den fysiska världen. De lever på sociala medier, i spel, i chattar och i appar. Där finns också förövarna. Om vi verkligen vill skydda barn måste vi våga se hela bilden. Vi måste våga erkänna att mörkertalet är enormt. Vi måste våga erkänna att rättssystemet misslyckas med att ge många offer upprättelse. Och vi måste våga erkänna att det finns långt fler förövare där ute än de som syns i statistiken. Det är inga siffror Sverige kan vara stolt över. Men det är först när vi vågar tala klarspråk om barns utsatthet som vi kan börja förändra den. #Barnutsatthet #Sexuellaövergrepp #SkapaTrygghet

Ekonomi och hälsa är starkt sammankopplade, där högre inkomst ofta leder till längre livslängd, vilket bekräftas av statistiken från Stockholms län som visar att människor med högst inkomster lever upp till nio år längre än de med lägsta inkomster, delvis på grund av den stress och ohälsa som ofta följer med ekonomisk utsatthet. #Ekonomi #Hälsa #Stockholm

Stockholms stad överklagar en dom som hindrar dem från att tvångsinlösa en hårt misskött fastighet, vilket enligt bostadsborgarrådet Deniz Butros visar på bristande lagstiftning som försätter hyresgäster i utsatthet utan tillräckligt skydd mot oseriösa fastighetsägare. #Stockholmsstad #hyresgäster #bostadspolitik

Stockholms stad överklagar en dom som hindrar dem från att tvångsinlösa en hårt misskött fastighet, vilket enligt bostadsborgarrådet Deniz Butros visar på bristande lagstiftning som försätter hyresgäster i utsatthet utan tillräckligt skydd mot oseriösa fastighetsägare. #Stockholmsstad #hyresgäster #bostadspolitik