Search

Ebba Busch om @SMohamsson — som gör tydligt bra ifrån sig i utfrågningar, debatter och i kampanjen. Välförtjänt stöd. Med Davidsstjärnan visade hon mod och markerade mot antisemiterna i V. ”Jag uppskattar Simona Mohamsson. Sverige skulle behöva Simona de kommande fyra åren.” #Sverige #politik #val2024

SVT är sämst i klassen på utfrågningar och debatter. Andefattigt och tjatigt. Programledare som är ointresserade av vilka svar man får och oförmögna att hålla en dialog. Det blir nästan varje gång som ett läxförhör där man har en bestämd uppfattning om vad som är ”rätt svar”. Skulle hellre se en utfrågning med exempelvis Viktor Barth-Kron, Kvartal eller någon annan som kan föra intressanta samtal. #debatt #utfrågning #media

Column: Is Mark Rutte een landverrader? Max von Kreyfelt Juridisch niet. Het Wetboek van Strafrecht kent geen artikel voor een premier die het land veertien jaar bestuurt alsof het een tijdelijk filiaal is op weg naar een betere functie. Ambitie is niet strafbaar. Zelfs niet wanneer de belastingbetaler de sollicitatiekosten betaalt. Moreel wordt het interessanter. Rutte begon als premier van Nederland en eindigde als secretaris-generaal van de NAVO. Daartussen lag vermoedelijk de langste sollicitatieprocedure uit de Europese geschiedenis. Nederland fungeerde als cv, proeftuin en borgstelling. Wij waren geen land meer, maar een aanbevelingsbrief met twaalf provincies. In Brussel gold Rutte als betrouwbaar. In Washington als bruikbaar. In Den Haag vooral als iemand die precies wist waar de camera stond en opvallend weinig meer wist zodra er een enquêtecommissie verscheen. Onder zijn leiding werden gezinnen door de overheid fijngemalen in de toeslagenaffaire. Groningen mocht verzakken zolang de gaswinning overeind bleef. De woningmarkt werd bevrijd van overheidsbemoeienis en kort daarna ook van gewone Nederlanders. Starters kunnen nog steeds een huis kopen, mits hun ouders dat eerst doen. Rutte bleef erbij lachen. Wie de rekening nooit zelf ontvangt, ontwikkelt vanzelf gevoel voor humor. Na ieder schandaal nam hij verantwoordelijkheid. Dat betekende dat hij het woord zorgvuldig uitsprak, zijn gezicht in de stand staatsman zette en iemand anders liet aftreden. Burgers verloren hun huis, inkomen of gezondheid. Mark verloor soms een staatssecretaris. Een bestuurder moet tenslotte ook offers brengen. Zijn geheugen hielp hem daarbij uitstekend. Internationale afspraken bleven glashelder; binnenlandse missers verdwenen achter een gebrek aan actieve herinnering. Een wonderlijke neurologische aandoening waarbij vooral belastende informatie wordt gewist en toekomstige topfuncties feilloos worden opgeslagen. Ook de democratie werd onder Rutte gemoderniseerd. Besluiten werden eerst genomen, waarna het parlement er uitvoerig over mocht debatteren. Dat gaf Kamerleden het warme gevoel dat zij invloed hadden zonder het risico dat er werkelijk iets veranderde. Democratie als kinderzitje: u mag meesturen, maar het stuur zit niet vast aan de wielen. Een ouderwetse landverrader verkocht staatsgeheimen aan de vijand. Rutte was veel moderner. Hij maakte nationale belangen onderhandelbaar, leverde zeggenschap in en noemde dat Europese volwassenheid. Nederland mocht overal aan tafel zitten, meestal dicht bij de plek waar de rekening werd neergelegd. Niets werd opgegeven. Alles werd gedeeld. Soevereiniteit werd gedeeld. Schulden werden gedeeld. Risico’s werden gedeeld. Alleen de promotie bleef persoonlijk bezit. Daarna kwam de NAVO. De man die vier kabinetten overeind hield door te doen alsof zij nog leefden, mocht voortaan het Westen bijeenhouden. Alsof je een begrafenisondernemer tot cardioloog benoemt vanwege zijn ruime ervaring met stilgevallen patiënten. Dus nee, juridisch is Mark Rutte geen landverrader. Daarvoor ontbreken een vonnis, een officieel aangewezen vijand en vermoedelijk een correct ingevuld formulier in drievoud. Maar wanneer een premier zijn land gehavend achterlaat, internationaal wordt beloond voor zijn betrouwbaarheid en onderweg zelf vrijwel onbeschadigd blijft, dringt zich toch een ongemakkelijke vraag op: aan wie was hij eigenlijk zo betrouwbaar? Misschien heeft Mark Rutte Nederland nooit verraden. Misschien zag hij het eenvoudig als de vertrekhal. 📌 Heeft u mijn bundel al? https://t.co/y64gXJ5yrY 📌 Steunt u mij ook? https://t.co/V2P6pFuNy1  #MarkRutte #Politiek #Nederland

Hatten av @viktorbk Strama tyglar mot partiledarna! Överlägset bra debatt jämfört @svt där Kvartoft och Holmgrren debatterar själva med partiledarna. Faktiskt sevärd debatt. Den första på åratal. Rödgröna krossas av högern och jag brukar skälla hårt även på Tidö som ni vet! https://t.co/6Rjs98ITyz #Debatt #Politik #Sverige

More than me who saw the same thing? Nooshi Dadgostar and Elisabeth Thand Ringqvist debated at times more against each other than against the government. And there we have Magdalena Andersson's major problem. Her intended governing coalition can't even get along during a live broadcast. Sweden (translated)

De framing over Jason Arday is al volop bezig. Hij werd opgejaagd door - uiteraard rechtse - 'bloedhonden' omdat hij zwart was. Onzin. Het bracht me een lang vervlogen moment in herinnering: begin mei 1991, de Unesco Conferentie van Windhoek over persvrijheid in Afrika. De Verklaring van Windhoek van 3 mei maakte van die dag de World Press Freedom Day van de Verenigde Naties. Ik was in Windhoek als voorzitster van de Internationale Federatie van Journalisten (IFJ), de wereldwijde federatie van vakbonden van journalisten. Tijdens de conferentie komt de voorzitter van een kleine, radicale Zuid-Afrikaanse bond, Thami Maswai, me zeggen dat ik goede dingen zeg als IFJ-voorzitter. 'Maar in mijn land zou ik nooit een vrouw als voorzitter verkiezen want dat is strijdig met mijn cultuur'. Ik antwoord droogjes: 'Thank you Thami, but in the meantime, I hope you change your culture.' Een ultra-linkse Duitse journalist die dat hoort wijst me streng terecht. Hoe durf ik de 'cultuur' van die man bekritiseren. Maar een Zuid-Afrikaanse collega van Indiase afkomst komt me feliciteren. 'Ik heb gehoord wat je aan Thami zei, en ik ben zo blij. Ik ben het zo moe dat iedereen al begint instemmend te knikken zodra een Zuid-Afrikaan van kleur de mond opent. I want to be argued with, not condescended to.' Ik ben nooit vergeten hoezeer die man, die geleden had onder, en gevochten had tegen de apartheid, zich vernederd voelde door een nieuw soort apartheid, namelijk de dubbele maatstaf van wat toen nog niet woke heette. Die mondde uit in het omgekeerde racisme van de lage verwachtingen dat de lat, ook in de academische wereld, lager legde naargelang huidskleur en afkomst. Dàt is waarvan Jason Arday het slachtoffer is geworden. Iedereen met kritisch gezond verstand kon doorheen de indianenverhalen kijken die hij over zichzelf vertelde, en die de uitgever de afgelopen weken inderhaast heeft verwijderd uit diens boek dat deze maand uitkomt. Het Jezus College van Cambridge plaatste Arday in de schijnwerpers door hem op een ongebruikelijk jonge leeftijd op een prestigieus professoraat te benoemen. Natuurlijk leidde dat tot een kritische doorlichting van niet alleen zijn sterke verhalen maar ook zijn academische publicaties. En dus ook tot de vaststelling van plagiaat, dè academische doodzonde, in zijn doctoraat. Gezien de welwillende omerta van woke links jegens niet-blanken kwamen die onthullingen aanvankelijk uit de rechterzijde. Dat maakt er geen heksenjacht van. De verantwoordelijkheid voor het drama ligt bij de academische autoriteiten die een slimme en vindingrijke fantast niet grondig doorlichtten: he was not argued with, he was condescended to. En hij verdroeg het blijkbaar niet toen hij van het voetstuk tuimelde waarop Jezus College hem zo lichtvaardig had geplaatst. Nog een woordje over de 'heksenjacht'. De woke linkerzijde is wel de laatste die dat woord moet in de mond nemen, gezien haar ongenadige vervolging van professoren, schrijvers en zovele anderen die het DEI-dogma niet aanhangen. Ik denk hierbij aan één geval onder de vele, namelijk professor Carole K. Hooven. Ze werd weggepest uit de medische faculteit van Harvard omdat ze in juli 2021 over 'zwangere vrouwen' had gesproken. Stel u voor, ze vond dat ze aan toekomstige dokters moest doceren in termen van wetenschap en biologie. Maar voor de gender warriors is dat transfoob, want als een vrouw die zich identificeert als man toch nog een kind baart, wie of wat is de wetenschap om te zeggen dat er biologisch slechts twee geslachten bestaan, en dat mannen niet zwanger kunnen zijn? Dat ik dit durf schrijven maakt van mij een Terf. Alleen wie niet vertrouwd is met de alternatieve wereld van DEI zal niet weten wat dit letterwoord betekent: Trans exclusionary radical feminist. Radicaal ben ik gebleven, als feminist en ook inzake de les die ik in Windhoek kreeg. Respect voor al wie ik ontmoet kan ik alleen tonen door met iedereen op dezelfde manier te argumenteren en te debatteren. En dus ook door in debat te gaan met iedereen, ook Afrikanen, die de gruwelijke genitale verminking van kleine meisjes in Afrika een cultural practice noemen. Kortom, ik blijf erbij dat iedereen die ik ontmoet verdient, to be argued with, not to be condescended to. #Journalism #AcademicFreedom #WokeCulture

Cp betyder childpornography BP betyder barnpornografi Mannen som arbetar som fängelsevakt berättar för vår medarbetare att han har övergreppsmaterial. Han fotograferar sig inne på arbetsplatsen och sexchattar om barnfrån anstalten när han har sovande jour. Han kör fyra timmar för att träffa vår fiktiva pedofilkvinna och hennes mycket små barn. Vi varskor polisen i god tid och informerar även om att han berättat att han ibland arbetar med andra pedofiler. Polisen i Falkenberg valde dock att inte gripa in. De tyckte att det var för vagt. Men hur konkret ska en situation behöva bli innan samhället anser att det finns anledning att åtminstone kontrollera vad som pågår? Det är här jag gång på gång upplever att vårt system hamnar bakvänt. Vi pratar stort om att motarbeta sexualbrott mot barn. Politiker använder ord som nolltolerans, barnets bästa och tidiga insatser. Myndigheter berättar hur viktigt det är att upptäcka risker innan ett barn skadas. Men i verkligheten spolar man ut barnens rättigheter med badvattnet. För när man kommer med information som skulle kunna leda till upprättelse för de barn som han njuter av att se torteras, då är informationen plötsligt vara för vag. Det som i själva verket är för vagt är vuxnas skydd av barn. Barn som utnyttjas av vuxna för att plocka poäng i debatter Och i det här fallet finns ytterligare en dimension som gör mig förbannad. Mannen arbetar på en anstalt. Om en person inom Kriminalvården själv berättar att han har övergreppsmaterial och dessutom talar om att han arbetar andra som har ett sexuellt intresse för barn, då borde man verkligen undersöka hur situationen ser ut, Givetvis kan han ha överdrivit eller ljugit om sitt innehav, men vore det inte mer rimligt att undersöka saken än att inte undersöka saken? Det som vi önskar är att samhället tar brott mot barn på allvar och använder de verktyg det faktiskt har när det finns konkreta varningssignaler kring barns säkerhet. Det gör man inte idag. Fridlys barnen ❤️ #Barnsäkerhet #Sexualbrott #Pedofili

Bra och ovanligt intressant intervju med Markus Allard. Jag har följt svensk politik länge, och Allard är nog den enda politikern utanför riksdagen som jag just nu tycker bidrar med en genuint intressant och delvis ny analys av hur svensk politik faktiskt fungerar. Det handlar inte främst om att jag håller med honom i varje enskild fråga. Det intressanta är att han tycks förstå makt. Det låter kanske självklart. Politik handlar väl om makt? Men förvånansvärt mycket av den politiska diskussionen, både innanför och utanför riksdagen, förs som om politik framför allt handlade om att ha rätt åsikter. Man diskuterar vilket skatteförslag som är bäst, vad migrationspolitiken borde vara, hur energisystemet borde fungera eller vilken formulering en minister använde i en intervju. Sedan mäter man framgång i opinionssiffror, medieutrymme, följare och mandat. Men makt fungerar på ett annat plan. Vem kontrollerar institutionerna? Vem sätter dagordningen? Vem fördelar pengar och tjänster? Vilka människor och organisationer är beroende av varandra? Hur byggs lojaliteter? Hur skyddas ett system mot politiska förändringar? Vad händer efter att rösterna är räknade? Det är där jag tycker att Allard ofta blir intressant. Han verkar inte se politiken som en scen där olika åsiktspaket tävlar mot varandra. Han tittar på själva maskineriet bakom scenen. På partiernas incitament, den politiska klassens självbevarande, förvaltningen, budgetarna, organisationerna och de konkreta mekanismer genom vilka makt reproduceras. Det är också därför han ibland kan säga saker som låter nästan banala när man väl hört dem, men som väldigt få andra politiker faktiskt säger. När man börjar betrakta politik genom maktens och incitamentens logik blir mycket som annars framstår som obegripligt plötsligt ganska rationellt. Jag tror att detta är något många på den svenska högerkanten fortfarande har svårt att ta till sig. Man är ofta väldigt bra på att identifiera problem, formulera kritik och vinna debatter. Men betydligt sämre på att förstå skillnaden mellan uppmärksamhet, opinion, mandat och faktisk makt. De är inte samma sak. Man kan dominera sociala medier utan att kontrollera en enda institution. Man kan vinna en debatt utan att förändra någonting. Man kan till och med vinna ett val och ändå upptäcka att väldigt mycket fortsätter ungefär som tidigare. Den som på allvar vill förändra ett samhälle måste därför intressera sig minst lika mycket för hur makt byggs, organiseras och reproduceras som för vilka åsikter människor för tillfället uttrycker. Där tycker jag Allard har förstått något som väldigt många andra fortfarande missar. Se intervjun. #SvenskPolitik #Makt #Analys

Today, the parliament is debating the new intelligence agency, which actually does not have support in the parliament. After the election, a new government must ensure that the concerns that exist between the UND and the already existing authorities are addressed. Watch live from 9 o'clock. (translated)

Doctor Lotta Odelius, who has suffered from anorexia for over 20 years, criticizes the Swedish eating disorder care for its lack of adaptation to patients' needs and urges politicians to prioritize care quality over political debates, after having received treatment at the Academic Hospital in Uppsala. (translated)

Een ochtendcolumn Ik zag een fragment waarin Bob Scholte van Left Laser tegenover Annemarie van Gaal zat. ‘Wat is er mis met een betaalbare woning voor iedereen?’, vroeg Scholte. Van Gaal had niet onmiddellijk een antwoord. Zo ontstaat tegenwoordig een uitstekend filmpje. Kijk eens. Mond vol tanden. Er is natuurlijk niets mis met een betaalbare woning voor iedereen. Net zoals er niets mis is met goede zorg voor iedereen, voldoende inkomen voor iedereen of vrede voor iedereen. Het probleem zit niet in het verlangen. Het probleem begint wanneer een verlangen wordt gepresenteerd als een oplossing. Betaalbare woningen bestaan al. Alleen wil niet iedereen in Appingedam wonen. Stel dat morgen alle Nederlanders in Amsterdam willen wonen. Hebben we dan allemaal recht op een betaalbare woning in Amsterdam? En als het antwoord nee is, wie bepaalt dan wie er wel mag wonen? De hoogste bieder, degene die er geboren is, de verpleegkundige die er werkt, het gezin met kinderen of degene die het langst op een wachtlijst staat? Zelfs met genoeg woningen blijft die vraag bestaan. Een huis aan het Vondelpark is iets anders dan een huis naast de snelweg. Locatie, ruimte en omgeving zijn schaars. Die schaarste kun je niet wegpraten met het woord betaalbaar. En wat betekent betaalbaar eigenlijk? Betaalbaar voor wie? Iemand met een minimumloon, een modaal inkomen of twee salarissen? Zodra betaalbaarheid een recht wordt, moet iemand een norm bepalen en vervolgens vaststellen wie eraan voldoet. Van Gaal bracht het scheefwonen ter sprake. Scholte pareerde dat met de opmerking dat scheefwonen een typische VVD-uitvinding is. Iedereen moet gewoon betaalbaar kunnen wonen. Dat klinkt opnieuw sympathiek en lost opnieuw niets op. Als inkomen niet van belang is, kan iemand met een hoog inkomen in een goedkope woning blijven terwijl iemand met een laag inkomen op de wachtlijst staat. Vinden we dat prima, dan accepteren we die verdeling. Vinden we het onrechtvaardig, dan moeten we inkomens controleren. Krijgt iemand opslag of gaat een partner meer verdienen, dan moet opnieuw worden bepaald of het recht op die woning nog bestaat. Achter de simpele vraag ‘wat is er mis met een betaalbare woning voor iedereen?’ gaat een complete wereld schuil van schaarste, inkomensgrenzen, wachtlijsten, prijzen, controles, voorrang en politieke keuzes. En precies daarin zit de intellectuele leegte van dit soort debat. De vraag klinkt als een argument, maar is in werkelijkheid een wens. Niemand hoeft uit te leggen hoe die wens wordt uitgevoerd, wie ervoor betaalt of wat er gebeurt wanneer twee mensen aanspraak maken op hetzelfde schaarse goed. Probeer daar maar eens in twintig seconden op te antwoorden Ik moest denken aan Brandolini’s law, het kost veel meer energie om onzin te weerleggen dan om die te produceren. Alleen hoeft de oorspronkelijke uitspraak niet eens onzin te zijn. Dat maakt deze manier van debatteren zo effectief. Een sympathiek doel wordt uitgesproken en de ingewikkeldheid van de werkelijkheid wordt vervolgens het probleem van de tegenstander. Bouw betaalbare woningen. Belast de rijken. Grenzen dicht. Pak de vervuilers aan. Schaf het eigen risico af. Minder managers, meer handen aan het bed. Bijna iedere zin bevat iets waars of wenselijks. De werkelijkheid begint bij de volgende vraag. Juist die vraag doet het slecht op beeld. Wie antwoordt moet voorwaarden noemen, gevolgen uitleggen en soms nadenken. De ander hoeft alleen de volgende eenvoudige waarheid klaar te hebben. Twijfel oogt zwak, nuance klinkt als een uitvlucht. Zo beoordelen we intellectuele kwaliteit steeds vaker op presentatievaardigheden. Bestuur vraagt het tegenovergestelde: informatie verzamelen, gevolgen overzien en soms eerst nadenken voordat er een antwoord komt. Misschien moeten we het publieke debat weer per handgeschreven brief voeren. Zodat we wat tijd hebben om na te denken. Het zal allemaal wat langzamer gaan maar de kans bestaat wel dat we daardoor sneller vooruitkomen. #BetaalbareWoning #Huisvesting #SociaalDebat

Important debate article by Reika Farman on the consent law and legal certainty. On August 11, I will debate the consent law and legal certainty with Minister of Justice Gunnar Strömmer in the parliament. Voluntariness is a given. But we must also be brave enough to discuss how the law works in... (translated)

Det är inga nya åsikter eller element som smugit sig in i vänstern. Det finns en anledning till att varje skolbarn vet vad Auschwitz är men nästan ingen vet vad Kolyma är. Nazismen tvingades till en uppgörelse. I Nürnberg ställdes bödlarna inför rätta. Tyskland omprogrammerades.Lägren blev museer och minnesdagarna skrevs in i kalendern. Hela västvärlden enades om att detta aldrig får hända igen, och att alla ska veta vad som hände. Kommunismen fick aldrig någon uppgörelse. Vi stannade i Berlin. Först 1945, sedan igen 1989. Därför vet nästan inga unga att Sovjet förföljde judar, romer, letter, polacker etc. Man lät en tredje del av Kazakerna svälta ihjäl för hamra in sitt system. 1,5 miljon kazaker. och ja sedan massor av andra minoriteter. Stalin krossade även den judiska kultureliten. Judiska författare och poeter avrättades 1952, kallas De mördade poeternas natt. Året efter anklagades judiska läkare för att vilja mörda ledare, den så kallade läkarkomplotten. Det var troligen början på något ännu värre, men Stalin dog innan det. Offren kallades KOSMOPOLITER. Förföljelsen kallades antisionism, kulaker, eliminering av social farliga element. Sovjet uppfann orden som gör det möjligt att jaga folk och samtidigt påstå att man är humanist, antirasist, klasskämpe. Samma ord används idag. Moskva spred mer än ord och inhemsk terror. Östblocket stöttade terror i väst. Stasi gömde och hjälpte medlemmar i Baader Meinhof medan dom mördade och bombade i Europa. Tyska vänsterextremister tränade i finansierade terrorläger i mellanöstern (Palestina bland annat). Och propagandan döpte om allt. Kapare blev frihetskämpar. Bombmän blev motståndsmän. Romantisering av perversa våldsverkare. Västvärldens ”intellektuella” svalde allt. Che på tröjan. RAF som missförstådda idealister. Diktaturerna som spännande samhällsexperiment. våld är fint, bara det kommer från vänster. När muren föll hände ingenting. Inga rättegångar för Gulag. Ingen ställdes till svars för den orkestrerade svältkatastrofen i Ukraina. Bödlarna gick i pension, med lön. De i väst som stött det fick sitta kvar, fortfarande vara med i debatter och idel inbjudna i offentligheten. Tiotals miljoner döda, men knappt några museer att lära sig av, inga minnesdagar media sprider ljus på, en notis i skolböckerna. Ideologin lärs fortfarande ut på universiteten som vilken legitim teori som helst. Och symbolerna bärs öppet genom Europas huvudstäder varje första maj. Inga minnesstunder utan parader! Och i Sverige? Lars Ohly, som senare ledde Vänsterpartiet, har själv berättat att han blev ledsen när muren föll. Ledsen. När Europas största fängelse öppnades. Han blev ändå partiledare. I hans parti var det aldrig något hinder. Så när man läser att partier brustit i sin genomlysning mår man illa. Man har redan innan brustit på så många plan att det inte är förvånande. Här ligger det dubbla sveket. Först svek vi offren. Tiotals miljoner människor dog i läger, svält och avrättningar, och de fick aldrig ens det enklaste man kan ge: att bli ihågkomna. Vi byggde inga monument. Vi höll inga tysta minuter. Vi gav dem ingen plats i våra barns läroböcker. De glömdes bort för att ingen kräver något. Nu sviks nästa generation, för det är minnesluckan som utnyttjas. Samma rörelse vänder sig idag till unga där de finns, på TikTok och Instagram, med enkla känsloargument på femton sekunder. Det fungerar av ett enda skäl: likhögarna är bortstädade ur minnet. En 19 åring som aldrig hört ordet Holodomor har inget försvar mot en video om ”gemenskap”. Vet inte vad ideologin har i bagaget, för ingen har berättat det. Så gör något åt det. prata med ungdomar. Kräv att dom läser något som är längre än ett tiktok flöde ge dom Solzjenitsyn. Kommunismens svarta bok. Anne Applebaums bok om Gulag. Berätta om Kolyma, om svälten i Ukraina, om de mördade poeternas natt. Gör val med hela historien på bordet. Inte bara den halvan som överlevde… #Historia #Kommunism #Minnesdagar

De seneste 24 timer er Baronen bl.a. blevet beskyldt for at være en: ➡️ kujon og idiot af @RasmusJarlov ➡️ Ku-Klux-Klan-agtig af @clausmat1 ➡️ ekstremist og anti-demokrat af @JakobRuggaard ➡️ højreradikal af @HeeMathias ➡️ højreekstremist af @steffen_groth ➡️ højreekstremist af @MagnusBarsoe ➡️ fascist af @Cihat_Bardak ➡️ trold af @ibrahimdk ➡️ lystløgner af @HjalteOlsen ➡️ troll af @BEsbensen Og så var der de helt groteske, løgnagtige og stærkt injurierende kommentarer fra @sorenpind om at Baronen vil "klynge folk op i lygtepæle". Det er bare hvad jeg lige har opfanget, og jeg har derudover ikke engang medtaget de mange kommentarer om at jeg er kvindehader, incel, pædofil, nazist og meget andet, fra mere eller mindre små profiler. Men hvis Baronen bruger ordet retard eller fjols om disse selvsamme mennesker, så er fanden løs. Alle jer små snefnug der tuder over Baronens sprogbrug, I kan alle sammen stikke tudefjæset op i jeres brune punktummer. #politik #yttringsfrihed #debatter

Har gått i Pridetåget till och från sedan tidigt 00-tal. Älskar Pride när det är som bäst. Men det skaver att höra Pride-representanter glida iväg och ducka i debatter om hotet från islamister. I stället symbolfluff om att vi portar minsann fortfarande SD. #Pride #Debatt #Mångfald

Du misstolkar medvetet. Det du hänvisar till är nederländska myndigheters indikatorer som vi redovisar och diskuterar – inte kriterier vi själva har hittat på. Moskébesök lyfts inte som en fristående indikator, utan som ett möjligt inslag i en plötslig beteendeförändring. Här är den exakta formulering om moskébesök i Rosengårdsrapporten: ▪️”Tvära förändringar i beteende t ex ökad frekvens av moskébesök, radikalt förändrad religiös hängivelse i kombination med liknande krav på sin omgivning (syskon och skolkamrater t ex); starkt ökat ”fritidsumgänge” med personer som delar samma extremistiska världsåskådning; tecken på att isolera sig från forna vänner och familjemedlemmar samt om de inte vill umgås med icke-muslimer.” Det avgörande är kombinationen av faktorer: en snabb ideologisk eller religiös omorientering tillsammans med exempelvis svartvitt tänkande, fientlighet mot utgrupper, avvisande av demokratiska normer eller legitimering av våld. Att rycka ut en enskild formulering ur sitt sammanhang ger en missvisande bild av både texten och forskningsläget. Sen till ditt ogrundade påstående om hets. Jag skulle hävda att det snarare är tvärtom. Du och MMRK-kretsen har under lång tid bidragit till att relativisera islamistisk extremism genom att reflexmässigt vifta med islamofobistämpeln och inta en offerposition när problemet lyfts. Ni bjöd hit extrema gruppen CageUK för att underminera svenska myndigheters förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism. När omkring 300 personer reste från Sverige för att ansluta sig till IS valde du - i offentliga debatter - inte att ta itu med den jihadistiska mobiliseringen, utan försökte flytta fokus till frivilliga i Ukraina och IDF. Det säger en hel del om vilka hot du valde att prioritera – och vilka du tonade ned. Avslutningsvis företrädde du en organisationen (SUM) som inte ansågs leva upp till demokrativillkoren, bland annat mot bakgrund av företrädare, samarbeten och återkommande arrangemang med kontroversiella aktörer. SUM kritiserades för att ha bjudit in predikanter och talare som uttryckt antidemokratiska, homofobiska eller kvinnofientliga uppfattningar. Rosengårdsrapporten från januari 2009 var före sin tid. Det som då avfärdades som alarmism har i stor utsträckning blivit en etablerad problembild hos svenska myndigheter. Nyamko Sabuni försvarade både beslutet att beställa rapporten och slutsatsen att varningssignalerna inte borde ha avfärdats. I sitt Almedalstal 2019 konstaterade hon: “Magnus talade i radio om nästan tio förlorade år. Jag delar tyvärr mycket av den analysen.” Det är kanske därför rapporten fortfarande väcker sådan irritation hos vissa och dig. Inte för att den hade fel, utan för att den träffade rätt långt innan många andra var beredda att erkänna problemet. #Extremism #Radikalisering #Samhällsdebatt